fredag 25 januari 2019

Empiri som religion

Redan innan internet och sociala medier upptäckte jag att människor i stor utsträckning tar sig själva som bevis för att saker inte är genomförbara. Man kan inte ha kul utan sprit, det går inte att spara ihop en miljon, Jesus är svaret eller kort och gott:
Det funkar inte för mig, alltså funkar det inte.
Jag kan inte bli hjärnkirurg. Jag pallar inte att se blod och är alldeles för darrhänt. Det betyder inte att ingen kan bli hjärnkirurg, bara att jag inte kan. Det finns massor av saker vi inte kan på individnivå, det behöver man inte ens titta på en Idolaudition för att förstå. Sedan finns det annat vi inte kan nu, men med träning, hårt arbete och jävlar anamma.


Så varför sitter jag här och rabblar självklarheter? För att jag upplever att allt fler känner behov av att sitta på nätet och berätta för andra vad de aldrig kommer att klara. T ex något så förhållandevis vanligt och nåbart som att jobba hemifrån via sin dator. Bevisning: ”Det har inte funkat för mig.” Tanken att de då haft fel strategi eller inte är tillräckligt bra på vad de gör verkar inte ha slagit dem.

Jag jobbar hemifrån, är egenföretagare, har jobbat inom smala nischer och sparat ihop ganska mycket pengar utan att ha haft särskilt höga inkomster. Jag är med andra ord van vid att få höra att det jag tänkt göra inte kommer att gå. Ibland har olyckskorparna haft rätt, ibland var idén för dålig att gå vidare med, ibland hade de fel, men det behövdes flera försök.


Det sägs att framgångsrika människor är förlorare som inte hade vett att ge upp. Så enkelt är det inte, jag kan fortfarande inte bli kirurg och Kristina Lugn kan inte bli sprinter. Men det ligger ändå mycket i det och därför blir jag beklämd när till och med privatekonomiskt intresserade människor vana att tänka utanför boxen lägger energi på att krossa andras drömmar.

46 kommentarer:

  1. Haha, jag hade velat se
    "Mickes Hjärnkirugi" med "När du vill spara pengar" som slogan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "När du har levt klart" skulle det bli.

      Radera
  2. Eller "När du tänkt klart"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är T-Röd: https://www.youtube.com/watch?v=8HtGzDED5nQ

      Radera
  3. Man kan om man vill? Härlig gammal klyscha med viss allvarlig underton

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan mycket om man vill, men inte allt. Jag begriper bara inte varför man ser en poäng med att berätta för andra vad de inte kan.

      Radera
  4. Minns vid millennieskiftet när jag satte in en bunte pengar i en rysslandsfond och folk runt mig sade att det inte skulle gå bra. Fortsatte att peta in massor av pengar trots att folk sade att de minsann kände nån som förlorat pengar och man inte kan tjäna på börsen. Sommaren 2007 sålde jag rubbet och köpte en splitterny bil och en liten bostadsrätt. Då sade folk jag var dum i huvudet som sålde när det var det man skulle ha, pengar i fonder.
    Jag kommer nog aldrig att kunna tajma in det så bra igen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Man kan inte tjäna pengar på börsen." Dåligt med statistik som backar upp det påståendet :-).

      Radera
    2. Jag satte pensionspengarna i rysslandsfonden runt millenieskiftet, strax innan tror jag. Det är nog hela anledningen till att jag ens får någon pension,de växte något ofantligt. Flyttade dem efter några år. Grattis till oss!

      Radera
    3. Tror aldrig att jag kommit rätt in i Rysslandsfonder. För att inte tala om vilket magplask jag gjorde i något företag med rysk huvudägare. Men grattis grattis ;-).

      Radera
  5. Det är konstigt det där att vissa alltid utgår från sig själva som mall. som kompisen som har hund och blir alldeles störd över att jag inte skulle vilja ha något husdjur överhuvudtaget eftersom man blir låst och bunden av ansvar och det vill inte jag. Jag kan umgås med människan ändå, t o m klappa hunden. Men det är knepigt att somliga blir så skakade över att andra vill och kan göra andra saker än de själva/ Tellus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det vore ju ändå för himla trist om alla ville och gjorde samma sak. Det tror jag alla är överens om.

      Radera
  6. Jag har för längesedan insett att man inte ska utgå från sig själv om man ska förstå världen och nå framgång. Det är inte ovanligt att just de personer som tänker så som du skriver, oftast inte är så fantastiskt framgångsrika...

    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan de vara, men inte på det området. Om någon säger att "det där kan du inte göra, för jag kunde inte" är det definitivt fel "expert" att lyssna på.

      Radera
  7. "Kristina Lugn kan inte bli sprinter" det tar jag med mig in i fredagens lönecavadimma. Underbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men underhållande vore det. Drar mig till minnes ett klipp där Babben Larsson hoppar höjd. Något i den stilen.

      Radera
    2. ....och vad passar då bättre än den gamla Kurt Olsson-frågan:

      "Hur lågt har du hoppat?"

      Radera
    3. Jag tror Babben hoppade på 70 cm, men rev. Humorn i sketchen var att hon länge stod och förberedde sig med hopp och tics som proffsen och det var först när hon sprang fram mot ribban man insåg nivån. Skandal att ingen lagt ut den på nätet.

      Radera
  8. Tänkte att kommentarfältet skulle bidra till förtydligande om vilka som åsyftas i inlägget. Funderade nämligen vilka de är som krossar andras drömmar. I slutet stod om att även privatekonomiskt intresserade även kunde göra det. Syftas på speciell bloggare eller kanske rådgivare och banker?

    Kan någon verkligen helt krossa någons dröm? En äkta dröm är väl ändå starkare än så? Verkligheten kanske bara arrangerar förutsättningarna på lite oväntade sätt. Att få motstånd kan även gagna den drömmande. Man måste tänka till och kanske modifiera något som kanske var orealistiskt. Men om det verkligen finns substans i drömmen och drömmaren verkligen själv vill bör det kunna gå.

    Tänker på potential och aktualisering här som religion istället för empiri. Vem styr över möjligheter? Är det kanske en kombination av stark inre vilja och omgivningens öppenhet? Ju mer stängt från omgivningen, desto mer inre vilja och kraft krävs. Att curla kan skapa verklighet av en dröm som visar sig falsk eller av lågt värde. Någon man kämpat hårt för och varit beredd att offra något för måste vara värt mycket, i alla fall mer än offret.

    Folk som säger sig inte kunna något, som rimligen borde gå, för att de försökt en gång men misslyckats, vill inte eller är alltför rädda för misslyckande ytterligare en gång. Kanske inte fel på drömmen eller förmågan, utan på ens rädsla. Men man ser inte alltid det, rädslan kan gömma sig under rationaliseringar och i hjärnans bandspelare som uttalar "hur det är" till höger och vänster. Den borde trots det vara en svag röst men kan fånga andra personer på samma låga viljemässiga energinivå.

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant resonemang. Vår dröm är att sluta jobba om cirkus 9-10 år. Kommer någon och säger att "det går inte" eller "det kommer ni aldrig att klara" är nog att lägga sig ner och böla det sista jag hade gjort. Istället är det ju högintressant att få höra denna personens resonemang kring varför denne inte tror vi kommer att klara det. Kanske har vi rentav missat något? Att krossa någons dröm är väl lite väl hårt, även om det kan hända oväntade saker i livet. Dock klarar man mer än vad man tror, både människor och djur har en enastående förmåga att anpassa sig.

      Ta mig själv som exempel. Jag var övertygad om att jag aldrig skulle kunna ha ett förhållande. Jag är/var en ganska trångsynt individ som trivdes bäst ensam, och gillade bara sällskap i mindre portioner. Idag är jag gift och har ett barn. Längtar jag efter min "ensamtid"? Ja absolut, den känslan ligger någonstans i bakhuvudet och gnager, speciellt när det är konflikter där hemma. Men har jag anpassat mig? Absolut har jag det, främst då psykiskt. Jag klarade av att ha folk runt mig nästan dygnet runt. Har jag fått göra uppoffringar? Visst har jag det. Har det varit utan blod, svett och tårar? Nej det har det inte, förändring är kämpigt, men det är häftigt att se vad som kommer ut i slutändan.

      Radera
    2. Jag syftar främst på två privatpersoner med ekonomiintresse, en jag följer på Twitter, en jag sett i flödet. Men jag ser inte poängen i att hänga ut någon, snarare att vi alla kan tänka till om vilka signaler vi skickar ut.

      Beror kanske på hur man definierar dröm. Om en enda tweet kan krossa en genomtänkt dröm var den kanske inte så stark, men om det är första steget till en helt fantastisk karriär går det säkert att stampa ner.

      Jag menar inte att man ska säga till en tondöv att den är talangfull med en framtid som musiker. Det är rent elakt även om det inte är tänkt så. Men om någon spånar lite om möjligheten till ett jobb eller inkomst måste man inte säga att det är i princip omöjligt. Särskilt när massor av människor gör det och enda grunden för uttalandet är att man själv inte lyckats med något liknande.

      Radera
    3. Snålgrisen: "Istället är det ju högintressant att få höra denna personens resonemang kring varför denne inte tror vi kommer att klara det."

      I det aktuella exemplet jag tänker på var resonemanget ungefär:

      "Det där i princip omöjligt för jag har testat och det gick inte. Har du mer erfarenhet än jag? Men visst, vill du låtsas kan du ju alltid dra in någon hundralapp i månaden. Själv håller jag mig i verkligheten, men lycka till."

      Kort sagt, varken uppbyggligt eller särskilt trevligt. Risken är att jag outade personen för en del läsare nu, men det skulle uppskattas om vi kan låta bli att bolla namn.

      Radera
    4. Ha, känner igen något liknande, läste för några månader sedan på blogg X och tänkte att det var en lat surpuppa som uttalat sig som bara ville ha utan att arbeta för det och tänkte att andra funkade likadant. Jag hade nämligen gjort samma sak som den sure och också bara dragit in en hundring i månaden, men det var ju för att jag inte orkade lägga ned den tid som krävdes för att dra in mångdubbelt om jag bara gav manken till. Latmasken (oavsett han eller jag) förtjänade inte mer vinst för så liten insats. /Eva

      Radera
    5. Alla förmögenheter består för övrigt av hundralappar. Det är antalet som avgör storleken på högen.

      Radera
  9. Ett typiskt exempel som vissa barn får höra, här menar jag barn med avsaknad av Y-kromosomer, är: Men matematik är svårt och jättetråkigt, det ska väl inte du hålla på med?
    Det får dessa Y-kromosomsaknande barn höra jämt och ständigt av folk de umgås med nästan dagligen. Till slut tror de ju på det. För allt ens lärare och andra vuxna säger måste ju stämma. Och barn litar på vuxna. Och om någon säger att matte är svårt, för att inte tala om fysik och andra NO-ämnen, så blir det till slut självuppfyllande.
    Så småningom kommer grupptrycket in, om det bara är killar som tycker matte/NO är kul så kanske man väljer att låtsas tycka det är jättetråkigt. För att få vara i samma grupp som de andra tjejerna när det görs gruppindelningar.

    Lite samma sak med den där läraren som upplevt att tjejer är totalt ointresserade av ekonomi. Om alla säger att det är svårt och omöjligt så tror den som inte tycker det att den gör "fel" (typ, det här matteprovet var ju plättlätt, jag måste ha räknat fel överallt).

    Hälsningar Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast hur känslig för grupptryck måste man inte vara för att låtsas att något man tycker är kul är jättetråkigt? Då tycker jag att man har en del att jobba på.

      Radera
    2. Fast det där är ju kanske lätt att säga om man är en vuxen med både god självkänsla och gott självförtroende. Är man t ex 12 år skulle jag tro att det är betydligt svårare att stå emot grupptryck.

      R, originalet

      Radera
    3. Kanske. Är ett tag sedan jag var 12, men jag skulle inte säga att jag har (definitivt inte då) särskilt bra självkänsla och jag hade inte drömt om att mörka mitt engagemang i skolarbetet för att passa in i gruppen.

      Radera
  10. Eftersom de flesta människor inte kan bygga facebook så är det ingen ide att utveckla något sådant
    De flesta människor kan inte bli astronauter så därför finns inga austronauter (!)
    Eftersom ingen privatperson på egen hand tjänat tjänat ihop mer än tusen triljoner så är det ingen som kan göra det.
    Du kan inte göra en bemannad rymdfärd till mars, för jag kan inte, hör du det Elon Musk. Lägg ner!!

    Ingen kan lösa cancers gåta...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan ändå förstå att det är lätt att tro att man inte ska tjäna ihop tusen triljoner eller göra bemannade rymdfärder till Mars. Det är på en lite annan nivå än målet att försörja sig på att jobba hemifrån :-).

      Radera
  11. Eftersom alla människor är lika så innebär det ju med automatik att det jag inte kan, det kan inte du heller lyckas med, allt enligt socialistisk ideiologi.
    Det är självklart varför det finns så få företagare i Sverige och så många löntagare. Nyfödda i Sverige borde istället med automatik få F-skattsedel, och få ansöka om A-skatt, som endast beviljas på restriktiva grunder

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, jag tycker att det är bra att det finns många människor som vill vara anställda. Och även om jag gärna skulle se lite bättre möjligheter att kunna växla med F-skatt är det ändå ganska lätt att få det.

      Radera
  12. Du vet de där färgtesterna? Som blå personlighet, så säger jag att jag är skeptisk, helt enkelt :)
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Veronica Palm: Färgtester? det har vi slutat med för länge sedan....

      Radera
    2. Skepsis är bra till en gräns.

      Radera
  13. Jag fattar inte riktigt problemet, men det är mycket jag inte fattar sååå.. Är väl bara testa på det man är nyfiken på? :) Antingen var det ens grej eller inte.
    Sen alla jantelagare och negativa, alltså de kommer alltid finnas men om man först gråter en skvätt och sen tar all den där jävlar anamma känslan och ger sig fan på att lyckas tror jag det fungerar mycket bättre?! Tyvärr går en del längre för att stoppa andra människor än så. Har byggt upp livet igen och igen och .. förförra året rasade mitt liv bokstavligen. Inte ekonomiskt även om det fick en törn men det hände en del som var extremt jobbigt. Fick ändra på allt. Idag nåt drygt år senare har jag lyckats bygga upp saker rätt bra igen. Just nu är jag i det finaste finaste finaste hus utomlands. Alltså tänk superdesign deluxe, det är så snyggt och supercoolt. Aldrig vart i så fint hus innan och kanske aldrig kommer vara. Inget jag direkt trodde kunde hända, men om man är positiv, ler, kontinuerligt jobbar för vad man tror på, vågar ta lite plats - som hey, jag är bra, jag vill detta, jag är värd detta så kommer det snälla människor emot en som vill hjälpa en. Självklart måste man vara lite trevlig med, men jag tror alltid på att sträva emot toppen - ta de bästa människorna :) Samt var öppensinnad mot nyheter. Kan inte riktigt förklara det där, men säg men vad intressant det låter, berätta mer istället för nää, det funkar inte, du är konstig.. alltså det är ett sätt att tänka och vara öppen mot världen:)

    Min vän pratade om turen. Det var intressant. Han trodde på turen och har lyckats väldigt bra i livet på att vara underbart galen och ta plats .. har inte tänkt så mycket på turen innan, men kanske är nåt att fundera på? Som har man inställningen att tur finns så kanske det också går bättre. Nåt positiv energi kommer emot en tänk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet är väl att det är lätt att tappa modet när de första som hugger skoningslöst mot tankar på att förverkliga sig själv är de som annars tänkt utanför boxen och lovordat individualistiska lösningar.

      Tur ska kanske inte underskattas, men generellt tror jag på att ju hårdare man jobbar, desto mer tur har man (fritt Stenmark).

      Radera
    2. Ja fast de är ju säkert bara jantelagare och taskiga? Eller oförstående då, har börjat tänka på människor mer som oförstående. Man måste skapa sin egen lilla bubbla för hur man vill ha det. Sen - om man är lite allmänt knäpp som mig - kan man ta deras negativa energi som en utmaning :) Som att om Kalle säger Lisa inte kan göra X kan Lisa tänka - "Nu jävlars ska Inte Kalle få rätt, nu tänker jag höja nivån för utmaningen ytterligare ett snäpp".

      Fast först blir säkert Lisa ledsen, kanske gråter lite, tänker hon är värdelös, men så ger hon sig fan på att Kalle inte ska få rätt. Även om det kan kännas ensamt för Lisa om 99% tror hon kommer misslyckas, så kan ändå den där 1% vara allt stöttning hon behöver för att faktiskt ro projektet i hamn. Bara hon lyckas bygga upp den där känslan av att hon vill oavsett vad alla andra tycker.

      Radera
    3. Kan ge tips om hur en annan vän tänker med. Han tänker - jag vill bara ha kul i livet:D Nu var jag sån som yngre, jag ville också bara ha kul, sen med åren blir det mer jobb, slit så kommit ifrån det där lite med att ha kul, men funderade(och irriterade mig lite - tänkte lätt för honom som har allt) en del och kom fram till att det är ju faktiskt det -också- som gäller. Så ni testar jag/vi att ha mer kul och det verkar fungera det med :) Alltså även för att tjäna pengar, nå mål, vad man nu vill... så tänker oftare så, jag vill ha kul och det verkar ge positiv energi tillbaka också. Sen är ju kul en definitionsfråga, alltså vad är kul för dig/mig/nån annan, men livet är kort så gäller att hinna uppleva saker med. På natten när alla andra sover (som nu) brukar jag vakna, göra lite research, planera på mina små projekt. Det är rätt bra sak, huvudet klart, hinner tänka och göra lite efterforskningar. Sen gillar jag att skriva upp siffror på t ex inkomster, det ger mig en morot. Tror mer och mer med åren att man i första hand ska tävla mot sig själv, sen är det Alltid positivt om man har nån som tror på ens idéer. Jag har min partner. Vi är ett oslagbart team. Däremot väldigt olika. Är jag som skissar upp allt vi ska göra, vad vi ska uppnå, sen sitter vi ute nånstans och jag berättar alla mina som ibland kan låta rätt galna idéer - tex vi ska skaffa 5 mkr på x antal år. Om det är nåt riktigt galet brukar älskling säga att du kanske ska tänka såhär istället, men jag blir iaf inte stoppad. Det tror jag är jätteviktigt för människans utveckling. Så jag kör på, ibland går det jättebra, ibland mindre bra, ibland inte alls, men är ju det som är hela livet - att prova på saker. Man får testa sig fram helt enkelt, men är det för mycket knasbollar runt en ska man försöka hålla dem åtminstone på längre avstånd. Samt det går att ta deras negativa energi och bygga sig ännu starkare med. Det främjar Jag VILL känslan, gör den klarare, djupare om man tänker på rätt sätt. Alla är precis så bra de vill vara och man ska inte tänka man är för ful, för gammal, för dum, allt det där spelar ingen roll vilket man inser ju äldre man blir, utan allt handlar om hur stark ens jag vill känsla är. Sen ler man och berättar att såhär vill jag ha det, nu gör vi såhär, det kommer bli toppen :)

      Radera
    4. Jättebra om man kan vända hån och elakheter till revanschlusta, och skapa oslagbara målbilder, men det är ju inte alla som kan. Framförallt inte i alla lägen. Så då skulle man önska att de som bara vill trycka ner, oavsett om det är för att de är sura över egna misslyckanden eller något annat, bara la av.

      Radera
    5. Nej, man ska vara jävligt försiktig med hur man uttrycker sig på nätet då folk faktiskt tar livet av sig genom mobbing och förtryck på nätet. Jag är en överlevare som fått ta mycket stryk, men det är det inte alla som är och jag hatar mobbing, känner de som aldrig blitt människor igen. Däremot är det mkt troll ute som vill jävlas också..
      Fast ärligt, det är klart att allt känns någonstans, är därför jag är så ultrapositiv oftast, tänker positivt om mycket just för man har inget val om man ska överleva och lyckas.

      Radera
    6. Kom på en sak till, man kanske däremot inte ska tro alla sparare är perfekta människor. Har ofta tänkt jag hittat min typ av människor och sökt mig till olika grupper i samhället, men sen blivit besviken. Kan tänka mig det är en del lite speciella människor som kanske inte orkar med det sociala i samma grad som alla andra, är lite mer introverta, kanske mer maniska på olika sätt än gemene man. Själv har jag alltid drivits av en frihetslängtan. Har svårt med det helt vanliga livet. Vill också ha space, orkar inte köra exakt samma schema varje dag. Vilket inte gör mig till en perfekt löneslav.

      Så tror att släpper man lite av det där idoldyrkandet av nån speciellt framgångsrik bloggprofil är det bra. Var lite sån innan också, tänkte att WOW, här är massa perfekta människor, de kan allt jag inte kan!! Jag vill bli som dem. Fast sen lusläser man lite och efter nåt års frekvent läsande av olika bloggar börjar man förstå att det är inte perfekta människor. Bara människor som söker nåt annat och man fortfarande måste hitta sin sin väg för hur man vill ha det. Bara för att andra kanske lägger 10 kr på skönhetsvård behöver inte jag göra det om det är viktigt för mig. Min grej kanske är att öka inkomster istället. Man behöver alltså inte bli som alla andra, det är ingen sekt, religion, bara en gemensam vision.

      Kan vara bra att ha i åtanke så man inte blir alltför ledsen när ens favorit säger nåt negativt. Får inte påverka målen och sparandet :) Värsta är ju om man skulle lägga ned vara för att nån annan är negativ, även om risken finns förstås. Gäller att hålla fokus och tro på sin egen förmåga. Sen hitta sin grej vad som är viktigt för en.

      Radera
    7. Ingen är perfekt och mycket i livet handlar ju om intresset, riskvilja osv. Jag tycker bara att det är tråkigt när människor som profilerat sig som fria själar vana att tänka utanför boxen slår ner på andra som försöker göra samma sak. Det tar liksom hårdare än om Mr Medelsvensson som haft samma anställning i 27 år uppmanar folk att inte skaffa udda jobb i egen regi.

      Radera
  14. Där försvann mitt inlägg, kanske för jag sitter på en strand nu..

    Är väl såna människor är. Det gnabbas, skvallras, nån vill känna sig bättre än nån annan, etc. Fast det är klart det är tråkigt.

    När jag sansat mig lite brukar jag försöka se helhetsbilden istället som att den här människan mår nog inte speciellt bra, kanske känner sig missförstådd, ensam, rädd. Människor som mår bra och är trygga i sig själva har sällan behovet av att trycka ned andra. De är öppna för nya idéer, ser livet som en spännande utmaning, är glada, lyser lite om dem :) Är sån jag själv strävar efter att bli, är ibland iaf..

    SvaraRadera
    Svar
    1. .. och ja, ang jobb, jobba med det man trivs med :) Inte svårare än så. Om man har möjligheten att välja. Så länge man drar in så mycket pengar man själv är nöjd med så är det väl bra. Är väldigt öppensinnad mot olika livsstilar, liv, alla får göra som de vill så länge de trivs. Fast vet vad du menar - egentligen :) Är sjukt mycket fördomar därute.

      Radera
    2. Som ett citat i ett tidigare inlägg (https://sparosverige.blogspot.com/2017/05/folj-drommen.html):

      "Gillar jag hästar, gillar jag att hålla på och klappa hästar och fixa med hästar, då ska jag hålla på med hästar och sedan hitta någon som betalar mig för det."

      Radera