lördag 23 februari 2019

Slut på kontot

Apropå det jag skrev nyligen om att alla människor måste se om sitt hus, på individnivå, inte bara familjevis, kommer här ett konkret exempel på hur det kan gå annars.

Annika, 63, ”litade på sambolagen”. Enda kruxet var att hon inte visste hur den fungerade, så när sambon gick bort upptäckte hon att hon inte alls skulle ärva huset som de hade trott under makens sjukdomstid. Om de precis hade flyttat ihop och mannen dött knall och fall hade jag nästan förstått det, men nu hade hon bott där i över halva livet och döden kom inte oväntat.


Men det konstigaste är att hela hennes liv verkar vara en serie oförutsedda händelser, samt inneburit ekonomiskt ansvar för fem barn som ifall de vore hennes egna måste ha varit vuxna ganska längre:
Jag har inte råd att köpa något utan hyreslägenhet är det enda som gäller. Vi har ju alltid varit en jättestor familj här, det har alltid bott fem barn här så jag har inte kunnat spara något.
Hon är 63 år, har inget som helst sparat kapital, går snart i pension som hon tror (!) kommer att vara låg, så därför måste hon hitta en hyresrätt innan dess (för att ingen hyresvärd vill ha henne sedan?). Vidare konstaterar hon att det är mycket som behöver göras på huset, så troligen hade hon väl inte haft råd att bo kvar ändå.


Det enda hon gjort för att ”se om sitt hus” är att ställa sig i bostadskö vid 61 års ålder. Oviljan till framförhållning, planering och att ta makten över sitt eget liv tycks så kompakt att jag undrar om det finns religiösa orsaker. Kanske tillhör hon strulputtianismen vars första och enda budord är:
Du skall icke planera någonting i hela ditt liv, ty då kommer Den Store Strulguden att straffa dig genom att sända en blixt från klar himmel.

82 kommentarer:

  1. Tycker nästan alla jag känner är sådär mer eller mindre. Känner du några som inte är så eller är alla ansvarstagande, planerande, har koll på ekonomi? Kunde vart min mamma ovan, min partners mamma, min brorsa är definitivt sådär men värre, sen en hög till med släktingar och bekanta/vänner...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag pratar inte om sånt här med alla jag känner, men det finns nog ett spann mellan järnkoll och de som ser hyra som en oförutsedd utgift. Känslan är dock att livet ger erfarenhet. Att vara över 60 och varken ha buffert eller koll överhuvudtaget hoppas jag är ovanligt.

      Radera
    2. Ja kanske. Fast min mamma var sån. Det var rätt knepigt. Är nog därför jag och till viss del min syster är rätt ekonomiska av oss. Även om jag tycker jag har bättre koll än syster på aktier, långsiktig sparplan och sånt. Hon förlitar sig på sin man. Dåligt beslut. Fast känner ju några till över 60 som är liknande, de har sitt boende men ekonomin övrigt är inte kul även om de lyckas betala räkningarna. Sån vill jag inte bli och strävar hårt efter att jag&min partner (som inte heller är så målinriktad) ska ha det bra. Man får göra allt själv..

      Radera
    3. Ja, den där blinda tron på staten alltså... Tanten tappar bostaden på eget grepp och det går att läsa mellan raderna att hon tycker att samhället ska ordna en hyresrätt åt henne, helst i ett attraktivt område, för hon har ju trots allt stått i kö i två år.

      Radera
    4. Känns som nån där typisk kvinnofälla, kvinnan tar hand om barnen, mannen har koll (hyfsat) på ekonomin, sen lunkar de på år efter år. Varför ställer inte kvinnor mer krav? Är väldigt glad jag inte sitter med 2-3 barn med olika pappor i nån hyreslägenhet med taskig ekonomi idag, för hade jag gjort som alla andra velat hade det blitt så.

      Radera
    5. Jag har sett motsatsen också, där kvinnan har ett järngrepp om ekonomin medan mannen har fullt upp med att dra in pengarna.

      Förr skaffade man barn för att man hade råd, alltså var det de som hade ekonomi för det som förökade sig. Idag verkar det nästan vara tvärtom.

      Radera
    6. Okej, hört om några sådana exempel med.

      Ja, jag vet inte, är väl meningen med livet och så, vilket det förvisso till viss del är, så man chansar nog lite om man är kär och hoppas det fixar sig. Se Bonusfamiljen på SVT, en av mina min favoritserier. Nu har en av killarna och hans tjej skaffat barn medan de bor hemma hos hans mamma tillsammans med hans två barn i tidigare relation. Inga pengar till eget boende om de inte ska bo i Rimbo. Den är galet kul, men många har sådär på riktigt...

      Radera
    7. Många ser det som en mänsklig rättighet att bo max åtta minuters tunnelbanefärd från Stockholms city.

      Radera
    8. haha, ja.. fast de vill inte göra grovjobbet som krävs :)

      Radera
  2. Det är väl ganska så typiskt för svensken i allmänhet. De har blivit så pass curlade av sosseriet att de sen står där helt handfallna och förväntar sig att Pappa Staten ska städa upp efter dem, samt givetvis ta på sig offerallen och gnälla rejält i både tv och tidningar. Givetvis totalt emotsagda och utan kritiska frågor som t.ex. "vad är ditt egna ansvar i det hela?"

    Det går tyvärr inte att skrämmas med sånt jag växte upp med som att "går du inte till skolan kommer polisen och hämtar dej" samt "betalar du inte elräkningen får du bo i skogen". Samhället går i mångt och mycket ut på att vi ska förstå och värna om allt och alla. Herr Snålgris anser att vi ska värna om folk som sköter sig, samt verkligen har gjort allt som står i deras makt för att ordna upp sin situation. Har du begått ett brott och försonat detta, ja då ska du få en andra chans. Har du nyss kommit till Sverige och missköter dig, så får du vackert lämna landet efter avtjänat straff. Ett sådant system hade antagligen varit ganska självsanerande. Varför ska vem som helst få skuldsanering? Är det inte bättre att man lär folk vad ränta och skulder är från första början istället för att minimera konsekvenserna av ett vansinnigt beteende genom att skriva av skulderna och låta näringsidkarna stå där utan betalning. Såklart, Pappa Staten" ordnar allt, med skattebetalarnas pengar. Då ska vi inte ens börja prata om IS-återvändare och förortsghettona. Där är det defintivt "jalla jalla, innan Svensken vaknar".

    När jag hörde det där miffot som yrade om att IS-återvändare möjligtvis kunde betecknas som frihetskämpar, ja då undrar man om det finns något hopp längre. Sverige har blivit ett land som är på god väg mot det berömda stupet, och jag börjar starkt betvivla om det finns någon som kan räta upp kursen innan det blir för sent. För några år sedan trodde jag t.ex på att en stark moderatledd regering kunde få slut på sosseriet och återupprätta en stark stat med fokus på ordning och reda, tillväxt och innovation där flit belönas, men sen kom Reinfeldt med sitt berömda "öppna våra plånböc… eh.. ..hjärtan"-tal och då tappade jag allt hopp från det hållet.


    Vi jobbar på som f-n för att ha en exit-plan om ett antal år. Har även börjat prospektera efter hus i min frus hemland, där skatterna är låga och ordning och reda gäller för det mesta. Ett land där man blir väl bemött om man sköter sig, och där man blir utkastad om man inte sköter sig. Ett land jag kan trivas i. Att det aldrig kommer någon snö där är bara en bonus :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte hur man eventuellt ska kunna skrämma människor utan självbevarelsedrift. Ett samhälle med skyddsnät låter jättefint, men alla kan inte räddas i alla lägen, det är helt uppenbart för den öppna ögon.

      Ja, snö har jag aldrig sett poängen med. Inte ens som barn faktiskt.

      Radera
    2. Här kan jag bra instämma. Ett långt och frustrerad sammanfattning som visar hur det kokar inombords hos de få som antas betala för det allt mer galna Sverige. Hint: vi har fått nog, för länge sedan.

      Ska man då tycka synd om de miffon som saknar framförhållning? Nej, jag anser inte det. Inte om det funnits förutsättningar och du har gjort ditt dåliga val.

      Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

      Radera
    3. Snålgrisen, har du fått skuldsanering själv eller vad baserar du att "vem som helst" får det på? Mig veterligen är det en sista åtgärd och ganska svårt att få.
      Innan dess säger du att om man sonat sitt brott ska man få en andra chans men det gäller kanske bara vissa brott?

      Micke, vad ska vi göra med dem som inte kan räddas?

      //Krusse

      Radera
    4. Investeraren: Jag tycker att det är ett rätt långt steg mellan att sakna framförhållning och att vara ett miffo.

      Krusse: Bra fråga! Statens resurser är ju inte oändliga.

      Radera
  3. Tycker mig träffa många personer som har noll koll på sin ekonomi. Oftast är det par där partnern "har koll". Så då släpper den andra personen helt den ekonomiska biten av sitt liv. Sen ska vi väl inte börja med övertron folk verkar ha på att staten och pensionen ska lösa allt ekonomiskt åt en när man blir gammal...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller par där den ena har dålig koll, men så upptäcker man att partnern har ännu sämre :-).

      Ja, folk måste sluta lita både till partner och stat. Livet är ett alla-mot-alla-spel.

      Radera
    2. "Jag har ingen aning om vad jag har i CSN-lån, det dras lite pengar varje månad". Ett citat från en arbetskollega.

      Radera
    3. När ens lån börjar räknas i månadskostnad (ränta+amortering) är det en tydlig varningssignal att järnkoll saknas.

      Radera
  4. Det är inget problem för henne att få hyresrätt vid fast inkomst som t ex garantipension. Försäkringskassan täcker också upp med hela hyran upp till max 6900 kr per månad för ensamstående om hon får lägsta pension. Hon får kvar strax under 5000 kr till fasta räkningar, mat och övrigt.

    En hyresgäst med pension ses som en mer säker hyresgäst än en person med tillfälliga anställningar oavsett lönenivå. Antar att man förväntas göra sig av med pengarna i samma takt de kommer in, hur mycket det än är. Med oförutsägbar inkomst får man inte bli hyresgäst och det även oavsett övriga tillgångar.

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men kanske är det lättare att få en hyresrätt med hög hyra innan pensionen. Om det sedan skulle visa sig att pensionen blir lägre än vad hennes lön var innan får väl staten gå in och hjälpa till lite mer :-(.

      Radera
    2. Tror väl att det snarare är svårare, i alla fall om hon inte har en viss fast inkomst innan pensionen och att den då anses rimlig i förhållande till hyresnivån. Rimligt anses att man bör ha minst två tredjedelar kvar av sin fasta inkomst när hyran är betald. Hyresbolagen hyr alltså inte ut till ensamstående om de inte har en fast disponibel inkomst på minst tre gånger hyran. För en tvåa på 8000 kr behövs alltså 24000 kr i nettoinkomst, vilket många absolut inte har.

      Talar här om ensamstående över 29 år, för yngre och för par är det ju ett mindre problem, ännu mindre om de har barn på grund av bostadsbidraget. Yngre kan vara studenter och då kan det få bli undantag från reglerna, likaså får yngre bostadsbidrag vid låg inkomst, vilket ensamstående över 29 år inte får oavsett hur låg inkomst det har. Innan pensionen är det ju överhuvdtaget svårt att få en lägenhet med förstahandskontrakt om du inte har fast inkomst, även om det ändå bli mer pengar i slutänden än framtida pension. Grejen är ju detta med förutsägbarheten, inte summan i sig.

      /Eva

      Radera
    3. Med de rätt höga inkomstkraven för förstahandskontrakt kan jag ju tycka att man istället kan förvänta sig att just dessa istället borde låna till ett lägenhetsköp. Eller hyra något klart billigare än sin möjliga nivå och spara järnet och köpa en bostad halvt kontant på kortare sikt och helt kontant på längre sikt. Detta gäller förstås dem som orkar springa på i ekorrhjulet tills målet är uppnått.

      /Eva

      Radera
    4. Nu är ju just det här ekorrhjulet på upphällningen eftersom hon är 63. Oavsett hyra blir det definitivt svårare att klara månadskostnaden efter pensioneringen eftersom jag antar att det privata pensionssparandet också är noll.

      Radera
    5. Men månadskostnaden får ju uppbackning av extra bostadsbidrag vid pensionering. Om hon betalat en hyra på 5000 kr vid 63 och haft en låg inkomst och sedan går i pension och får garantipension så blir kanske den totala inkomsten mindre, men det är inte säkert eftersom hyreskostnaden försvinner helt upp till 6900kr! /Eva

      Radera
    6. Inte säkert, men osannolikt. Och det är dessutom med nuvarande regler. Ponera att pensionen eller bostadsbidraget sänks. Då står man där med en hyresgäst som inte klarar hyran och som det vore dålig pr att kasta ut.

      Radera
    7. Då förutsätter du också kanske att socialbidraget sänks eller dras in? Jo, det är ju möjligt förstås. Men som reglerna är idag har jag svårt för att kalla någon för fattigpensionär.

      Måste säga att dagens regler faktiskt inte direkt manar en till att arbeta särskilt mycket för pensionens skull. Detta eftersom det inte alls är säkert att det ens lönar sig. Om man vill få folk att jobba mer framöver bör nog nivån på garantipensionen ses över. Idag är det sällan någon skillnad i sammantagen inkomst vid pension mellan dem som inte jobbat alls och dem som jobbat deltid trots hyfsad lön. Skillnaden i levnadsnivå kommer att handla nästan helt om eget sparande. /Eva

      Radera
    8. Att socialbidrag dras in ligger nog långt borta, men bostadsbidragen skulle absolut kunna ryka.

      Nu jobbar väl folk inte enbart för att höja sin framtida pension (med tanke på att få har ekonomisk framförhållning ens till nästa månad), men visst skulle garantipensionen kunna sänkas framöver, eller åtminstone inte höjas i takt med inflation och annat.

      Radera
  5. Jag kan tycka att eftersom mannen uppenbarligen ville att huset skulle gå till henne (på grund av "sambolagen") och deras barn, som är gemensamma (verkar det som), skulle kunna hjälpa henne. Känns märkligt att morsan ska kastas ut på grund av formaliteten av ett testamente när pappans vilja muntligen var känd.
    Annars är jag med dig som vanligt i dina exempel på ansvarslösa människor i pressen. Är man vuxen följer det tyvärr med vissa förpliktelser att bokstavligen "se om sitt hus".
    Tyvärr är det här väldigt vanligt och jag har sett potentiella och verkliga liknande exempel i min närhet bland familj och vänner. Jag har hjälpt flera med både att bygga upp ett pensionssparande och effektiviserat placeringarna samt fått ett par att vidta åtgärder i händelse av dödsfall eller sjukdom.
    För mig känns det som att se en bilkrasch i extrem slowmotion när människors liv är på väg att barka åt helvete. Det gör mig ledsen att stå maktlös på sidlinjen när hjälp inte är önskvärd.
    Apropå att inte ha något sparat fick jag en chock när Nordnets sparekonom gick ut med medianvärdet på behållningen på ISK. Rensat för tomma konton låg det på 33000 kr. Kapitalförsäkring något högre. Människor som med andra ord tagit steget att börja spara på ett bra ställe har alltså bara i princip en buffert sparat. Har liksom trott att man var lite mer seriös om man väl tagit steget att börja spara hos en nätmäklare. Får mig att bli mörkrädd för hur det är med övriga människor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår inte heller hur snacket i familjen går. Antar att de är på samma sida och räknar (möjligen med rätta) med att en snyftartikel ska ge mamman en hyresrätt.

      Jag jublar inte heller åt människor som drabbas av egna beslut (eller bristen på sådana), men ibland tar fascinationen överhanden. Jag begriper helt enkelt inte hur man kan lyckas gå genom ett helt yrkesliv utan en sparad krona eller tanke om fortsättningen.

      Såg också Frida Bratts siffror och blev inte förvånad. Wibble föreslog ett års buffert. Verkligheten är ofta någon månads, om ens det.

      Radera
  6. I vissa fall tror jag att sambolagen stjälpt mer än den hjälpt, eftersom många verkar ha trött att genom den räknades man som gifta. Å andra sidan tycker jag väl att man/kvinna borde kolla upp hur det verkligen ligger till för "sen" är det försent. Tack och lov att vi gifte oss innan allt var för "sent".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror som du, men när jag som varken är sambo eller gift har hyfsad koll på det tycker jag verkligen inte att det är för mycket begärt att de som drabbas av lagstiftningen ska kolla det i förväg istället för att bara gissa.

      Radera
  7. Underligt är det när man inte har någon som helst tanke på att sådant här kan hända, fast det sker ständigt och jämt att någon mister sin partner eller någon förälder dör.
    Allt mickelimack som uppstår med det, borde ju inte ha undgått en människa i sextioårsåldern. Som övriga här, känner jag ett flertal som inte har koll på ekonomin alls, en sjuttiofemåring t ex som aldrig har pengar kvar till nästa utbetalning av pension, den är inte dålig, men det är ett jävla gnäll.
    Jag hade stått i vår kommunala bostadskö över tio år samt även i en annan kommuns kö ännu längre utifall att, innan jag fick min lägenhet.Den fick jag utan någon som helst inkomst men med pengar på banken.
    Det är väl bättre att flytta och slippa allt ansvar med huset, kanske få lite pengar över. Förstår inte problemet. Har själv en anhörig som sålde huset, det är ju bara massa arbete med underhåll, börjar man bli lite äldre kan det väl vara skönt att slippa såna bekymmer. Kan väl tycka att vitaga åtgärder redan när man är något sånär vital är väl att föredra än att sitta i ett hus när man är skruttig och märkt av ålder. Men förmodligen tillhör hon väl också den skaran som inte heller förbereder det hon kan inför ålderdomen utan kommer att klaga över att hon inte får ett anpassat boende när den tiden kommer./FU

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du fick alltså förstahandskontrakt utan att ha fast inkomst? De gick efter beloppet på banken, dvs de såg dig som kreditvärdig och seriös person som kunde spara pengar? De var oväntat men låter oerhört förnuftigt. Att jag själv alltid haft förstahandskontrakt beror på att jag vid ingåendet varit student. Har knappt någonsin haft fast inkomst och aldrig räknat med det, utan satsat på boende med minihyra.

      /Eva

      Radera
    2. Precis Eva, skrev ett brev om min situation och min ekonomi. De kunde lika gärna sagt nej, men jag uppfattade det som att de inte gick efter om folk hade inkomst eller inte, vilket förvånade mig.
      Det är också en starkt växande kommun nära Stockholm så någon brist på sökande finns inte. Jag är iallfall glad och hitintills överlyclig och tacksam över mitt boende./FU

      Radera
    3. FU, jag tror att hon vill flytta till lägenhet och att det är själva syftet med att ställa upp i tidningen och berätta om sitt (bristande) ekonomiska ansvarstagande.

      Själv tycker jag att alla fordringsägare/uthyrare borde titta på historiken mer än till nuvarande inkomst. Bevisligen finns det människor som tjänar hur mycket som helst men ändå är odugliga låntagare och tvärtom.

      Radera
  8. Här har vi en till på gränsen mellan offerkofta och offerall:

    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/efter-35-olika-andrahandsboenden-har-caroline-fatt-ett-hem

    Hon har inte råd att spara till insats till bostad men inga problem att betala för silikon i läpparna. Man baxnar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även om man har insatsen klar kan man inte få lån som räcker till bostad om man inte har fast inkomst. Det är ju inte så ovanligt nuförtiden att gå på tillfälliga anställningar. Vet inte hur läget är för henne, men misstänker att problemet antingen handlar om noll sparande till insats eller att hon inte får lån på grund av osäker inkomst. Utan fast inkomst inte heller hyreskontrakt. Hon har bara i så fall andrahandskontrakt att gå på, vilken minskar sparutrymmet eftersom andrahandshyrorna är höga.

      Vad jag tycker är märkligt med dylika artiklar är att man lyfter fram det. Skulle inte vilja synas i media med sådan sits. Det bästa hon kan göra att att finna partner att dela bostad med. Eller satsa på fast arbete inom kommunal barnomsorg eftersom de skriker efter folk och därefter kunna spara och sedan låna till bostad. /Eva

      Radera
    2. Det där är ju jättejobbigt, men jag flyttade runt i kanske 10-15 andrahandsboenden innan jag köpte billigaste lgh jag hittade längre ut. Fast utan barn då. Hade jag blivit gravid finns nog risk jag gjort abort. Såg definitivt inte att jag hade råd att skaffa barn iaf.

      Radera
    3. Ja, tur att pengarna räckt till att skaffa barn och botox i alla fall, även om det inte räckte för att spara ihop till en handpenning.

      Eva: Chansen att hitta en partner att dela utgifter med har minskat med ålder och barnafödande i tidigare förhållande. Ser man krasst på det är hon andrasortering på väg nedåt.

      Tror inte att hon själv förstår hur hon framstår.

      Mrs D: "Hade jag blivit gravid..." Det fanns ju preventivmedel och möjlighet att tänka till även på den tiden :-).

      Radera
    4. Eva, som kan ses (och även utläsas i själva länken) har hon, Caroline, fått/skaffat en bostad med förstahandskontrakt, en hyreslägenhet hos en privatvärd.
      Så hon var tillräckligt smart att förstå att det var bäst att först kirra kontrakt och därefter kverulera. Amtagligen är hon kompis med någon av journalisterna på redaktionen, Caroline fick lite facetime i statsmedia och journalisten ordnade det som cheferna ville ha. Win-win-win anser dom nog.
      Silikon eller ej, det ansågs knappast som en show stopper.

      Radera
    5. Man ska inte döma folk på utseende, men vore jag hyresvärd hade hon gjort klokt i att ansöka brevledes ;-).

      Radera
    6. Försöker se båda sidor av myntet, fattar det inte är så lätt att göra abort så är extremt glad jag sluppit ta det beslutet, men ändå.. måste alla skaffa barn? Finns tillräckligt många.

      Sen är det lite som du tyvärr beskriver Micke att man blir 2:a hands sortering om man har barn. Tragiskt men sant. Vet bara hur diverse killkompisar resonerat med ensamstående mammor. Även jag har förstått jag är 2:a hands sortering nu enligt vissa eftersom jag är äldre :)

      Radera
    7. Oj, den 28-åriga kvinnan är alltså "andrasortering"! Så ser jag inte ens på mig själv som snart är 44. Däremot var det en kille (min då bästa vän) som kallade mig för fallfrukt när jag fyllde 31, haha! Det märkliga är att han verkar ha en speciell relation till just fallfrukt. Nästan alla hans kvinnor har varit minst 12 år äldre än han själv. Nå, det där hörde inte direkt till saken.

      Jag har fått intrycket att kvinnor sällan behöver gå ensamma om de inte vill, finns alltid någon på hennes attraktionsnivå, hur låg den än skulle vara. Oavsett antal minderåriga barn hon skulle ha också. Kanske gäller det män också, förutsätter det. Det borde inte med andra ord inte finnas några hinder för henne att finna en karl, nu hade hon ju dessutom redan lägenhet och jobb.

      /Eva

      Radera
    8. Att överhuvudtaget se människor som andrahandssortering är ett trist uttryck, tråkigt att ge såna epitet åt sin omgivning.

      Radera
    9. Skulle säga det är mest män som verkar resonera så. Tjejerna sorteras i för fula, för gamla, har barn vilket går bort.

      Har haft flera killkompisar som verkar tro de ska ro in en 25-35-årig fruktbar fotomodell. Det går sådär kan jag säga. Typ inte alls. Så då väljer de tydligen att leva själva istället. Fattar inte de kan vara så kräsna när de själva är medel på alla plan, men fantasin lever vidare..

      Radera
    10. "Sen är det lite som du tyvärr beskriver Micke att man blir 2:a hands sortering om man har barn."

      Jag håller med alla om att det är tragiskt, men en realitet. Att inleda ett förhållande med en kvinna som har barn är inte enbart ett förhållande med henne och i viss mån hennes familj. Dessutom är det ett förhållande med en f d pojkvän som kommer att vara kvar i ekvationen hela livet. Jag hade kunnat kalla det något trevligare än "andrasortering", men barn från tidigare förhållande är en av de minst attraktiva egenskaperna som tänkas kan när killar söker kvinnlig partner.

      Radera
    11. Känner en kvinna nu som dejtar en man med tre barn. Hon är rätt trött på barn, har redan kört den biten. Går inget vidare med planering för gemensamma semestrar med hans barn. Tar nog slut snart. Han är jättekär :(

      Jag hade nog också funderat en sväng till om jag träffat nån med massa barn. Som ska jag verkligen ta hela min tidiga pensionsplan (jobba 30% el likn runt 50) och investera pengarna i barnen istället. Då får jag väl jobba tills 75 år.

      Hade annars föredragit en partner som hade barn innan för att själv föda dem känns inte som min grej, men idag som äldre vete sjutton. Är ju rätt mycket jobb, och har planerat det där deltidsjobbandet nu och sen leva loppan.
      Å andra sidan skulle det kunna vara intressant att prova på, för det där med barn har flugit förbi mig i livet..

      Radera
    12. "Hade annars föredragit en partner som hade barn innan".

      Då vill de till att du klickar med exet, som du inte valt men aldrig kan skilja dig ifrån utan att lämna hela familjen.

      Radera
    13. Inser det är rätt många att komma överens med, svartsjuka ex och nya svartsjuka partner har jag redan träffat en del. Ingen höjdare. Sen med barn åtar man sig ett ansvar på annat vis, och är väldigt ansvarstagande, hade gjort allt för familjen då, går inte att göra slut på samma vis känns det som. Har bara haft en partner som hade barn, men märkte snabbt man fick otroligt mycket kärlek och ville hjälpa till ekonomiskt såväl som praktisk på alla vis. Var jag som gick upp klockan 05.00 för att ta hand om barnet och sånt. Tufft schema.

      Radera
    14. Som en av mina ex som träffade en tjej med hyfsat vuxna barn. Tjejen hade sådär halvbra ekonomi, rätt dålig som ensamstående mammor ofta har. Mitt ex däremot var superduktig, pluggat massa, jobbat massa, fin lgh.
      Det blev skidresor, semestrar och middagar där exet fick betala allt, nu har de väl gemensam ekonomi, och barnen behövde lägenheter som exet sponsrade då han var den enda med pengar. Känns som det lätt kan bli så..

      Radera
    15. Trivs han med det så är det väl bra, men knappast förstahandsvalet.

      Radera
    16. Fast hon drog en vinstlott. Viktigaste är man har det bra och trivs ihop. Inte funderat så mycket på det där med barn, men tror det är smart undvika ha intimt samgänge med de som kan bli problem. Risk de vill flytta in då, så sitter man där en dag och undrar vad som hände.

      Radera
  9. Ingen kommentar till dagens ämne men jag har legat lite efter i läsandet av din eminenta blogg.
    Då och då, senast igår, kommer diskussionen om etik i placeringar upp och där är det givetvis så att vi alla har olika gränser.
    Men ett argument som ofta förs fram är att aktiehandel är en andrahandsmarknad som inte tillför företagen något och då kan jag lika gärna äga aktierna som någon annan.
    Det argumentet köper jag inte.
    Som aktieägare är man just ÄGARE till ett bolag och därmed delansvarig för dess verksamhet. Lek med exemplet att Sparo startar aktiebolaget Bittermickes sylt som blir oerhört framgångsrikt men visar sig innehålla hälsomässigt tveksamma substanser (skulle förstås aldrig hända). Sedan köper jag bolaget av honom och blir kritiserad för att jag nu tjänar pengar på ohälsosamma produkter. Kan jag då glida undan ansvar med att säga att jag har inte tillfört något kapital, bara köpt befintliga aktier?

    //Krusse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man är ägare och ansvarig för sina handlingar, men ifall jag köper 500 aktier à 100 kr av dig eller om du behåller dem kvittar ju lika för företagsledningen. Visst, har de ett optionsavtal gör det någon skillnad, men miljondelar av den totala omsättningen kommer inte spela någon roll.

      Radera
    2. Naturligtvis är det så men det förändrar inte det faktum att du faktiskt köper in dig som delägare (eller kalla det vinstandelar) i en verksamhet. Den verkställande ledningen är utsedd av ägarna och förväntas agera utifrån ägarnas önskemål. Som ägare bör man då också kunna stå för företagets verksamhet, även om man är så liten att man har noll inflytande.

      //Krusse

      Radera
    3. Krusse,

      Jag utvecklade nog inte mitt resonemang fullt ut. Har du aktier i ett bolag så äger du andelar i det bolaget, som du skriver. Skillnaden med ditt exempel Bittermickes Sylt är att du antagligen är storägare och har med ditt stora ägande av aktier en stor påverkan på bolagets utveckling, då du på bolagsstämman kan göra din röst hörd. Nu vet jag inte hur mycket Kapital du har Krusse men när jag själv äger 0,0001% av ett bolag på börsen så känner iallafall inte jag nämnvärt stort ansvar, då min röst inte är värt särskilt mycket rent krasst.

      För mig så är etik i investerandet en ickefråga i de flesta fall, då de dåliga bolagen ofta faller på en affärsmodell som jag inte tror långsiktigt på. Man skulle även kunna säga att det fria marknaden i grunden är etisk, då marknaden sorterar ut de bolag som exempelvis fifflar med bokföringen eller hamnar i härvor kring penningtvätt, kolla aktiekurserna på Danske Bank och Swedbank exempelvis. Aktiemarknaden straffar dessa bolag. Konkurrensen leder till bättre produkter och tjänster.

      Avslutningsvis, etik och moral för investeringar är en otroligt komplex fråga. Vad drar man gränsen för ett bolag som är etiskt? Är det oetiskt att investera i snus och tobakbolag eftersom det är skadligt för människan? Eller är det människan som är en idiot som köper snuset eller cigarretterna som är den som är oetisk? Kan tilläggas att jag inte äger aktier i några tobaksföretag :)

      Sparo, ledsen för offtopic!

      Radera
    4. Ingen fara med ämnesflykten även om jag inte förstår varför inte tråden hamnade under inlägget "Politiskt korrekta spartips" i början av veckan som handlade om just detta.

      I övrigt håller jag i stort sett med dig och tycker att det är mycket viktigare att inte vara kund hos ett företag med tveksamma produkter än att undvika aktieägande.

      Radera
  10. En inte orimlig förändring är att lagen ändras så att arvsfonden inte får ta emot arv som skulle göra en sambo bostadslös. Att tro utan att veta är farligt, oberoende hur lagarna ser ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle gärna se att arvsfonden lades ned omgående. https://sparosverige.blogspot.com/2017/04/en-fond-man-vill-slippa.html

      Radera
  11. Kasst uppfostrade ungar som vill kasta ut sin mor ur huset (oavsett om hon är biologiska mamman eller en styvmor). Min själ... Någon måtta får det vara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att de egentligen vill det. De (hela familjen) vill bara bli framknuffade i köerna som det ömmande fall de egentligen inte alls är.

      Radera
  12. Gissa vilken Micke som just nu beskrivs som en "riktig influencer"?

    https://bloggbevakning.se/2019/02/23/nu-ar-det-podd-fest/#comments

    Nix, det är inte jag som postat den posten (eller vad det kan tänkas heta), men jag gläds åt att Bloggbevaknings unga publik får en chans att upptäcka glädjen med en bra ekonomi via din blogg, Micke.

    Över och ut.

    Wien-Lars

    SvaraRadera
  13. Om man ska basera sin framtid på en lag kan det ju vara en idé att läsa och förstå sagda lag. Bara en tanke... Men jag är ju inte så smart heller.

    https://utbrytningen.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite så jag också tänker. Tydligen hade den t o m varit uppe för diskussion, men istället för att ta reda på hur det funkar valde de att chansa. Den enda lilla säkerhetsåtgärd som togs var att hon ställde sig i bostadskö. Hade de vetat hade de kunnat gifta sig eller kanske gjort någon juridisk variant med ägandet.

      Radera
  14. Höjer stilla på ögonbrynen när det pratas om att någon inte har koll på sin ekonomi. Och som inte heller har gjort något för att få koll.
    Jag vet att jag har en låg inkomst. Och jag har för länge sedan räknat ut att jag kommer att få en låg pension. Alltså har jag sedan många år försökt att ha en rejäl buffert att landa på.

    Finns det någon statistik på om "ekonomisk oansvarighet" är vanligare i tätort än på landsbygd? Där fler människor äger sin bostad och andelen egna företagare borde vara större.

    En annan faktor var väl också att dom ska gå i pension nu är dom första som bildade familj efter att sambeskattningen togs bort. Inte många som tänkte på det. Inte heller att just sambo blev en vanligare samlevnadsform.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ju lägre inkomster, desto större behov av att skaffa sig kontroll.

      Jag har bott både i tätort och landsbygd och träffat på bägge varianterna på bägge ställena. Som du säger är det nog en större andel företagare på landsbygden. Inte bara företagare i traditionell mening utan människor som är om sig och kring sig, syr och snickrar, köper och säljer.

      Sambeskattningen togs bort 1971. De som går i pension nu hade knappast bildat familj då, men du kan ha rätt i att de tillhör pionjärerna.

      Radera
  15. Hahaha! Ytterligare ett av de här underbara inläggen som ingen skriver bättre än dig Micke! Man slutar aldrig att förvånas över hur dåligt (eller inte alls) vissa verkar planera...

    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och inte bara det. När katastrofen är ett faktum har de fullt upp att hitta andra ansvariga.

      Radera
  16. Vår familj är en av alla dom där jag har full koll och frugan noll koll. Det är inte bättre av att jag är 20 år äldre än min fru. Någon gång kommer jag att trilla av pinn.

    Men det finns rejäla testamenten som täcker alla eventualiteter, och det finns ett pensionssparande i fruns namn (som hon inte vet om). Det finns nedskrivna steg-för-steg instruktioner vad hon behöver göra om jag kolar knall fall.

    Hälsningar Fondanalys

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att skriva testamente är ganska lätt. Läs på lite, skriv ihop själv. Be en (lätt) juridiskt kunnig kompis kolla på det - justera vid behov. Sen dyker du upp på en fest och innan någon druckit så ber du minst två bevittna. Lägg i bankfacket. Klart.

      Radera
    2. Eller också trillar frugan av pinn innan. Döden är inte statistiskt säkerställd. Jättebra med steg-för-steg-instruktioner. Människor kan bli väldigt handlingsförlamade i en krissituation.

      Testamente är verkligen en baggis. Det finns gratismallar på nätet och gratisjurister på telefon.

      Radera
    3. Detta får mig att tänka på begravningskostnader. Har aldrig behövt bidra till begravning ännu, varken praktiskt eller ekonomiskt, men det kan bli mycket snart. Vad kostar det att begrava människor och inte kan man väl be dem att fixa försäkring innan? Har nollkoll på detta område. /Eva

      Radera
    4. Tyvärr har jag lite koll, men ingen jättefärsk.

      Råd nr 1: Snacka med den som ska dö. Det är betydligt lättare (och troligen billigare) att få till en bra begravning om du vet önskemålen. Jag tror t ex att få verkligen vill ha en jättedyr kista (som ändå ska eldas upp eller grävas ner kort därefter), men har man inte haft det där snacket riskerar man att känna sig rutten genom att välja billigt.

      Råd nr 2: Skippa de stora aktörerna, som Fonus och Ignis. De är skitdyra. Försök hellre hitta en begravningsentreprenör som har begravningar som bisyssla till sin juridiska byrå. Den som har tid och lust kan annars helt hoppa över begravningsentreprenörsledet och göra allt själv.

      Råd nr 3: Gör bouppteckningen själva. Den är inte svårare än en vanlig deklarationsblankett, men en bank eller begravningsentreprenör tar lätt 5000 kr för att fylla i den (med hjälp av de uppgifter ni ändå måste tillhandahålla).

      Råd nr 4: Fika hemma. Svenska kyrkans församlingssalar tar hutlösa priser för att anordna begravningskaffe, flera hundralappar per person. Ta det hemma hos någon i närheten, hyr en egen lokal eller abonnera en lokal restaurang. Det kan bli lite krångligare med transporterna, men betänk att för de pengar kyrkan vill ha för att servera kaffe har ni råd att skicka folk med limousine till en restaurang ett par kilometer bort.

      Radera
    5. Tack för detta!

      /Eva

      Radera
    6. Kan inte låta bli att reflektera lite över Fondanalys kommentar. Och kanske låter lite hård nu men......

      Det finns minnsann nedskrivet all information. Steg-för-steg instruktioner!!
      Jo det är väl bra.
      Men vore det inte bättre att prata om det medan båda lever. Kanske till och med lära henne det som hon har noll koll på.
      Och finns det pensionssparande i hennes namn som man inte talar om henne är det kanske inte konstigt om det är noll koll.

      Radera
    7. Lisia: Särskilt i sista meningen känns det som att du har en poäng. Samarbete är en flerpersonsuppgift.

      Radera
  17. Hej, det där med sambolagen borde ha fått lite mer uppmärksamhet efter Stieg Larssons död, där hans sambo-änka gick lottlös.
    Håller på just nu med mina bröder att reda ut vår fars ekonomi efter hans bortgång. Eftersom han i gammal tysk tradition var ensamförsörjaren av familjen höll han i all ekonomi. Vår mor har redan dött 2015. Vår far har hela sitt liv (född 33) "kämpat" för att vi "ska få det bra", men nu när man titta på kaoset (obetalda räkningar, skulder, höger med lottosedlar i köket) undrar man. Att se om sitt hus förutsätter att man vill lära sig, att man befattar sig med ekonomi. Inte förlitar sig på lottospel och att barnen fixar resten. (Ingen offerkofta/offerall, men stum förundrar över vem som egentligen är det svarta fåret i familjen.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det dyker upp fall hela tiden där folk förvånas över skillnaderna i sambolag och äktenskapsbalk - i efterhand.

      Det alla som säger sig vilja göra en ansvarsfull överlämning till sina arvingar borde göra är att sätta sig ner och skriva upp vad som gäller: vilka konton som finns i vilka banker, eventuella försäkringar, vilka abonnemang finns, vem han/hon vill ska ärva vilka grejer osv. Helt enkelt tänka att om jag dör i morgon, vad skulle jag behöva göra klart dessförinnan.

      Beklagar sorgen förresten!

      Radera
  18. Hej,

    Jag ville bara säga att detta braiga inlägg tog sig in på denna veckas Bloggtoppen, i celebert sällskap med Warren Buffett!

    Hälsningar Spara och Placera

    SvaraRadera