lördag 28 juli 2018

Offerkofteföretagare?

Läste nyligen om ett kafé med vegansk inriktning som gått i konkurs. Sånt händer ju, men när en av ägarna intervjuades (låst artikel, därför inte länkad) ansåg han inte att det berodde på för dyr mat eller produkter som saknade marknad. Istället handlade det om att de varit ”före sin tid” och att invånarna i den aktuella staden är för tråkiga och konservativa.


Tänk att det aldrig är de misslyckandes fel att de misslyckas! De har motarbetats av kommunen eller av dumma kunder som inte gillar företagare som är kvinnor, män, samer, stockholmare eller något annat. Det finns säkert sådana exempel, men om det hade funnits skaplig substans i påståendena borde man någon gång höra en företagare tacka sitt kön, sin hudfärg eller statliga bidrag för sin framgång, men det har jag aldrig varit med om.

Faktum är att företagare som Bill Gates, Bert Karlsson och Mark Zuckerberg, som knappast tjänat vare sig på utseende eller framtoning, ändå lyckats skapa framgångsrika företag. Kanske har de (som vi alla någon gång) tyckt synd om sig själva och känt sig motarbetade, men ingen blir framgångsrik av att gråta. Jo, Helena Bergström, men ingen annan!


För oss andra gäller det att så snabbt som möjligt acceptera att det vi hade att erbjuda inte hade tillräckligt stor marknad för att det skulle vara lönsamt. Så det är bara för kaféägarna att gå tillbaka till ritbordet och hitta på något nytt. Soppa kanske?

19 kommentarer:

  1. Blä för alla dumma kunder som inte förstår vilken fantastisk butik de har! De borde få statliga bidrag för att hålla igång sitt kafé! ;D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle inte förvåna mig om de får det. De har haft föredrag och samarbeten med föreningar som "jobbar" i bidragsindustrin.

      Radera
  2. Jösses, allt kanske föll för att de inte hittade rätt form av bidrag? Vad tror du?
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen aning. Troligen var inte verksamheten tillräckligt intressant för tillräckligt många.

      Radera
  3. Nästan alltid när någon intervjuas accepteras inte svar som; "jag gjorde fel", jag orkade inte", "jag har tränat för lite". Reportern kräver ett klatschigt svar som motivering och då blir det liksom någon annans fel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast kräver och kräver... Svarar man som du föreslår och reportern fortsätter fiska för att få klatschigare svar har man ju alltid möjligheten att stå på sig.

      Radera
  4. De var väl idealister och som sådana inser de inte alltid att affärsidén (eller någon annan idé de må ha) håller för den krassa verkligheten. Var inte så hård nu Micke, det var smärtsamt för dem och då underlättar det att skylla på någon annan. Innerst inne förstår de, om inte nu så senare. Hur kan det förarga så? Tycker att du borde lära dig mer tålamod med människor, överseende du vet. Distans.

    Min pappa har alltid varit arg, på allt och alla idoter. Nu på ålderns höst (66) har han mjuknat lite. Han menar att han inte orkar bry sig lika mycket längre, han försöker se det hela lite på avstånd och vara fördragsam och förlåtande. Det innebär inte att han ser mindre fel i omgivningen men han låter det inte stjäla hans eller omgivningens glädje och energi längre. I lika hög grad ska väl sägas med tanke på min kontrovers med honom nyligen... Det mer lättsamma sinnelaget har dock inte kommit enbart av ålder. Han insåg, efter han testat många förhållanden efter mamma dött för 15 år sedan, att denna hans kritiska och perfektionistiska egenskap aldrig gått genom några prövningar. Men alla nya kvinnor konfronterade honom på denna punkt och hans fick inse att hans gnäll bidrog till mer skada än glädje. Dessutom fick han för första gången (!!!) konfronteras med egna brister och lärde sig större självacceptans med hjälp av deras kärlek. Ingen har vågat förut, han var alltid auktoritär chef både hemma och på jobbet, ingen orkade med hans vrede och höll tyst och trippade på tå runt honom.

    Med det sagt menar jag inte att du är som han, bara att vreden, bitterheten ibland kan påminna. Och blir du sur nu så bekräftar du ju bara vad jag skriver... ;-) /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är förvirrad av Evor. Finns det en som är fosterbarn och uppväxt i Norrland, En annan som har en uppväxt med en ensamstående morsa som alltid lurade soc på pengar. En tredje som är uppväxt i kärnfamilj med två syskon, kanske fosterbarn i en kärnfamilj? Eller är det "Evas tre
      ansikten". Klart att det kan finnas fler Evor, men då är den ena den andra lik i sättet att skriva.
      Förstår inte nödvändigtvis varför man utser sig själv till att vara den som går till rätta med andra och har synpunkter på personen, istället för att diskutera sakfrågan, speciellt inte i ett kommentarsfält./ OH

      Radera
    2. Jag är den Eva (som kommenterade ovan) som är uppväxt i Norrland som fosterbarn. Har inte märkt av andra Evor just här men läser inte bloggen och alla kommentarerna varje dag heller.

      Min kommentar är inte alls tänkt att gå till rätta med Micke.Däremot är det kul att fajtas med folk, på skoj varje gång. Den som inte tar det på ett bra sätt slutar jag kommunicera med ganska snabbt. Det är inget nöje at bråka och det minsta jag skulle göra är att pådyvla någon mina åsikter. Alla får tycka vad de vill.

      Men förstod att någon skulle uppfatta mitt inlägg på ett negativt sätt. Varje gång jag skrivit liknande saker (och det har jag ofta gjort) så har jag uppfattats så.Aldrig av kvinnor utan av män. Tycker att det bara är intressant utifrån synvinkeln att jag undrar mycket över människors beteenden och motiv för sina handlingar och sin inställning. I övrigt, att göra någon irriterad, det är inte alls kul. I övrigt, att kommentera sakfrågor gör jag verkligen inte alltid. Det roliga med bloggar är allmänt att prata med folk. Synpunkter har jag alltid, på folk, på sakfrågor, ja på allt. /Eva

      Radera
    3. Jag skulle vilja vända på det. Om de drivs av idealism är det särskilt viktigt att de lär sig att affärsidén måste hålla för verkligheten så att de inte får samma käftsmäll igen och igen bara för att de upplever sig ha ett gott syfte. Att sticka huvudet i sanden är generellt ingen bra strategi.

      Jag är inte ett dugg förargad över detta. De går i konkurs och drabbas själva. Hoppas att de inte sätter allt för många leverantörer i klistret, men det tror jag inte.

      Som Warren Buffett sagt: "Learn from your losses, you paid for them!" Jag är rädd att vi återfinner dessa kaféägare i en ny snyftartikel längre fram, som då skyller på andra kunder, vädret, politikerna eller ren och skär otur.

      Radera
    4. Och fortsätt ha synpunkter, både på mina inlägg och varandras kommentarer! Det är det som är meningen med ett kommentarsfält, så länge det görs konstruktivt.

      Radera
    5. Eva,

      Ett stort problem är faktiskt att alla har just åsikter, och synpunkter på allt. Ganska få har faktiskt några kunskaper att förmedla. Det märker man när man läser aktiebloggar om inte annat.

      Med vänlig hälsning

      Lars

      Radera
    6. Nu tycker jag att ni är orättvisa mot Eva. JAG hade i alla fall utbyte av kommentaren om livets faser även om jag inte (denna gång) kände igen mig när det kommer till vrede och bitterhet.

      Radera
    7. Äsch, du har nog varit densamma hela livet, möjligen slipat av karaktärsdragen lite. Kan tänka mig att du redan i lekskolan, förskolan talade om för de andra barnen vilka idioter det finns.
      En sådan unge som kunde spara godiset hur länge som helst som du förnumstigt suktade andra med-den som spar han har!Säkert hade du både sparbanksbok och sparbössa fulla med pengar;-)OH

      Radera
    8. Här önskar jag att jag kunde dementera, men det stämmer på pricken :-). Jag minns fortfarande min första sparbanksbok (japp, jag är så gammal att det var bok som gällde) och min första sparbössa var blå.

      Radera
  5. Grymt kul inlägg Micke! En sak som slår mig flera gånger varje månad månaden är att människor i allmänhet tänker inte företag som du (och en hel del andra) gör. De utgår helt enkelt från sig själva i allt för stor utstreckning. Människor som dessutom har ett snävt umgänge har dessutom en tendens att tro att ALLA i världen är som deras lilla motorklubb, veganklubb, aktieklubb eller vad det kan vara.

    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag känner igen det där. Vi sitter alla i våra bubblor. Begripligt på ett sätt. Samtidigt har det aldrig varit så lätt att få inblick i världar man förut inte kunde genom att bege sig till fora för raggare, veganer, investerare osv. Eller bara följa någon på Twitter som lever en helt annan sorts liv.

      Trist om vi väljer att använda denna mångfald till att exkludera istället. För det går ju också. I en by på 300 personer utan internet och pendeltåg fick man inblick över generations- och andra gränser vare sig man ville eller inte. Nu kan man välja att bara hänga med människor i samma ålder, med samma intressen, bakgrund och jobb.

      Radera
  6. Arbetar som granne med det kaféet som din artikel avser (antar att det inte kan finnas flera som varit lika bittra bland de veganska kaféägarna) och det roligaste i hela kråksången är att stället dessutom hade dåligt läge, rätt kasst utbud och konkurrerade i stadskärnan där det finns MÄNGDER med kaféer att välja på. Som om inte bitter/offerkoftan redan var utfylld, menar jag..

    SvaraRadera
    Svar
    1. I så fall låter det som att det inte bara berodde på tråkiga och konservativa konsumenter då :-).

      Radera