torsdag 15 mars 2018

Knäppt om knapp

En liten berättelse för att visa hur olika man kan välja att se på saker och ting. Det grämer mig att länka till hatsajten Expressen, så jag drar hela historien för den som inte vill läsa källan.

Sandra satt på tåget och sydde på en banderoll till internationella kvinnodagen. På samma tåg satt en engelskspråkig man som tappat en knapp i sin jacka. Eftersom han såg att Sandra satt och sydde frågade han om hon möjligen kunde sy i knappen åt honom.


Hon sa sig inte ha tid, men erbjöd honom att låna nål och tråd. Han svarade att han inte kunde sy, vilket gjorde henne rasande. Trots att hon enligt egen utsago inte hade tid att sy i en knapp eftersom hon vid sidan av sina heltidsstudier ”jobbar heltid med att kämpa mot patriarkatet” valde hon därför att skriva ett långt brev till mannen. Eftersom hon verkar sjukt dålig på engelska hade det nog varit enklare och gått snabbare att prata med mannen (som alltså satt ett par meter därifrån), men vad gör man inte för att bekämpa patriarkatet...

Kritiken gick i huvudsak ut på att hon blev sur på att han som man (japp, hon ”könade” honom utan att ha en aning om ifall han i själva verket identifierar sig som kvinna eller motorgräsklippare) bad henne, som kvinna, att utföra en traditionell kvinnosyssla som att sy.

Ingen har brytt sig om att lokalisera mannen och höra hans historia, men utifrån artikeln verkar det inte som att han slängt jackan i knäet på henne och förväntat sig hjälp. Han frågade om hon kunde hjälpa honom. Jag gissar vilt att orsaken till att just hon fick frågan inte berodde på att hon var kvinna utan på att hon höll i nål och tråd.

Min tredje och sista invändning är att hon ljög när hon sa att hon inte hade tid. När hon var klar med att sy ägnade hon minst lika lång tid som det tar för mig att sy i en knapp (och jag är inte särskilt bra på det) åt att skriva ett helt meningslöst brev. Men hon fick sina ryggdunkningar på Facebook och sin hyllningsartikel av Expressens eget rikspucko Lars Lindström.

Och då är det alltså ”självgod” som ska in på lodrät 4.

Nu över till min kvinnodag. Jag la en halvtimme på förmiddagen åt att skotta snö åt två granntanter. Bägge i åttioårsåldern, med sviktande hälsa. Bägge kör bil, men skulle knappast orka skotta fram sina bilar när det kommit mycket snö, så då hjälper jag dem med det när jag har tid och möjlighet. Jag har inte reflekterat över att jag skulle cementera könsroller genom att skotta snö. Jag gör det för att jag kan, och troligen mer för att jag är frisk än för att jag är man.

Till skillnad från den unga arga feministen handlar det inte om att visa vilken god och fin människa jag är. Jag promenerar varje dag och springer några gånger i veckan för att jag behöver motionen. Jag kan lika gärna korta ner en promenad och skotta snö istället. Medan jag skottade hade jag en podd i öronen. Just nu lyssnar jag på poddar om ekonomi, filosofi och samhällsfrågor, på några olika språk för att även underhålla den delen av hjärnan.

Om jag medan jag tränar både kropp och knopp kan hjälpa medmänniskor är det en tredje vinst. Jag vet att tanterna uppskattar detta, vilket är en fjärde poäng. Kanske borde jag känna mig utnyttjad och kränkt för att jag utfört en traditionell manssyssla, men det gör jag inte.

Hade ingen bild på min skottning, så här är istället feministisk snöröjning.

Jag vet inte vad Feminist-Sandra vill skapa för samhälle, men uppenbarligen inte ett där man hjälper andra ens när det inte kostar en något. I alla fall inte om den hjälpbehövande är man. I sitt brev till den knapplöse invandraren uppmanar hon honom att lära sig att sy och att utbilda sig om patriarkatet (”lern how to sew” och ”lern about patriarchy” på hemsnickrad engelska).

Av vem då? När han träffade en som kunde sy ville den personen inte hjälpa honom. Och om feminism är att bete sig som en idiot mot sina medmänniskor blev han kanske inte så sugen på den biten heller.

36 kommentarer:

  1. Jag läste den artikeln när den var aktuell och drog en djup suck och gick vidare. Har tröttnat på att bli arg på meningslösa artiklar i kvällspressen.

    Men jag kunde nästan ana att du skulle snappa upp den :)

    Nu är väl så, (femenister får väl rätta mig) att biologisk så är hen väl man eller kvinna. Sandra kanske skulle fundera på om inte mannen hade frågat likaväl om det var en man som hade nål och tråd uppe..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag orkar inte irritera mig varje gång, men ibland kan jag inte tiga, när det är som allra dummast.

      Om historien överhuvudtaget är sann (det blev lite magstarkt med att sy på en feministisk banderoll på kvinnodagen när en man kommer fram för att "förtrycka" henne) tror jag absolut att han tog chansen pga att det var en människa (alltså någon av de två (!) sorter som finns) som hade nål och tråd. Lite på samma sätt som att man frågar efter tändare av människor som röker. Men jag tror inte att man får blanda logik med feminism, det är vattentäta skott emellan.

      Radera
  2. Ha, ha, ha! Bildtexten till skämdumpen från Expressen = fantastiskt rolig!

    Men mer seriöst, jisses vad folk tävlar om att bli kränkta. Är det "15 seconds of fame" man vill åt? "Ge mig 15 sekunder om dagen", som Arne Tammer skulle säga i dag. Kanske att det finns en hemlig tävling i vem som kan få in den fånigaste kränktheten i tidningen? Någon sorts ligasystem? Man börjar tävla i lingonserien med att få in "stackars mig jag är så kränkt för att man skall bygga hus på gräsplätten i rondellen som alla tycker så mycket om"-insändare i lokaltidningarna, och så jobbar man upp sig till artiklar i rikspress, startar en YouTobe-kanal, blir vikarierande teveprofil med litet för mycket smink, ger begreppet "hål i huvudet" en helt ny innebörd med hemslöjdade metalldekorationer och färg i håret på Aftonbladets webbredaktion, får sitta i morgonsofforna, blir kränkthetsexpert i teve, får en bok spökskriven åt sig, råkar gå litet för nära ett politiskt möte på ett i övrigt tomt torg, finner sig plötsligt stå och vara kränkt i riksdagens plenisal, blir mer kränkt i partiet, tvingas ta time out och sedan avsluta med en landshövdingspost i en glesbygdskommun där ingen kan höra dig bli kränkt.

    Så kan det gå. Det börjar med en knappnål och slutar med ett silverbröllop på landshövdingeresidenset, bortglömd av alla.

    Wien-Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste vara jobbigt att hela tiden leta efter sätt att känna sig kränkt på. För gjorde hon inte det vore det nog helt omöjligt att se detta som förtryck och diskriminering. Är ändå lite förvånad över att det blev en artikel. Lars Lindström är ju helt vrickad, men det måste väl ha passerat någon slags redaktionschef också, som borde ha förstått att det här inte är en artikel för en nyhetstidning.

      Radera
  3. Godhetens kränkta blekhet. Luktar tidningsanka lång väg. Inte första gången läkarstudenten Sandra berättar om sin kränkthet i pressen. 20 dec i SvD intervjuades hon som organisatör av #utantystnadsplikt, kvinnliga läkares motsvarighet till #metoo.

    Några incidenter till så gör Sandra alternativ karriär i TV-sofforna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag såg det också, men att hon var någon slags aktivist framgick ju tydligt i och med att hon sydde på en bandroll (som sagt, liiite misstänkt tillrättalagd historia). Hon kanske skulle lägga lite mer energi på studierna (måste man inte kunna åtminstone hjälplig engelska för att bli läkare?) så att hon slipper alternativa karriärer.

      Radera
    2. En stor del av litteraturen är på engelska, speciellt i den första teoretiska halvan av utbildningen. Dock går det att komma runt med att använda svenskspråkig litteratur för sjuksköterskor.

      På alla universitet finns det de som koncentrerar sig till 100% på utbildningen och de som har fokus 100% på annat. Det må vara kårpolitik, miljöfrågor, genusvetenskap eller som Sandra - "kampen mot patriarkatet". Ofta kan dessa alternativa aktiviteter vara mera lockande än de (ofta tuffa) studier man egentligen borde syssla med.

      Radera
    3. Jag kan gott tänka mig att hon hittar roligare saker att grotta ner sig i än läkarstudier (jag kan nästan inte komma på något som skulle vara tråkigare). Problemet är när dessa icke-nyheter hamnar i tidningen.

      Radera
  4. Precis som du är inne på måste det vara jobbigt att vara feminist-queer-antirasist-normkritisk-etc-aktivist idag.
    Hon förutsatte som du säger att han var man, men det kanske han inte var.
    Och vem säger att Sandra är vit, hon kanske identifierar sig som afroamerikansk.
    Och du kanske inte alls är vit, medelålders man, utan identifierar dig som en 22åring Ålänning.
    Och då är det ju extra imponerande att du är ekonomiskt oberoende vid sån tidig ålder.
    Och om jag identifierar mig som rik, borde inte staten ge mig pengar?

    Många intressanta frågor....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det intressanta med frågorna är varför omvärlden ska tvingas med i charaden. Idag hade pojken som skrek "Kejsaren är naken" fått mothugg när han uttalade det alla såg, eftersom givna sanningar inte längre är sanna. Om kejsaren anser sig klädd ska ingen ha rätt att berätta att verkligheten ser annorlunda ut.

      Radera
  5. Många allergiker och folk med diabetes skulle också behöver en hel offerall för sin lättkränkthet

    https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/xRw28G/hard-kritik-mot-tartgeneralen-nedvarderande

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/article17888374.ab

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer annars att tänka på pannkaksförbudet på Malmöskolor, för att inte kränka laktosintoleranta. Tydligen revs just det idiotbeslutet upp.

      Radera
  6. Undra ifall Sveriges media har någon slags inneboende drivkraft, starkare än sexualdriften, när det kommer till alla försök att snabbast möjligt avveckla sitt förtroende? Det verkar inte bättre.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också ställt mig frågan, men jag tror att det handlar mer om att mediet och konkurrenssituationen förändrats så totalt och en del av de gamla aktörerna är helt oförmögna att utvärdera sin nuvarande situation utan lever kvar i det förgångna. De stora drakarna är vår tids Facit. De har bara inte förstått att de säljer en produkt ingen längre efterfrågar.

      Radera
    2. Klockren analys Micke. Den aggressivitet de uppvisar emot utmanare tyder exakt på det du säger, vid sidan av allt annat som pekar i samma riktning.
      Mvh

      Radera
    3. Anfall är bästa försvar. Ibland :-).

      Radera
  7. Jag är på konferens den här veckan och har siktat in mig på alla föredrag om sexuell läggning och könsdysfori. Där har vi en grupp som gärna blir kränkta! Idag fick jag lära mig att varje gång du träffar en patient ska du börja med att fråga om vilket pronomen personen vill bli kallad. Men akta dig, du får inte ställa frågan för tydligt för då kanske personen blir kränkt. Men om du kallar en man för han och han vill bli kallad hon så kommer personen i fråga bli kränkt ändå. Så bäst att fråga iaf, men med risk för att kränka personen. Sen ska du dessutom berätta vilket pronomen du själv vill bli kallad.
    Hyfsat nöjd att jag inte behöver träffa patienter, de verkar så krångliga.
    Om du nu undrat så vill jag bli kallad hon, bara så vi undviker en eventuellt kränkande situation.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jävlar! Där kan jag tycka att om en person som helt uppenbart är man vill bli kallad hon (enklast vore väl att kalla den man möter för "du") är det upp till... henom att upplysa om det, det kan omöjligt vara den andra personens ansvar.

      För övrigt, om jag kommer till en doktor som frågar om jag (184 cm lång, skägg och basröst) är man eller kvinna skulle jag svara: "Du, jag tackar för pratstunden, men jag ska nog gå och leta upp en riktig läkare nu."

      Vad skulle hända om du skickar med en verklighetsförankrad fråga från "dom vanliga människorna" i frågestunden efter något av dessa föredrag - sparken eller stående ovationer från andra som är hjärtligt less på det här tramset?

      Radera
    2. Numera ska alla enheter HBTQ-certifieras och då inleda varje möte med att fråga om detta. Sen ska detta skrivas in i journalen så det är rätt där också. Det kanske bara är psykiatrin som har fått för sig detta.

      Det handlar inte om ditt 'födelsekön' (man ska tydligen inte säga 'biologiskt kön' för det är förvirrande) utan ditt upplevda kön. Det kan ju fortfarande vara något annat även om du till ytan ser ut och låter som en man. Kanske känner du dig lite kvinnlig där under ytan?

      Haha, sparken får jag definitivt inte. Jag väljer ju att gå på dessa föredrag istället för "hur smakar kallt? Kliniska exempel på sinnesintryck vid autism" eller "psykoterapi - är det bra eller?" som låter bra mycket tråkigare. Publiken ställde mest frågor om föreläsarens förmåga att skaffa barn (transperson).

      Radera
    3. Jag vill inte verka trångsynt, men om det "upplevda könet" inte överensstämmer med det biologiska beror det på vanföreställningar. Jag kan skrika att jag är kvinna, men det gör det inte mer sant. Det betyder inte att jag har kvinnliga egenskaper (jag kör t ex bil som en kärring (-; ), men jag är inte - och skulle aldrig, oavsett operationer, kunna bli - kvinna.

      Skönt att höra att du inte får sparken om du ifrågasätter dumhet. På Google räckte det ju för James Damore att ifrågasätta att det faktum att fler män än kvinnor sökte dataingenjörsjobb hos dem skulle kunna ha andra orsaker än könsdiskriminering.

      Jag har inga problem med homo- eller bisexuella personer, men ser inte behovet av att certifiera arbetsplatser och offentliga inrättningar för deras sexualitet mer än för heterosexuellas sexualitet, alltså inte alls.

      Radera
    4. Jag undrar också lite om vad är nyttan med att veta vilket kön en person anser sig höra till. Är inte poängen med jämställdhet att vi inte skall behandla personer olika oavsett kön? Och då spelar det väl ingen roll så länge man behandlar personen som en person och inte en människa med en viss (upplevd) könstillhörighet. Tilltalet "Du" är väl perfekt i dessa lägen och vill man vara lite artigare och högtidligare så vill jag slå ett slag för "Ni".

      /R, originalet.

      Radera
    5. Nu rörde jag till det genom att blanda in fördomsfabriken Google. Sara pratade nog främst om vården, och där tror jag det är bra att behandla människor olika efter kön :-). Men - märk väl - biologiskt kön, inte upplevt.

      Men jag förstår hur du menar. En del som säger att kön inte ska spela någon roll verkar tänka kön från att de vaknar på morgonen tills de somnar, och inte sällan i situationer när ingen annan gör eller behöver göra det.

      "Ni" i singularis är jag emot.

      Radera
    6. Så du menar att alla transpersoner lider av vanföreställningar? Att 50 personer per år genomgår smärtsamma operationer pga vanföreställningar?

      Att du kör som en kärring låter oroväckande. Kanske testosteron i tablettform vore på sin plats? :P

      Radera
    7. Nej, det varken sa eller menade jag. Jag sa att om biologiskt och upplevt kön går isär är det biologiska det korrekta. En man som vill vara kvinna blir inte det av att ha den upplevelsen. Vidare menar jag att en man som byter kön inte blir kvinna (eller tvärtom). Han (jajamensan) blir något slags varken eller. Du har säkert bättre koll på statistiken än jag, men visst går självmordsstatistiken upp från en redan hög nivå efter könsbyte? Och hur vanligt är det att den som bytt kön en gång vill byta tillbaka igen?

      Jag får väl trampa hårdare på gasen och sluta vara så jävla hänsynsfull :-).

      Radera
    8. Så vilken grupp människor menade du?
      Han blir kvinna i befolkningsregistret. Räknas inte det då? Han ska ändå kallas man?

      Jag tror inte det finns någon studie där man kollat på de som genomgått operation och jämfört med de som inte genomgått operation. Men transpersoner har oftare begått självmordsförsök än övriga. Men det finns också stor komorbiditet så det är nog svårt att veta varför de är suicidala. Depression (och/eller ätstörningar) är vanligt och det botas tyvärr inte av en operation.
      Det är ungefär 2% som ångrar sin operation, så det är låg siffra.

      Haha, gasen i botten! :)

      Radera
    9. Du får kalla vem du vill vad du vill, men menar du att du sett eller träffat en person som bytt kön genom operation som du uppfattat tillhöra det nya könet? Jag har bara sett Bruce Jenner-typer som hamnar någonstans mittemellan. Jättefint om de blir lyckliga, men jag tror att väldigt få blir det och hade behövt mer psykologhjälp (av en psykolog som inte tycker att könsbyte är det nya svarta).

      Menar du att två procent ångrar sin operation eller att två procent påbörjar det mödosamma arbetet att byta tillbaka? För det tror jag är väldigt olika saker.

      Radera
    10. Ja, det har jag gjort. Flera stycken där jag aldrig hade kunnat gissa att de en gång i tiden tillhört det andra könet. De jag har träffat har varit lyckliga och äntligen tyckt sig vara en med sin kropp. Med tanke på att man gör stora uppföljningar på folk som genomgått "könsbekräftande kirurgi" (som det så vackert heter) så tror jag man hade sett färre genomgå det om det nu inte gett önskat resultat.

      Två procent ångrar sin operation. Skulle misstänka att ännu färre vill byta tillbaka, det är ju nästan omöjligt.

      Radera
    11. Man sätter enorma resurser (alltså massa miljoner kronor) på att sätta "rätt" namn på varje begrepp inom vården. Istället för att satsa på effektivitet och rakt på sak. Äcklig jävla PK-trams. Älskar Sverige på många sätt , men detta är inget annat än dynga.

      "könsbekräftande kirurgi" "upplevd kön" SÄG INTE BIOLOGISKT KÖN!

      Folk är bara så konflikträdda och vågar inte strunta i detta. Men det gör jag och det har funkat bra. Märker att egentligen fler är trötta på detta.

      Radera
    12. Med statistik kan man få fram mycket. Särskilt om protokollet förs av den industri som gjort fenomenet möjligt.

      Radera
  8. Upplevda kön? Jag hatar mänskligheten och indentifierar mig som prokaryot, organism som saknar cellkärna. Tron på cellkärna strider nämligen mot min religösa uppfattning. Var vänder jag mig när jag känner mig kränkt? Expressen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror att Expressen är rätt forum. Testa med skjutjärnsreportern Lars Lindström, han verkar vara på hugget :-).

      Radera
  9. Klockrent! som alltid. Då jag inte läser aftonbadet eller expressen slipper jag mycket av detta drammel. Men genom att jag läser andra medier som jag finner mer intressanta, så som denna ex. Tycker att dessa människor får löjligt mycket uppmärksamhet enligt mig. Jag tror det snart kommer lugna sig lite med denna hets om könsroller. Känns och har alltid känts som en märklig fråga för mig. Människor är olika, hur svår kan det va!?
    Samt inom familjen.., får varje familj bestämma vad som är bäst för dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läser bara artiklar jag tipsas om. Från Expressen, Aftonbladet kan jag inte läsa med Adblock utan att krångla mer än det är värt.

      Det märkliga är att de som skriker om normkritik och mångfald går bananas så fort de träffar eller ens läser om någon som inte tycker som dem på alla punkter. Jag nämnde James Damore på Google högre upp, som jag tycker är ett bra exempel. "Här har vi högt till tak och gillar olika. STOPP!!! Där är en som inte tycker som vi, stena honom!"

      Radera
    2. Ja så är det. konstigt att det måste gå cirka 4 år mellan stötara...Kolla inför förra valet och idag. Verkar vara helt olika saker som man kan språka om idag.. OM man nu ska tala om det som är PK.

      Helt annan grej..vad tror du om något slags fackförbund för investerare på börsen? Som skydd mot FI, vilka verkar vara helt ute och snurra?

      Kan du bli ordförande?

      Radera
    3. Om det bara vore FI som "snurrar". Är det inte Finansinspektionen är det riksdag, regering eller riksbanken. Jag tror inte att gruppen är tillräckligt homogen för att starta en intresseförening, men jag är inte motståndare till idén. Däremot är jag fel person, av många olika skäl. Får jag rösta skulle jag föreslå Marcus Hernhag.

      Radera
    4. "tummen upp" på din röst.

      detta är en jävligt svår grupp! Men inget är omöjligt..;)
      Vi får se hur mycket man orkar med, men ibland går det av bara farten..

      Radera