torsdag 3 januari 2019

Dela allt åt alla! Och ”gilla”!!!

Nu ska jag försöka låta bli att pissa på hela Blogg-, Podd- och Twittersverige, men den senaste veckan har jag sett hundra listor av folks 2018 och mål för 2019. Så här ska vi träna och så här mycket pengar sparade jag i ”Framtidsportföljen” eller på ”Buffertkontot”.

När man trodde eländet var över lanserade Avanza en funktion för hur man ska kunna delge sina börsresultat till fan och hans moster, och vips så rasslade det på sociala medier i tre dagar till.


Jag har inget emot vare sig resultat eller mål, även om jag själv avskrivit dem som meningslösa, men var är allmänintresset? ”Intresseklubben antecknar”, var ett uttryck i min barndom, långt innan folk fotograferade sin lunch för Instagramföljarna. ”Intressesmurfarna hoppar av glädje” var en uppdaterad variant med samma innebörd.

Vad man säger idag vet jag inte. Antagligen ingenting eftersom det ses som fullkomligt naturligt att lägga ut sin garderob, portfölj, målbild och kurvor för vikt, ISK, puls och kilometertider till allmän beskådan.

Själv började jag lägga ut månadssummeringar på bloggen, men insåg snabbt att jag inte ens själv var särskilt intresserad, för att inte tala om hur ointresserad jag var av att veta hur någon annan investerare klarat sig jämfört med index eller hur mycket pengar de har på banken. Jag kan inte vara unik! Det bara måste finnas fler som gäspar ikapp när andra försöker intressera dem med sina sparmål och resultat.


Självklart skriver jag också om saker som inte intresserar särskilt många. Jag försöker naturligtvis värdera texten och märker jag att det här drar iväg åt ett navelskådande perspektiv når den aldrig bloggen, men ibland har jag såklart fel och borde sågat ännu ett inlägg. I andra fall kan det intressera några, men inte andra. Jag försöker avslöja mig redan i rubriken, men det kan också misslyckas. Visst borde jag på samma sätt kunna undvika andras summeringar, men den senaste veckan vore enda chansen att stänga av internet.

Så, nu är det sagt. Under 2019 ska jag försöka läsa ännu färre Personliga Nyheter. Givetvis följer jag upp det med regelbundna stapeldiagram, här och på Facebook, Insta, Snapchat, MySpace, Pinterest, Lunarstorm, Facespace och Shouter ;-).

62 kommentarer:

  1. God förmiddag god förmiddag, handlar det inte om att sporra sig själv då? Kan förstå det blir lite mycket, men vi är väl alla apor (även om en del tror gud skapade Adam och Eva) och gillar att kokettera inför varann? :) Rikast, snyggast, smalast vinner typ :)Själv har jag ingen nästan att prata med om mina mål därför jag sökt mig till ekonomibloggar för att bli mer sporrad, lära mig, bli bättre på att sätta mål, men även delge mina egna mål då jag tror det är en viktig del för att uppnå dem.

    Å andra sidan är det en väldigt skön känsla att säga man har nästan 2 mkr om man blivit mobbad, hatat och oförstådd stor del.
    Det är lite fuck you känsla på det med. Vilket var min början till mina mål att jag ville kunna säga det till de som försöker hindra mig. Sen - tyvärr - imponerar pengar. Så är det ju. Går inte att komma ifrån. Jag är superimpad av min enda kompis som har x mkr och hjälper mig med allt detta. Vill ofta höra vad siffrorna är nu för att själv bli inspirerad. Om man däremot uppnått sitt mål kanske man inte har lika stort behov av att delge det längre? Kan det vara så? Nån slags trygghet växer..
    Bara lite tankar..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sporra sig själv genom att berätta hur ens börsportfölj eller löpartid på milen har utvecklats historiskt? Jag ser det snarast tvärtom. Måste man berätta för omvärlden hur framgångsrik man är så är man inte det.

      Radera
    2. Så kan det vara. Absolut. Min chef är väldigt framgångsrik men håller låg profil. Mycket mognare. Kommer med åren. Kanske det är en slags fas innan man börjat få självförtroendet och självkänslan som investerare? Som att man är så chockad själv av att detta är möjligt så man måste få andras bekräftelse att det faktiskt går?
      Annars är det väl en slags trend också?
      Alla hyfsat smarta verkar ju spara nuförtiden, känns lite som A och O för att man ska hänga med..
      Igår stod det igen i DI eller vilken tidning det nu var om säkra pensionen, skaffa en fuck you portfölj.
      Allt detta har exploderat och många vill väl hänga på tåget, visa de också är ansvarsfulla, kapabla att skaffa sig en fet portfölj. På nåt sätt den häftigaste nyheten på länge. Innan var det resor, snygga bilar, partners, barn, hus man kunde glänsla med - sen var det Stopp. Nu är det saldot på portföljen, hur mycket man kan spara, personliga prestationsmål ..

      Radera
    3. Jag tror inte att det är kopplat till framgång, att just de framgångsrikaste låter bli att fläka ut sina resultat. Då tror jag snarare på den allmänna trenden att allt ska ut, upp och fram.

      En trend att skapa portföljer ser jag inte lika ljust på. Så är det väl alltid inför ras, att de som tycker att de missat uppgångarna går in och blir brända, tar ut allt och väntar ytterligare sju år (alltså till nästa ras).

      Sen är väl många optimistiska vid årsskiftet. Nu ska kroppen slimmas, plånboken maxas och personligheten förverkligas. Brukar gå sådär.

      Radera
    4. Ögnade snabbt igenom länkarna i ditt inlägg.
      Utan att vara psykolog tror jag du har detta med sparande naturligt medan andra inte har? En del är naturbegåvningar på en del, andra inte, och för de som inte är behöver man nog mer bekräftelse på att man är duktig. Eller gör rätt.
      Så tror jag faktiskt det är..
      Du kan känna de andra är lite jobbiga då det är så enkelt.. det var ju bara att sluta köpa saker..
      Jag inspireras nog av alla typer, försöker ta lite här och där för att försöka förstå vem jag själv vill vara och
      vart jag är på väg. Innan var målet väldigt luddigt men konkretiserats av andras mål och tankar om vad de vill..
      Så personligen är jag tacksam för all input jag fått från olika håll, men om man vart med för länge kanske man börjar bli något trött på det? Vilket du kanske blivit?
      Du kanske behöver semester från sociala ekonomimedier? :D
      En veckas brejk..

      Radera
    5. Så är det säkert. En del saker går av bara farten för en del, för andra annat.

      Jag kan absolut inspireras av andra (och behöver inte heller inspireras av allt jag läser). Det är just bara dessa statistikmål som inte ger mig något.

      Radera
    6. Vid närmare eftertanke är det nog sparmålen jag är mest intresserad av. Samt staplarna gör mig inspirerad :)

      Var en tjej på FB igår som gått från kanske 2000 kr utdelning 2017 till runt 18 000 utdelning 2018.
      Minns inte exakt nu, men sånt där är ju jättehäftigt och hon hade gjort nån stapel.

      Radera
    7. Här tycker vi väldigt olika. Jag hade nog tryckt "ignorera" på henne, eller vad funktionen nu hette på FB. Jag lämnade FB för många år sedan, mycket till följd av mängden ointressant navelskåderi.

      Radera
    8. Oj då. Vad driver dig då? Alltså vad blir du inspirerad av?

      Radera
    9. Jag kan inspireras av folks sätt att tänka, men om de springer milen på 42 eller 44 minuter och om deras portfölj plussat 7,2 % istället för 7,1 % kvittar helt för mig.

      Radera
    10. Okej, jag har inte heller koll på allt det där om jag ska vara ärlig. Springer gör jag ju knappt. Men min gode vän lägger saker i excel till oss och det inspirerar. Däremot struntar jag också faktiskt i nån procent där eller här.
      Alla som orkar fixa med det och vet hur man gör är förstås glada över det. Viktigaste är väl att hitta sin grej vad som driver en att nå eller nästan nå målen. Som vad får en att gå upp på dagarna? Varför jobba alls och inte bara lägga sig och se på tv? Varför springa när man kan sova, är ju jobbigt. Allt kommer någonstans ifrån för finns väldigt många som inte sparar eller motionerar&tränar heller. Visst, de flesta måste jobba för sin överlevnad, men vad får en att vilja bli bättre, skapa större inkomster än precis marginalen vad man går runt på.
      Alt spara då, varför spara alls, det är inte självklart.
      Nånting finns alltid som driver alla i grunden. Kan vara rädsla, duktighet, men alla eller de flesta vill få det bättre. Leva ett bättre liv. Även om det inte alltid är så lätt att veta hur man ska ta sig dit..

      Radera
  2. Vi kör "När kommer de?". Om man får motfrågan: "Vilka då?" så svarar man: "De som bryr sig.", så där har du ytterligare en variant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Lite som klassikern "Du blandar ihop mig med någon som bryr sig", men din var nästan ännu bättre (och drygare).

      Radera
    2. Jag är alldeles för förtjust i att låtsasskriva i handen.

      Radera
    3. Den är också bra! "Vänta nu, så att jag får det här rätt. Var sa du att du handlade? Vilken tid? Och exakt vad köpte du? Nej, jag gäspar inte, jag stretchar käkmusklerna..."

      Radera
  3. Larsson, kan du inte föreslå för mrs doubtfire får skriva ett eget gästinlägg här hos dig, det verkar finnas mycket att berätta om där. En sammanhållen text skulle kunna bli intressant?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gästinlägg håller jag inte på med. Jag är alldeles för mycket kontrollmänniska för det.

      Radera
  4. Men Sparo då, varför så bitter redan? Och året som knappt börjat.
    Själv låter jag bara bli att läsa det som jag inte bryr mig om...
    Det är ju inget värde i att lägga tid på sånt som inte intresserar en själv.
    God fortsättning på dig!!
    //Fattigbonddräng

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, men som jag skriver: "Visst borde jag på samma sätt kunna undvika andras summeringar, men den senaste veckan vore enda chansen att stänga av internet."

      När det finns överallt blir det helt enkelt omöjligt att undvika, men jag ber om ursäkt om det verkar som att det är ett jätteproblem för mig, för det är det inte.

      God fortsättning själv!

      Radera
  5. Haha, lite kissad på känner jag mig. Först på det där uppfriskande, varma sättet men så kom ammoniakdoften och allt blev lite ledsamt istället.

    Tycker Mrs Doubtfire i vanlig ordning för fram ett par vettiga tankar och där kan jag väl addera något också tänker jag ur mitt perspektiv. Jag har alltid varit en sparsam person men är ju just nu i färd med att verkligen höja mig ett snäpp till på sparsidan. Där ser jag personliga, nedskrivna målsättningar som något ganska kraftfullt faktiskt. Jag får en sorts ansvarskänsla när jag tecknar ned det inför andra, uppenbarligen är jag inte 100% där än att jag uppnår alla mina mål automagiskt.

    Så. Min inställning är egentligen mer överseende och kan fritt översatt uttryckas som "Vad som än får din eka att flyta". Alltså, kommer jag fortsättningsvis slunga ut mina mål till var och envar. Jag kan även i nästa inlägg på kvitter se till att tagga dig för att utgöra en extra liten nagel i ögat? :)

    Skämt åsido, jag förstår din poäng. Men du är ju fullblodsproffs. Vi andra lirar korpen med begagnade benskydd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra att du inte tog kritiken så hårt. Det hoppas jag att ingen annan gör heller. Och även om jag är ointresserad av andras mål är det ju ingenting som säger att andra är det.

      Nej, det finns inga proffsiga privatsparare, det är lite det som är grejen med privatekonomi :-).

      Radera
    2. Tack så mycket Tioårsplanen :) Blir hemskt illa formulerat ibland men är så snabb och allmänt förvirrad mellan varven ;)

      Har aldrig gjort målstaplar och sånt, men är rätt övertygad att _om_ jag gjort det skulle mitt liv sett mycket bättre ut. Om jag haft några mål alltså och inte bara driva runt i tillvaron. Chansen att man når målen känns mycket troligare om man hela tiden fokuserar, tänker, skriver om dem. Automatiskt börjar man sålla bort andra saker då. Har fungerat så med allt (de få) saker jag faktiskt gett mig sjutton på att lyckas med ...

      Radera
    3. Nej då, kritik mot den stora bloggmassan välkomnar jag. Du blir något av en sund granskare helt enkelt som håller koll på oss :).

      Jadu Doubtfire, är helt med på att man slipper en del flackande med tydligare målsättningar. "Om du inte står för något, faller du för allt". Aningen platt citat men det har bäring i det här fallet.

      Radera
    4. Precis :) Kanske inte fungerar att vara en robot jämnt, men någon slags målriktning tror jag på. Livet blir så tråkigt annars?! Som vad lever vi för...

      Radera
  6. Ha, ha bitterhet är underbart, ibland. Men, skämt åsido så är min blogg minst lika mycket till för mig själv som det är för läsarna. En plats som hjälper mig strukturera mina tankar, att skriva gör verkligen det. Om folk sedan tolkar det som ett naturligt behov av skryt, så låt dem. Personligen tycker jag kanske att alla nya hus med husväggar av enbart fönster är lite mer störande än bloggar. Men, det är jag det. I viss mån håller jag kanske med dig, jag har varken aktiv instagram, facebok eller annat. Jag lever irl istället.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadå, jag tänker inte peka finger annat än just här.

      De där fönsterväggarna är faktiskt helt obegripliga. Ibland springer jag i ett radhusområde med panoramafönster så långt ner att man ser vad folk har för strumpor på sig. Har ibland tänkt att hade jag tv-ljudet i öronen skulle jag kunna hänga med i tv-programmen eftersom alla har sin 50-tummare på precis samma ställe i vardagsrummet ut mot gatan.

      Radera
    2. Själv tänkte jag mer på Hammarby Sjöstad, där all fasad är av glas på många håll. Och inte nog med det, för man hör genom väggen och golv exakt hur grannarna ligger med varandra :) Men, det kanske är så pass exotiskt det ska vara idag, vad vet jag? Lite krydda i tristessen helt enkelt?

      Radera
    3. Hammarby Sjöstad är lite för långt bort för mina löprundor förutsatt att jag startar och slutar hemma, men det är precis sådana väggar jag tänker på. Förstår inte vem som vill ha skyltfönster till sin egen bostad.

      Radera
    4. Jag hör hur dom ligger med varandra I våningen ovanför
      Hon låter så lycklig
      Hon låter så fin
      -Kjell Höglund

      Radera
  7. Jag gillar att läsa om konkreta resultat hos de få bloggprofiler jag verkligen följer. Tänker tex på Lundaluppen där jag gillar att jämföra min egen prestation med hans årliga avkastningssiffror.

    En iakttagelse när det gäller att dela med sig av sitt resultat är att alla är så otroligt bra! I princip alla bloggare jag följt har överpresterat ordentligt mot index.. Samtidigt vet vi att Avanzas kunder som kollektiv underpresterar ordentligt. Men alla underpresterare hörs och syns aldrig. Samma sak med tider på milen, alla ligger på runt 40 eller under..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det väl alltid, man hör aldrig fiskehistorien om han som drog upp en halvkilos mört :-). Men jodå, den senaste veckan när vi översköljts av siffror och resultat har jag faktiskt läst om "underprestationer" också. Precis lika ointressant för mig, men jag har förstått att det är olika, inte minst av kommentarerna här.

      Radera
    2. Det kan ju faktiskt bero på att de bloggar om det ?:) Fokuserar på målen..
      Kan glädja alla att jag aldrig skulle orka springa någon mil på 40 min, knappt gå. Skulle dö då.

      Radera
    3. Om du skulle gå en mil på 40 minuter skulle jag annars bli riktigt imponerad. Det jävligaste är att de snabbaste gångarna nästan gör det.

      Och nej, jag springer inte heller en mil på 40 minuter.

      Radera
  8. En halvkilos mört är en riktigt stor fisk. Micke, du får svinga spöt lite oftare:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där ser man :-). Fast mört är hur som helst ingen matfisk och därmed värdelös oavsett storlek. SÅ mycket har jag i alla fall förstått.

      Radera
  9. Jag har faktiskt en liten grej som jag undrar om det är "normalt"? Jag vill tjäna mest pengar i familjen.
    Skulle aldrig kunna tänka mig vara försörjd.
    Så jag sliter på för att fixa inkomster och är väl rätt bra på det tycker jag själv. Är en drivkfart. Blir deprimerad om jag tjänar minst. Helst vill jag tjäna rejält mer än min partner.
    Känns jättebra när jag tjänar pengar som jag sen donerar i boet.
    Verkligen sån där kick som att nu var jag duktig.
    Är det vanligt att folk känner så? Tycker många verkar lite slöa. Vet inte riktigt hur jag skulle vara som singel, knappt vart det under livet, kanske skulle strunta i allt då..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just d, sen vill jag höra jag vart duktig av min partner med som att " Nu var du duktig älskling, bra jobbat". Då blir jag en nöjd vovve som gläfser fint och kan jobba ännu hårdare. Ren bekräftelsemani? :) Fast kanske positiv?

      Radera
    2. Som singel vinner jag ju den tävlingen hela tiden, men jag är tveksam till att det skulle vara ett problem att tjäna mindre än min sambo förutsatt att jag täcker mina egna utgifter.

      Radera
    3. Funderar lite på vad det beror på. Kanske barndomen där jag hjälpte min mamma ekonomist från tidig ålder och lärde mig att kärlek=ta hand om familjen= tjäna pengar.
      Det är ju grundat i någon bekräftelsegrej. Dock inte lika viktigt att sprida det på sociala medier, utan bubblan hemma "Vi:et", målen vi ska nå tillsammans är viktigast..
      Däremot är det alltid trevligt med de som säger, "Vad duktig du är", "Jättebra jobbat", "Det klarar du", "Kom igen nu, du är bäst, du fixar detta". Man måste ju få bekräftelse någonstans ifrån..
      Vissa kanske är som glada vovvar som skäller glatt för beröm och lite uppmärksamhet. Sen måste de bara ställas i rätt riktning så de kan försörja, springa, eller vad som nu är viktigt..

      Radera
    4. Mrs Doubtfire, ser du folk som slöa som inte har din drivkraft att "vara duktig" och tjäna så mycket man bara kan? Då begriper jag mer chefers nedlåtande attityd ibland när man inte är ett dugg beroende av denna typ av duktighet. "Inget driv" har jag fått höra, när jag i själva verket drivs av att göra ett gott jobb, inte att få cred för det i första hand. Skulle säga att drivet bland vissa inte verkar handla om jobbet så mycket alls, det är fokuserat kring deras person. Är det verkligen det för dig? Tycker du verkar engagerad i jobb, eller är det mest ekonomiska vinsten och den personliga tillfredsställelsen den ger när du kan "donera till boet"? Lägger absolut ingen värdering i detta. Det är bara olika driv. Om alla vore som jag skulle samhället inte fungera...

      Har själv inget driv alls att ge pengar till andra jag känner, vara duktig i andras ögon och bidra till gemensamt bo. Bidrar hellre till samhällsgemensamma saker och i det osynliga så att säga. Privat klarar jag mig på så lite ändå. Är redan så duktig i egna ögon att andras eventuella bidrag på bekräftelsefronten inte ger så mycket. Upplever andras ära som plågsam om jag skulle uppfatta den som tom på sanning. Hur jag ser på sanningen inombords är så enormt mycket viktigare.

      Men visst påverkas jag av andras negativa uppfattning, många ser mig som snål. Men jag är inte så snål som de tror, men de tror ändå detta och vågar inte ta två bullar till kaffet. Det blir rädda att ta för sig. Det är deras problem, men visst för de över bekymmer för min del förstås. Att snåla mot andra är ju pinsamt, men det är det som förväntas så starkt att jag sett mig nödd och tvungen att sluta umgås med vissa människor på grund av negativ förväntan. De tror att jag ska snylta eller försöka komma billigt undan vid gemensamma utgifter men kära nån, man bidrar ju hellre med mer än andra då!

      Och kom ihåg igen Mrs Doubtfire att jag inte menar att mitt sätt är bättre. Som sagt, om alla hade min typ av driv skulle samhället inte fungera. Du verkar väldigt energisk och projektinriktad. Bra, du skulle kunna starta massor av grejer där jag kunde jobba och få min inkomst, men skulle kanske vara "för slö" för att du skulle vilja ha mig kvar så länge. Du skulle aldrig få höra rapporter om mina framgångar och allt bra jag gjort. Om du inte skulle fråga eller rent fysiskt syna mitt arbete skulle du inget få veta och kanske skulle du tro på skrytmånsar när de blir rädda för min inställning, när de sprider lögner om att jag borde bort från arbetsplatsen... jaha oj har vi en onödig kostnad här till ingen nytta, henne gör vi av med direkt. /Eva ;)

      /Eva

      Radera
    5. Hellre beröm än skäll såklart, men jag tycker att även beröm kan vara plågsamt att få. Särskilt från människor man inte känner alls eller inte särskilt väl, men även från närstående. Vad svarar man? Man kanske inte ens vill hålla med och då riskerar man att uppfattas som dryg. Och så vidare, och så vidare...

      Radera
    6. Jag tycker folk är slöa som drömmer eller vill ha nåt men inte gör nåt åt det?

      Min inneboende är värst. Vi är helt chockade. Tror karln legat en vecka nu på sin madrass med lasset av godispapper runt sig. Kan inte ens röja upp så städfirman kan komma in. Inte första gången.

      Snål har nog aldrig nån beskyllt mig för att vara. Fast misstänker det har med inkomster att göra. Rätta mun efter massäckt. Låter jobbigt med vänner eller bekanta eller vad det är som har den uppfattningen om en utifall det då inte stämmer. Kanske skrota dem.

      Alltså alla får göra som de vill, min fråga var mer om andra kände samma sak. Är viktigt för mig att familjen ska känna ekonomisk trygghet. Har alltid hjälpt mina ex ekonomiskt om de inte haft pengar, de som haft där har vi delat på utgifter, men inte brytt mig så mycket, har ju vart kär :)

      Min nuvarande har det väldigt bra. Var bidragande till att ordna en bra fuck off buffert där. Är som sagt viktigt att den jag är tillsammans med har det bra. Därför jag går i tankar som om jag ska skänka bort halva eller del av lägenhet. Är jag som äger lägenhet. Skulle då isåfall ge bort flera miljoner, men tycker det är svårt. Vi har vart ihop i över 10 år och är gifta. Har väldigt bra, men man vet aldrig. Är också till viss del kontrollmänniska ..

      Micke, man säger tack och ler? :) Jag älskar komplimanger, lever för dem, haha.. är viktigt för mig att höra jag är bra, duktig, både från chef, kunder, partner, alla jag bryr mig om..

      Radera
    7. Jo, jag tackar och ler, men känner mig ibland som en idiot.

      "Tror karln legat en vecka nu på sin madrass med lasset av godispapper runt sig. Kan inte ens röja upp så städfirman kan komma in. Inte första gången."

      Det där låter ju som en skön snubbe...

      Radera
    8. Haha, ja. Vi har en "passiv inkomst" för livet där. Vem behöver barn när det finns fullt av vuxna barn att adoptera som kan flytta hem till en och betala hyra. Helt emotståndligt.

      Radera
    9. Det där karln låter som tillhörande exakta målgruppen för Jordan Petersons bok 12 rules for life. Finns i svensk version: 12 livsregler: ett motgift mot kaos. Första regeln ska tydligen lyda "städa ditt rum"! Han menar att detta är grunden för att allt annat i livet ska kunna fungera väl. Peterson är mest populär bland unga män, de ser honom som en sträng men kärleksfull fadersgestalt de aldrig haft. Kanske vore en fin present (och investering)? :)

      /Eva

      Radera
    10. Är rätt övertygad det inte kommer fungera. Tror han har den där diagnosen en del har vad den nu kan heta som gör många lever i ett berg med tidningar, aldrig slänger nåt, inte förstår hur man städar. Såna man läser om i tidningarna där lägenheten måste saneras efteråt för det kryper djur över golvet. Har testat allt. Enda som fungerar är om jag leker mamma och städar upp och bokstavligt hjälper honom sortera/tvätta/sätta lappar på lådor, men just nu energinivån lite låg för det..

      Radera
    11. Nu ska inte jag leka psykolog, men skulle inte "det enda som fungerar" i själva verket kunna vara en möjlighet för honom att fortsätta som "barnlajvare"? Lite hårt-mot-hårt-taktik har ingen dött av. Eller jo, men det kan ju hjälpa också.

      Radera
    12. Säkert Micke, men jag vill lixom inte ha ett rum där det kryper djur på golvet. Har skrikit på honom i 4 år nu.
      Ömsom med att försöka hjälpa honom. Har skrivit listor, även erbjudit pisk, skrivit böteslistor, vet inte allt.. Att få honom att panta sina flaskor kan ta en vecka från att jag snällt börjar påminna till att jag skriker och hotar om att kasta ut honom på slutet. I övrigt är det inte så illa som det låter, men lite tveksam om vi klarar av en till inneboende när den första inte kan sköta sig :)
      Den nya ska ju också trivas..
      Welcome to The Family ;) Förstår inte många skulle stå ut med detta, men jag tycker det är hyfsat okej ändå..

      Radera
    13. Jag hade löst det genom att börja med att sanera bort det största krypet :-(.

      Radera
    14. Fast då ruckar jag på FI-plan inkomst. Har ju rätt höga mål där. Då kan man inte vara så känslig så man inte kan bo med nån som är dålig på att städa. Sen tycker jag det ideala är att ha en inneboende eller fler. Nästan passiv inkomst medan man sover. Fast arg blir jag på honom mellan varven, men så farligt att bli arg är det inte.

      Radera
    15. Jag vet ju inte hur/var du bor och hur hög hyran är, men kan inte tänka mig att denna inneboende betalar mer än en normal hyresgäst som inte är en sanitär olägenhet eller kräver lika mycket uppmärksamhet som en fyraåring för att nätt och jämnt funka.

      Radera
    16. Det är begripligt, det är ju business för dig, inte hjälpverksamhet. Uppfattade inte ens att han är så illa däran. Verkar ju sjuk rentav. Du gör en god gärning, inte i första hand för honom kanske, ett socialboende eller liknande skulle han ändå få om han ville, men du är god mot andra som slipper ta hand om honom. Låter grymt, jag vet.

      Så mycket värre då när det verkligen handlar om vård (eller borde..) men hjälparen är så beroende både av inkomst (antingen lön eller gåvor till verksamhet) och att bli omtyckt och vara behövd att man inte egentligen kan/vill hjälpa andra till självständighet och ansvarstagande. Det kan lätt bli en business eller självgodhet eller både och under täckmantel av idel godhet. Rädslan för/oviljan till minsta konflikt skapar mycket utdraget lidande och ökade kostnader när den sjuke egentligen behöver skarpa gränser.

      Fenomenet medberoende inom sociala och vårdande yrken är numera allmänt känt. Misstänker att mången rättighet för den sjuke tillkommit som skydd för personal så att de slipper ta ansvar för det jobbiga att sätta stopp för sjuka beteenden i tid, som till exempel hoarding och att leva i ingrodd smuts. "De har rätt att säga nej till städning, man får inte ta i andras saker, inte slänga något hur skräpigt det än är i våra ögon." Självklart avstår de från att städa, de orkar inte bry sig till slut när det gått så långt att de väntar på att människan bara ska dö. Och jag talar av egen erfarenhet av detta på mycket nära håll.

      Se så ska inte skriva mer om detta här. Blir bara så upprörd på mjäkighet och talet om rättigheter när det handlar om vuxna människor som är sjuka i ansvarslöshet. Det skulle behövas god man för renlighet och ordning också, inte bara för ekonomi. Det skulle vara ett heltidsjobb om man hade ansvaret för tre personer. Skulle betala sig snabbt i återupptagna relationer till anhöriga, förbättrad mental hälsa och en god spiral startas. Men det kräver lite guts och det är inte en svensk paradgren. "Tänk om någon blir arg...rättigheterna då?"

      /Eva

      Radera
    17. Vi bor innanför tullarna. Han betalar 7000 månaden.

      Killen har lön på ca 55 000 innan skatt så han är inte mentalt efterbliven, är bara nåt som gått väldigt fel just detta med städ. Tror han har en rätt stark släng av nån diagnos som helt enkelt inte förstår hur man gör. Märkt det när vi sorterar lådor för han verkar inte alls förstå att strumporna lägger vi i den lådan, kalsongerna i denna. Allt övrig skit (som massa avklippta kvitton, påsar, tags, godispapper) slänger vi. Han blir som förlamad när man ska sortera. Allt bara hamnar i en hög. Att slänga nåt går inte. Därför det blir högar med coca cola flaskor, godispapper, chipspåsar om man inte håller efter.
      När vi rensade ett boende han hyrde av oss slängde vi kanske 80 1,5 l coca cola flaskor halvfulla till tomma,
      70 tomma påsar godis, 40 påsar tomma påsar med chips.
      Allt hamnar på golvet tillsammans med påsar, kvitton, tags från köpta kläder, smutsiga&rena kläder.
      Hans täcke&kudde ser ut som från andra världskriget.
      Snart är hans godislåda full i köket, går inte att stänga. Numera slänger jag hellre skinka, lök o sånt som börjar bli dåligt än att fråga. Samt han har fått en skrapa för duschen med en stång så nu kan han skrapa.
      Hans diet vi märker av består mest av godis, korv, pommes, coca cola. Inget annat är gott.
      I kylskåpet& skafferiet fylls det nästan bara på, slängs aldrig något. Vilket gör saker kan börja krypa efter ett tag. Tips på vad det kan vara?


      Radera
    18. Jag kan inte bedöma om 7000 kr är mycket eller lite, men betalar han det borde det gå att hitta någon annan som också gör det. I annat fall skulle jag hellre få 6000 kr av en annan hyresgäst som inte kräver att man skriker på i fyra år för att få till acceptabel städning.

      Radera
    19. Det är nog rätt hyfsat betalt. Ja vi får se, naturligtvis finns det många positiva aspekter med, annars hade vi aldrig stått ut så länge. Nu räknade jag bara upp det negativa. Var mer ett konstaterade angående lathet, eller nån blandning av diagnos&lathet. Får börja med regelbunden inspektion&böter vi hade innan. Gick rätt bra ett tag.
      Då blev han som ett litet barn som ville visa upp sitt nystädade rum varje vecka. Säkert finns det en del medberoende inblandat som Eva var inne på. Vi är mellan varven oroade för honom speciellt pga sjukdomar och kost som verkligen inte hjälper till.
      Sen tackar jag min lyckliga stjärna att jag inte skaffat barn :)Vet ju många som gör allt detta helt gratis tills ungarna är över 30 och mer. Även flickväner som daddar sina pojkvänner. Kan göra en lista på killar jag aldrig skulle fixa vara tillsammans med. Speciellt att de inte kan laga mat, är nog det som stört mig mest i livet.

      Radera
    20. Att jämföra detta bottenskrap till människa med barn och killar i största allmänhet känns inte helt rättvist. Barn (även killar) som får en vettig uppfostran klarar att städa och laga mat innan de flyttar hemifrån, även utan idiotinstruktioner och utskällningar.

      Radera
  10. Fast det mesta på twitter går väl att relatera till kategorin"intresseklubben antecknar"? Statistiken är iaf ett billigt PR-trick för bankerna som pushar ut infon till sina användare som flitigt delar. (Ja, denna gång var jag också skyldig)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske är det så. Jag varken tillhör eller följer den skala som väljer ut den snyggaste bilden av 300 och skriver "så här trött var jag i morse" för att fiska beröm, men ingen är väl helt immun mot positiv feedback.

      Radera
  11. Är väl det sociala medier går ut på? Ibland hittar man någonting lärorikt bland alla bilder på champagneflaskor, köp och säljlistor, 45kr i utdelning idag osv. Samma personer skriver dock lärorika och intressanta saker mellan allt det där, så väljer att stanna kvar på twitter pga av det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadå, det är högt och lågt. Här kändes det dock som ett tidsbundet fenomen jag bara var tvungen att tycka till om.

      Radera
  12. Jag skriver enkom mentala listor. På så vis kan ingen hålla mig vid mitt ord när jag inte följer dem!

    SvaraRadera
    Svar
    1. För min del skulle det i stressade lägen tyvärr innefatta mig själv :-).

      Radera