måndag 6 juni 2016

Nationaldag – Sveriges dyraste gäspning

Så blev det nationaldag igen. Som ung tyckte jag det var skit att denna dag inte var en officiell helgdag. 2005 blev den det och jag måste erkänna att jag inte längre bryr mig. Till saken hör kanske att jag som egenföretagare väljer mina arbetstider och aldrig får betalt när jag inte jobbar, oavsett dag på året. Fast jag tror inte att det handlar om det. Snarare att vi ju inte kan fira i Sverige. Tacka vet jag Norge!


Nu är det inte helt okomplicerat med nya helgdagar heller. De kostar en slant. Riktigt hur stor är svårt att veta. Aftonbladet fastslog 2008 att en röd dag kostar Sverige 15 miljarder. 2013 var Svenska Dagbladets siffra 4 miljarder. Antingen har arbetseffektiviteten gått ner minst 70 procent eller också har någon av dem fel.

De är i alla fall tveklöst för dyra för att slänga in godtyckligt, och även om jag gäspar åt Nationaldagen föredrar jag den framför religiösa helgdagar. Nationaldagen fick vi istället för Annandag Pingst (som ändå ingen människa visste varför vi ”firade”) och egentligen tappade vi två sjundedels röda dagar på affären eftersom Annandag Pingst alltid inträffade på en måndag medan nationaldagen ibland är på helgen och ändå hade varit ledig för de flesta.

Vi har ju ingen statskyrka längre, så varför låtsas som att vi har det? Och ska en ha ska alla. Carin Jämtin ville som socialdemokratisk partisekreterare 2011 införa en muslimsk helgdag. Exakt sex dagar senare sa hon i en annan intervju att det ville hon inte alls, inte längre. Idén föll gissningsvis inte i så god jord som hon hade hoppats.

Men hon hann få medhåll. Moderaten Jacob Lundberg (som nu jobbar på Timbro) hängde på direkt, och Vänsterpartiet har länge motionerat om införandet av muslimska röda dagar. Nu är ju inte Vänsterpartiet känt för att förespråka arbete eller behöva förhålla sig till en budget, så varför stanna där? Det finns tjugo hinduiska helgdagar, tretton judiska och sexton buddhistiska. Om kommunisterna ändå slutat att se religion som ett opium för folket är väl en av varje inte för mycket begärt?

Det här var dessutom bara världsreligioner. Vi får inte glömma mindre grupper, som pastafarianer, gruppen som firar Det Flygande Spaghettimonstret, företrädesvis med ett durkslag på huvudet. Med reservation för att jag som icke-troende inte är helt uppdaterad på traditionerna tror jag ändå att man helst ska slå ut pastan först.


Till slut har vi väl det amerikanska systemet, med mycket få semesterdagar anställda själva kan fördela, men med ett helt gäng rikstäckande ströhelgdagar. Som sagt, för egen del har jag ingen betald semester, så staten kan bestämma hyllningsdagar till vilka monster och gudar de vill utan att jag egentligen berörs, men jag tror att de flesta skulle föredra att gå åt andra hållet. Själv har jag varit mest effektiv på jobbet med fastställda arbetsbeting, frihet under ansvar med flex- och komptid. När jag blir kung...

4 kommentarer:

  1. Pastafarianerna känner jag till sedan tidigare, och jag är ganska säker på att de inte häller pastavattnet över huvudet...
    Som löntagare tyckte jag att annandagpingst var bättre som ledig dag då den alltid inföll på en måndag, men egentligen bryr jag mig inte vilka helgdagar som är röda. Vore väl bra om folk hade en liten pott att plocka ur och ta ut på dagar som är viktiga för just dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt! På så vis kan alla särintressen välja sina egna fridagar och slippa bli kränkta över att just deras livsstil diskrimineras.

      Radera
  2. Ja en pott med dagar folk själva fick fördela efter tycke, smak och eventuell religiös tro vore väl något att ta en titt på:)

    MvH Pengaregn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det borde ju vara själva idén med ledighet, oavsett om det kallas röd dag eller semester. Många företag och familjer har nog en del att vinna på samkörd ledighet över jul och nyår, men spridda strödagar som långfredag och nationaldag skulle jag gärna stryka och lägga till semesterpotten.

      Radera