torsdag 11 maj 2017

Ingen förlorar på trav?

När pokerboomen kom för drygt tio år sedan pratades det mycket i media och bland politiker om spelets förlorare. De som drog på sig miljonskulder och förstörde sina liv medan de hoppades på att det skulle vända. Spelmissbrukare intervjuades och berättade sina sorgliga historier. Bovarna var multinationella spelbolag, men även svartklubbar som trotsade spelmonopolet i skumma källarlokaler (för som ni vet blir ingen spelberoende av statligt arrangerat spel).


Jag som ibland bevistade dessa källare skulle vilja lyfta fram en annan sida. En fredagskväll i Stockholm kunde ett hundratal personer träffas och spela poker ihop. Där fanns tjugotvååriga dealers som knäckte extra vid sidan av sina usla jobb på det statliga kasinot, sjuttioåriga tanter, pokerproffs, snickare och direktörer som umgicks otvunget över klass- och generationsgränser från eftermiddag till mitt i natten. Någon blev en aning överförfriskad, men de flesta drack två öl eller höll sig till kaffe. Inköpet låg på några hundralappar, tillräckligt för att skärpa sig, men mindre än en genomsnittlig krogrunda. Hade jag haft en son eller dotter i tjugoårsåldern skulle jag tusen gånger hellre se dem där än på Stureplan.

Men staten gjorde vad den kunde för att bråka med arrangörerna. Kulmen var en turnering i Grebbestad 2007 som stormades av ett trettiotal kravallutrustade poliser i piketbussar. Fyra arrangörer åtalades, men ingen dömdes. Så det enda man lyckades med var att förstöra kvällen för 700 pokerentusiaster och bränna en hel massa skattepengar.


Nu är det spelautomater på nätet som är i blickfånget. Här försvinner det mesta av den sociala charmen, och min känsla är att fler drabbas av spelmissbruk än vad som var och är fallet i pokern. Och även här skriver tidningarna spaltmeter om personliga konkurser och tragedier.

Men varje dag kan man läsa i kvällstidningarna om kändisar och vanliga svenskar som spelar på trav. Idel solskenshistorier! ”Han vann 2,4 miljoner!”, ”Här firar kompisgänget segern med tårta!”, ”Storvinst på Coop i Degerfors!”, ”Gör som experterna – här är vägen till miljonerna!”, ”Förre Brynässtjärnan miljonvinnare på V75!”, ”Runar startar eget stall”.


Är det aldrig någon som förlorar på trav? ATG började erbjuda spel om pengar 1974 och organiserat spel på travbanorna har funnits i nästan hundra år. Omsättningen är enorm. Min gissning är att antalet travtorskar vida överstiger antalet speltorskar i andra discipliner. Varför hör man nästan ingenting om det? Kan det möjligen ha med tidningarnas annonsintäkter att göra? Kan man spela på att det är anledningen? Vad är oddset?

14 kommentarer:

  1. Intressant inlägg! Jag stod häromdagen och funderade på ungefär samma sak. Jag råkade hamna framför en Keno-dragning och kunde inte låta bli att fundera på hur många det är som vinner det där knasiga spelet. Om nu alla vann så ofta som de hävdar borde Sverige vimla av miljonärer vid det här laget, eller? Om man då slår ihop alla olika sätt man kan bli miljonär på, då borde det bli flera hundra nya miljonärer per år, enbart på spel, eller hur? Men så är uppenbarligen inte fallet. Att folk då ändå fortsätter spela är för mig helt galet. Dags att ge upp och köpa aktier för pengarna istället?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att döma av reklamen är det bara gotlänningar som vinner på Keno :-).

      De allra flesta som spelar tror jag förlorar en slant, men tycker att priset är värt det för spänningen och hoppet. För ekonomins skull vore det absolut bättre att köpa aktier för spelpengarna.

      Radera
    2. Så många miljonärer på Gotland alltså? Lyllo dem :)

      Jo, jag förstår att det inte handlar om att vinna pengar först och främst, men borde inte det avta efter ett tag? Jag är cynisk och ser inte spänningen i det hela :)

      Radera
    3. Ja, går jag till mig själv gillar jag bara spel jag går plus på. Det finns ju inget värre än att förlora pengar. Att köpa en Trisslott för 30 kr som har ett väntevärde på 15 kr har inte 15 kr spänningsvärde för mig. Just när det gäller trav har jag en känsla av att många spelare inte vet hur mycket de spelat för. De vet bara att de vinner ibland och vågar inte räkna efter.

      Radera
  2. Larsson,

    Läste om dina senaste inlägg. Du håller på att utvecklas till en stilikon. Jag menar fingerföringen vid kaffedrickandet. Che Guevara tröjan. Kaffekoppens förning. Kom faktiskt och tänka på Kate Moss.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att du är tämligen ensam om att koppla ihop mig med Kate Moss :-).

      Radera
  3. Hörde en gång någon (kanske en taxi chaufför?) säga att damfotboll är som trav med kossor. Tyckte det var ganska träffande beskrivning. Det var alltså på den tiden man kunde fälla sådana kommentarer utan att åka in i fängelse :-)
    Huruvida man kan spela på trav med kos.... flåt damfotboll menar jag, vet jag inte. Ej heller om man vinner eller förlorar mer där än på vanligt travspel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den gick över mitt huvud. Inte pga politisk korrekthet utan för att såväl trav som fotboll i alla dess former oavsett kön känns som helt överflödiga företeelser. Och visst är det väl ofta ston som tävlar i trav?

      Radera
  4. Jag kan bara hålla med dig helt där, om V75. Jag menar många TV "journalister" och kändisar lever gött på det där. Sabba inte för SVT nu! Mvh
    http://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag varken kan eller vill sabba något. Jag undrar bara varför vissa spel är fina, andra fula. Om det inte har att göra med risken för att drabbas av spelmissbruk och ekonomisk misär, och den parametern verkar betydelselös i sammanhanget.

      Radera
  5. Jag förlorar på trav, och jag anser mig någorlunda kunnig i ämnet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra! Ja, inte att du förlorar, men att det finns någon slags logik även i det spelet.

      Radera
  6. "It's ok when we do it." Som vanligt alltså..... :)

    /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte utan att det känns så, men hittills har jag aldrig hört någon spelmissbrukare säga sig ha haft lite tur i oturen eftersom det känns skönare att bli skinnad av staten än av en annan spelarrangör.

      Radera