fredag 30 november 2018

Vad är en liberal?

Jag har försökt låta bli att kommentera det svenska valet och regeringsmissbildandet. Dels för att debatten inte främst handlat om ekonomi, dels för att jag inte är särskilt intresserad. Tror att det skulle kunna ta någon dag från att vi har en ny regering tills att jag får reda på det.


Något som delvis förvånat mig är reaktionerna mot Annie Lööf och inte minst mot Jan Björklund för att de fällde Kristersson som regeringsbildare. Jag tycker att de varit tydliga med detta under hela valrörelsen, att de aldrig kan stödja en regering som kräver SD-stöd. Det är inga konstigheter.

Det konstiga är väl att 14 procent av väljarkåren valde att stödja två partier som säger sig vilja ha en alliansregering, när det för exakt alla (!) var klart på förhand att denna allians inte skulle kunna få egen majoritet utan måste ha stöd av antingen S eller SD. Att sedan Björklund öppnat dörren för att istället ingå i en S-ledd regering har gett ett ”näthat” (alltså det nya ordet för kritik) utan like.

En begagnad bil sa du? Nej tack.

Jag tror att problemet är ordet liberal. I Sverige har liberalism betytt någon slags odefinierad höger, aningen till vänster om konservatismen. Ordet liberal utgår från frihet och vem vill inte ha det? Det verkar alla vilja, för representanter för det traditionellt konservativa partiet M kallar sig också mycket hellre liberaler numera. I gruppen liberaler hittar man allt från Björklund som vill skapa Europas förenta stater till libertarianer/anarkokapitalister som helst vill avveckla staten och låta marknaden ta hand om allt. Eller ett spann mellan Hanif Bali och Bernie Sanders.


Ronny Eriksson skrev en låt som hette ”Innerst inne är vi alla folkpartister”. Ibland verkar det så, men tittar man på opinionsundersökningarna ser det snarare ut som att ingen längre är folkpartist. En av verserna stämmer i alla fall väldigt väl in på riksdagen 2018. Slutet är en perfekt beskrivning av våra åtta riksdagspartier:
Sen så gjorde jag som jämt jag gjort förut,
körde till kiosken för att köpa mig Expressen.
Inget exemplar var kvar. Nej, det var slut
och hon i luckan, hon beklaga och var ledsen.
Men jag sa 'Jag kan väl ta ett Aftonblad'
för det spelar faktiskt inte någon roll
vad man än bestämmer sig att man ska ta,
för hur som helst så är det samma innehåll.

29 kommentarer:

  1. "Jag har försökt låta bli att kommentera det svenska valet och regeringsmissbildandet." Jag beundrar dig för din måluppfyllelse och uppskattar din ordvits. Själv tycker jag att svensk partipolitik är ungefär lite engagerande som att ta del av Unilevers senaste kundundersökning och därtill hörande affärsstrategiska målsättningar. För ungefär jobbar väl partierna idag - man lägger örat mot rälsen och sen utformar man ett partiprogram. Jag menar, våra svenska liberaler har väl inte särskilt mycket med de ursprungliga liberala idéerna att göra? Socialdemokraterna har absolut spelat en nyckelroll i samhällsutvecklinge men idag, när alla partier tycker lika om arbetsrätt etc; vad är deras "grej"? Det är ju därför vi ser avarter till partiprogram. Ett antal leverantörer av i stort sett samma produkt försöker att sticka ut i mängden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ordvitsen är Jens Ganmans, men det spruckna målet är mitt eget :-).

      Jag delar din syn. Nästan allt tycks handla om att optimera mängden röster. Att ge sin röst till ett parti är lite som att ropa in hemliga lådan på auktion. Kul att vara med, men man har ingen aning om vad man får.

      Radera
    2. "...ropa in hemliga lådan på auktion. Kul att vara med, men man har ingen aning om vad man får." Eloquently put.

      Radera
    3. Eller som Anders Eriksson i Galenskaparna sa i en sketch: "Det känns som att köra ner handen i en tombola och ha chans på ett kilo kaffe."

      Radera
  2. Bonden och björnen har också text som passar. Även den ett av Ronnys alster

    SvaraRadera
    Svar
    1. O ja!

      "Ja, nu vet ni precis hur det gick till
      och ni får väl tro det om ni vill.
      Ja, ni får väl tro det om ni vill,
      men efter vad jag har förstått,
      så nog finnns det mången riksdagsherre
      som kan ljuga mycket värre,
      som kan ljuga mycket värre
      i vårt konstitutionsutskott."

      Radera
  3. Ronny är genial. /Pitebo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har dålig koll på produktionen under 2000-talet, men innan dess hade han en mycket hög lägstanivå och en och annan riktig höjdare.

      Radera
  4. Jag sade det innan valet de enda partiledare jag kan lita på att de försöker hålla det de lovar är Jonas och Jimmie. Alla andra är lite väl flexibla...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle nog vilja minska ner gruppen till att bara gälla Jonas Sjöstedt. Åkesson sa först (på ett ungefär) att SD inte skulle rösta för en statsministerkandidat som inte ger dem något tillbaka. Sedan röstade de ändå för Kristersson utan några som helst garantier.

      Och att Sjöstedt inte sjabblat än kan mycket väl bero på att han inte riktigt fått chansen.

      Radera
  5. Situation efter 2010-valet var ju inte helt olik nu. Alliansen kan väl sägas ha varit beroende av SD då, men det gick det bra att regera ändå...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men då hade ingen partiledare på förhand aviserat att de vägrade att vara med i en regering på de premisserna. Troligen eftersom de i sin naivitet inte förstått att situationen skulle kunna uppstå.

      https://www.youtube.com/watch?v=g5VjuPsT-84

      Radera
    2. Nej, men SD var ju än ”mindre anständiga” då, så man kan ju tycka att Jan och Annie skulle finna det omöjligt att befinna i den situationen och hoppa av...

      Sen uppfattade iaf jag att ”löftet” att gå till val som en allians och efteråt föra allianspolitik som starkare och tydligare än det om att inte bli beroende av SD. Men men, politiker säger så mycket dumt.

      Radera
    3. Jag tror inte att det har ett dugg med någons anständighet att göra. Den gången försökte C och FP optimera sitt valresultat genom att ignorera SD:s möjlighet att klara spärren. Den här gången försökte C och L optimera resultatet genom att hota med politiskt kaos. Då kunde de därför tryggt sätta sig i en regering som byggde på SD:s passiva stöd. Den här gången skulle de tappa ansiktet om de gjorde det.

      Jag lägger alltså ingen värdering i deras agerande här, men det är så jag uppfattat respektive situation. Sedan kan man tycka att Annie Lööf tappar ansiktet oavsett genom att hon också sagt att hon hellre skulle äta upp sin högra sko än att agera stödhjul åt S, men hon kanske var less på sin gamla diet :-).

      Radera
  6. Min tolkning av de senaste turerna är lite annorlunda. Jag tror inte C/L är emot M/KD pga oro för att de ska göra upp med SD, utan pga oro för att de ska göra upp med S. OM C/L skulle släppa fram M/KD har Ulf Kristersson sagt att det ska bli så mycket allianspolitik som möjligt. D.v.s. i alla frågor som allianspartierna är överens och SD tycker samma sak blir C/L ett transportkompani.

    Men det är i de andra frågorna, där det inte finns en majoritet för allianspolitik eller där alliansen inte är överens, som de verkliga problemen ligger. Om C/L:s enda oro vore att M/KD ska göra upp med SD, t.ex. om migrationen, skulle det vara ganska lätt för C/L att skapa en större majoritet genom att samarbeta vänsterut. D.v.s. det spelar ingen roll om C/L inte litar på M/KD så länge de litar på sig själva och de rödgröna att de tillsammans vill stoppa det.

    Men alla vet ju att M:s huvudplan inte är att göra upp med SD om t.ex. migrationen utan med S. Då blir C/L helt maktlösa. De kan inte gärna väcka misstroendeförklaring mot M/KD för att de gjort upp med S. Inte efter allt de sagt om behovet av samarbete över blockgränserna.

    Alltså måste C/L ha S med i båten på något sätt. Problemet är bara att det finns inga realistiska möjligheter till samarbete om inte en, två eller alla tre partier ska begå lustmord på sina egna partiprogram och vallöften. Därför befinner vi oss i denna labyrint där alla desperat letar efter en väg ut, men det verkar inte finnas någon som går att acceptera. Än i alla fall.

    Den stora förloraren vid ett extraval riskerar att bli L och MP som bägge kan åka ur riksdagen. Tro inte för ett ögonblick att det är något som Annie Lööf skulle beklaga mer än med lite mediala krokodiltårar. Skulle det ske blir C det enda liberala partiet och det enda gröna partiet i riksdagen.

    Mvh Mattias

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror alltså inte heller att C och L är rädda för att M och KD ska göra upp med SD om migration och annat. Jag tror att det var ren taktik att vägra sitta i en regering med passivt SD-stöd och när de väl sagt det kan de inte backa.

      Annars hade ju C och L kunnat sätta sig i en alliansregering ihop med M och KD, passivt stödd av SD, vilket hade gett en majoritet. Det var ju det första regeringsalternativet som testades.

      Visst hade de blivit ganska maktlösa i en sådan regering, men det beror väl främst på att M är större än de tre andra tillsammans. De hade ändå - som under förra regeringsperioden - fått mer makt än deras väljarstöd anger. Blir det ett extraval kommer L högst troligt ramla ur hela riksdagen och mer maktlös än så är svårt att bli. Jag tror som du att Annie Lööf inte skulle sörja L:s frånfälle. För henne gäller makten framförallt. Inte för partiets politik eller ens för partiet utan för Annie Lööf själv.

      Radera
    2. Jag brukar säga att Björklunds problem är att han inte förstår att C inte är deras kompis i vått och torrt. L tror att de har en relation med C som den Emil och Alfred hade i Lönneberga. ('du och jag Alfred - du och jag Emil').

      Problemet är bara att C ser på L ungefär som Alfred såg på Lina ('det där gifteriet som du pratat så mycket om, det tror jag vi tar och skiter i'). Så det där samarbetet kommer nog inte att sluta lyckligt för L...

      Mvh Mattias

      Radera
    3. Haha! Ligger mycket i det. Ännu tråkigare är det för Björklund att han snart inte har några vänner kvar i det egna partiet heller. Även om han skulle lyckas undvika extraval eller få partiet över gränsen i det tappar han troligen minst ett mandat i EU-parlamentet nästa år och har han inte matats till vargarna innan dess blir det fest i hägnet allra senast då.

      Radera
  7. Valresultatet är rätt talande för den svenska begåvningsreserven i väljarkåren. Den som hade spenderat 10 minuter på att läsa in sig kring valet visste att det fjanteri vi nu ser i Riksdagen var en högst väntad situation. Återstår att se om väljarna ens fattar vad som gäller tills nästa val?
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, många verkade uppriktigt förvånade att inget block fick över 50 procent. Det var ju inte en chans på miljonen att det skulle bli så.

      Radera
  8. Ingenting är omöjligt, vi får de politiker vi förjänar..:)
    Vi börjar bli lata i sverige, och de flesta tänker bara på sig själva..7
    Våra politiker vill gärna sitta kvar med bra lön för liten möda.

    Verkar som det går ganska bra utan regering..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vad man än jobbar med är det ju viktigt att visa den som betalar (i det här fallet vi) att man gör ett bra jobb. Men riksdagen kan slå igen flera månader om året och nu har vi varit utan regering snart ett kvartal. Så det är inte utan att man börjar ställa sig Leif Östlings gamla fråga: "Vad fan får jag?"

      Radera
  9. Inte konstigt att de som kan systemet väljer att bidra mindre. Det är de som format reglerna. Genom att köpa egendomar skogs, eller lantbruk. Sedan kan de som tjänar bra ( de som köper dessa o kan hur det funkar) Dra av eller kvitta inkomster/utgifter ganska fritt. Så kan aldrig den som sliter i gruvan göra. Kolla på Göran Persson, den gamle sossen :) eller va han sosse..? ganska bra iaf om du frågar mig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller Reinfeldt som hade ett liknande upplägg - starta företag direkt efter karriären och så inte ta ut någon lön som skulle minska bidraget från skattebetalarna.

      Radera
  10. Sant, alla vill betala så lite som möjligt. Som i Aktiebolaget Böna och be. Slogan..till aktiebolaget Böna o be, "ta inte bara ge"
    Själv jobbar jag bara svart..:) Nej vars var länge sen. Men på den tiden jobbade jag 8 tim vitt, sedan 8 tim svart. Lite sömn och om igen. Men det orkar jag inte längre, och behöver inte heller. Har minskat på mina utgifter istället..) Krogen var en ganska stor bov på den tiden..

    SvaraRadera
  11. Förstår inte hur någon orkar jobbar på det viset. Något pass på 14-15 timmar har jag väl gjort, men inte flera dagar på raken. Ska vara någon galen renovering då, men det känns lite lättare att jobba åt sig själv, när man skulle kunna pausa utan att få fan för det.

    SvaraRadera
  12. var länge sedan.. var runt 20 år då. 6-22 känns inte orimligt. Men nu är det mer humana tider. Då var det också roligt att jobba, hjälpa folk som inte ville betala fullpris eller inte hade råd. Inte en enda gång som folk inte har betalt, de allra flesta är ärliga människor som vill göra rätt för sig. Men nu börjar folk tröttna och tvivla på vårt samhälle. Svårt att kunna lita på folk som man gjorde förr. Då sade man bara jag kommer och fixar det, kostar si o så, ok? Nu kan man ju få advokat på sig om nån kund inte är nöjd..Bara papper som gäller, måste skriva allt så ett barn förstår..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Papper är bra, så det är ju lite grann av en miss med svartjobb :-).

      Radera