onsdag 31 oktober 2018

Är det någon som inte har ADHD?

För femton år sedan hade 4-5 procent av amerikanska barn ADHD. Idag är det tolv procent, sex miljoner barn. I Sverige har vi gått från en till fem procent, men vi brukar ju komma ikapp USA vad det lider.

Ett problem är att ADHD inte går att fastslå med hundraprocentig säkerhet. Man kan inte diagnosticera genom blodanalys eller röntgen. Man ställer frågor och går igenom en checklista. För en lekman känns det som att det finns felmarginaler här.


Men jag tror säkert att andelen barn som verkligen har ADHD ökar eftersom det handlar om koncentrationssvårigheter och stress, två faktorer som påverkas positivt av fysisk aktivitet, och vad är det barn i I-världen inte gör längre – rör på sig. Ja, det finns undantag och nej, det kanske inte bara handlar om det, men vad beror det annars på att ADHD ökar i en våldsam takt? Att vi fått mer sofistikerade mätmetoder eller att man testar fler? Jag tvivlar på att det skulle ge en ökning med hundratals procent.

Hur som helst, om man skulle tvinga ungarna att lägga undan sina telefoner ibland och gå ut och röra på sig som barn gjorde förr skulle man enligt all tillgänglig forskning få friskare barn med lägre stressnivåer, bättre koncentrationsförmåga och dessutom mindre övervikt. Det känns som att det vore värt att testa och om det mot förmodan inte skulle leda till färre fall av ADHD kan samhället kanske leva med bieffekten att få mer hälsosamma barn.

När Folkhatarpartiet Håll Käften tar makten kommer vi slänga in mer idrott i skolan och beslagta bilen för föräldrar som regelmässigt skjutsar sina barn till skola och fritidsaktiviteter på gång- och cykelavstånd. Vidare kommer vi sätta åldersgräns 18 år alternativt totalförbjuda segways, hoverboards och eldrivna skateboards.


Skämt åsido. Vi måste sluta lägga all kraft på att bekämpa symptom (eller bara prata om fenomen i största allmänhet) och istället gå till botten med problemen som orsakar dem.

45 kommentarer:

  1. Gå till botten med problem? Va, det är ju något fullkomligt nytt för Sverige? Det går inte :)
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
  2. Som förälder till ett ADHD barn håller jag delvis med, att ställa diagnosen innehålelr ett stort mått felmarginal. Min erfarenhet är att ADHD gör att de inte kan sitta stilla någon längre stund så motionen löser sig lite själv så att säga...

    Kroppen spritter för att de ska kunna fokusera hjärnan på att ta in ny information. Spritter inte kroppen går hjärnan på högvarv och de klarar inte av att ta in ny info.

    Vi använder iPrylar försiktig, som belöning för avklarade svåra uppgifter, eller för att få en lugn stund där barnet faktiskt sitter ner en stund. Bäst är dock att cykla/springa till kompis för att leka men ibland går inte det.

    Kan varmt rekommendera https://www.ur.se/foraldrar/ och deras serie superungar. Beskriver en hel del av problematiken och fungerande lösningar, för familjer med barn som har NPF-diagnoser

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, någon som till skillnad från mig har kunskaper och inte bara åsikter!

      Om man har svår ADHD förstår jag att motionen kommer lite av sig själv, men tror du inte på teorin att en del egentligen skulle klara sig utan diagnos och definitivt utan medicin om de uppmuntrades till lite mer organiserad rörelse i ett tidigare skede?

      Radera
    2. Jo, motion, kost, sömn och socialt umgänge märker i alla fall vi dämpar symptomen. Motionen är sällan ett problem för någon med ADHD, men...

      Medicinerna man kan ta, som dämpar det hyperaktiva, gör ofta (inte alltid) att man totalt tappar matlusten vilket gör att man inte äter något dagtid. Eftersom diagnosen också ofta innebär att det är svårt att läsa av social koder så är det generellt svårt med umgänge i skola/aktiviteter. Sömn ska vi inte tala om, kan vara så sjuuuuukt frustrerande och påfrestande.

      Tänk dig en unge som är hyperaktiv, sover 2 timmar per natt, inte ätit något på 8 timmar, håller på att trippa av sin ADHD medicin (som är en lååååååg dos amfetamin) och hela dagen hamnat i problem med skolkamraterna för att denne inte klarar av att läsa av de sociala koderna.

      Ett sådant barn har små möjligheter att gå på någon kvällsaktivitet som t ex sporter som alla andra gör. Den fysiska träningen är inte det viktiga här utan den sociala träningen. Att umgås med andra barn för att träna socialt umgänge som inte alltid faller sig naturligt för barn med NPF-diagnoser. Det faller ofta på föräldrar/syskon att träna detta. Och ibland behöver även vi rast ;).

      Datorer och spelande är ETT sätt att träna umgänge med andra där man har ett gemensamt, tydligt mål som skall uppfyllas. Detta kan göras framför tv, med familj/vänner där man spelar familjespel tex.

      Min uppfattning är att datorer/iprylar kan, rätt använt, vara väldigt positivt för personer med NPF-diagnoser. Men precis som med allt här i världen så är något bra, fel använt, skit.

      Usch vad långt detta blev.. ;)

      Radera
    3. Skitsamma om det blir långt så länge det är intressant.

      Är du verkligen säker på att det är social träning som är det viktiga, och att inte den skulle ge sig själv med hjälp av höga mängder fysisk träning. Fattar att lagidrotter är ett hinder och att eventuella tränare behöver vara utbildade för de specifika krav de här barnen ställer på dem.

      Men i första hand ser jag kanske inte träning som ett botemedel för de som verkligen har ADHD. Men om det stämmer att svenska barn med ADHD har blivit fem gånger så många på kort tid borde det finnas en del av dem som aldrig skulle ha fått diagnosen om de erbjudits rätt fysisk träning. Åtminstone ifall det, som jag tror, stämmer att barn rör sig mycket mindre nu än tidigare.

      Radera
    4. Social träning är superviktig för barn med NPF-diagnoser. De har mycket svårare att läsa social koder än icke-NPFare. Det är därför, utöver hyperaktiviteten, de upplevs som stökiga/jobbiga/oengegerade eftersom de inte kan läsa av andras uppfattning om dem själva.

      Ansiktsuttryck lär sig de flesta barn att läsa automatiskt, även NPFare, men det tar längre tid/är svårare för NPFare.

      Andra sociala koder som att inte bara prata rakt ut när man kommer på något utan invänta att någon prata klart existera i princip inte. I alla fall inte för min 10-åring. Vilket gör att han bara tar över sociala situationer. Om han vet svaret på en ställd fråga i klassrummet så säger han det bara. Inte räcker upp handen, inte väntar. Ingenting. Och han har svårt att förstå varför andra tycker det är jobbigt. Varför han ska vänta när han kan. Han vill ju gå vidare till nästa. Och tycker att resten av klassen kan göra det också.

      Han behöver träna på att lära sig vänta för det faller sig inte naturligt. Brädspel är fantastiskt för sånt, men väldigt svårt att få honom till för det tar för lång tid.

      Att få honom att träna massor fysiskt kommer inte avhjälpa de problemen. Han behöver hjälp att läsa av, förstå och hantera social koder. Lite handlar om att bli äldre och mognare, men att träna detta tidigt är viktigt också. Den social träning är oftast mycket mer utmanande och svårare för en NPF-are än den fysiska.

      En långhelg på läger med andra barn där det är konstant social övning gör honom helt utmattad. Att sätta han på en cykel å säga, vi ses i umeå imorrn då är inte utmattande.

      Radera
    5. Vill också bara tillägga att han har INGA problem med inlärning, ligger långt före många andra i samma årskull i flera ämnen. Så det är inte intelligensen som är det stora problemet, utan just de sociala aspekterna som är det stora problemet.

      Är förmodligen också en anledning till att många fängelsekunder har konstaterats med ADHD. De har generellt ett svagare social skyddsnät (färre kompisar), svårare att hämma/begränsa sig, och har ofta i tidig ålder fått en stämpel som stökiga/problematiska vilket följer dom ända upp i vuxenåldern.

      Och den stämpeln är svår att tvätta bort när man har svårt med det sociala.

      Radera
    6. Och igen... :)

      De kurser jag gått om just ADHD säger att ca 5% av befolkningen har ADHD problematik. Vilket ger 1-2 barn / klass. Sen finns det självklart feldiagnoser. Man har också kunnat bevisa att sömnbrist, stress, dålig kost och för lite motion kan ge samma symptom som ADHD, men att dessa ofta försvinner om dessa åtgärdas.

      Alla dessa faktorer kan dessutom FÖRVÄRRA symptomen för de som faktiskt har ADHD, så det är där man börjar jobba. En dålig social situation i skolan skapar stress och sömnproblem. Stress kan minska hungerkänsla. SÅ det man absolut skall jobba med först är den social situationen i skolan/jobbet.

      Lägg till att ADHD ofta är ärftligt så kanske du har en dålig social situation på hemmafronten där de vuxna kanske inte kan ge, de har inte förmågan, något stöd så kan många barn ha riktigt dåliga förutsättningar.

      Radera
    7. Jag kan såklart inte ha några åsikter om just din tioåring, men om koncentrationssvårigheter och stress resulterar i att barn som om de hade rört sig mer inte hade diagnosticerats med ADHD, så kanske det skulle få ner siffrorna. Säkert inte från 5 procent tillbaka ner till 1 procent, men om det så bara skulle handla om en handfull barn i hela landet vore det värt att lägga pengar och energi på. Särskilt eftersom barn i allmänhet rör sig mindre nu än tidigare barnkullar och lider av diverse åkommor som en direkt orsak av det.

      På samma sätt som forskning visar att äldre är mindre benägna att utveckla demens eller får mindre minnescentra i hjärnan ifall de tränar fysiskt och att detta ger betydligt bättre effekt än att t ex lösa korsord och sudoku, kanske en del barn med ADHD-diagnos skulle få bättre koncentration av att springa än av att spela schack.

      Radera
    8. Agree. De flesta barn med ADHD klarar dock inte av att sitta och spela schack, även om det är vansinnigt bra träning för dom. De springer runt som det är ändå ;)

      Radera
    9. Som gammal schackspelare skulle jag i och för sig gärna se att alla barn lärde sig spela schack och regelbundet satt i sextimmars långpartier, men trots att jag var ett stillasittande barn själv lutar jag åt att barn behöver mer rörelse. Också.

      Radera
  3. Får vi ett extra val så hoppas jag verkligen att Larssons Folkhatarparti kommer att se dagens ljus. I klassen sunt förnuft finns knappast någon större konkurrens.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det faller på energi och vilja. Problemet med oss folkhatare är att vi bryr oss för lite om andra människor för att uppfordra någon slags idealism.

      Radera
  4. Följer sedan länge en 53-årig bloggare med självdiagnostiserad ADHD samt dyslexi. Även om han inte skrivit om det skulle man direkt gissa båda dessa diagnoser. Men han har övervunnit många hinder i livet. Han misslyckades totalt i skolan men är nu sedan länge docent i etnologi och forskar och undervisar. Men han är öppen för att livet inte är lätt, att han tas som udda på sitt jobb och har svårt att stå ut med arbetslivets regelstyrning. Han är ju väldigt okonventionell i tänket, han ser det som en förutsättning för att forska och upptäcka det nya. Men i hans vardagsvärld är folk fast i gamla strukturer medan hans hjärna går på högvarv och i nya banor hela tiden. Och läsa och skriva har han lärt sig själv genom hårt arbete och envis vilja.

    Micke folkhatare, har du läst boken om färgerna än? Den är ju riktad specifikt till dem som ser idioter i sin vardag hela tiden. Ber inte om ursäkt för att jag upprepar denna fråga så envist heller. /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Har du en länk till bloggen? Dock måste jag varna för att dyslektiker nog måste jobba rätt hårt med språket för att jag ska orka läsa dem. Jag är sjukligt språkfascistoid.

      Jodå, jag har läst Thomas Erikssons Omgiven av idioter, och även om jag tycker att det är väldigt förenklat att dela in mänskligheten i fyra grupper var den intressant och väckte många tankar.

      Radera
    2. Nämen, du har läst boken redan! Och mänskligheten består inte av fyra grupper, utan av människor med alla, de flesta eller några av dessa beteenden. Poängen är att göra omedvetna mer medvetna om mänskligt beteende och det på ett lättförståeligt och träffande sätt. Det lyckas han med ju, det håller du väl med om?

      Bloggen heter Flyktlinjer och drivs av Eddy Nehls. /Eva

      Radera
    3. Ja, tyvärr funkar sökfunktionen i Blogspot dåligt för kommentarer. När jag vet i vilket inlägg jag föreslagits att läsa, se eller göra något brukar jag försöka gå tillbaka dit, men här visste jag bara att jag fått förslaget någonstans i bloggen.

      Ja, Eriksson menade väl att många är en färg med tydliga inslag av en annan och en liten skvätt av en tredje, men det är fortfarande bara fyra faktorer. Jag skulle tro att det egentligen är hundratals. Men precis som du skriver fick boken mig att tänka.

      Okej, http://flyktlinjer.blogspot.com/. Jag får kolla in den.

      Radera
    4. Kan tipsa om Magasinet Filters recension av "Omgiven av idioter". Mycket bra läsning!

      Radera
    5. Jag har faktiskt både läst den och författarens försvarstal efteråt. Intressant det med.

      Radera
  5. Kan ha varit inne på det i en tidigare kommentar men repetition är ju som bekant kunskapens moder. Just den diffusa metoden att ställa diagnos är ett problem. Rimligen borde det variera ganska frist från läkare till läkare om man blir diagnostiserade eller ej. Det är ett problem som sparo så riktigt påpekar.

    Sen finns det föräldrar som är bekymrade för sina barn beteende/skolresultat och vill att de ska få en diagnos för att de inte ska få dåligt samvete. I själva verket kanske koncentrationssvårigheten beror på att barnet är lite omogen. Det här gäller inte majoriteten av föräldrarna men det vore dumt att negligerar det helt och hållet.

    Sverige ser ju sig själva som värdens mest moderna land, har inte skolan läsplattor till alla elever så skär man ner på skolböcker för att skaffa plattorna. Mobiler har först på senare tid setts som ett problem i skolan (en helomvändning från S, Janne B har varit konsekvent sen mobilen uppfanns). Tidigare var blotta tanken på att mobiler/plattor kunde användas till något annat än skolarbete på skoltid förbjuden. Träffade en rektor på en gymnasieskola som sa att "lärarna måste göra undervisningen mer spännande än mobilen" med den inställningen hos chefen behöver lärare inte ens komma till jobbet. Tänk på dig själv, sitter du på ett personalmöte och det händer att det blir lite långrandigt klart du tar upp mobilen å kollar insta om du kan. Uppfostrar vi barnen som att de hela tiden får nya dopaminkickar med nya klick och häftiga klipp så är det inte konstigt om barnen får koncentrationssvårigheter. Men det behöver inte vara ADHD.

    Själv kollar jag mycket mindre film nu när det finns serier som är 45-60 min långa avsnitt. Filmer uppfattas som ett ganska stor projekt som kräver lite koncentration. Sjukt absolut. Men tidstypiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är förvånad över hur lite detta diskuteras. Det konstateras att diagnoserna mångdubblats, men inte varför. Det kan vara föräldrar som tjatar fram dem, skolor som föredrar att sätta människor i ett fack eller något helt annat. Men att en sjukdom plötsligt skulle ha blivit fem gånger vanligare köper jag inte. Åtminstone inte utan att det i så fall går att göra något åt det.

      Bra idé att försöka göra undervisningen intressantare än mobilen, men det kan ju ändå inte vara ett fritt val för eleverna.

      Själv har jag alltid gillat filmer på runt 50 minuter av den typ Lars Molin var mästare på (Midvinterduell, Kejsaren av Portugallien och Potatishandlaren, för att nämna några). Effektivare manus, kortare presentation och mindre fördjupning.

      Radera
  6. Ja liksom explosion från ingenting till och ingen vågar/vill fråga varför. Sveriges radio är något som jag villigt skulle betala pengar till då de har mkt bra material här vetandets värd om pillerboomen https://sverigesradio.se/avsnitt/601403

    Undervisningen ska såklart försökas göra spännande och medryckande men hur jäkla häftigt ett moment i fysik är så är det inte rimligt att vänta sig att lärarna ska konkurrera med likes från senaste insta bilden.
    Har alltid trott att kejsaren av Portugallien var en miniserie, nu är jag upplyst. Tackar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har tyvärr tappat tron på Sveriges Radios grävande funktion. För några år sedan tror jag att de hade rivit i detta. Nu verkar de ha gått all-in på uppfostring.

      Framförallt kan man inte vänta sig att hela klassen ska välja undervisning framför Youtube. Skolan kan inte vara ett smörgåsbord dit man går och äter när man har lust.

      Oj, minns jag fel nu? Det verkar så. Molin var ju även mästare på serier och "riktiga" långfilmer, ibland över två timmar. Så stryk Portugallien från listan. Vi byter till Kunglig toalett, 59 minuter. Också helt jävla underbar.

      Radera
  7. Svaret på din rubrikfråga idag är: Ja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var en aning retorisk. Jag känner själv att jag inte har minsta ADHD-drag.

      Radera
  8. Intressant att du lyfter ett ämne som ADHD, när du varken har barn, fakta kring ämnet eller någon relation till skolans värld :) Åsikter är välkomna dock!

    Jag tror att du har delvis rätt i en del av det du skriver. Jag har två syskonbarn med ADHD/autism (systrar) och kan både se hur dåligt de mår (iaf den äldre) men också hur deras mamma kämpar för att de ska få diagnos. Fördelen med att få diagnos tidigt är att de kan få mer hjälp i skolan men nackdelen blir också att de får sån jäkla specialbehandling av sina föräldrar (framförallt sin mamma) att jag blir tokig. Specialbehandlingen skapar nog mer problem än det löser, är jag rädd. Skulle mamman få bestämma så skulle barnen skolas hemma och hon skulle inte behöva jobba (du kan ju ana varför detta lockar). Så jo, delvis tror jag att ökningen är kulturell men jag tror också att det beror på bättre mätinstrument och framförallt att det nu finns hjälp att få och mer kunskap kring diagnoserna. Så antar att det är både bra och dåligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är min specialitet, åsikter kring sånt jag inte vet ett skit om :-).

      Alla barn är olika, precis som alla föräldrar. Om vi bortser från olika diagnoser tror jag att vi alla, om vi tänker efter, har sett familjer där barnen är en aning speciella men som med rätt coachning skulle funka i de flesta sammanhang, men som inte gör det pga mer eller mindre dålig föräldraskap.

      "Beror på bättre mätinstrument och framförallt att det nu finns hjälp att få och mer kunskap kring diagnoserna".

      Gör det verkligen det? Jag tycker att det verkar som att det är precis lika svårt nu att diagnosticera någon med ADHD som det var för tjugo år sedan då antalet fall var en bråkdel.

      Radera
  9. Visst är det väl allas vår älskling, tillika högt skattade statsministerrådgivare, södermalmsbon Henrik Arnstad på bilden som här ömt kramar sin elskateboard?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det det. Kom inte på någon annan 50+ som åker el-skate.

      Radera
    2. aaah, det är den personen du menar som inte har ADHD ;-)

      Rackare där, det tog ett tag innan den välkända polletten du vet

      Radera
    3. Vad Arnstad har för diagnoser vågar jag inte spekulera i.

      Radera
  10. Är det antalet som fått diagnosen ADHD? Tänker att det alltid funnits barn med ADHD men som inte fått diagnos. Om jag tänker tillbaka på min skolgång på slutet 80-talet så var det nog åtminstone 1 per klass som idag hade fått diagnosen idag.

    Jag gillar egentligen inte att sätta en stämpel på barn, men om det krävs för att de ska få hjälp så är det bättre än inte få diagnos, och jag gillar inte heller att alla ska kunna göra samma saker. Alla är olika. Och har olika förutsättningar.
    Se bara på vuxenlivet, inte sjutton jobbar alla med samma saker, på samma tider? Men i skolan ska alla komma samma tid, följa samma lektioner och jobba på samma sätt.
    Fanns det ex idrott/rörelse varje dag, mindre klasser/grupper, mer praktiska lektioner så tror jag fler barn skulle klara sig bättre.
    //Vera

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idag hade nog två barn i 80-talsklassen fått diagnosen, och då fick ingen det. Rätt eller fel, bra eller dåligt - jag vet inte.

      Stämpel låter så definitivt. ADHD är ju inte per definition ens dåligt, bara annorlunda. Men om barn diagnosticeras med ADHD för att miljön och samhället hetsar fram det är det riktigt illa. Jag håller med dig om att fler barn skulle klara sig bättre i mindre grupper och med mer rörelse. Kanske skulle det t o m innebära färre "diagnosbarn".

      Radera
  11. Har lite ADHD, lätt maniskt beteende som om det riktas mot rätt håll som jobb blir fantastiska konsekvenser av..

    Fel håll, ja det blir inte bra..

    Är ej dagnostiserad men vart udda hela livet sååå..

    Kolla på Isabella Löwengrip, hon bygger miljonföretag och har ADHD.. ligger inte i närheten av framgångar, men känner igen hennes iver och många järn i elden och att det rör på sig även om man nu som över 40-åring är något tröttare :)

    Hon är väl 25 något, var likadan då.. party hela natten, jobba, dejta massor, resa, festa ännu mer, träna, samt massor med folk runt jämnt... allt non stop..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast udda behöver ju inte betyda ADHD. Nåväl, gissar att du varken skulle bli gladare eller ledsnare av att få eller inte få en diagnos.

      Löwengrip är 28. Jag var tvungen att kolla, för jag trodde att hon lätt var över 30. Det är kanske ett ålderstecken att jag tror att alla är äldre än de är, för själv har jag ju inte åldrats på tio år :-).

      Radera
  12. Sant:) Fast min ena släkting och min partner tror det med.
    Kunde stå och mala non stop 20 minuter eller längre som yngre.
    Kan göra det fortfarande om jag glömmer bort mig, men försöker tänka numera att tyst nu, ställ fråga, ge bekräftelse.
    Fungerar bra i jobbsammanhang, då får man ju betalt för o vara trevlig:) Inte så negativt dock att kunna babbla på, kan underhålla de tråkigaste och mest lågmälda personer i timmars timmar och de verkar gilla det.

    Ah 28:D

    Apropå ADHD, hon har lagt om kosten nu till vegan. Märker skillnad på sin ADHD till det bättre. Tror på kosten :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast alla som kan stå och babbla 20 minuter har ju inte ADHD ;-). Annars får du räkna in Sveriges samtliga ståuppkomiker (och det verkar gå tretton sådana på dussinet), och snudd på alla pensionärer. Nåväl, du låter ju säker på att du har det och där är du expert.

      Det där med kosten är intressant. Om ADHD:n kan förändras av kost borde det definitivt också göra skillnad med motion. Åtminstone ser jag beröringspunkter eftersom bägge ändrar kemin i kroppen.

      Radera
    2. Det finns en del annat med, men kanske inte ska dra hela livshistorian:) Hyperaktiv som barn, hängde i träd, gjorde alla oroliga, svårt o sitta still, svårt att se en film utan och springa runt o fixa saker, flyttar benen hela tiden, o s v..

      Finns en jättekul video jag inte hittar nu där se filmar en vanlig person och en hyperaktiv adhd person.
      Den vanliga gör saker i lugnt tempo, en sak i taget, och adhdn-personen hoppar runt, äter frukost samtidigt som han läser tidningen, mobilen, gör armhävningar, tar en rast i allt för o fixa nåt, sen tillbaka till frukosten etc..

      Motion&massage är jättebra för hyperaktiva personer. Endorfiner. Ger lugn och ro känsla. Sex med, fast det kanske vi ska hoppa här ;)

      Radera
    3. Ja, hängde du i träd känns diagnosen fastslagen :-).

      Sex räknar vi som en helt vanlig motionsform här i Prydbloggen.

      Radera
    4. Kan säga det är jättebra för hyperaktiva att ha lugna personer runt sig. Har byggt livet så numera.
      Även om man tycker de är väldigt tråkiga och långsamma mellan varven ger det en balans att inte göra de värsta tokigheterna. Träffar man nån som en själv kommer man aldrig hem. Sen är det bra med regler och balans. Annars flippar det helt.. hehe..

      En annan sak är att sätta dem i arbete med något de tycker är kul. Alltså inte tvinga dem till tråkiga saker utan sånt deras fantastiska energi tycker är roligt. Då sker underverk arbetsmässigt.. :D


      Radera
    5. Fast det där sista gäller nog alla. Att få göra sånt man tycker är kul ger energi, tråkiga sysslor tar energi.

      Radera
    6. .. och eftersom jag inte ens läst ditt blogginlägg ordentligt innan jag började kommentera, tendens igen att göra saker för snabbt..

      Tror mobiler, alla kanaler man ska ha koll på, allt vi matas med, gifter i mat, allt man ska göra och hinna med, en helt annan stress idag också påverkar till fler diagnoser. Samt att man kollar upp det snabbare idag förstås..

      Egentligen är inte en diagnos ett problem, man är bra på olika saker, fungerar själv bra med Asberger-typer jobbmässigt (relationsmässigt skulle jag tycka det var jobbigt), och de kan vara oerhört begåvade inom sitt område.

      Problemet är att man ska passa in på ett sätt i samhället där individen inte sätts i fokus. Man försöker slipa av kanterna för att bli mer likartade och fungera socialt samt på jobb.

      Asberger-personer fungerar t ex bra med andra asperger relationsmässigt då de förstår varann. Samtidigt, om man har förståelse och insikt i hur den andra fungerar kan det vara ett komplement till ens egen personlighet, vilket kan vara berikande.

      Gäller bara o lära sig lite koder socialt och kanske relationsmässigt. Sen jobba på med det man är bra på.
      Då klarar man sig fint.

      Radera
    7. När jag skulle välja bredband kollade jag mycket på något Asperger-forum. Där fanns det "Rainman-typer" med järnkoll på uppladdningstider, bytes och hertz.

      Radera