lördag 2 december 2017

Tänk om vartannat jobb försvinner

Jag såg en intressant artikel om arbetsmarknad som i huvudsak går ut på att hälften av jobben kan försvinna inom tjugo år.

Vad händer då? Kommer vi att dela solidariskt på de arbetstillfällen som blir kvar? Troligen inte, men även om så skulle bli fallet säger det sig självt att om tillgången på arbetskraft dubbleras kommer efterfrågan halveras och inget fackförbund i världen kan förhindra att det påverkar priset, särskilt inte på en global arbetsmarknad.

"Men min lön blir väl oförändrad?!"

Forskaren i artikeln är noga med att betona att det kommer lösningar, men han är inte lika duktig på att presentera några. Det som brukar nämnas är medborgarlön, att ge en grundlön till alla som inte lyckas hitta egen försörjning. Men varifrån ska dessa pengar komma? Det är inte så att staten på något mirakulöst sätt får mer pengar för att företagen automatiseras. Snarare tvärtom eftersom arbetskraft är det som beskattas allra hårdast.

Byter staten taktik och börjar beskatta vinster ännu hårdare än idag kommer företagen flytta verksamheten till länder med lägre skatter och grundtrygghet ända tills Sverige kommer ner på eller under snittet både ifråga om löner och välfärd.

Jag saknar verkligen George Carlin!

Min lösning: Se till att vara så lite beroende det går av arbetsinkomst. Detta görs bäst genom att minimera sina utgifter och öka sin förmögenhet genom att investera det ökande gapet mellan inkomst och utgift så klokt det går (och ja, dessa strävanden har ett samband). Den som är mest oberoende den dag robotar och maskiner tar över våra jobb vinner.

57 kommentarer:

  1. Själv tycker jag medborgarlön låter bra, trots att de ideerna brukar komma från vänster. Vi försörjer iallafall de som inte klarar sig själva så skillnaden blir ju bara att vi slipper kontrollorganisationen. Medborgarlönen ersätter ju pensioner, sjukersättning, a-kassa, försörjningsstöd osv...
    Med det sagt så stämmer ju inlägget ändå, det blir en brist på skatteintäkter om jobben försvinner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En viktig skillnad mellan medborgarlön och alternativen är att det skickar signalen att man inte behöver kämpa eller försörja sig själv.

      Radera
    2. De som går på soc gör det fastän det är kämpigt. Sjukförsäkring ännu kämpigare. Narkoman som jagar fix kämpigare än kämpigast. Det är bara att inse att en viss andel av befolkningen inte kan eller vill arbeta. Jag tror det är en marginell grupp som idag arbetar och bestämmer sig för att spela playstation hela dagarna, och anpassa sig till den låga levnadsnivå som medborgarlönen innebär (för den kommer INTE bli fet). Jag tror medborgarlön är netto-positivt för samhället, men djävulen finns helt klart i detaljerna.

      Radera
    3. Jag tror inte på att bara acceptera detta. Det är elakt av samhället.

      Och hur marginell gruppen än är lär den inte bli mindre av att den accepteras.

      Radera
    4. Verkligheten påverkas inte av vad vi vill acceptera eller inte. Var det inte du som delade George Carlin citatet ovan? Menar inte att bråka, men det finns ett mått av kognitiv dissonans här.

      Radera
    5. "Verkligheten påverkas inte av vad vi vill acceptera eller inte."

      Eeh... Jo, det gör den faktiskt. Huruvida lagförslag läggs, lagar stiftar och hur folket accepterar vad som händer har ett samband. Vore det accepterat att ligga kvar i sängen och äta praliner medan staten försörjer en skulle fler göra det än om så inte är fallet.

      Politikerna pratar ofta om signalpolitik. Menar du att detta är helt bortkastat, att det inte spelar någon som helst roll vad makten signalerar, för det som sker det sker och åsikter och moral kan aldrig förändras?

      Radera
  2. Det lite tråkiga svaret på den frågan är ju det gamla receptet med högre och högre skatter på de som gör något produktiv i samhället för att finansiera nya myndigheter och "hitte på jobb". Frågan är vad det kan bli för jobb? Hundspa? Hyrpersonal som tar dina barn på semester? Pokemontränare?

    Den roligare lösningen vore om folk kunde klara sig utan att behöva lägga så mycket tid på de få jobb vi verkligen behöver och skapa egna saker samt leva det liv vi har medans vi har det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag föredrar ditt roliga alternativ även om jag är nyfiken på vad en pokemontränare gör. Hur mycket kan man lära en tecknad figur liksom... :-)

      Radera
    2. "Pokemontränare finns det redan varianter på.
      Du tränar upp en Gubbe i ett spel och säljer den till nån som inte orkar eller har tid att spela tillräckligt mycket.

      Radera
    3. När du säger det så känner jag igen att jag hört det tidigare. Världen är galen!

      Radera
  3. Svaret är enkelt. Staten kommer såklart öka beskattningen på sparande. Chockhöjning av schablonavgiften på ISK, ökning av skatt på ränta, utdelning och vinst från 30% till 90%. Och framförallt statlig konfiskering av tillgångar från dom som sparat ihop pengar utan vett att förstå att pengarna gör mer nytta hos dom som spenderar dom. Grattis o lycka till :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag som trodde att jag var cynisk ;-).

      Radera
    2. Micke, mitt råd är att njuta av livet som det är idag och leva i tron att det som r ditt faktiskt är ditt, för en vacker dag kommer min profetia att slå in och staten kommer konfiskera privata tillgångar. Det har hänt förr, och det kommer hända igen.

      Radera
    3. Inget ska tas för givet, men med det resonemanget förutsätter du att hela världen är på väg åt det hållet. Annars finns det ju motmedel.

      Radera
    4. Om du inte tror mej så kan du ju fråga Maggan, hon har nämligen redan tjuvstartat med processen... :-)

      Radera
    5. Tror att Anonym har rätt, tyvärr... Har tänkt på det mycket men det är sällan det talas om det. Kanske för att det ligger längre fram i tiden, på mer än fem, tio års sikt. Och längre än så ser man väl inte numera. Allt är så osäkert och föränderligt, man orkar inte diskutera de mer obehagliga men högst tänkbara scenarierna. Optimismen och frånvaron av allvar och förutseende ger åtminstone mig en känsla av otrygghet.

      Jag blir mer misstänksam mot vårt gemensamma samhällsprojekt, inte mot enskilda medmänniskor, utan mot maktmänniskornas goda vilja att fatta vettiga och långsiktig hållbara beslut baserade på kunskap istället för kortsiktiga strategier för att behålla positioner. Vad jag här menar med kunskap orkar jag inte förklara men kan i alla fall säga att jag syftar på djupare insikt och förståelse, ja rent av på en sorts vishet. /Eva

      Radera
    6. En nackdel med att flera väljer att kommentera som "Anonym" är att det är svårt att veta vem som avses, om flera kommentarer kommer från samma osv. Vill man vara helt anonym är det helt okej att dra till med ett namn.

      Med det sagt håller jag med dig om att makthavares brist på visioner och framtidsplanering gör att vi inte vet vartåt det barkar. Men det är svårt att vara optimist.

      Radera
    7. Bara så du vet har jag aldrig någonsin glömt att skriva mitt namn efter att jag kommenterat på din blogg. Är väldigt noggrann med sådant. /Eva

      Radera
    8. Det är bra! Det blir så mycket enklare så.

      Radera
  4. Inte minst skulle lönerna i offentlig sektor minska vid en allvarligare finanskris. Fråga grekerna. Eller för den delen balterna där några jobb försvann men de som blev kvar ofta fick sänka lönen med 25-30 procent. Påverkar ju onekligen bostadsmarknaden.

    Robotar oroar jag mig inte lika mycket för eftersom kreativa människor sannolikt kommer skapa nya högteknologijobb för att utnyttja dem på bästa sätt precis som vi har gjort under industriella revolutionen och IT-åldern. Däremot kommer det bli ännu tuffare för de som saknar utbildning eller ens inte gått ut gymnasiet... Risk att lönegapet ökar än mer mellan kvalificerade expertjobb och så kallade enkla jobb...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte heller att just robotar är den stora grejen, även om det såklart bidrar.

      Radera
  5. Man får väl införa en skatt på robotar, eller en skatt på de naturtillgångar som är gratis tex luft, vatten på så sätt får staten in pengar till att dela ut i medborgarlön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får passa på att ropa "Luften är fri!" så länge det stämmer :-).

      Radera
  6. Då borde min plan om att gifta mig rik passa alldeles utmärkt in i detta. Förhoppningsvis är karln så pass rik att han inte behöver jobba en dag till och tada, så är vi både oberoende av jobb. Om sen robotarna vill städa och laga mat åt oss så kommer inte jag säga emot!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Smart! Själv tänkte jag hoppa över ett steg och gifta mig med en städrobot.

      Radera
  7. Sara,

    Var inne på samma tankegångar för ett antal år sedan. Jag upptäckte dock att rika människor brukar umgås med andra rika människor. Försöker man sig på tricket att gifta sig rikt upptäcker många rätt snart att det varit betydligt billigare att låna pengarna.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lagen om alltings jävlighet. Har man redan något är det lätt att få mer (som mig med otur t ex).

      Radera
  8. Om alla pengar i socialförsäkringen och till arbetsmarknadsåtgärder ca 400 miljarder i stället satsades på medborgarlön skulle hela arbetskraften, ca 5 miljoner personer, kunna få en medborgarlön på 80 000 per år eller knappt 7 000 per månad. Det skulle inte räcka till något lyxsliv men det går att klara sig på denna summa, åtminstone med Mickes råd.

    Detta visar att dagen bidragssystem är väldigt generösa och att medborgarlön inte är en utopi. Säg i stället att 1 miljon arbetslösa (eller i åtgärder) får det dubbla och skatten sänks med 60 000 för resterande arbetande mot att det sociala skyddsnätet tas bort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle klara mig, men inte så många fler nej. Och du tror att siffran arbetslösa skulle hålla sig konstant? Varken Persson eller Reinfeldt hade någon inkomst efter att de fått sparken som statsminister, men då kommer samhället fint in där...

      Radera
    2. Bilmek: vad ska de andra 5 miljonerna leva av? De som redan idag inte jobbar. 3-åringar till exempel?

      Att summan idag precis täcker att 5 miljoner kan leva ett snålt liv är ingen slump.

      Radera
    3. 3-åringarna försörjs av sina föräldrar, pensionärerna av inbetalda tidigare inbetalda pensioner och de som betalar skatt i dag. Givetvis kan inte alla sluta arbeta för då skulle stora delar av skatteunderlaget försvinna.

      Poängen var att visa att det är så enorma belopp i bidragssystemet att om ingen adminstration fanns skulle det räcka för alla att leva på, om än ganska magert.

      Radera
  9. Att arbetsmarknaden är föränderlig är ju knappast något nytt. Man får ibland intrycket att vissa tror det skulle vara något stort skifte på gång. Men de flesta jobben idag fanns ju inte för hundra år sedan, precis som att de flesta jobben som fanns då försvunnit till maskiner, datorer etc. Alla tider har ju sina orosmoln, men just detta tror jag inte är något att oroa sig för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan man också se det och det är såklart möjligt att nya jobb tillkommer. Fast nog känns det som att detta är något helt annat än när bondesamhället övergick i industrialism osv.

      Radera
    2. Inom industrin har man tagit hem tillverkningen från Asien i flera fall just på grund av robotar. Automatiseringen har snarare bidragit till jobbskapande och det är inte så att de sköter sig själva. Jag tror precis som Kalle att det kommer att skapas nya jobb istället för de man förlorar.

      Mer oroande är väl att många personer inte har råd att byta jobb på grund av att de inte har ett sparande så de stannar kvar på jobbet som de inte trivs på. Fanns en intressant artikel i DI idag om detta. Personligen har jag flyttat kors och tvärs över landet om jag hittat ett intressantare jobb. Jag är supereffektiv på att packa och ordna en flytt. Jag skulle kunna vara ute ur lägenheten på mindre än 24 timmar med mitt pick och pack.

      Radera
    3. Jag tror inte heller att robotarna är den stora grejen, men att vi går mot ett samhälle med allt färre arbeten tror jag på.

      Är det för att människor saknar sparande som de inte vill/vågar byta jobb? Jag ser bara rubriken och ingressen på artikeln du nämner och ifrån det kan jag inte slå hål på argumenten, men jag tror att det är fler faktorer som spelar in.

      Radera
    4. Den säger att var tredje person har mindre än 20.000 kronor på sparkontot och 37 procent når inte upp till 50.000 kronor. Undersökningen visar att va tredje stannat kvar på jobbet för att bufferten varit för låg. Idag är det nere i 17%. Uppenbarligen har 7 av 10 ansett att ekonomin är en bidragande orsak till att stanna kvar i en dålig relation. Sen är det allmänna om vikten av sparande...

      Radera
    5. Jaha, är det den gamla de "lånat". Men den säger ändå inte att folk stannar i ett otrivsamt liv pga ekonomin. Bara att de själva anger det så att de får ett alibi att inte göra något, eller att de faktiskt trivs där de är, men skäms för att de inte tillhör den högljudda grupp som hela tiden vill framåt och vidare.

      Radera
    6. Det vore intressant att jämföra dessa siffror över tid. Jag har inte studerat detta, men inte känns det spontant som att "folks" buffertar har minskat över tid? Det har nog alltid varit dåligt.

      Radera
    7. Bara för att belysa mitt första inlägg lite mer. För lite över 100år sedan var någonting i stil med 90% av arbetskraften sysselsatt i jordbruket på ett eller annat sätt. Idag är det kanske ett par %. Så att det skulle vara en större omställning än så på g tror jag inte.

      Radera
    8. Jag vet inte heller, men kan tänka mig att det är spretigare idag än förr. De som har buffert har nog mer, men det är inte omöjligt att det är en högre andel som nästan helt saknar marginaler.

      Radera
    9. Kanske inte finns någon statistik så det är nog ingen idé att gissa eg.

      Radera
    10. Nej, finns det statistik lär den vara baserad på folks egna svar på hur de uppfattar sin buffert, och sådana undersökningar är nästan alltid värdelösa.

      Radera
    11. Såg precis denna artikel på SvD, https://www.svd.se/sex-fallor-for-ditt-buffertsparande-9fk8. Dock ligger artikeln bakom betalvägg, så där kan ju finnas något mer att läsa, men ingressen säger i alla fall: "Allt fler svenskar har en buffert att luta sig mot för oförutsedda utgifter. Men det finns en rad fällor för buffertsparande. Så här undviker du dem."


      Radera
    12. Jag får upp hela artikeln och precis som jag misstänkte finns inte en enda uppgift som styrker påståendet i ingressen. Dvs, det framgår ingenstans vad denna påstått ökande grupp anser vara en buffert. Jag gissar att många helt enkelt har sänkt kraven och anser att så länge man har en sedel i plånboken har man en buffert.

      Det kommer för övrigt ett inlägg om buffert inom kort eftersom jag precis upplevt den sjukaste bufferthistorien någonsin.

      Radera
    13. Tråkigt att det inte stod något mer, men ser fram emot inlägget!

      Men tills motsatsen bevisats tror jag nog att buffertsituationen hos folket i genomsnitt förbättrats på senare år.

      Radera
    14. Jag är skeptisk, men det beror på vad du menar med "senare år". De senaste fem åren har den kanske stigit. På 25 år är jag mer tveksam. Men överhuvudtaget är det nog en så pass stor spridning att den genomsnittliga inte säger så mycket.

      Radera
    15. Egentligen tänker jag nog oavsett hur länge man menar med senare år. Det är väl ca. 25 år sedan Wibble sade att man borde ha en årslön på kontot och alla satte kaffet i vrångstrupen.

      Radera
    16. Men för 25 år sedan (det stämmer nog) blev folk förvånade och tyckte att hon satte ribban för högt. Skulle någon idag föreslå att man ska ha en årslön i buffert skulle den bli utskrattad.

      Radera
  10. Satan också..

    Som "anonym" i de första kommentarerna skriver: "Jag tror medborgarlön är netto-positivt för samhället, men djävulen finns helt klart i detaljerna."

    Där sjönk min tilltro till bl a Axfoods framtid som en god investering.

    Nåväl.. bara ljungen fortsätter att blomma..

    https://www.youtube.com/watch?v=DuG6Ga2Zlno
    Mvh
    P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske får vi möjlighet att se vem som har rätt i den frågan, för bara för att jag tror att det är en dålig idé håller jag det inte för otroligt att den genomförs.

      Radera
  11. Jag får ofta höra att jag är en orsak till samhällets förfall: totalt köpstopp sedan drygt två år, jobbar inte och vågar tro att man inte behöver KÄMPA sig till det lilla man behöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där är så sjukt, att vi som är sparsamma ska ta ansvar för att världskonsumtionen inte ökar tillräckligt mycket. Som att DET skulle vara problemet.

      Radera
  12. Mycket intressant diskussion. Är benägen att hålla med dem som menar att detta är ett pågående steg-för-stegskifte mot gig-ekonomin. Industrialiseringen sett i retrospekt, stor grej. Automobilen likaså. Det förekom vid bilens utrullning stor oro i Sverige för värdshusarbetarna. När hästen inte längre behövde vila över natten riskerade en hel yrkesgrupp att bli arbetslös. Vilket den också blev. Men jag upplever att det verkar ha löst sig rätt bra. Jag brukar råda mina döttrar att bli rörmokare eftersom digitalisering/robotisering känns avlägsen där. Men nu fick jag andra fina tips ovan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ttt det är en stor förändring på gång tycker jag att det finns många tecken på, men visst kan den industrialiserade världen komma att anpassa sig.

      Annars kan ju döttrarna bli dokusåpadeltagare. Det är också en bransch som inte tycks dö ut och knappast är på väg att robotiseras :-).

      Radera
  13. Att 47% av alla jobb RISKERAR att försvinna är ju inte samma sak som att alla dessa försvinner. Det har ju alltsedan industrialismen skett en omställning där automatisering har frigjort arbetskraft till andra saker. För ett par sekler sedan var ju nästan alla bönder. Numera ser man oftast bara bönder när man spelar schack och även där brukar de decimeras ganska raskt. (Det är i sann rojalistisk anda bara kungen som alltid blir kvar).

    Utslagningen av ersättbara jobb kommer att fortsätta och därmed skillnaden mellan de som kan anpassa sig/utbilda sig och de som inte kan det. Utan ett starkt socialt skyddsnät växer ett prekariat fram. Dessvärre ser det ut som att skyddsnätet blir allt svagare och klyftorna i samhället fortsätter att öka.

    Jag tror att Sverige om 30 år är ungefär där Storbritannien är nu. Kapitalskatterna lär fortsätta att öka i Sverige men vi kommer att ha ett svagt skyddsnät och en allt ökande social splittring.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är sant, vartannat-jobb-scenariot är att dra det till sin spets på ett sätt som nog ingen tror, men att klyftorna ökar och att allt fler inte passar in på arbetsmarknaden överhuvudtaget tror jag är något som kommer att fortsätta.

      I industrin krävs allt mindre mankraft och i princip alla jobb kräver datavana. I nuläget innebär de att människor som är lite "eljest" inte får plats, men i takt med effektivisering kan den gruppen blir allt större. Och ju trängre det blir på arbetsmarknaden ju lägre behöver man betala de som får plats i den, genier och specialister undantagna.

      Radera