fredag 18 januari 2019

Hjälpa vänner, del 2

Igår skrev jag om hur man hjälper vänner att hjälpa sig själva. De där som alltid väljer fel och aldrig lyckas spara pengar. Min (och större delen av kommentarsfältets) slutsats för den som inte orkar läsa hela inlägget blev att de själva måste vilja ha goda råd och ta första steget. Annars kommer de ändå inte ta till sig råden.

Så då gäller det att agera föredömligt och på det sättet få omgivningen intresserad utan pekpinnar. Och hur gör man då det? I mitt fall gäller det nog mest att bryta fördomar. Jag har en känsla av att släkt och vänner tror att jag lever på luft i ekonomisk misär.


Min utmaning när det gäller att leka förebild är att visa att jag är normalare än vad folk tror. Bara för att jag lever billigare än de flesta betyder inte att jag gör avkall på särskilt mycket. I vissa fall, som ifråga om mat, kompromissar jag mindre än de flesta. Visst letar jag billig mat och avstår dyra råvaror i väntan på extrapris, men det betyder inte att jag äter sämre.

På andra områden, som transport, prutar jag desto friskare med bekvämligheten. Kan jag dra in på en resa genom framförhållning gör jag det. Dessutom använder jag promenader och löpning som transportmedel. Jag behöver motionen och ben är till för att använda.


Nu menar jag inte att rätt väg är att kopiera mitt sätt och att allt annat är fel sätt, men om man underkänner mig som extremist tar man på sig bevisbördan. Sen är jag inte dummare än att jag förstår att oviljan att förstå mig är ett sätt att slippa bry sig. Är man inte förändringsbenägen är det lättast att såga alla alternativ. ”För dig funkar det”, men själva har de tusen och åter tusen skäl att fortsätta att gräva ner sig i sin grop av osjälvständighet.

Jaja, då får de väl göra det då. Jag varken kan eller vill förändra andras liv, jag har nog med mitt eget.

34 kommentarer:

  1. "Jaja, då får de väl göra det då. Jag varken kan eller vill förändra andras liv, jag har nog med mitt eget."

    Bra slutkläm. Kan nog själv lära mig nåt av det. Samtidigt kanske det ligger i människans natur att vi alla ska vara likartade? De som inte följer gruppmönstret ska helst ändras på.

    Låg med min älskling här i sängen och började prata om allt detta med sparande, motionsvanor, folks ekonomi, etc.
    Vi gick igenom alla vi känner och nästan alla är fucked up på nåt sätt. Den vi känner som klarat sig bäst lever alternativt liv i en stuga på landet, promenerar väldigt mycket, lagar egen mat, handlar mkt second hand, aldrig semester värmen, tränar mkt, men har råkoll på sin egen lägre ekonomi. Klarat sig bäst på alla planen.. kommer säkert leva långt och troligen friskt liv. Jag tycker väl alla får leva som de vill så länge de är nöjda med det, tar hand om sin kropp, ekonomi. Det är upp till alla vilket liv de vill ha. För de som faktiskt lever i detta fantastiska land då och kan välja. Inte direkt Uganda vi bor i.
    Fast jag vill slippa ta hand om alla sen när de sabbat sitt liv, står utfattiga på gatan med sjukdomar de orsakat själva. Slipper jag det är jag nöjd. Då får de göra vad de vill.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oundvikligt att inte se sig omkring. Sedan tror jag att det är svårt att ha för starka åsikter om andras liv eftersom man aldrig ser hela bilden.

      Radera
    2. Nä det gör man ju inte. Förutom vår inneboendes liv för där ser och hör vi varje dag hur han missköter sig. Ren tragik.

      Radera
    3. Fast där verkar mycket av problematiken sitta i huvudet och det är det ju också svårt att få full överblick över.

      Radera
    4. Sant, funderar mkt på det. Fast tänker såhär, om jag (mest troligt) av nån anledning inte kan jobba mer pga arbetslöshet och/eller mina sjukdomar eskalerar får vi in på inneboende+aktieutdelning ca 11000
      Investerar vi sen vid bättre tider de ca 800 000 med ca 4,5% utdelning är det ytterligare 3000.
      Ger ungefär 14 000 månaden.
      Låt oss säga att jag trots sjukdomarna orkar jobba lite så jag drar in kanske 14 000 månaden får jag ut 7000.
      Då har vi ungefär 21 000 på mig i månaden.
      Kommer ju rucka nuvarande sparplaner förstås men bra back up plan. Om vi båda blir sjuka (mindre troligt) behöver vi bara dra in kanske 9000 efter skatt för att ha ändå rätt hyfsat liv. Samt ändå gå runt. Så försöker stå ut tills vidare..

      Radera
  2. Det handlar väl om att veta när det är dags att släppa taget också. Man kan inte hjälpa alla och då är det extra viktigt att sortera fram de som faktiskt vill ha hjälp och lägga energin där den ger något.

    https://utbrytningen.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tror jag är viktigt. Framförallt energin, men också tiden, begränsar vad man kan göra.

      Radera
  3. Jag får ibland känslan över att mina kollegor tror att jag äter matlåda för att jag har ont om pengar. Samma känsla när de berättar om den nya TV:n de just köpt och hur mycket den kostade och jag berättar att jag inte har någon TV alls.

    I slutet av månaden när samma kollegor inte kan gå ut och äta på lunchrestaurang för att de har slut på kontot tänker jag på hur (o)kul det måste kännas att ha 0 kr på kontot oavsett hur många restaurangbesök man gjort eller hur fina prylar man har och kommer fram till att jag tycker mina val passar mig bättre. Samtalet har faktiskt en gång slutat med "Jag måste börja ta med matlåda precis som du". Följt av "Just det, jag har ju kreditkort jag kan betala lunchen med, hej då."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant teori, kan stämma. Stör det dig kan du ge dem en hint i en annan riktning genom att berätta att du har fullt på kontot så att du därför känner dig tvungen att gå ut och äta lunch den 24:e.

      Radera
    2. Haha, ja den vore intressant att testa. Jo, men visst stör det mig en smula. Det stör mig att det säger att den som konsumerar mest är "rikast".
      - "Han har köpt ny bil, han måste vara rik" hör jag ibland.
      - "Nä, inte längre" brukar jag svara.

      Radera
    3. Bra svar!

      Men stör det dig kan du ju driva med dem på allvar och uttryckligen berätta att du badar i pengar just för att du inte köpt all skit som de gjort. I och med att du träffar dem hela tiden kommer polletten garanterat trilla ner så småningom.

      Radera
    4. Jag skulle nog säga något sådant om det uttrycktes mer tydligt från deras sida. Just nu är det mest en känsla baserat på kroppsspråk och tonfall. Och det faktum att det är bara när de själva har slut på pengar som de överväger att ta med matlåda.

      Dessa typer av människor är inte mottagliga för "hjälp" utan skulle nog ta illa upp om man berättade i fejset på dem att de lätt skulle kunna "höja sin lön" med ca 3000kr i månaden före skatt genom att spara 80+kr/dag (eller vad en utelunch nu kan tänkas kosta) av skattade pengar på matlåda 20 dagar i månaden.

      Radera
    5. Fast läser man Expressen idag är det nya spartips med matlådor, etc. Känns som alla tidningar numera bombarderas med spartips, lev på mindre, spara till tidigare pension. Läser DI och Expressen regelbundet..
      Väldigt fånigt att tycka matlåda är att sänka sin nivå. Lagar man egen mat får man ofta i sig bättre mat och alla vet restaurangmat innehåller massa onyttigt extra fett och sånt man blir fetare av. Jag kan betala för att äta min egen mat. Sen är restaurangerna usla på kryddning. Är kollegorna som inte hänger med. På samma sätt de rika åt mycket kött förr i tiden. Många än idag ser inte en måltid utan kött som en riktig måltid. Man får fortfarande kommentarer på restaurang som att ska du inte ta oxfilen, är finast. Jaha, för vem? För mig som vill äta antiinflammatorisk kost är det definitivt inte finast eller bäst för min kropp. Många lever i någon slags dåtid då det är finare att göra vissa saker än andra, men de hänger ju inte med..

      Radera
    6. Lifssvil: Ja, troligen tänker de att du är som dem, men genom att du har gott om tid och tillfällen på dig att så små frön finns alla möjligheter att mindfucka :-).

      För det här låter som människor man i första hand hjälper genom att ge dem en näsknäpp så att de vaknar upp. Låt dem ta illa upp.

      Mrs D: Jag har länge undrat vem det är som fortfarande läser svenska dagstidningar regelbundet :-).

      Ja, jag har alltid tagit med matlåda när jag haft arbetsplatser och inte främst för att spara pengar utan för att slippa stressa. Har man 45-60 minuter på sig att äta går jag hellre fem meter till lunchrummet än drar iväg och köar och väntar på en restaurang.

      Radera
    7. Jag läser Di gratis på telefon via jobbet :) Kostar för mkt om man ska ha privat tycker jag.

      Är bara kolla alla kändisar som helst lagar sin egen mat så de vet vad de får i sig. En del har kockar pga tidsbrist, men många gillar stå i sitt kök själva också när de är lediga långa perioder. Att laga sin egen mat och veta man får i sig bra saker är rent privilegium.
      Så enkelt, åtråvärt, slippa lunchköer, dåliga råvaror, dålig kryddning. Är vad jag gillar bäst. Tycker det är synd så många inte kan laga mat bara. Alt bara några få trista rätter och vego vet de knappt vad det är. Vi gillar mest egenkomponerade vegoröror med starka kryddor och sånt, men mixas rätt bra. Senaste goda rätt är kikärtsbiffar med färsk chili, sås och färsk småpotatis.
      Riktigt gott det med. Tycker vår mat är godare än vad vi kan köpa ute, men nån enstaka gång har man tur..

      Radera
    8. Jag håller med om maten. Det är i stort sett bara fördelar: godare, billigare, bättre. Och det där att många inte kan laga mat. Hur svårt är det egentligen? Klart att många av oss inte blir mästerkockar, men lagar man mat dagligen får man vara ett bra hopplöst fall för att inte lära sig ett och annat.

      Radera
    9. Ja, jag vet inte.. levt långt liv, men vart dåligt med de som rör i grytorna på daglig basis. Väldigt lite parmiddagar iofs, kanske det som är problemet.

      Radera
    10. Tro mig, det går utmärkt att lära sig laga mat utan parmiddagar.

      Radera
    11. Jo, det är klart :)

      Annars kan det vara påfrestande med jobb och andras påtryckningar för vad man ska äta, när man ska äta..
      Även privat avhandlas det.
      Äter man då lite annorlunda som mig pga hälsan, men också djuren är det alltid uppe för diskussion.
      Tror de som vill ha med en ut på mat nog också kan tycka lite synd om en. Även fast man trivs alldeles utmärkt med sin matlåda, hemlagade mat. Många resonerar som att lyckan i livet är att sitta på restaurang, få mat serverat, flasha sitt kontokort, prata med andra mellan tuggorna. Javisst, det kan vara trevligt, men finns olika sätt att föda sin kropp på.

      Radera
    12. Specialkost gör restaurangbesök knepigare. Är man inte särskilt road av det ändå blir det inte roligare av att leta ätbara rätter på vettiga restauranger (om man ens får välja).

      Radera
  4. Att gå/springa som transport är ju dessutom något fler borde göra när alla säger att de är så stressade.

    Går jag hem från jobbet på 50 minuter så får jag ju 50 minuters motion. Åker jag buss hem tar det ca 25 minuter, av dessa är visserligen nästan 10 minuter promenad till busshållplatsen, men jag får alltså ca 15 minuter "gratismotion" jämfört med att åka hem och försöka pussla in en promenad under kvällen :-) Så denna vecka har jag kört buss till jobbet och promenad hem varje dag. Försöker ha som riktlinjer att är det max 3 km och jag inte ska bära något tungt åt ena hållet så försöker jag alltid att transportera mig med muskelkraft (extremväder är ett av ett fåtal undantag).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nyss hemkommen från en löprunda. Sprang förbi ett av de närliggande gymmen där folk står innanför glaset och springer i sina ekorrhjul. Troligen tog de bilen dit. Jag fattar inte hur folk tänker.

      Radera
    2. Jag kör ju träning på lokal men då är det kampsport med instruktörer. Ren löpning är ju dock både roligare och skönare utomhus. Löpband är ju bara så sjukt tråkiga...

      Har dock tillgång till ett litet gym på jobbet har som jag använder sparsamt. Dock ingen löpning utan viss muskelträning.

      Radera
    3. Kampsport är annorlunda. Och styrketräning går möjligen att jämföra med utegym, men jag har viss förståelse för att folk inte vill lägga sig i en snödriva och göra situps.

      Löpning på löpband däremot är så outsägligt torftigt!

      Radera
    4. Låter väldigt sunt vara ute o springa nu men är det inte väldigt halt? Livrädd för att ens gå nu.. halkhalk..
      Jag fixar inte sån där utomhusträning i grupp. Brukar vara nåt gäng som ligger och gör crunsches, burpees, armhävningar, plankan och allt jag kan tänka på är där alla rastar sina hundar. Blääää... så geggigt.. fast kanske bättre utanför stan i skogen.

      Radera
    5. Jo, just nu är det halt, men det är ofta inte ett problem ens på vintern. När det är det får man välja vägar och skor efter väglag. Kanske t o m dubbade skor eller broddar, men jag brukar tycka att det är okej att ramla någon gång per vinter för att slippa dubba skorna.

      Skog framför asfalt skulle jag sällan välja om man inte kan få tag i någorlunda plana grusvägar. Då är det ofta lättare att hitta saltsopade cykelvägar med bra väglag.

      Radera
  5. Men Micke, du är inte så svensk av dig tydligen :) När något inte fungerar alls, då gör svensken mer av det. Tänk på det nästa gång du ger råd.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska tänka på det. Nej, men allvarligt talat ger jag bara råd om sånt jag gör själv som jag tycker funkar bra. Leder det till att folk gör tvärtom för att inte bli som mig får det bli så.

      Radera
  6. Hej, intressant blogg du har, jag har en fråga som gäller telia aktier, jag o min man har 200 var, vad tycker du, ska vi behålla dem och vänta på att de någon gång stiger i värde eller ska vi sälja och investera i något bättre och vad i så fall? Vi planerar att gå i pension om 4 år så det vore ju trevligt om pengarna kunde växa till sig lite i alla fall. Hälsningar Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Stor och svår fråga, och beroende av era liv och inkomster i övrigt, hur mycket de knappa 17000 kr betyder för er, börsintresse osv. Det som talar för Telia är att det är ett stort och ganska stabilt företag och att aktien ger hög utdelning (2,30 kr/år=drygt 5 %). Det som talar mot är att börsen generellt (i mitt tycke) är ganska högt värderad och att Telia också är det. Vid ett börsras kanske halva värdet försvinner.

      Om ni räknar med att börja använda pengarna om fyra år och inte har så mycket annat sparkapital skulle jag definitivt sälja åtminstone delar av innehavet och köpa något annat. T ex dela upp sparandet i några olika högar och lägga i olika branscher/företag. Kanske 1-2 fonder för att sprida risken och i övrigt stora företag med stabila vinster och hög utdelning.

      Men där spelar det stor roll hur ni ser på pengarna. Säg att ni har ganska höga löner och låga utgifter och att 17000 kr inte är ett stort belopp för er. Då kanske ni vill lägga minst en av högarna i något mer udda som kan ge högre avkastning, men till högre risk. Bettingsektorn har bromsat in lite, men kan ta ny fart. Eller något förhoppningsbolag i medicinsektorn. Kanske någon volatil råvara.

      Radera
    2. Tack för svar, ja vi har ju sparande på lite olika ställen så vi är inte beroende av dessa aktier, jag tycker bara att det är lite trist när det liksom inte händer något med dem, men som du skriver så är det ju en rätt hyfsad utdelning och har varit så under årens lopp, ska fundera lite över voltativ råvaran, måste läsa på lite mer om det känner jag, tack än en gång för ditt svar.

      Radera
    3. Då förstår jag lite mer. Telia har varit en rätt tråkig aktie och är man inte jätteberoende av pengarna och dessutom kan behålla pengarna på börsen i några år skulle jag absolut hitta något innehav att "krydda" lite med. Kanske 25 % Telia, 25 % annat stort företag, 25 % råvara (eller råvarurelaterat, som en guld- eller råvarufond) och 25 % förhoppningsbolag.

      Radera
  7. Tycker det är svårt att prata ekonomi med folk som säger att de alltid har lite pengar kvar när månaden är slut, tydligen är det okej att gnälla att man har liten pengar, men det verkar absolut förbjudet att ge råd i dessa lägen. Tydligen inte socialt accepterat. Men men som du säger man kan inte tvinga folk att ta bra beslut. Tycker det du skriver är väldigt bra och går att anpassa på mycket, t.ex "lätt för dig att säga", du är ju vältränad. Eller vad det nu kan vara man inte har eller vill göra/vara som man är avundsjuk på att andra har/gör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det svårt, men om de uttryckligen gnäller för att de har ont om pengar tycker jag att de får acceptera råd, tips och välmenande frågor ("Så du äter dagens lunch för 1800 kr/månad och har ont om pengar innan löning, ser du möjligen ett samband där?").

      Ja, visst är det märkligt med folk som inte fattar att det legat jobb bakom andras resultat vare sig det gäller studier, pengar, träning eller något annat. Rimligen har de väl själva uppnått resultat i livet och borde se att det inte kom gratis för dem.

      Radera