lördag 8 juli 2017

Är du abstraktare eller konkretiserare?

Ja, jag är fullt på det klara med att jag hittat på de här orden själv, men låt mig utveckla. Jag lyssnade på de gamla Lyxfällanprogramledarna Charlie & Mathias podd ”På riktigt”. Gästen Klas Hallberg berättade att han behållit sitt fula, men funktionella kök eftersom han jämför kostnaden med vad han annars kunde göra för samma pengar och inte tycker att det är värt uppoffringen. Charlie Söderberg svarade att han själv jämfört kostnader på samma sätt ända sedan mellanstadiet då allt i hans värld översattes till 50-öres-kola.


Hans teori var att det finns två kategorier människor (det är dessa jag hittat på namn åt i rubriken). Grupp 1 ser pengar som siffror. När de tar slut konstateras att det är tomt på kontot, men hur det gick till har de ganska diffusa uppfattningar om.

Klas, Charlie och även jag tillhör grupp 2. Vi jämför kostnader och investeringar med andra, ofta mer hanterbara utgifter, vilket ofta resulterar i att vi avstår köpet, eller åtminstone tänker ett varv till. Klas får groteska mängder vin och kött att tillreda i sitt gamla kök. Charlie har antagligen hittat nya jämförelseobjekt (även om godis ligger närmare tillhands att tro än att det skulle vara gymkort eller löparskor).


Själv jämför jag med allt möjligt. Bäst funkar det (för mig) att jämföra med något inom samma område. Ska jag köpa mat jämför jag med annan mat jag skulle kunna få för samma pengar. En utelunch för 85 kr är ungefär lika mycket som kostnaden för hemlagad mat, frukost, lunch och middag, i fyra dagar. Jag tar den smällen ibland, men aldrig för att jag inte orkar laga mat utan som en kostnad för ett socialt sammanhang eller för att hemalternativet helt enkelt inte finns just då.

En kaffe på stan för 25 kr är precis lika mycket som ett halvt kilo bryggkaffe som räcker till 70 koppar, alltså drygt två koppar om dagen i en hel månad. Okej, jag kan inte heller visualisera två och en tredjedels kopp kaffe i en månad, men jag fattar att det är väldigt mycket mer än en enda kopp.


Men är det alltid bra att konkretisera pengar på detta sätt? Jag kan komma på åtminstone ett exempel där det inte är det – poker. Skickliga pokerspelare har förklarat hur de tänker kring pengar på pokerbordet och för de allra bästa är pengarna bara siffror eller marker så länge spelet är igång. Jag har själv aldrig spelat på någon högre nivå, men jag har spelat händer med några månadshyror i potten och då kan inte jag koppla bort det faktum att om jag vinner den här handen är min boendekostnad säkrad fram till... senhösten. Den tanken är måhända naturlig och kanske till och med sund, men den gagnar inte mitt spel.

Jag misstänker att detsamma skulle gälla om jag vore daytrader. Att skicka in en gigantisk summa i en termin eller aktie för möjligheten att tjäna motsvarande en halv årslön för en undersköterska på några minuter... Låt mig konstatera att jag inte har de egenskaper som krävs.

32 kommentarer:

  1. Jag konkretiserar också när jag är ute och handlar. Men i portföljen är det mer siffror som flimrar förbi på skärmen. Det blir så olidligt ångestfyllt annars när rekylerna kommer och kapitalet sjunker med några procent.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det har du rätt i, även om det vid större nedgångar är svårt att inte summera vad portföljens minskning innebär i antal finansierade år. Och då har jag inte ens funderat över utebliven ränta-på-ränta-effekt på förlusten :-(.

      Radera
  2. Ja det är inte alltid så lätt när kapitalet växer. Just det att man över tid ökar sina positionsstorlekar, det har jag fått jobba med för att klara av på det vis som krävs. Man måste ha processfokus helt enkelt, att fokusera på det istället. Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är knepigt. X tusen kronor ger ungefär lika många syltmunkar eller köksstolar nu som när portföljen var värd hälften, men andelen blir hälften så hög.

      Radera
  3. Det känns naturligt att jämföra vad man får för sina pengar. Man har ju bara en viss summa att distribuera, så den borde ju användas effektivt för att göra en så lycklig som möjligt. Det borde ju vara slutmålet oavsett vad som gör en lycklig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åtminstone när det gäller pengarna som blir kvar efter att obligatoriska räkningar betalas. Har för mig att de kallar det "strössel" i den länkade podden.

      Radera
  4. Efter att ha läst Your money or your life räknar jag ganska ofta i antalet timmar som jag måste jobba. T.ex vill jag jobba nästan en vecka för en iPhone? Nope, då räcker det med några timmars jobb för en annan telefon när den väl går sönder. Just nu planerar jag för ett sabbatsår och då är det snarare hur många dagar jag klarar utan att jobba med det beloppet.

    Insåg precis att jag måste jobba minst 30 minuter för att betala för en utelunch för att inte tala om att det tar ca en timme. Och det motsvarar ca 2 dagar vistelse på varmare breddgrader nästa vinter. Tack för påminnelsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, särskilt när du precis är i det läget blir det logiskt att räkna om utgifterna i arbetstid. Själv har jag aldrig en fast timpenning så det stupar på det.

      Radera
    2. Med årslönen delat på antalet immar du jobbar eller 40 timmars veckor så kan man ju få ett hum om beloppet.

      Radera
    3. Ja, förutsatt att man har en lön. Är man företagare med olika typer av jobb och olika arvode för olika kunder (men aldrig timbaserat) är det rena slumpgeneratorn.

      Radera
    4. Du måste väl deklarera något till Skatteverket varje år. :-) Det borde kunna fungera som en utgångspunkt. Jag ser det inte som en exakt vetenskap utan mer en indikation. Jag skulle t.ex kunna dra bort semesterveckorna men bryr mig inte om att göra det.

      Radera
    5. Jadå, jag deklarerar varje år. Jag är ju inte politiker ;-). Det är bara väldigt olika siffror varje år. Dessutom ser jag inte arbete som en separat inkomst och har ingen aning om hur många timmar jag jobbar. Jag försöker tjäna pengar på allt jag gör, från hobbies till börsen och rent arbete. Så att försöka översätta kostnader i arbetstid skulle bli abstraktast av alla sätt man kan räkna på.

      Radera
    6. så du försöker tjäna pengar på allt du gör?! Då plötsligt förstår jag en väns drivkraft. Han är otrolig vad gäller pengar och sparande. Det räcker med att man träffat honom några timmar för att inse att han har tjänat på det hela, ibland på min bekostnad. När jag hälsade på honom tre dagar i Tyskland så delade vi på allt enligt hans idé. Han höll i räkenskaperna, han visade mig aldrig anteckningarna utan litade på honom. Men uppmärksamma jag noterade att han alltid beställde dyrare mat på restaurangen och passade på att göra saker han inte alls gjort om han varit ensam om att betala, t ex hyra bil o dyl. Han fick en tredagarssemester med mig för en kostnad han aldrig velat ta själv. Dessutom tog han mina flygbiljettspoäng helt och hållet utan att betala ett öre för biljetten. Han berättade senare att han trodde att han skulle betala halva biljetten men jag motsatte mig det då jag anser att man betalar sina egna biljetter och aldrig skulle betala hans flyg till Sverige. Men kvittot för biljetten hade han ju redan tagit hand om... Sparo, är du sådan i samvaro med vänner? ;) Nåja, jag hade ju kul och min resbudget höll jag strikt ändå.

      /Eva

      Radera
    7. Här måste jag förtydliga. Jag skulle aldrig försöka tjäna pengar på vänner utan avrundar då hellre till min nackdel. Tror tvärtom att den som skulle semestra med mig skulle ha mer pengar än förväntat kvar efteråt. För det beteende du skriver är riktigt obehagligt.

      När jag säger att jag vill tjäna pengar på allt menar jag snarare att jag försöker göra jobb av alla hobbies.

      Radera
    8. OK, du är inte sådan, skönt att höra. Hade egentligen inte väntat mig det heller men kom att tänka på den där killen när det kom på tal att tjäna pengar på allt. Men han är verkligen uppfinningsrik vad gäller att inte behöva göra sig av med pengar. Hans ständiga resande och äventyr i hela världen finansieras nog helt av uthyrningen av sin hyrda trerummare i centralaste Berlin nästan varje månad på året. Bara den skattefria vinsten ger honom säkert upphälle nog utöver de inkomster han har från sitt programmerarjobb som han tar med sig vart helst han åker.

      /Eva

      Radera
    9. Nej, sådan är jag inte, men å andra sidan kan jag inte tänka mig att någon som är det skulle erkänna (knappt ens för sig själv). Fast det där med uthyrningen låter ju soft :-).

      Radera
    10. Snåljåpar som skor sig på sina vänner skulle jag säga är inte vänner. Det är ok att dela notan om den är ungefär lika stor annars ej. Jag försöker själv optimera poäng och annat. Så beställer jag en resa och jag betalar med poängkort så ser jag det som en del av transaktionen att jag får poängen. Jag har inga problem med att man turas om att beställa men ofta blir det att jag gör det för att mina sällskap tycker det är lättare. När jag reser med mina föräldrar brukar vi ta notan var tredje gång. Hotell betalar vi själva. Om jag betalar hyrbil kan de betala bensin och så vidare. Det jämnar ut sig ganska bra.

      Jag reste med en kompis i USA för några veckor sedan som typ efter en dag kom fram till att hon inte hade "råd" att ge dricks. Hon hade dock råd med en massa annat som intresserade henne. Trots att jag förklarade att det dricks var en del av lönen i USA och det var i princip en förolämpning att inte lämna dricks. Det slutade med separata notor i restauranger och mig obehaglig till mods varenda gång det kom till betalning. Jag gav dricks till hotellrumstäderskorna själv. Vi kan väl säga att det och en del andra värderingsskillnader gjorde att jag ganska ofta hade lust att mata henne till alligatorerna. Och det resulterade att jag troligtvis inte kommer att resa med henne mer. Jag betalar hellre mer för en resa och reser själv än är irriterade på någon annan och deras val.

      Radera
    11. Att vänner "snikar" till sig bonuspoäng tycker jag känner helt okej, det bjuder jag på. Reda pengar är aldrig okej, dem avrundar man aldrig annat än om man själv förlorar på det.

      Du skulle ha förklarat det där med alligatorerna för kompisen. Aldrig blir irritationsmomenten hos vänner så tydliga som på resa.

      Radera
    12. Jag tänkte att jag skippar det för det kan bli ännu dåligare stämning. :-) Det blev ganska uppenbart efter ett tag att vi inte hade tillräckligt mycket att diskutera under två veckor speciellt när vi var i varandras sällskap nästan dygnet runt. Kompisen är en gymnasiekompis som jag rest då och då tillsammans med eftersom vi båda råkar vara singlar och har tid och möjlighet att resa. Jag var väl lite skeptiskt till en två veckors resa men tänkte att vi får väl se. Resesällskapet har med åren blivit begränsat när kompisarna fått ungar. Hädanefter tänker jag ha andra planer om frågan om resesällskap dyker upp igen. Fast det kan nog dröja ett tag. :P

      Radera
    13. Dålig stämning... tror du? :-)

      Jag hajar. Samtidigt måste dåligt beteende uppmärksammas för att det ska kunna bli bättre, men det är en svår gränsdragning. Jag hade nog letat upp nytt resesällskap istället.

      Radera
    14. Det komiska är att min familj tycker jag är en snåljåp eftersom jag inte delar deras shoppingintresse men jag föredrar bo ok, äta gott och handla begränsat med kvalitetsprodukter. :-)

      Här har jag gjort klart min ståndpunkt så jag tänker lämna det därhän. Och jag kommer resa själv hädanefter alternativt med resekompisar med samma värderingar.

      Radera
    15. Det borde gå att umgås med "slösare", så länge de nöjer sig med att slösa sina egna pengar :-).

      Radera
  5. Jag är tyvärr bådadera, beroende på dagsform osv. Ytterst opraktiskt. Önskar att konkretiseraren stryper abstraktaren då det känns mer fördelaktigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske är bra att ha en liten skvätt av båda, men det låter lite skakigt att det är dagsformen som avgör :-).

      Radera
  6. Jag läste inlägget tills jag såg Charlie Söderberg. Då slutade jag. Tål inte karln! Hoppas att resten av inlägget var lika bra som vanligt Sparo.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var lite bättre t o m ;-).

      Radera
  7. Bra där!
    Jag är helt klart konkretiserare. När mina kompisar handlar dyra skor och handväskor så jämför jag det med resor. En Michael Kors-väska kan motsvara en resa till Spanien eller USA, beroende på modell. Då tar jag hellre resan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har alla våra kors att bära... Det där fick mig att tänka på när det kommer en operasångare till Macken och sjunger en bit. Roy räknar ut hur mycket det hade kostat om han tagit betalt - lika mycket som ett par extraljus. Så efteråt frågar han Roger:
      - Om du fick välja på att höra den här gubben sjunga en till och ett par nya extraljus, hur hade du valt?
      - Det hade räckt med en ficklampa.

      Radera
    2. Jag tror att du nog inte vill bära Michael Kors...
      Hahaha, Roy och Roger! Vilka legender :)

      Radera
    3. Jag antar att vi snackar damväskor och nej, det skulle inte klä mig.

      Radera
  8. Min egen spaning:

    Ju mindre pengar man bränner desto mer medveten blir man. Även omvänt gäller, d v s att om man bränner mycket pengar så går det generellt inte så mycket tankekraft till denna typ av jämförelseövning.

    Ganska förståeligt - om man hela tiden är upptagen med att spendera hinns det ju inte med att kontrollräkna hela tiden :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och ju mer pengar man skickar iväg på icke-nödvändiga grejer desto lägre blir tröskeln för att göra det igen.

      Radera