söndag 12 mars 2017

Fritidslösheten skymmer sikten

Som frilans får jag ofta höra av andra att de inte skulle få dagarna att gå utan att ha en stämpelklocka och en chef över sig som talar om vad som ska göras. Upplevelserna verkar vara desamma för andra som av olika skäl valt att kliva av sin anställning. Människor säger inte rakt ut att de vid varje givet tillfälle skulle välja att ligga i soffan och kolla på film, men det är andemeningen.


Jag fattar inte riktigt det. Visst kan man vara slö ibland, men åtminstone som vuxen förstår väl alla att ett helt liv framför tv:n ätandes chips och praliner skulle bli rätt enformigt i längden. Även om försörjningen är tryggad vill man ju ha innehåll och mening, vilket betyder att man måste ta tag i saker och ting. Ibland aktiviteter som definitivt inte kan betecknas som roliga, men vi gör dem ändå som ansvarstagande vuxna.

Så hur kommer det sig att människor som säger sig vilja sluta jobba i förtid (om man utgår ifrån 65 år som det normala) inte i första hand får frågor om hur det ska gå till utan: ”Vad ska du göra istället?” Arbetslöshet är jobbig när den inte är självvald, men fritidslösheten är inte heller ett problem som ska negligeras. Ett bra sparande är viktigt, men man får inte glömma bort att fylla livet med något vettigt vid sidan av att inte konsumera.


Även för de som följer mallen och pensionerar sig runt 65 syns problemet. Många människor trillar av pinn strax efter pensionering. Kanske särskilt män vars fru fortfarande jobbar. I brist på egna aktiviteter hälsar de på sina jobbarkompisar på den gamla arbetsplatsen flera gånger i veckan och går i övrigt mest runt och väntar på döden. Den tillvaron är varken att rekommendera vid 65 eller vid 35.

56 kommentarer:

  1. Det där stämmer nog rätt bra. Min far arbetade otroligt intensivt som framgångsrik serieentreprenör. Just därför blev jag så förvånad när han gick i pension, han lever vad jag ser som ett väldigt passivt liv numera. Och det är inte nyttigt. Jag har själv bestämt mig för att inte låta arbetet styra mitt liv och sätta värdet på mig. Jag måste ha andra aktiviteter utöver arbetet, för att ge mig mening med livet. Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också på det, och om man till hundra procent gått in för jobbet tror jag att det är väldigt svårt att göra den omställningen vid 65 om man inte jobbat på att göra den gradvis innan. Det är nog svårt att snabbt gå från hundra procent jobbfokus till hundra procent fritid även vid 40, men det blir nog svårare med åren.

      Radera
  2. "Även om försörjningen är tryggad vill man ju ha innehåll och mening, vilket betyder att man måste ta tag i saker och ting."

    Då kan man ägna sig åt semiotik. Där finns en teori om innehåll och uttryck, vilket låter snarlikt innehåll och mening.

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Semiotik

    Men i grund och botten måste nog människan förlika sig med att livet inte har någon mening och att ens existens är en plågsam upplevelse som endast leder till ens egen bråda död. Vi kan alla bedra oss om att det blir härligt en stund, att nu skiner solen i alla fall. Men nästa dag är det mörkt, grått, kallt och ledan tränger sig på oss.

    Människor i västvärlden skulle må bättre av att bara acceptera att livet är en enda lång sträcka mot ens egen bråda död. I Mellanöstern och länder kring Östasien (Thailand, Vietnam o Burma), inriktar sig människor mer på den andliga aspekten för de vet att man måste acceptera livsvillkoren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så du menar att livet är hårt i väntan på Döden, befriaren? Tänk om reinkarnation finns, då blir det ju ännu värre sen... Och jag som trodde att JAG var butter på morgnarna :-).

      Radera
    2. Viss livsleda måste man acceptera.

      Varför skulle det bli ännu värre vid reinkarnation? Vi kan väl bli mysiga katter, möss eller kanske en giraff i nästa liv? Men vi kan också bli en mask eller myra ... Spännande va?!

      Vid dödens timme ska vi alla få se ljuset, min vän. Du kommer likt Zarathustra få uppleva hur människan kan gå från plåga, smärta och bråd död till liv och evig lycka, min vän. Vid de stora Faraoernas namn, tillkallar jag alla de Gudar som väntar vi det stora bordet, där du ska få äta, sjunga och leva med de härliga sfinxerna vid din sida.

      Radera
    3. Jag tänkte att vid återfödelse blir man ju tvungen att börja om på nytt igen, med ny väntan på ond, bråd död.

      Får jag välja ska jag bli en möbel nästa gång.

      Radera
    4. Har inte kemikalierna lämnat kroppen ännu, Khennet.... ;-)

      Newman

      Radera
    5. Du kan icke välja. Du gives förutsättningarna från Skaparen.

      Du kan med en stoikers uthållighet uthärda detta liv och nästa. Vid de stora jättarnas och drakarnas namn!

      Upplever du smärta, ängslan, oro och livsleda, ta dig till närmaste fridfull plats och gör som epikuréerna gjorde i det gamla Grekland; det vill säga stå ut, min vän.

      Radera
    6. Newman:

      Jo visst har de det. Men inte monaderna!

      Radera
    7. Dem blir man aldrig av med!

      Radera
    8. Vid sin sista tid i livet, när man blir pensionär, kan människan välja mellan kattornas eller hundarnas levnadssätt. Kattorna är egoistiska, självständiga varelser medan hundarna behöver någon att ge sin tillgivenhet till. Är du den som helst vill ägna dig åt ditt eller är du den som vill ge andra sällskap och också njuter av andras sällskap? Är du en katt eller hund?

      Radera
  3. Jag förstår inte varför det ena måste utesluta det andra? Att inte behöva jobba öppnar upp en oändlighet av nya möjligheter. Varför inte passa på att få kroppen i trim? Kan utan tvekan träna mer när det finns 8-10h mer på dygnet. Passa på att fördjupa dig ännu mer i något som intresserar dig. Res iväg till andra platser som bara kostar hälften att besöka när det inte är sportlov, semester period. Vi som vill gå i pension har kanske en plan redan på hur dagarna ska fyllas med intressant saker etc. Ni som vill jobba fine fortsätt med det. Utan mål ingen mening! ☺

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om alltihop. Att kunna styra sin egen kalender är en vinst i sig, inte bara för att resa bort utan för så oexotiska mål som tandläkaren eller att slippa sitta i telefonkö kl 12-13.

      Jag tror att motståndet mot andras möjligheter handlar om att ett djur i bur aldrig känner sig så instängd som när ett vilt djur skuttar eller flyger förbi utanför gallret. Fastän det egentligen inte gör någon skillnad, på samma sätt som att jag varken blir rikare eller fattigare av att få se din plånbok.

      Radera
    2. Touche! Inget tycks sitta så djupt i människan som just avund. Andras framgång är vänstern största problem.

      Radera
    3. Om det bara vore vänsterns. Jag skulle säga vänster och höger, men mest bakåt.

      Radera
    4. Instämmer också till 100%. Har man ett bra driv spelar det ingen roll om man lönearbetar eller är frilans, det går absolut att fylla sin tid med meningsfulla aktiviteter. Jag tror dock att det finns en stor fara för en stor grupp människor, varför initiativ som medborgarlön riskerar att passivisera stora delar av samhället. Äkta frihet är dock att styra sig själv till 100%.

      Radera
    5. Ja, medborgarlön känns farligt just för att initiativet inte är individens och inte uppmuntrar till aktivitet utan snarare tvärtom.

      Radera
  4. Tänkvärt och håller med dig. Finns många som inte har funderat på detta och helt plötsligt inget att göra, både för de som har familj, men förmodligen mer problem för de som är ensamma. Träna kan man göra men gäller ju även få ett innehåll för huvudet, som motsvarar det man haft på jobbet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, en familj blir ju en slags sysselsättning även för de mest introverta :-).

      Radera
  5. Är inte en hygglig sysselsättning vid sin pension att ägna 8h om dagen åt börsen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite mycket tid, kan jag tycka. Men det finns folk till allt, en del tittar på trav t ex och det är obegripligt för mig.

      Radera
    2. Resten av tiden kan med fördel ägnas åt "vigilantism" (från filmen Death Wish): https://www.youtube.com/watch?v=bUHgz8KOzyM.

      Radera
    3. Eller varför inte testa att bege sig ut till Rinkeby och filma? Få lite spänning!

      Radera
    4. Herregud, var det NÅGON som överlevde i den filmen :-)?

      Radera
    5. Ja, pensionären (han som skjuter ned mobben) som tröttnat på gatuvåldet.

      Radera
    6. Kan tyckas som ett aningen märkligt sätt att manifestera att man är trött på våld.

      Radera
    7. Hur fan ska du annars göra, om du bor i Rinkeby, Tensta, Almgården eller Bergsjön? Fråga snuten? De skiter i dig! De säger att du är en torsk som bor där. De skiter i dig, mannen! Samhället skiter i dig och hur du har det. Du måste beväpna dig och plocka dräggen som parasiterar i ditt område, mannen.

      Radera
    8. Då skulle jag flytta. Att "plocka drägg" känns inte som en framkomlig väg.

      Radera
    9. Var kan inte gatans folk hitta dig i Sverige? Kanske en grön plätt ute i Danderyd.

      Radera
    10. Jag tänker att de kanske inte letar efter mig.

      Radera
    11. Jag tror du klarar dig bra Sparo. Du verkar också hålla dig borta från ghettona.

      Kanske du får bo i ett grindsamhälle snart också? Det kommer bli en guldbransch för byggföretagen inom kort. :-)

      Radera
    12. Jag är, som jag varit inne på tidigare, förvånad att grindsamhällena i stort sett inte alls kommit igång i Sverige. Jag vet inte vad som skulle kicka igång den processen, eller om attityder och byggregler i Sverige är förenliga med dem.

      Radera
    13. Svenskens konflikträdsla kombinerat med företagens rädsla för att marknadsföra idéer som strider mot "allas lika värde". Det går, enligt journalister och rövpolitiker, inte att förena grindsamhällen med "allas lika värden". Som i sin tur gör att företagen inte vill investera i grindsamhällen.

      Personligen hade jag inhägnat alla villaområden runt Järvafältet och gjort liknande i Malmö och Göteborg.

      Radera
    14. Läs gärna det här Sparo, om du vill förstå varför Skanska osv. inte bygger grindsamhällen i Sverige idag: http://www.affarsvarlden.se/kronikor/lotta-dinkelspiel/var-gar-gransen-6823289.

      "– Vi tror på jämlikhet, vi tror på öppenhet, så vi bedömer att det blir inte rätt för oss att vara involverade, svarade Johan Karlström i en intervju med DI.

      Därefter kom några artiga följdfrågor. Det hördes inget ifrågasättande. Det var som att journalisten andades ut med insikten om att Skanska inte skulle gå Donald Trump till mötes.

      Det kan synas enkelt att tacka nej, men var går gränsen? Får Skanska bygga vägen fram till muren? Eller vägen fram till vägen som leder till muren?

      Vilka uppdrag är acceptabla och hur långt ska ett bolag anpassa sig till lokala förutsättningar?"

      Radera
    15. Svårt att jämställa en mur mellan två länder med ett staket runt ett bostadsområde, men jag har i och för sig inga moraliska betänkligheter med vare sig det ena eller andra.

      Radera
    16. Nja, det anser inte jag. Har du sett hur grindsamhället i Malmö blev attackerat i medierna? Tror du det ger god reklam till företaget som bygger det, t.ex. om Skanska gör det?

      Radera
    17. Jag kommer ihåg det, men jag kommer däremot inte ihåg vilken byggentreprenör som användes, så byggarna borde komma undan framledes. Särskilt när isen är bruten.

      Radera
    18. Ja, jag tror också att det kommer gå bra för företag som bygger gated communities. Det är bara att bryta isen.

      Ganska intressant om Victoria Park i Malmö: https://www.youtube.com/watch?v=TquVr2tq7VA. Livsstilsboende!

      Men jag skulle vilja inhägna hela områden runt Järvafältet. Skulle inte pröjsa 7 miljoner för en kåk som ligger precis intill en "no go"-zon.

      Radera
    19. Kanske du ska investera i Victoria Park på börsen? Aktiekursen ökar och lågt P/E-tal.

      Radera
    20. Som jag skrev i min text om grindsamhällen är jag konfunderad över Victoria Parks ovilja att marknadsföra sig som ett sådant. Verkar nästan som att de skäms.

      Radera
    21. Vad?! Obstruerar de inför att beskriva sig som ett grindsamhälle? De säger livsstilsboende ... vad är inte bra med det? Alla fattar väl att det är ett grindsamhälle när det är murar runt sitt område?

      Radera
    22. Att de inte med en stavelse nämner grindsamhälle eller gated community på hela sin hemsida (om de inte ändrat sedan jag skrev texten) tolkar jag så, ja.

      Radera
    23. Aha, de har "gated community" i sin förklaring i USA, då är det naturligt att Victoria Park har "grindsamhälle".

      Det kan jag hålla med dig om. Grindsamhälle låter attraktivast i mina öron.

      Radera
    24. I mina med, men det faktum att de undviker bägge uttrycken tyder på att de inte vill marknadsföra sig som sådant, och det skulle för mig vara anledningen att köpa in mig i bolaget.

      Radera
    25. Ska man köpa bolaget på nuvarande kurs?

      Radera
    26. Så länge de inte marknadsför det enda intressanta med bolaget skulle jag inte köpa dem till någon kurs. Innan det händer funderar jag inte på lämplig nivå och P/E-tal.

      Radera
    27. Jo, men läser du det du skrev, så framkommer det att du vill köpa in dig i bolaget i och med att det inte vill marknadsföra sig som varken gated community eller grindsamhälle. :-)

      Radera
    28. Möjligen ett syftningsfel, men å andra sidan har jag ju varit övertydlig både nu och tidigare med att jag inte vill in i VP så länge de skäms för sin enda konkurrensfördel.

      Radera
    29. Hade faktiskt förbigått mig. Jag har trots mitt ihärdiga kommentrrande inte läst precis allt du skrivit på denna blogg. ��

      Radera
    30. Nej, det gör jag knappt själv :-)

      Radera
  6. Föredrar att vara min egen framför att var någon annans. Vare sig man arbetar eller inte, så åtminstone för de allra flesta brukar de ingå ett mått av leda och tristess. Skillnaden är som anställdsbefriad att det är ingen annan som styr än jag själv. Det är jag som har makten, inte någon arbetsgivare.
    Förstår mig inte på dem som inte vet vad de skulle göra om dagarna, när de får bestämma själva. Tycker inte det är några som helst problem för mig att leva utan anställning. Har inga svårigheter att fylla tillvaron med det jag vill. Vi är så indoktrinerade med att arbete är det enda meningsfulla, men hur många vantrivs inte på sina jobb?/ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viss leda/tristess är nog ofrånkomlig för alla. Jag tror egentligen att skrämmande många vantrivs på sina jobb, men att de inte riktigt reflekterar över det utan utgår ifrån att det "ska" vara så.

      Radera
  7. Nu fick jag mig en tankeställare ang. pensioneringen. Själv har jag cirkus 75 dagar kvar tills mitt jobb är slut och sen är det sommarlov och i september smäller det. Jag har samlat på mig saker att göra, måla om huset (liten stuga), göra trädgårdsskulpturer, fiska, fixa båten... oj oj, jag kan göra en lång lista.
    Jag frågade min redan pensionerade vän om han skulle komma på torsdag? Svaret jag fick var: Nä... det hinner jag inte, jag ska posta ett brev. Då har man hittat lugnet och låter tillvaron bara vara. Det jag inte gör idag, det kan jag göra imorgon. Jag kommer nog dit jag också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det är jättebra att ha en lång lista, och att den fylls på, så att man inte bara skjuter upp "Den stora smällen".

      Kan tycka att din vän dragit det hela lite för långt, men trivs han är det ju bra. Risken är bara att den dagen han har betydligt mer på agendan (den risken känns överhängande) kommer det att kännas helt övermäktigt.

      Radera
  8. Sjujäklar vilken kommentarstråd höll på att inte komma till slutet.

    När jag hoppade av för att "starta eget" vilket var det officiella förklaringen till mitt avhopp på jobbet så fick jag två kommentarer båda på temat att detta var modigt..den första och vanligaste var från dem som kände att det skulle vara svårt att vara egen för vad ska man då fylla dagen med...skulle man inte bara sitta och dricka? Den andra kommentaren var att "oj det har jag alltid drömt om" men hur ska ni kunna försörja er?

    Detta får mig att tro att det finns två stora grupper som aldrig kommer hoppa av, dem som inte vågar för de har inte fantasi nog att hitta på nått att göra om inte chefen säger åt dem. Och de som har fantasi nog att hitta på massor med intressanta saker att göra men inte driv nog att spara några pengar (och eller leva på lite) varför de måste stanna på heltidsjobbet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ibland spårar inläggen ur, ibland kommentarsfältet :-).

      Du har nog rätt om grupperna (även om det kan finnas fler också). Gruppen som inte vågar ta steget är lite sorglig innan de vågar, den andra gruppen är sorglig oavsett. Grovt generaliserat, de flesta av oss har nog ett finger i flera olika grupper.

      Radera