torsdag 16 mars 2017

Extreme Cheapskates

Extreme Cheapskates är en amerikansk dokusåpa med syfte att göra sig lustig över snåljåpar. Av det jag sett är det inte tal om lite sparsamma människor med udda spartips. Nej, här snackar vi om människor som slår in sina möbler i gladpack för att inte slita på dem. Om de ens har möbler, i denna parallella värld är det fullt accepterat att sitta och äta på golvet för att spara in kostnaden för en stol.


Jag har svårt för den här typen av program av flera skäl. Ett är att man hänger ut människor som troligen har psykiska störningar. Par som delar tandborste för att slippa köpa två (att den rimligen slits ut på halva tiden spelar tydligen ingen roll) eller som vill korta sitt namn på gravstenen för att få ner gravyrkostnaden, tigger matrester av sina grannar osv är näppeligen helt friska i huvudet.

Ett annat skäl är att sådana här program riskerar att dra ner oss icke-sinnessjuka snåljåpar i smutsen. Vi som bara inte vill elda upp våra pengar på sånt som inte förbättrar våra liv, utan att för den sakens skull tillverka våra egna bestick eller använda tidningar som toapapper.


Men visst, jag fattar att rena galningar lockar fler tittare än vad ”normal” sparsamhet skulle göra, så att den genomsnittligt slösaktige tittaren kan intala sig själv att det inte är vettigt att försöka spara pengar, för då sitter man snart med badkaret fullt av disk för att spara vatten. Balans är inte ett medialt säljbart koncept.

Och även jag fascineras av galningar när jag kommer över sådana här program, hur deltagarna nästan gråter över förlorade ören. Lika märkligt som att ingen av de medverkande i Lyxfällan ser sambandet mellan dålig ekonomi, rökning, tatueringar och att äta mer än man förbränner.

37 kommentarer:

  1. Vart hittar jag den serien, tro? I min lilla bubbla är det jag som har nåt slags ekonomiskt intresse, mest för att mitt mål är ett lagomstort skogstorp med egna höns helst innan 50. Har 15 år kvar. Tycker inte om att kasta mat men rensar kontinuerligt bort saker/kläder/onödigheter hemma. Säljer eller skänker. Sparar motsvarande "godispengar" - inget kapital att tala om i dagsläget. Har dock bantat ner fasta kostnader med flera tusen per år.. utan att "bajsa på jobbet" eller överge kroppshygien och dylikt. Finns verkligen en skala på detta med "snålhet", jag vill nog kalla det tillförsikt eller sunt förnuft istället. Först buffert (fick jag aldrig lära mig). Sedan målspar. Pensionspengar. ISK-spar. Vill inte ha två bilar eller skitabonnemang men är inte överens med sambon på alla punkter. Människan är onekligen ett vanedjur. Jag kan heller inte säga så mkt då jag snusar och konsumerar rödvin för ca 300kr/mån. Med ränta-på-ränta skulle mitt snus o mitt vin bli ett fint kapital, I know. Akilleshälen. Men å andra sidan har jag bara tre par skor. Man får välja. Hur som, gillar din blogg. Skulle gärna kolla in programmet. (Så länge jag slipper ett nytt skitabonnemang för att kolla, haha!) Ibland är jag verkligen kärringen mot strömmen och då är det fan uppfriskande med extremer, hur kasst det än är att erkänna det!
    Allt gott! /Norrbottning

    SvaraRadera
    Svar
    1. TLC, men mycket (kanske allt) finns på Youtube.

      Ja, sunt förnuft låter bättre, men jag fattar också att det inte säljer in ett tv-program.

      Och ja, man får välja sina strider. Själv nyttjar jag ingen tobak, men har fem par löparskor. Snålar man på precis allt tror jag livet riskerar att bli fattigt istället för rikt. För de flesta i alla fall, men den som trivs med att äta på golvet för att spara in stolskostnaden ska såklart göra det.

      Radera
  2. Tack för tipset. Ogillar dock denna typen av amerikanska program mest av formatet, återupprepningar hela tiden, framåtblickar hela tiden och allting brukar vara extremt regisserat. Ska försöka leta upp ett avsnitt på youtube och kolla, kanske blir det som en frisk fläkt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag stör mig lika mycket på de svenska programmens regissering. "Oj, vem kan det vara som ringer nu när jag sitter hemma och softar med en filmkamera i nyllet. Kan det månne vara programledaren i det program jag är huvudperson i denna vecka..."

      Radera
  3. Hahaha! Jag gillar din sista mening ihop med den sista bilden Sparo. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Autentiska Lyxfällandeltagare.

      Radera
  4. Det fanns en tid då jag letade på nätet efter snåltips, då kunde man stöta på de mest knepiga individer, "ultimate cheapskates" t o m sådana som återanvände skithuspapper, hur de nu bar sig åt? Ja, man blir både fascinerad och äcklad över hur långt människor kan gå!
    En som däremot jag tycker är eller var både uppfinningsrik, smart och ihärdig. Vet inte hur hon lever idag, var Amy Dacyscyn. Hon gav ut boken "The Tightwad Gazette",en samling tidskrifter som gavs ut under ett tiotal år med massor av tips om hur man lever på liten peng för att man vill uppnå mål som förbättrar ens liv. Ingen mening med att lägga pengarna på hög framtill sin död, vad är det då för mening?
    Hon och hennes man lyckades rodda 5,6 barn till universitetsutbildningar utan att behöva låna några pengar. De har dessutom ett stort fint hus. Beundrar hennes målmedvetenhet och tycker hennes tankegångar och koncept är tilltalande, även om jag givetvis inte tar till mig alla delar/ ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir ändå mer äcklad än fascinerad över människor som tänker tanken att återanvända toapapper.

      Tack för tipset om Tightwad Gazette (är inte så lite nyfiken på hur man kan ha 5,6 barn (-: )! Minns att det fanns en amerikansk tidning som hette typ Rag Bag Magazine som gick igenom vilka snåltips som hade bäst ekonomi, exempelvis om det lönade sig att tömma och återanvända dammsugarpåsar. Jag tar inte heller till mig allt som sparar pengar, men bara att ta del av idéerna är berikande.

      Radera
    2. Om man snålar så går det bra, att minska på någon unge, ett av bättre snåltips:)ME

      Radera
    3. Åtminstone avrunda till närmaste heltal nedåt, alltså 5 istället för 5,6.

      Radera
  5. Att tvätta ur och torka sina gratispåsar från mataffären är då inte i paritet med ovan nämnda personers beteenden?

    Vart går gränsen mellan de du anser är psykiskt störda och de du anser icke sinnessjuka snåljåpar? Det skulle bli ett intressant inlägg att problematisera kring :)

    Med vänlig hälsning

    J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, jag tycker ändå att det är skillnad mellan att tvätta engångspåsar och att diska i badvatten eller sitta på golvet för att stolar är för dyra. Det är nog svårt att dra den exakta gränsen, men kommer jag på en ingång att göra ett inlägg av det gör jag det gärna. Även åsikter kan återanvändas :-).

      Radera
    2. Diskar du i badvattnet också? :D

      Jag tycker nog det är värre att diska i badvattnet och att diska gratispåsar än att inte äga stol/bord.

      De två förstnämda aktivitet skapar ju inget som helst mervärde. Men om du inte äger möbler spar du ju in den kostnaden.

      Haha bra där om åsikterna :)

      Med vänlig hälsning

      J

      Radera
    3. Nej, jag diskar inte i badvattnet. Både det och att sitta på golvet och äta i en möbeltom lägenhet var exempel ifrån programmet.

      Att diska engångspåsar gör jag förutsatt att de ser rena ut, jag diskar inte kladdiga påsar. Visst har det väl ett mervärde, jag slipper ju köpa påsar. Att diska i badvatten skulle väl ha mervärde om inte vattnet ingår i månadsavgiften, men det tycker jag skulle vara äckligt.

      Ja, att spara in på möbler sparar väl pengar, men hur mycket då om man jämför med Blocket? Jag har "riktiga" möbler hemma, men om valet vore loppisfynd eller att sitta på golvet skulle jag föredra det förstnämnda.

      Radera
    4. Då är jag med på banan. Att diska i badvattnet hade ju indirekt sparat in pengar. Men den summan är ju väldigt svår att räkna hem :)

      Jag får nog vara beredd att hålla med dig i ovan. Jag tycker att ditt resonemang är logiskt.

      Med vänlig hälsning

      J

      Radera
    5. I asien är det väldigt vanligt att sitta på golvet och äta. Man har inte stolar och bord som vi är vana vid, och det är inte av snålhet de har det så...

      Radera
    6. J: Vad bra, det är logiskt jag siktar på.

      Anonym: Sant förstås, men asiaterna är ju så korta att de praktiskt taget redan är där nere ;-). Även om jag är en varm anhängare av asiatisk inredning (se mitt vardagsrum) har jag aldrig riktigt förstått den biten, men de är ju ändå inte utan möbler. Gubben på bilden högst upp levde, om jag förstod inslaget rätt, i en helt kal lägenhet, och det kan man ju göra om man trivs med det, fast jag undrar om han gjorde det.

      Radera
  6. Mycket intressant inlägg!
    Jag är på konferens på Värstkusten och gick igår på ett föredrag om hoarders och extremt samlande. Precis som att det finns skillnad mellan någon "som har lite mycket saker hemma" och någon som lider av en psykiatrisk sjukdom som innebär att de får ångest av att slänga gammelmormors trasiga porslinshund så är det skillnad även när det gäller snålhet. Jag tror definitivt dessa personer lider av någon eller några diagnoser. Just extrem snålhet är inte en psykiatrisk diagnos, men kanske borde det klassas som det? Den här målmedvetenheten finns hos flera andra diagnoser också, så det finns helt klart likheter med redan existerande diagnoser.
    Sorry, nördigt svar som kanske inte riktigt höll sig till ämnet :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tvärtom! Nördigt vet jag inte, men tveklöst intressant och ämnesrelaterat (och guldstjärna för "Värstkusten").

      Varför är extrem snålhet inte en psykiatrisk diagnos? Räknar man in dem under tvångstankar eller andra etablerade begrepp. För att det finns och att det kan vara ett problem borde vara klarlagt. Vilka andra "redan existerande diagnoser" är mest besläktade skulle du säga?

      Fast gammelmormors trasiga porslinshund tyckte jag var ett dåligt exempel, för det kan jag på något plan förstå ifall det är enda fysiska minnet som återstår av tanten. Jag har sett program om hoarders som vägrar slänga vattenskadade och helt oläsliga tidningar som inte hade haft samlarvärde ens i toppskick. Då snackar vi felprioritering.

      Radera
    2. Sant, en trasig gammal porslinshund kanske var ett dåligt exempel, det finns helt klart bättre. I vissa fall vägrar hoaders tex slänga påsar med rutten mat. Då har man problem!

      Den här delen av DSM är inte min specialitet, men jag kan tänka mig att snålhet skulle kunna förknippas med tex samlarsjuka eller OCD (tvångshandlingar). Sen kan det nog förknippas med psykossjukdomar om det tex är så att man är snål för att man annars är rädd att något farligt ska hända. Det är svårt att säga utan att få någon bakgrund till deras extrema snålhet. Det jag blir nyfiken på är prevalensen. Hur många är "extremt snåla" och vad är definitionen? Hur stor del av befolkningen kan vara drabbade?
      När det gäller hoarding så finns det ändå en evolutionär koppling. Vi samlade för att ha vid mer fattiga stunder. Kanske är det likadant med extrem snålhet? Vi samlar på pengar för att ha när det blir knapert. Men den extrema snålheten känns ändå inte helt logisk...

      Tack för guldstjärnan!

      Radera
    3. Klart det händer något dåligt om man inte är snål, man blir fattigare :-). Hur många som drabbats beror ju på var man drar gränsen, men jag tror att det finns fler extremt slösaktiga, som tycks tro att plånboken exploderar om man inte ser till att hålla den tom.

      Prevalens - nästan i klass med longitudinell :-).

      Radera
    4. Hahaha, du har en poäng med det! Jag tror dock inte riktigt det skulle klassas som ett kriterium ;)
      Iofs borde väl extremt slösande också räknas som en diagnos? Kanske de är allergiska mot pengar?

      Ribban är lagd, nu måste jag komma på fler smarta ord (eller möjligen få ihop prevalens och longitudinell i en hyfsat okrystad mening) :)

      Radera
    5. Pengaallergi borde verkligen vara en vedertagen diagnos.

      Jag känner mig hyfsat språkkunnig och började ett maniskt ordsamlande (ännu en diagnos) redan som treåring, men dina kommentarer måste jag ofta googla. Longitudinell, prevalens, DSM... Men det är bra, jag vill lära mig fler ord.

      Radera
    6. Jag ska jobba för att den ska komma in i nästa version av DSM.

      Maniskt ordsamlande... Apropå samlarsjukan. Tur att orden inte tar upp så värst mycket plats, utom innanför pannbenet. Själv samlade jag på citat som liten :)
      Jag är glad att jag kan bidra till ny kunskap, eftersom det är vad du bidrar med själv i din grymma blogg :)

      Radera
    7. Vissa manier tycker jag är av godo. När det gäller inläggen "översätter" jag ibland mina egna ord för att inte krångla till språket för mycket, men i kommentarsfältet får det gärna spåra ur.

      Tack igen! Jag rodnar ;-).

      Radera
    8. Jag tycker istället du ska släppa loss och låta orden flöda fritt, även i inläggen :)

      ;)

      Radera
    9. Jag har märkt att man lätt uppfattas som lite nedlåtande om man krånglar till språket i fel sammanhang och eftersom min ambition med bloggen är att vara bredare underhållning än Skärgårdsdoktorn strävar jag efter att vara så inkluderande som möjligt.

      Radera
  7. ÄLSKAR hur du beskriver saker och ting och att din blogg ej enbart handlar om sparad förmögenhet och aktier vilket är jävla ointressant faktiskt. Jag gillar åsikter, spartips och olika syn på sakers beskaffenhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Samtidigt har jag läsare som tycker att jag skriver alldeles för mycket om spartips, hemodling och annan skit och borde fokusera på börsen. Jättekul att ni är många som uppskattar eller åtminstone står ut med blandningen.

      Radera
  8. Det är väl både bra och dåligt med sådana program. Jag menar, det visar på sjukdomar som jag knappt ens visste finns. Men det är ju tråkigt när/om de exploateras på det viset också. Men, inte förvånad, för media saknar gränser. Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns fördelar, och det är svårt att vara kategorisk när snart allt som sänds är förnedrings-tv, men det här tycker jag är nedanför anständighetsgränsen.

      Radera
  9. Håller med.
    Sparsam känns vettigt, utgifter ska vara nödvändigt eller skapa värde.

    Snålhet är inte samma sak utan dumt.

    Är man emot stolar så är ibte det en fråga om pris/kostnad då man utan problem kan hitta det gratis. Garanterat mentalt fel.

    Är lite som de amerikanska kupongprogrammen. "Tjäna/spara 90-99% när man handlar" men spenderar 30+h/vecka på att förbereda handlingen. Svårt att tro att man inte skulle ha det bättre om man jobbade mot lön o betalande ordinarie priser istället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men då måste man ju ha inkomstmöjligheten. Jag såg ett sånt där kupongprogram om en kille som gick i skolan och samtidigt hade ett stort ansvar för familjens ekonomi. Kupongerna han satt och klippte och sorterade på rasterna var skillnaden mellan äta och svälta.

      För många andra handlar det såklart om dumsnålhet, och där vet jag av egen erfarenhet att det är svårt att dra gränsen.

      Radera
    2. Klart det finns undantag.

      Skulle även gissa att tidsåtgången är som en som "råkar" bli tjockare med tiden. Kcal är inte nära vad de äter. Om de gissar på 30h (verkar vara vanligt att uppge) så är det säkert 40-50h.

      Självalda hemmafruar verkar vara återkommande så inte så säker de prövat att leta eller i vissa fall aldrig arbetat.

      Radera
    3. Med sånt vi tycker/tror är bra eller gillar att göra tenderar vi att "tänka ner" tidsåtgång och kostnad. Men det är också svårt att värdera sin tid. Om man t ex går en halvtimme till affären för att spara fem spänn på ett extrapris verkar ju det dumt. Men för den som ändå behövde en promenad är det på ett sätt gratistid.

      Och vad hade man tjänat under tiden? För de flesta är det ju inte så enkelt att man kunnat välja att jobba exakt den tid man istället lägger på sparåtgärder. För självvalda hemmafruar eller pensionärer kanske sparandet i sig ger mening och hur värderas det?

      Radera
  10. Fanns även en svensk serie som hette Superspararna. Jag blev vansinnigt upprörd över detta då det verkligen fick hårdsparare att framstå som tokstollar. Jag kommer inte ihåg allt men ett par stal toapapper och gick på Mc Donalds för att stjäla ketchup och kryddor. En kille som hette Svenne gick på toa på jobbet för att slippa slösa eget toapapper osv.

    Oerhört irriterande för oss riktiga supersparare som inte stjäl eller tar till andra extrema metoder för att spara ett par kronor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, paret som tyckte stöld var ett schysst sätt att finansiera sitt var helt vidriga.

      Sen var det en kille som tiggde till sig mat och lånade el på pizzerian för att koka egna medhavda nudlar. Honom upplevde jag också som en av Guds allra enklaste apostlar.

      Och en tant som var kusligt lik Hipphipp-karaktären Tiffany Persson, som la all vaken tid på att hitta gratiserbjudanden på Facebook. Mm, med sådana sparare vill man nästan tillhöra slösarna :-).

      Radera