söndag 20 januari 2019

Vi kan inte läsa längre

Varför gör mänskligheten samma misstag gång på gång? Vårt folk gör samma tavlor som tidigare folkgrupper och som individer gör vi samma klavertramp som våra föräldrar. Antagligen för att vi är oförmögna att ta till oss den information som finns, trots att det finns mängder av böcker där kunniga människor genom historien delar med sig av sina erfarenheter så att vi ska kunna undvika livets fallgropar.


Internet är fantastiskt på det sättet att informationen är mer tillgänglig än någonsin. Vi kan dessutom interagera med experter. Bara ett par klick bort finns börsgurus, filosofer, riksdagsmän, florister eller vad man nu efterfrågar för stunden.

På minussidan har internet gjort oss otåliga. Jag läser nog mer än de flesta, men märker att jag ibland knappt orkar igenom en seriestrip med tre rutor utan att hoppa direkt till slutet. Jag älskar att Twitter är så kortfattat och tyckte att det var dumt när maxlängden dubblades från ursprungliga 140 tecken. Men vi måste klara båda! Slagkraftiga oneliners ersätter inte tegelstensromaner.


Och som så ofta går utvecklingen åt fel håll. Vi läser mindre och mindre. Istället för att lära av erfarenheten har vi fullt upp med att dokumentera våra egna liv och lägga upp oneliners ingen läser under selfies ingen ser. Under tiden köper vi fel aktier, träffar fel partner och flyttar ihop i fel hus på fel ställe.

Allt detta kostar tid och pengar, två av våra viktigaste resurser. Så läs tunga och bra böcker, ju tyngre desto bättre!

53 kommentarer:

  1. Läste bara sista meningen men tror det var ett bra inlägg idag ;-)

    SvaraRadera
  2. Kommer inte som en överraskning att jag håller med dig här! ;)

    Twitter är bra för att dela information men man förlorar snabbt djupet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och ska inte heller ha det. Det värsta jag vet är människor som gör "rants", dvs skiter fullständigt i formatet och skriver tio tweets som hör ihop.

      Radera
  3. Läser helst sånt jag är intresserad av, problemet är det är rätt mycket som gör mig uttråkad, men hittar jag nåt jag gillar slukar jag det. Annars är väl många beslut tagna av känslor om man nu ser val av fel partner, hem, skaffa barn, massa sånt.
    Om du tänker på tunga klassiker nu så läser jag inte det heller. Kan ha lite ångest över det eller inte. Däremot går jag på museer och lite annat kulturellt mellan varven, så inte helt förtappad..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej då, man behöver inte vara förtappad för att man inte läser klassiker, men många är väldigt bra och läsvärda.

      Radera
    2. Det tror jag säkert. Billigt nöje med. Du får läsa dem åt oss och sen göra en snabb resumé med några tänkvärda citat och lärdomar, skulle vara uppskattat :)

      Radera
    3. Nej, det är lite det som är min poäng, att tjocka klassiker inte går att sammanfatta utan att tappa väsentliga delar. Det går att se filmen istället, men det blir aldrig lika bra.

      Radera
    4. Är nog så då. Väldigt fint och filosofiskt inlägg iaf. En del menar på att vi lär oss av våra misstag medan andra inte, brukar vara 50/50. Som varför har vi tagit lärdom av världskrigen men har svårt att agera på miljöförstöringen?
      På ett allmänt plan kan man väl säga att det finns möjlighet att lära sig från historien, men sen kanske inte alla har viljan. Någon kanske vill ha så mycket makt som möjligt, någon annan så mycket pengar det går och då blir oviljan att lära sig från historien liten. Sen kan oviljan att lära sig också komma av vår natur.

      Radera
    5. Vore bedrövligt om ovilja att lära sig är människans natur.

      Radera
  4. Jag saknar verkligen att läsa böcker, blir nästan ingenting av det länge för att man sitter med den förbannade telefonen. Allt med böcker är ju positivt, läsförståelse o kunskap som man sedan har användning av i diskussioner med folk. Många gånger när man läst om saker, kommer det ofta upp på tal av någon konstig anledning, och då kan man briljera;) Tjejen läser tjocka fantasyböcker om drakar och krig, men den kunskapen är kanske inte lika fördelaktig att använda i verkligheten. Men som sagt all läsning är ju bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har läst för lite fantasy för att uttala mig, men tror inte att böcker måste vara realistiska för att ge kunskaper och insikter.

      Radera
  5. Finns så många böcker jag vill läsa. Synd att man bara har en livsstil att göra det på. Känner mig nästan stressad då jag hela tiden hittar böcker jag vill läsa. Har alltid en bok jag läser men min boklista blir bara längre och längr

    SvaraRadera
    Svar
    1. Livstid skulle det såklart stå.

      Radera
    2. Låter som att du borde rensa i listan, för det är inte kul att alltid känna sig otillräcklig.

      Radera
  6. På tal om böcker så har jag ett bra spartips, för den som läser någorlunda snabbt. Man kan köpa en ebok på Amazon och när man läst klart lämnar man tillbaks den. Man får pengarna tillbaks om det är inom 7 dagars tid.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska tillägga att jag givetvis är beredd att betala för kvalitet. Men alla medelmåttiga böcker man plöjt, nej tack.

      Radera
    2. Jag är annars en varm anhängare av bibliotek. De har samma princip, men längre tid :-).

      Radera
    3. Det förstås, men försök finna vettig facklitteratur där tex, vilket är det jag läser allra mest. Jovisst, vi kan beställa in den boken, går det bra om 5 veckor, för det 2 före i kön?

      Radera
    4. Jag har lånat och läst ofantliga mängder vettig facklitteratur på biblioteket.

      Och även om det skulle ta fem veckor, är det hela världen? Tålamod är en dygd ;-).

      Radera
  7. Tror att det hela hänger ihop med den ständigt minskande förmågan att fokusera på EN sak i taget. Det är så förbannat ballt att kunna multitaska och folk slår sig för bröstet och skryter vitt och brett om att de är grymma på att hålla många bollar i luften. Likt en jonglör så ägnar de dock bara varje boll mindre än en sekund av uppmärksamhet innan de skickar upp den i luften igen.

    - https://utbrytningen.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det också. Definitivt.

      Radera
    2. Jag håller också med. Multitasking betyder oftast att det varken blir hackat eller malet.

      Radera
    3. Själv blir jag galen på folk som inte skriver ned så man måste påminna dem 25 ggr. Kanske en orsak av detta multitaskande. De tror de klarar mer än de gör men så glömmer de bort. Är så otroligt enkelt att skriva ned. Samma om man ska handla saker, herregud skriv ned och glöm inte hälften...

      Radera
    4. Gäller f.ö att skriva in saker i sin kalender med. Man skriver ned. Är därför man har en kalender.

      Radera
    5. Verkligen! Och första gången man sjabblar bort en uppgift så att det drabbar någon annan är det helt oförlåtligt att inte börja skriva upp sina åtaganden.

      Radera
  8. Tråkigt nog så avspeglar det sig tydligt på alla fronter; jag jobbar som bibliotekarie och i mitt jobb är jag bl.a. på bvc/förskolor m.m och propagerar för att läsa för sina småttingar. Nuförtiden läser otroligt få för sina barn jämfört m för t.ex. 20 år sen.

    När man högläser för sina barn använder man många av de viktigaste strategierna för språkutveckling hos barn vilket är ett skäl till att börja redan när de är några månader. Det finns många studier som visar att de barn som blir lästa för senare klarar sig bättre i skolan, får bättre läsförståelse osv. Det har man användning för i de allra flesta ämnen, även inom matte och naturvetenskap blir det svårt om man inte klarar av att förstå texten. Skolresultaten sjunker ju som bekant, och jag möter oroväckande många barn som är långt ifrån åldersadekvata. Har man bott hela livet i Sverige så är det synd och skam om man är tolv och läser bilderböcker eftersom det är den nivån man ligger på, och detta oavsett om ens föräldrar är födda i annat land (autentiskt exempel från förra veckan).

    Och som jag brukar säga: läs inte bara för barnet utan visa att DU gillar att läsa. Många barn ser aldrig sina föräldrar med en bok i handen, för i den mån föräldrarna läser så gör de det genom att lyssna på bookbeat på väg till jobbet, eller läser när de själva lagt sig i sängen och då sover redan barnen. Sedan är jag själv tyvärr inte så road av att läsa högt för mitt barn, men eftersom det finns så många positiva effekter så gör jag det ändå.

    Många människor verkar dessutom tro att det enda vi bibliotekarier kan är att återlämna en bok och frågar därför aldrig om boktips. Och så tycker de aldrig att de hittar någon bra bok ... Tyvärr, för vi är ofta rätt bra på att plocka fram böcker i olika genrer som låntagaren kan välja mellan. Via biblioteken kan man också lyssna på ljudböcker gratis (appen biblio) och ibland också ladda ner filmer (ex. Viddla).

    /mvh en som läser men vanligtvis inte kommenterar (fast ibland får sätta sig på händerna när någon skriver något extremt dumt o kommentarsfältet), men som inte kunde låta bli när det handlade om böcker

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr inte förvånad och jag tror du sätter fingret på en mycket viktig punkt. Barn gör inte som föräldrar säger utan som föräldrar gör. Det är svårt att locka sina barn till att läsa om man inte visar att man gör det själv.

      Får väl passa på att säga välkommen till kommentarsfältet och hoppas att det inte var sista gången.

      Radera
    2. Men vad gör man med barn som har fått högläsning från 0 år upp till 12 år (så här långt), som allt som oftast ser sin mamma med näsan i en bok och som ändå inte vill läsa själv? Lillasyster på 8 läser gärna, men storebror är helt ointresserad. En kanske helt enkelt får känna sig nöjd ändå, över att ha gjort så gott en kunnat? Att kräva några lästa sidor innan skärmtid går förstås, men det känns inte som att det direkt ökar läslusten.

      Radera
    3. Kan det vara fel böcker? Att mamman konsekvent skriver "en" istället för "man" gör att min fördomsmätare undrar om han givits förslag om böcker populära bland pojkar.

      Att idka utpressning tror jag är fel metod. Jag förstår tanken, men håller med dig om att tvånget nog inte ökar läslusten.

      Radera
    4. Haha, point taken! Men nej, jag tror faktiskt inte att det är där skon klämmer. Här erbjuds högt och lågt, från Vi fem, Pax, Harry Potter och Vargbröder till Det lilla huset på prärien. Visst läser vi böcker som tar upp genusfrågor också (Brorsan är kung! gillades skarpt), men jag ser hellre att han läser Tom Gates eller Bert än inte alls (fast jag knappt vet om det kan räknas som läsning).

      Radera
    5. Ja, det är nog viktigare att det läses än vad och jag tycker alla publikationer med text räknas som läsning.

      Det är nog bara att fortsätta försöka, för jag tror att det är viktigt, även om det bevisligen finns barn som aldrig läser men som ändå växer upp till bra och lyckliga människor.

      Radera
    6. Emma! Fem barn här som jag läst för varje dag. Jobbat på bibliotek till och från i många år. Läser själv drivor. Inget av barnen läser böcker...

      Radera
    7. Ja, man kan väl definitivt växa upp och bli en bra människa utan att läsa böcker. Hur skulle det annars varit med alla människor under århundraden som aldrig lärt sig läsa och med dem som ännu idag inte gör det? Deras liv kan vara minst lika rika ändå och deras person lika "utvecklad". Filosofen Platon var väldigt skeptiskt till det skrivna ordet och därmed till läsning. I en muntlig kultur som hans gällde det istället att kunna tänka och tala klart. Att skriva och läsa riskerade att göra minnet mindre aktivt. En aning motsägelsefullt är det allt med tanke på Platons genomslagskraft under historiens gång med sina tjocka luntor till skrifter. Har inte vågat mig på mer än mycket korta avsnitt. När varje mening väger ton för tankekraften är det inte lätt att läsa. Annars är riktiga läsutmaningar kul! Det tränar verkligen tålamod och koncentration. Finns inget att ångra där, det är väl använd tid tycker jag. :)

      För övrigt är det lätt att detta med läsning blir en grej som man anser är bra och som bara ska göras. Man kanske bör fråga sig vad syftet är först. Man kommer ju till texten med förhoppningsvis en del förkunskap om världen, verligheten och om hur man själv och omgivningen fungerar. Om man i en bok då inte alls känner igen sig överhuvudtaget, utan den skapar en barriär, blir det svårt att motivera sig att läsa vidare. Det bör väl ändå vara nyfikenhet och upptäckarlust som driver en, i alla fall något slags intresse.

      Hade här egentligen skrivit ned en solskenshistoria som hände tidigare, men detaljerna var så många att det kan finnas risk för att personerna kan identifieras. (Världen är mindre än man tror!) Poängen är i alla fall att det var föräldrar som motsatte sig viss läsning för sonen, av statuskäl skulle jag säga, och det ledde till blockering och inget blev läst på flera år i skolan. Man trodde att han inte heller kunde läsa, hade inte direkt tränat på länge heller. Jag frågade pojken vad hans största intresse var (när föräldrarna inte var med) och pratade med bibliotikarien om att ta fram en bok om just det han nämnt. Han slukade den på nolltid och ville låna flera liknande. Föräldrarna var tvungna att acceptera intresset och att detta var enda vägen till framgång för sonen. Det såg riktigt roligt ut när han glatt klev in med en bunt skamfilade böcker i familjens svindyra bil. Det är sådant där som gör ens dag i skolans värld.

      /Eva

      Radera
    8. Håller inte riktigt med dig här. Visst kan man leva i ett I-land på 2000-talet och ha ett rikt liv utan att kunna läsa, men jag är ganska säker på att de flesta lider fruktansvärt av det. Och inte bara analfabeter utan även de som visserligen kan läsa och skriva, men är riktigt dåliga på det. Det var nog lättare på Platons tid.

      "Om man i en bok då inte alls känner igen sig överhuvudtaget, utan den skapar en barriär, blir det svårt att motivera sig att läsa vidare. Det bör väl ändå vara nyfikenhet och upptäckarlust som driver en, i alla fall något slags intresse."

      Och du tror inte att läsningen i sig bidrar till den nyfikenheten? Det tror jag.

      Radera
    9. Jaja...tycker du är lite jobbig som ifrågasätter och inte bara hummar och håller med. Du noterar detaljer hela tiden och säger emot en. Är inte van vid det och egentligen är det verkligen till din fördel. Det känns dock lite jobbigt ibland, det gör ju att jag måste skärpa mig och vara mer noggrann, vilket inte hör till vanligheterna i min vardag annars. Du är väldigt självständig i dina tankar, uppskattar det mycket och du är inte rädd att bara såga direkt du tycker det finns goda argument för det. Mycket bra, skulle nog bara bli helt slutkörd efter en heldag med en sådan typ, jag är van att folk bara säger jaja och inte orkar tänka eller ifrågasätta, underlättar för mig att bara köra på och bli lite slö i tanken.

      Nå, du har ju rätt i det du skriver, finns alltid flera sidor av en sak. Och läsning i sig bidrar till nyfikenhet, javisst. Tänkte bara på det mer inledande skedet i läsning, innan man ens orkat börja. Lättare också att lida av analfabetism idag är förut, naturligtvis. Men lidandet är då kopplat till ekonomiskt överlevnad och jämförelse med andra. Ickeläsandet i sig är ju inte direkt hälsofarligt, dessutom sparar det ögonen från närsynthet. Läsning kan dessutom göra folk uppblåsta. Imponerar inte på mig i alla fall när folk som uppenbart inte läser ändå ska hålla sig med stora bokhyllor och köpa senaste nobelpristagaren varje år bara för att ha den.

      Jag vet vart jag ska vända mig om jag behöver lite motstånd, bara att gå in på din blogg! Fortsätt så, det gör mig gott (antar jag).

      /Eva

      Radera
    10. Ja, jag är en jobbig jävel, men jag tar det ändå som en komplimang :-).

      Inte hälsofarligt, men läsning stimulerar tänkande, kunskapstörst och argumentationsteknik, så även om man inte är analfabet utan bara inte vänjer sig att formulera sig blir det ett handikapp.

      Uppblåst kan man nog bli av alla möjliga orsaker, men jag tror lika gärna att läsning kan ge ödmjukhet eftersom man får insikt i andras situation.

      Radera
    11. Hej Emma!
      Bibliotekarien här igen. Ja, vad göra med ett barn som inte vill läsa? Jag träffar ju många barn i jobbet och det märks tydligt vilka ungar som är där under tvång (av skolan t.ex.) och vilka som inte är det. Och det står verkligen inte alltid i relation till om föräldrarna uppmuntrar eller ej.

      Jag tänker såhär: man kan inte göra mer än att erbjuda. Ditt barn har säkert blivit läst för under många år, han vet att du läser och han har blivit presenterad för diverse böcker. Gott så.

      Barn är ju precis som vuxna individer, och alla är inte intresserade. Men jag förstår dig verkligen, för när man själv älskar böcker och känner hur mycket det ger att få dyka in i en berättelse så vill man ju såklart att barnen också ska få samma upplevelse. Då får man försöka skilja på ditt behov och barnens behov, tänker jag. Just nu vill han inte läsa. Fine. Då får man kanske backa och hoppas att det ändrar sig med tiden. Men om man märker att barnet faktiskt inte klarar av skolan pga bristande läskompetens, då måste man såklart agera. Det verkar dock inte vara fallet här.

      Livet är inte heller statiskt, brukar jag tänka. Om två år kanske din pojke ramlar över en jättespännande bok som han bara måste läsa. Och tack vare dig så vet han att möjligheten finns. Bara det ger honom en fördel framför så många andra barn som aldrig ens fått möjligheten att reflektera över att läsning kan vara ett alternativ.

      Ibland tänker jag också att vi föräldrar och även lärare är lite för noga med att det ska vara en viss typ av litteratur för att duga. Ofta romaner. Men det finns ju oändligt många fackböcker om sådant som kanske intresserar barnet mycket mer. Det kanske funkar bättre på den individen att få läsa om hästhållning, robotar eller Roblox? Eller låt dem plöja manga/Amulettserien? Dagbok för alla mina fans? Det främjar ju inte direkt läslusten om man känner att det man läser inte är "fint nog". Man ska vara försiktig med att anslå något slags litterärt kanon tycker jag, speciellt när det gäller barn. Läsning ska helst vara glädje, och inte ytterligare en grej som vi blir bedömda och granskade utifrån, fast tyvärr ser man ofta det sistnämnda.

      Tyvärr slutar många läsa högt för sina barn när de lärt sig läsa/vid övergången från bilderbok till kapitelbok. Men jag försöker uppmuntra till att fortsätta med det, för det kan ibland ge upphov till många samtal som annars inte skulle bli av, och det ger också fin gemenskap och lugna stunder som annars kan vara svårt att få till i vardagen. Min egen pojke är mer intresserad av fotboll och pokémon än av böcker, och vill inte läsa på egen hand vilket inte beror på att han inte kan, utan på viljan. Då är högläsningen det som funkar. Han hade en lång period då han inte ville bli läst för alls, men så tog jag hem nån bok från jobbet och så läste jag högt när vi satt i tv-soffan medan han lyssnade med ett halvt öra. Och så ville han plötsligt höra mer och vi är på banan igen. För tillfället. Men vill han inte så tjatar jag inte. Tror inte att tvång eller tjat någonsin leder till framgång.

      Själv har jag förresten en man som knappt blivit läst för som liten och som nog aldrig läst en bok frivilligt -som inte var fackböcker för jobbets skull - när vi träffades för rätt många år sen. Men som för typ fem år sedan fick en deckare i handen (som jag hade läst och tänkte att han nog skulle gilla) och som numera lyssnar på ljudböcker varje dag på väg till jobbet. Så det går att få ett läsintresse i vuxen ålder också. Bara man hittar något som intresserar tillräckligt mycket.

      Sedan blir jag lite beklämd när jag läser vad signaturen Eva skriver. Tror inte ens jag orkar bemöta det, men konstaterar att det finns mycket forskning på läsning och språkutveckling exempelvis, och som visar att läsning utvecklar empati, ordförråd och fantasi och mycket mer. Och lägger till att om folk blir uppblåsta på grund av att de läser en bok så har de nog anlag för att bli det oavsett... /Tanja

      Radera
  9. När jag hade lunginflammation för två år sedan så var jag sjukskriven i tio dagar. Min son fick vara på förskolan mellan 9-15 dessa dagar och under de timmarna läste jag bröderna Karamazov, tittade på hela making a murderer och virkade en stor filt. Nu har jag opererat mig och är sjukskriven igen, då läser jag idioten. Däremellan (när jag varit frisk) läser jag ”vanliga böcker”, klassikerna verkat jag bara ta mig an under sjukdom. Konstigt nog.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske är det först då du vågar ge dig på en så pass stor bok. För både Bröderna Karamazov och Idioten är ju tegelstenar. Okej, även om man bara hinner läsa tio sidor om dagen kan man ju beta av en tjock bok genom att hålla på i flera månader, men jag tycker att det är lättare när jag tror att jag ska hinna läsa ut den på en vecka.

      Radera
    2. Fint inlägg idag Micke! Såg Idioten på Dramaten för några år sedan. Efteråt skrev jag till en av skådespelarna om vad jag tyckte var en tydlig förvanskning av boken. Självklart står det dem fritt att tolka boken hur de vill, men ville komma med mina synpunkter ändå. De hade nämligen satt upp en pjäs som jag svårligen skulle tro att Dostojevskij själv hade godkänt. De hade totalt missat (eller medvetet skurit bort?) hans religiösa grundinställning och hur det påverkar tolkningen av själva personen (Idioten). I pjäsen blev allt en enda sörja av samtida referenser blandat med mångkultur, invandring, utanförskap och feminism. Jag kände avsky inför denna skamlösa förvanskning av originalet. Detta nämnde jag dock inte för skådespelaren, utan förde fram mitt budskap relativt sakligt. Det gick ut på att de dels inte tagit vissa viktiga saker i beaktande och dels att det var vilseledande marknadsföring att kalla pjäsen exakt vid boktiteln och dessutom få det att framstå som att Dostojevskij skulle ha så mycket att göra med pjäsen. Om publiken på Dramaten trodde att detta var Dostojevskijs Idioten som spelades blev de förda bakom ljuset. Fick inget svar på mitt mail.

      /Eva

      Radera
    3. Tack!

      Bra att du ändå skrev. Hoppas fler gjorde detsamma. Men varför till en av skådespelarna och inte till regissören eller Dramatenchefen?

      Radera
    4. Ja, jag vet, förstår inte varför jag inte tänkte på att framföra det på högre nivå. Det enda jag kommer ihåg var att det var väldigt svårt att få fram kontaktuppgifter till folk som hade koppling till pjäsen. Dock lite underligt att jag inte fick någon typ av svar. Statligt anställda är skyldiga att svara på alla sina mail och Dramaten är statligt ägd till 100%. Fast det där vet ju du ju redan, inte minst med dina kopplingar till Dramaten.

      Detta med tolkning av böcker är för övrigt intressant. Det är ju populärt att "tolka fritt" eller enligt vad som passar en viss agenda man stödjer. Det är lustigt självupptaget. Den som skrivit något måste ha velat säga något och just detta något borde vara naturligt att ha i åtanke som läsare av ett konstnärligt verk eller vilken fackbok som helst. Istället ser man chansen att kritisera och moralisera över författaren, dennes livstids speciella kännetecken och ideal. Det kan ha sina poänger. Men ibland sker något långt värre, dvs man överger originaltanken och hittar på en på vissa sätt liknande yttre historia och blandar in samtidens gytter av idéer. Lika bra att skriva en egen bok eller pjäs då och kalla den vid ett eget samtida namn och inte försöka rida på en känd författares kända verk, goda namn och rykte. Denna tid saknar integritet och verklig skaparkraft, istället handlar allt om kritik, nedmontering av urgamla värden och att slafsa runt normlösa idéer i den så kallade frihetens namn. Ve och fasa säger jag bara.

      Eller kanske hade inte regissören och skådespelarna läst boken? Jag menar orka liksom, sådan gammal konservatism och sådant överklasstrams ska man väl inte behöva låna sin dyrbara uppmärksamhet till i vår nya sköna värld.

      /Eva

      Radera
    5. "Skicka e-post till Dramatens medarbetare förnamn.efternamn@dramaten.se"

      Men nej, några kopplingar till Dramaten har jag inte.

      Ja, numera ger man sig ju t o m på böckerna och ändrar innehållet. Lever författaren kan man förmå denne att göra en nyutgåva, och i annat fall dra ifrån eller lägga till efter eget huvud. Och nej, jag tycker inte att det är viktigt att Pippis pappa ska tituleras negerkung, det är principen jag är ute efter. Böcker skrivs i sin tid och jag ser en poäng i att det får vara så.

      Jag tror nog att såväl manusförfattare som regissör och ledande roller läst originalboken och vet precis vad de gör, men säker kan man inte vara.

      Radera
    6. Jovisst kan det vara så. Jag vill gärna kunna sträckläsa, en bok på 800 sidor har man sällan möjlighet att streckläsa. Jag hoppas på ytterligare sjukskrivningar under året. Har en del tegelstenar jag sneglat på.

      Radera
    7. Du borde börja jobba som lektör så att du slipper sjukskriva dig för att läsa ;-).

      Radera
  10. Läste precis kommentaren ovan, av bibliotekarien. Jag har tänkt på det du skriver, att min lilla aldrog ser mig läsa. Jag är inget fan av att titta i paddan, mobilen, boken eller vad det nu kan vara, när jag är med mitt barn. Läser vi så läser vi tillsammans, jag läser högt för honom varje kväll och ibland läser vi böcker som aktivitet på dagarna. Vårt hem är fullt med böcker och han ser mig köpa böcker, jag pratar om att läsa böcker osv men aldrog får han se mig läsa för min skull. Han är bara fyra år och de få sekunder jag skulle få läsa innan han skulle vilja ha min uppmärksamhet skulle inte ge mig något, jag skulle inte hinna komma in i handlingen, jag skulle nog bara tycka illa om att läsa, just då. Om några år kan jag tänka mig att det skulle gå, min faster läste mycket när jag var liten, hon satt alltid med näsan i en bok och jag minns att jag var så imponerad och förvånad över att hon läst varenda bok i den gedigna bokhyllan som prydde en hel vägg i vardagsrummet. Då var jag ungefär åtta år gammal och vi lekte för det mesta själva. Många funderingar men ack så viktigt ämne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om hemmet är fullt av böcker fattar han säkert att den proppfulla bokhyllan inte är barnböcker ni inte hunnit läsa även om han inte ser dig läsa dem.

      Radera
  11. Den tilltagande otåligheten är ett riktigt otyg. Jag lider också av det. Bläddra lite till kommande kapitel i en bok, hoppa fram i streamad serie, etc. Avbryta en aktieanalys för att fippla med telefonen, etc.

    Ibland känner jag att jag har blivit dubbelt så gammal men hälften så klok jämfört med min 25 åriga jag. Då läste jag böcker jag inte riktigt orkar med idag. Borde vara tvärtom..

    En bra bok jag läste nyligen var Arv och Miljö, men också ett exempel på när satt och hoppade fram i kapitlen vid flera tillfällen. Otålighet..


    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst blir man trött på sig själv när man upptäcker "hattandet". Undrar om det finns kurser i tålamod :-).

      Radera
  12. Ett tillägg - tycker att kunskap om aktiemarknaden är ett praktexempel på det som du Sparo pratar om "mängder av böcker där kunniga människor genom historien delar med sig av sina erfarenheter så att vi ska kunna undvika livets fallgropar". Och det häftiga här är ju att mycket av kunskapen är så hållbar över lång tid.

    Så mindre tid på twitter och sociala medier och stänga in sig med the Intelligent Investor från 1949 - det vinner alla dagar i veckan..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Twitter är det enda sociala mediet jag använder, och även det allt mindre. Men ibland känner jag att jag konsekvent borde begränsa mig till en uppgift i taget ("Nu ska jag läsa kl 10-11, sedan skriva fram till 11.45...") för att jag inte i övermodigt "ska bara"-mode tro att jag klarar av att göra flera saker samtidigt utan att tappa fokus.

      Radera