söndag 19 mars 2017

Hemskolning i ekonomi

Sedan 2011 är det av någon märklig anledning inte tillåtet att hemskola sina barn i Sverige. Det spelar alltså ingen roll vad de lär sig och om man följer läroplanen till punkt och pricka, det är förbjudet i alla fall.


Fast ibland undrar jag om föräldrar missförstått förbudet och utgått ifrån att man inte får lära sina barn någonting hemma. En del unga människor verkar helt oförmögna att ta hand om sig själva, laga mat, betala räkningar och hålla ordning på sin ekonomi. Man behöver inte kolla på Ung & Bortskämd (gör inte det, man kan få hjärtsvikt för mindre!) för att se handlingsförlamade ungdomar. Så sent som förra veckan skrev jag om en 31-åring som inte trodde att det gick att leva på 22650kr/månad.

Privatekonomi fanns inte på schemat när jag gick i skolan heller. Det föll mellan stolarna, då som nu. Därför är jag otroligt tacksam att jag hade föräldrar som lärde mig bli vuxen och ekonomiskt sinnad. Jag tycker uppriktigt synd om dem som inte fått detta med sig hemifrån och min absoluta känsla är att den gruppen blir större för varje dag.


Egentligen är det ju inga konstigheter. Jag lärde mig att hushålla med pengar, först med veckopeng, sedan månadspeng och slutligen studiebidrag. Vid sidan av detta fick jag möjlighet att jobba ihop pengar, genom att klippa gräsmattan och sånt.

Och så fick jag lära mig att laga mat. Det kändes också självklart, men jag känner massor med vuxna människor som inte kan laga mat från grunden utan möjligen hälla ihop halvfabrikat. I övrigt är de dömda till att leva på färdigmat och hämtpizza. Om de inte har en sambo som kan laga mat, men då är de ju ändå inte självständiga vuxna.

Sedan såg mina föräldrar till att ge mig vad jag skulle kalla för ett allmänt ekonomitänk. Att budgetera, att inte springa iväg och handla på första ”bästa” ställe och betala för mycket. Allt det här borde man ju lära sig på skolans lektioner i matematik, hemkunskap och samhällskunskap, men bevisligen funkar det inte så.


Mina föräldrar tyckte aldrig att de räckte till. Så tycker nog de flesta föräldrar som gör allt de kan för att lyckas med barnuppfostran. Det är barn till dem som aldrig tror sig göra fel man ska vara rädd för.

48 kommentarer:

  1. Du vet att samhället (och politikerna) är beroende av ekonomisk tillväxt. Ekonomin skulle ju ha svårare att växa (Åtminstonde initialt) om alla var ekonomiskt eftertänksamma. Många pizzerior, Kiosker etc skulle ju behöva stänga om inte folk köpte så många hämtpizzor, köpte kaffe på stan, vatten på flaska etc. Så att politikerna inte vill investera i att lära barnen privatekonomi kanske beror på att det skulle leda till mycket nedslängda företag initialt, mindre BNP, fler arbetslösa och så.

    Politikerna sägs ju även brunstig om miljön (iallafall fall det sk miljöpartiet). Trots det så ser de gärna att alla i Stockholm gärna åker till jobbet varje dag och betalar trängselskatt, bensinskatt, bilreparationer, vägslitage etc som kostar multum för samhället men ger skatt och jobb. Hade de varit riktigt bekymrade om miljön så hade de via lagar och förordningar styrt mot distansarbete. Distansarbete skulle gå väldigt bra för många kontorsarbetare i Stockholm. Skulle dessa jobba hemma 3 dagar i veckan så skulle mycket resurser sparas i samhället. Men då skulle skatten minska och det går ju inte för sig. Bättre att alla åker till jobb så kan vi bygga förbifart Stockholm. Bygga ut alla vägar, kollektivtrafik etc. Eller så skulle vi kunna använt alla resurser till något roligare eller varför inte bara några extra semesterveckor för alla. Ok hör gick jag lite off topic men poäng är att dålig privat ekonomi tänk tar folk med sig in i sina jobb som tex politiker och slarvar även bort samhällets resurser på samma sätt som de slarvar bort sina privata resurser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det ska vara "bry sig om miljön", inte "brunstig om miljön". I övrigt håller jag med dig. Tillväxtsamhället bygger på att vi är lydiga konsumenter. Samtidigt är ju den nuvarande ordningen inte hållbar. Dels av miljöskäl, dels för att hela västvärldens nationer lever på lånade pengar.

      Radera
    2. Sorry, svårt att promenera och skriva på iPhone samtidigt utan att få lite oönskad rättstavningshjälp som byter ut felstavat "bryr sig" mot "brunstig"...

      Radera
    3. De är ju ändå på samma sida, man kan knappast klassa brunst som oengagemang :-).

      Radera
  2. "Det är barn till de som aldrig tror sig göra fel man ska vara rädd för."

    Ska det inte vara ett "dem" i stället för "de" i den meningen?

    Vänliga hälsningar, Besserwissern

    SvaraRadera
    Svar
    1. Messerschmitt heter det väl ;-)? Du har rätt.

      Radera
  3. Flertalet föräldrar i Sverige tycks ha slutat helt med all form av uppfostring. Numera är man glad om det inte brann någon bil under veckan, ingen våldtäkt, eller stenkastning emot polis. Allt normaliseras i detta sjuka land Sverige. Det värsta som kan hända numera är om en förälder får för sig att ställa krav på sina barn.
    http://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du låter ännu mer uppgiven än jag.

      Radera
  4. Det daltas och vi är slappa och mjäkiga. Vi gör dessa barn en otjänst genom att vara för slappa med dem. Om man inte får lära sig ansvar, vänlighet, ekonomi och allt vad det är under uppväxten ja då är det inte lätt att som vuxen lära sig det själv.

    Mvh petrusko

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tycker att det illustreras tydligt i Lyxfällan när två ekonomer ska försöka lära en 27-åring allt det han/hon borde ha lärt sig 10-20 år tidigare. Det är så dags då...

      Radera
  5. En av mina kollegor berättade att hans ena dotters klass hade fått en uppgift i hemkunskapen som gick ut på att göra en hushållsbudget. Naturligtvis hade de missat en smula, exempelvis var gissningen att matkostnader för en månad var ca 300 kr (tre hundra). De fick lära sig hur mycket det kostade att äta frukost på stan jämfört med att göra frukost hemma, osv. En klart nyttig övning.

    Med andra ord, det finns hopp om mänskligheten. Tro det eller ej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det lät fantastiskt! Och en matkostnad på 300 kr tycker jag vore helt rimlig för en femtonåring, om än lite tight :-).

      Radera
    2. Nu vet jag inte hur gamla eleverna var som fick den där uppgiften men själv handlade jag åt familjen flera gånger per månad från 12-års ålder. Fick råkoll på vad allt kostade. Men sådant visste de flesta i min ålder också då det var vanligt att barn handlade själva (åt familjen) där jag bodde. Överhuvdutaget är det mycket som har med vuxenlivet att göra som vi visste tidigt då det ju inte var några hemligheter kring ekonomi, samhällsfrågor, boende osv. Det hemliga och outforskade var främst sex och intima kärleksrelationer, något som inte alls förväntades av oss förrän tidigast i 9:an eller på gymnasiet.

      Men nu vet småungar mer om sex än kan uppskatta vad vardagliga saker kostar och hur samhället och vuxenlivet i grunden funkar så att man vet vad som gäller när man blir äldre. Det var självklart för mig hur göra för att skaffa bostad, jobb och utbildning när jag var 16 år. "Visste" bara. Hade lätt klarat mig själv redan då. Och det är inget skryt om mig själv, det var självklart för de allra flesta i min generation (70-talist). Men då uppfostrades jag av relativt auktoritära 50-talister. Inget utrymme gavs för "frihet att göra som man vill" och "käfta emot", däremot lade sig ingen i vad man pysslade med, ingen kontroll, inga tider att passa. Det var frihet inom ramar där det gällde att TA ANSVAR FÖR SIG SJÄLV framförallt och upptäcka hur allt fungerar PÅ EGEN HAND UTAN INFORMATION UPPDUKAD.

      Eva

      Radera
    3. Det känns helt klart som att det var viktigare för oss 70-talister (jag är född -71) att lära oss att ta ansvar och bli självständiga. Och tidigare generationer kanske ännu mer. Min mamma flyttade hemifrån vid 16 och bodde inneboende i en ny stad. Det tror jag få sextonåringar idag skulle klara.

      Om det behovet (som det verkar) saknas hos både barn och föräldrar idag är jag nyfiken på varför.

      Radera
  6. Åter igen intressanta synpunkter. Att inte få hemskola barnen har inget med kunskap att göra. Politikereliten vill ha kvar ensamrätten att indoktrinera de unga. Grupptrycket från kamrater och lärare gör det svårt att stå emot nuvarande värdegrund á la folkhem 2.0.

    Tyvärr späds basämnena i skolan ut med allehanda jippon, trams och politisk propaganda. Inte konstigt att skolreultaten sjunker. Samtidigt har på samma sätt lärarutbildningarna urvattnats. Även om det inte var toppbetyg för att ta sig in på den på 80- och 90-talet så krävdes det åtminstone hyggliga betyg. Sedan 00-talet är kraven extremt låga eller att alla sökande antas. Givetvis får vi nu en situation med t.ex 27-åriga lärare som inte ens klarar av att sköta sin egen ekonomi som ska utbilda och vara förebild för de unga.

    Att hålla i pengarna måste man nog lära sig från unga år. Ett redan etablerat beteende är mycket svårt att lära om, så till vida inte individen själv vill och är under stark press för en förändring. Hade själv en far som höll hårt i kronorna och alltid skulle pruta på allt vilket ibland kunde bli pinsamt. I många butiker är det fortfarande inte helt omöjligt att förhandla sig till åtminstone personalrabattten på 15-30%, dock inte livsmedelsbutiker tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det håller jag med om. Hade förbudet varit kunskapsrelaterat kunde man lätt ha fixat det med centralprov, men staten vill inte släppa ansvaret.

      Och ja, idag hör man folk ta sig in på lärarhögskolan bara genom att stava sitt namn rätt och chansa vilt på högskoleprovet. Det säger sig självt att undervisningen blir därefter.

      Samtidigt ställs allt högre krav på privatekonomiska kunskaper pga internet, sms-lån och andra företeelser som inte fanns tidigare, så enda chansen att få ihop den ekvationen är om föräldrarna tar detta ansvar.

      Radera
  7. Jag har jobbat de senaste 23 åren i skolvärlden, teckenspråkslärare samt de sista 6 åren som tolk. Tre år på en högstadieskola och 3 år på ett gymnasium. Gode tid vad ungdomar är vilse i livet. Flickor är lite vassare i kunskap om ekonomi än vad killarna är. Jag tror att det beror på att flickor har fått tag i först sommarjobb och sedan helgjobb. Killarna de fåtal som inte sitter hemma och spelar dator, de spelar fotboll och har i ett fåtal fall något extrajobb.
    Man blir mörkrädd när man som jag hör en elev (ekonomiprogrammet andra året på gymnasiet) fråga: Vad betyder förfallodag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, förfallodag borde väl vara baskunskap redan på mellanstadiet. Jag har haft ett exempel tidigare på en Lyxfällandeltagare på 20+ som inte förstod vad ränta var och jag hörde en dokumentär från gymnasiet där det framkom att eleverna på 16-17 år inte kunde klockan eller översätta millimeter till decimeter. Då snackar vi lågstadiekunskaper, som jag ser det.

      Radera
  8. Det enda positiva jag ser med att hemskolning inte är tillåtet längre är att det ger vissa elever rätt/möjlighet att träffa andra ungdomar med annan livsstil och omständigheter än de själva. Vet ju att det finns unga som annars växer upp i t ex kristna slutna sammanhang och inte möter så mycket andra sociala miljöer förrän i 20-årsåldern (om ens då) och det kan ju bli en chock.

    Är själv gymnasielärare och jag hoppade nyligen av en anställning på en av Sveriges största gymnasier. Orsak? Elevsynen var/är ofattbar kundinriktad, något som bara blev för mycket i en speciellt fall med en elev och jag gav upp och sade upp mig omedelbart.

    Knappt något handlar om kunskap längre, bara se mellan fingrarna hela tiden med okunskapen, ointresset, elevers ständiga oro och stress. Stress för vad? Säkert mer än jag ens förstår. Men stress över betygen finns med. Men varför inte följa med och läsa på åtminstone ibland så ska väl ett E inte vara så svårt då de allra flesta är normalbegåvade. Annars skulle de ju inte gå vanligt gymnasium. Brukar ta upp detta med eleverna att jag inte går på alla ursäkter då alla är normalbegåvade. Oftast blir många lättade av att höra detta. De är nämligen osäkra på om det är fel i deras huvud. När jag talar om självdisciplin, arbete och flit så kan vissa faktiskt göra ahaupplevelser(!!!) och upptäcka att det faktiskt kan ge resultat... dvs att släppa självupptagenheten, egna känslostämningar och mobiltittande och fokusera för en gångs skull - om man konkret instruerar hur göra. T ex ta med sig penna, ge konkreta förslag på rutiner vid läsning i skolan och hemma, hur sammanfatta, hur tänka vid läxuppgifter osv. Självklarheter för många för inte så länge sedan i den svenska skolan...

    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturligtvis är det inte bra om barn hamnar i slutna miljöer, men tycker det borde gå att komma tillrätta med det.

      En anledning att bli stressad är ju om ens kunskaper är extremt knappa. Betyg i all ära, men man går ju också i skolan just för att kunna hantera vuxenlivet.

      Jag tror att många elever kan bli hjälpta av att någon, som du, ställer krav på dem. Om alla runtikring har inställningen att unga inte kan, inte kan förväntas och inte ska behöva blir resultatet antagligen just detta.

      Men det är samma sak med det, har man aldrig haft krav på sig hemifrån eller tidigare i skolsystemet blir det nog svårt att få in den grejen på gymnasiet. Jag hörde förskollärare berätta att ibland när de höjde rösten och sa till barn något (typ "sluta slå på din klasskamrat") sjönk de bara ihop på golvet och blev helt apatiska, eftersom de aldrig tidigare varit med om att någon sagt till dem något eller ställt krav. Redan vid 6 år är ju det riktigt illa, vid 16 är det... så dags.

      Radera
  9. Bra inlägg! Lite samma tema som jag också berörde i hållbart leverne nyligen. Ekonomi handlar om att hushålla med begränsade resurser, något alla människor inte bara borde lära sig utan skulle ha en skyldighet att lära sig. Om nu programmering ska bli ett ämne tidigt i skolan vore ekonomi självklart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, och alla har begränsade resurser även om inte alla tycks förstå det, så det är absolut ett måste.

      Radera
  10. Det här inlägget får du ta med en stor nypa salt ;)
    Jag och en tjejkompis i 30-årsåldern hade nyligen en diskussion kring barn och barnuppfostran. Vi konstaterade (efter några glas vin) att det är himla synd att vi valt att inte skaffa barn eftersom vi är så sjukt smarta (och självgoda tydligen). De bland våra kompisar som har valt att skaffa barn (än så länge) är de som inte är de skarpaste knivarna i lådan. Så det går utför... ;)
    Jag håller i övrigt helt och hållet med om dina tankar i inlägget!
    Har du sett 'Låna för livet' på UR? Enligt mig en bättre version av Lyxfällan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Igenkänning :-). Och tänk att några glas vin alltid tar fram sådan klokskap!

      Nej, Låna för livet har jag helt missat. Tack för tipset!

      Radera
  11. Anser ej att det är ett problem för skolan att lösa.

    Precis som uppförande o sunt förnuft är det föräldrars ansvar att uppfostra barn att klara ett hem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte skolans ansvar, men de kan absolut hjälpa till. Fast har inte föräldrarna börjat lära barn om ansvar för sina handlingar, och även ekonomiskt, innan skolåldern är situationen redan kritisk.

      Radera
    2. Klart det kan hjälpa till men är nog snarare utveckla reda lärda kunskaper.

      Är nog ett följdproblem, många föräldrar kan/vill inte laga mat så då lär sig inte barnen heller. Kan bara svara för.mig men matlagning kärde jag mig genom att hjälpa till för att senare vara "tvungen" att laga en del hemma.
      Lärde mig inte ett skit på hemkunskapen men däremot hemma.

      Radera
    3. Jag lärde mig laga mat dels för att min mamma bestämt sig för det eftersom hon inte fick lära sig det hemma, men också för att jag ville lära mig. När man var 12-15 VILLE man ju ha vuxenpoäng. Jag vet inte när den vetgirigheten gick förlorad.

      Radera
    4. Själv började att hjälpa mormor sen hemma.

      Dock frågan hur mycket skolan skulle spela roll i detta.
      Kollar du barn kontra föräldrar gällande politik/ekonomi/träning/fetma/värderingar/utbildning etc så är de ofta väldigt lika speciellt till 25-30 år.

      Radera
    5. Fast det finns kraftiga variationer även där.

      Radera
  12. Hej! Har något dunkelt minne (det är trots allt ett kvarts sekel sedan!) av att vi faktiskt hade något rörande privatekonomi på hemkunskapen, en eller 2 lektioner.
    Det som jag minns, från dessa lektioner är märkligt nog olika typer av konsumentkrediter och olika räntebegrepp, det som poppar upp i min skalle nu är ordet "effektiv ränta".
    Vi hade olika typer av räkne exempelet och minns min reflektion av att jag tyckte det var väldigt märkligt att låna till konsumtion, blev ju betydligt dyrare än att betala direkt.
    Lån till konsumtion tycker jag fortfarande är mycket märkligt att kreti och pleti tar;).

    Mvh JFG


    SvaraRadera
    Svar
    1. På den tiden fanns inte konsumtionslån på kartan. Jag är inte ens säker på att de fanns, alltså att det var möjligt att ta lån utan säkerhet förutom hos någon skum maffiarörelse.

      Antingen hade du bättre hemkunskapslärare än jag eller också har du bättre minne, för det där känner jag inte alls igen. Vi lärde oss att koka soppa och att diska.

      Radera
    2. Var nog mer ett tidens tecken, då Sverige var i bakfylle läge efter 80 talet.
      Storebror tyckte det var lämpligt att informera lillebror om risken med att låna. Storebror hade ju själv lånat, och det kan man inte säga slutade väl.
      /JFG

      Radera
    3. Jag tror att det handlar om enskilda lärare som ser problemen och agerar. Har inte koll på läroplaner, men hade privatekonomi funnits med där skulle inte exemplen på lärare som lär ut detta kännas som några få undantag.

      Radera
  13. Jag har positiva erfarenheter av skolan än sålänge. Min dotter går förskoleklass och de lär sig till och med att göra diagram.
    Lite hopp i mörkret
    Mvh Aktiemamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter fantastiskt! Jag tror att du haft tur.

      Radera
  14. Åh, varje fika på jobbet jag får höra om mina kollegors barn/ungdomar är det perfekta preventivmedlet! Föräldrarna får samtal från ungarna, muttrar lite men snart swishas det över en slant så de får råd med dagens fix av energidrink och bensin till epan. Förstår inte hur det ska kunna komma någonting gott ur det. När de sedan tvingas till jobbet för att tjäna sina egna pengar på sommaren sitter de och suckar dubbelvikta över mobilen och säger att de behöver minsann inga pengar, och när de gjort klart "jobbet" undrar föräldrarna om jag (ekonomen) kan betala ut lönen i förskott så de ska slippa höra tjatet om när pengarna kommer. Har också haft kollega som haft vuxen pojke bott hemma som trots att han hade fast jobb inte behövde betala hemma och dessutom fick matpengar av mamsen varje dag - annars skulle han ju inte äta! Hur ska människan klara sig när det väl är dags att bli vuxen på riktigt?!

    Själv hade vi inte en enda lektion i ekonomi i skolan. En lektion i gymnasiet kom kronofogden på besök och sa att man ska inte teckna abonnemang åt andra typ. Eller låna ut mobilen utan att veta vad folk gör med den (på den tiden räkningarna drog iväg lite mer om man pratade länge). Hade inga ekonomiska föräldrar heller, mamma fick ju mig som tonåring och hade några tior om dagen i inkomst. Det har däremot fått mig att inse att man får jobba för det man vill ha och att ta ansvar för sig själv. Visst har det varit trist att inte ha pengar till det man vill, men å andra sidan är jag så tacksam över att när jag exempelvis behövde pengar som 15-åring för att jag ville pierca mig så gav mamma mig numret till någon bekant som kunde låta mig jobba en dag istället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, just det där, att unga inte får lära sig orsak och verkan är riktigt illa för alla inblandade. När min månadspeng var slut var den slut.

      Det där med kronofogden låter ändå vettigt, men han borde ha kommit på mellanstadiet och inte på gymnasiet.

      Ja, det är nog bättre att ha oekonomiska föräldrar som inte KAN ge en pengar än rika föräldrar som öser dem över en, men om jag hade haft en femtonåring som ville skaffa sån där pjärsing hade jag ringt BUP ;-).

      Radera
    2. Äsch, det blev en fisförnäm redovisningsekonom av den rebellen trots allt ;-)

      Radera
    3. Det är inte det sämsta. Hade kunnat bli yxmördare ;-).

      Radera
  15. Ännu ett exempel på hur det brister i vardagskunskap. En elev i sjuan hade hemkunskap och läraren bad eleven ta fram ett decilitermått....
    Jaha... hur ser det ut, vad är det?
    På en annan lektion skulle ett recept följas och i receptet stod 5 dl socker och gissa vad frågan blev då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt fantastiskt! 4-5 år senare får de gifta sig, rösta, starta företag, gifta sig...

      Radera
  16. Är inte förvånad över okunskapen. Mina chefer och biträdande rektorer på gymnasiet (där jag just arbetat men sagt upp mig) är båda 80-talister. Den ena fattade inte vad jag menade när jag berättade att eleverna inte kan alfabetet, dvs i vilken ordning bokstäverna kommer. De kunde inte slå i ett svenskt lexikon. "Det kan inte jag heller" sade den ena. "Det är ju bara att kolla på mobilen." Båda dessa chefer (utbildade lärare) tycker lärare har för höga kunskapskrav. Inte så konstigt, de har ju själva inte lärt sig. Och så är det väl naturligt, det jag inte lärt mig kräver jag ju inte heller av eleverna. Sådant blir ju överkurs i min hjärna.

    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herregud, nu blir jag rädd på riktigt! Hur blir man rektor om man inte har lågstadiekunskaperna klara för sig? Fanns det inga bättre kandidater eller användes tärning vid tillsättandet?

      Radera
    2. Det bästa kandidaterna till sådana jobb är numera de som enbart ser elevperspektivet, värnar de okunnigas rättigheter och håller lärare med krav på lärande och ordning under strikt kontroll. Utöver det ska de hålla budget förstås. Men dessa två hänger ihop då elever till varje pris ska hållas kvar på skolan. Lägre krav, glädjebetyg och kungen/eleven-har-alltid-rätt-och-betjänten/läraren-fel ökar den chansen. Att tro att låga löner gör yrket oattraktivt är att var a naiv. Lärarlönerna har stigit kraftigt på senare år. Och attraktiviteten sjunkit. Yrket är inte kreativt och fritt längre utan lärarna är skolans största problem. De är en utgift och de ställer orimliga krav som riskerar att minska inkomsterna. Eleverna däremot drar in pengar genom blotta sin närvaro och cheferna vårdar dem därför ömt med spända blickar på sina fiender, lärarna. Så absurt allt blivit! Annat var det förr...

      Eva

      Radera
    3. Jag börjar förstå varför du sagt upp dig. Jag hade gjort detsamma. Det där låter som att det kommer att gå åt helvete till sång och musik.

      Radera