tisdag 24 april 2018

Beröm och sånt

Jag har alltid varit dålig på beröm. Dålig på att ge, ännu sämre på att ta emot. Jag vet inte vad jag ska säga när någon tycker att jag gjort något bra. Jag är verkligen inte immun mot uppskattning, men förhoppningsvis har jag ju gjort mitt bästa, någon tyckte det var bra och så mycket mer finns väl inte att säga? ”Äsch, det var väl inget” vore att förminska personens åsikt. ”Tack, jag vet” skulle jag inte kunna säga ens det fåtalet gånger jag verkligen är nöjd själv.


I sociala medier är det lite lättare eftersom beröm där är så urvattnat att det inte behöver betyda någonting. Men jag är inte mycket bättre där. På Twitter finns hashtaggen #ffse (”Follow Friday” Sverige) för att framhålla twittrare man tycker borde ha fler följare. Jättekul när folk nämner mig, men själv har jag aldrig gjort någon sådan lista. Vem är jag liksom...? Vem bryr sig om vilka jag tycker någon ska följa?

På sistone har min blogg uppmärksammats här och där. Aktiepappa och Aktiewiki rekommenderar varje vecka läsvärda inlägg från andra ekonomibloggare och där har jag varit med flera gånger, vilket är jättekul. Kanske är det inte alltid de inlägg jag själv uppfattar som mina bästa som kommer med, men det är ju verkligen ett lyxproblem.


I helgen hamnade jag i en genomgång hos Aktieoutsidern. I gruppen ”välkända” ekonomiprofiler återfinns jag med Marcus Hernhag, Anna Svahn och andra vars bloggar är kända på riktigt, och samma dag fick jag ett helt eget inlägg hos Money Cowboy.

Egentligen är ju beröm något av det bästa som finns. Det är gratis och det gör människor glada. Jag får jobba på det, som sagt. En dag kanske jag blir så bra på det att jag klarar av att få det. Då vet jag vad jag ska säga också, men jag antar att ”Tack” funkar rätt bra.

28 kommentarer:

  1. Tack! Strålande ide med ett inlägg om dagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag insåg att jag inte skulle fixa kvalitet, så jag går för kvantitet ;-).

      Radera
  2. Jag tycker att du är fantastisk. Du har en helt otrolig verbal förmåga och är kvick som få ann. Om jag inte redan hade tre barn skulle du stå först i adoptionskön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var värst :-). Jag får säga detsamma. Läser din blogg med stor behållning.

      Radera
  3. Detta var tänkt som KBT. Får se hur du svarar. (Fast det är ärlig feedback) (Möjligtvis minus adoptionen- tror inte man får adoptera vuxna män utan deras samtycke)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstod att du överdrev, men kommer ändå använda citatet :-).

      Radera
  4. Men jag förstår att du är på god väg att acceptera beröm, skriver en hel artikel om saken och allt... :)
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
  5. Likadan själv.
    Hatar ge/få beröm över saker jag anser självklart man ska ha gjort.

    mest ett problem med folk man ej känner 100 vilket kan få en att verka otacksam, men de som känner en verkar uppskatta det mer när man väl säger det då man verkligen anser det. Absolut jobbigaste i frågan är de som ger beröm för alla möjliga skitsaker i tid o otid som knapp ens är värt att vederbörande ens vet man gjort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det sista är ju ett devalverande av beröm tills det till slut inte blir värt något. På samma sätt är det fantastiskt att få beröm från någon man vet delar ut det sparsamt.

      Radera
  6. Ett enkelt tack räcker alltid lång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt, dumt att krångla till det.

      Radera
  7. Du är duktig Sparo, det jag gillar bäst är:
    Stor bredd på inläggens ämne.
    Alltid sansad.
    Fokus på sparsamhet/snålhet.
    Receptet på vegobiffar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag ska hänvisa till din kommentar nästa gång jag kallas sanslös :-).

      Har haft ett dåligt flöde av matrecept på sistone.

      Radera
  8. Skarp som få och mycket humor! Tack för att du skriver!

    Hälsningar,
    mrFIRE svenskafire.se

    SvaraRadera
  9. Tackar för en bra blogg med läsvärda och rappa inlägg toppat med en lagom dos syrlighet ;)

    SvaraRadera
  10. Finns det inte någon historia om hur Seinfeld? Har uppträtt för ett fullsatt Madison Square garden, fått stående ovationer av de omkring tjugotusen personer på plats. Men när han är på väg hem i parkeringsgaraget är det någon som skriker ”you suck!” till honom...Ni kan ju gissa på vad som fastnade hos honom...

    Avdelning hur en negativ kommentar fastnar...

    Hur som helst är du en väldigt underhållande bloggare som blandar högt och lågt! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan av egen erfarenhet (dock på liiite mindre arenor) säga att man inte ens behöver gå av scenen för det. Sitter det en (1!) sur person i publiken är det den man hakar upp sig på även om resten skrattar sig harmynta.

      Radera
  11. Tyvärr är det där med att "kunna" ta emot beröm väldigt kulturellt betingat. Vi svenskar är inte alls så bra på det. Kanske är det Jante som spelar in? Jag gör nog som du, jag viftar bort beröm jag får och stirrar mest ner i backen. Jag har försökt lära mig att se personen i ögonen och verkligen säga ett välmenat "tack", men det är svårt och kräver mycket träning :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns skönt att höra att det inte bara är jag.

      Radera
  12. Prova med: "Tack, det var vänligt"

    Kort och enkelt att säga, och trevligt att få som svar

    SvaraRadera
  13. Tackar för en läsvärd blogg med både humor och substans och även rätt aktivt kommentarsfält vilket gör att man tittar in och läser dagligen,,

    Påfallande ofta är dessutom inläggen riktigt läsvärda betraktelser av samtiden som både kan ge ett skratt eller en grund till eftertanke, kul!

    Keep up the good work! 👍🏻

    Mvh Snickar'n

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blir jag generad igen :-). Tack! Inte minst för att du och andra gör kommentarsfältet aktivt.

      Radera
  14. Tack för omnämnandet Sparo. Du behöver inte känna något mindervärdeskomplex mot de andra i min kategori. Jag tycker din blogg är otroligt läsvärd. I princip varje inlägg är riktigt bra. Keep up the good work.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv! Kul att höra, men nu fick jag prestationsångest också :-).

      Radera