onsdag 6 februari 2019

Välja vänner efter plånbok

Marcus Dunberg är rik. Hans PR-byrå med två anställda på Östermalm i Stockholm omsätter sex miljoner. Däremot tror jag inte att han har så många vänner, åtminstone inte efter den här krönikan om hur svårt det är att umgås med folk som inte har hans ekonomi.


Det börjar med en skidresa i vänkretsen där alla har ”olika storlekar på plånböckerna”, men sedan drar han slutsatsen att det är bäst att undvika fattiglappar på hemmaplan med. ”De här människorna har jag inte lust att bjuda på Alba-tryffel och barolo” för ”de kommer dessutom bara att bli stressade och uppleva att de hamnar i skuldläge”.

Dunberg må vara rik, men vilket fattigt känsloliv han måste ha om allt som betyder något i umgänget med sina vänner är yta och konsumtion. För om vänskapen vore djupare än att bräcka varandra varvat med tacksamhetsskuld vore det väl inte så himla svårt att välja ett resmål alla vännerna har råd med? Ni behöver inte äta samma rätter eller dricka samma vin under hela resan om ni har olika budget. Någon gång kanske Dunberg och andra knösar kan sänka sin standard på hotell, restauranger eller flygbiljetter.


Sedan tänker jag att han kanske har rätt? De flesta av mina vänner kommer från ungefär samma bakgrund som jag. Deras föräldrar var ungefär lika rika som mina föräldrar. Men nej, jag känner både mångmiljonärer och ”fattiglappar”, och vi har inga större problem att resa ihop eller bjuda varandra på middag. Ingen av oss har tagit fram miniräknaren efter maten för att ta reda på om vänskapen är en bra eller dålig affär.

Fotnot: Albatryffel är tydligen en särskilt exklusiv tryffelsvamp som plockas i Italien, och Barolo ett italienskt rödtjut som går loss på 279 kr flaskan på Systembolaget. Att Dunberg i citatet ovan kastar in ett obefogat bindestreck på den ena högstatusmarkören och skriver den andra med liten begynnelsebokstav trots egennamn skulle kunna bero på att han är en obildad tölp, men det är en ren spekulation från min sida.

61 kommentarer:

  1. Hahaha! Jag tror att det inte är någon stor förlust att bli bortvald av någon som väljer sina vänner på premisserna ovan! XD

    https://utbrytningen.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, hade jag en sådan vän skulle jag mest bli sur på mig själv för att inte ha städat ut honom för länge sedan.

      Radera
  2. Det är provocerade skrivet men jag tycker han har helt rätt i sak. Jag skulle känna mig väldigt obekväm med att bli bjuden på en massa saker från en rik bekant. Och att betala själv har jag kanske inte råd med. Likadant åt andra hållet, jag skulle inte vilja bo på något loppbitet hotell med våningssängar. Då stannar jag hellre hemma.
    Viss flexibilitet har man väl iofs, lite grand kan man kan gå ner i standard eller upp i pris jämfört med om man valt enbart efter egna preferenser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns det jobbigt föreslår jag att du tar upp det med den rika bekantingen, förklarar att det känns olustigt att bli bjuden på något du inte har råd att återgälda.

      Ofta kan man på samma resa välja olika standard. Ta den här skidresan med Dunbergs (döende?) kompisgäng. De behöver ju inte följas åt 24 timmar om dygnet. Är problemet olösligt är de nog inte så bra vänner. Eller också är Dunberg en för ytlig människa för att ens ha vänner.

      Radera
    2. Jag försöker nästan bara umgås med de som jag har nåt ofta lönsamt eller på sikt kanske lönsamt projekt med. Just i byggandet här av FI-kapitalet ser jag det som bäst prioriterad tid. Märker det är lite svårt att hålla andra vänskaper vid liv. Om det ska fungera måste de nästan dela nån av mina hobbys, bo nära så vi stöter på varann regelbundet, annars rinner det ut i sanden efter ett tag..

      Radera
    3. Ja, har man inget gemensamt med vänner riskerar vänskapen definitivt att dö. Men där kan det vara stor spridning, allt från gamla barndomsminnen till nyfunna hobbies. På Dunberg låter det som att den enda gemensamma kopplingen värd att bygga på är att räkna pengar och vältra sig i lyx.

      Radera
    4. Min rika bekanting var iofs rent hypotetisk.
      Visst är det möjligt men det blir ganska krystat anser jag. Dunberg tar helikopter och kör offpist en dag sen ses vi på öl på afterskin. Sen vill Dunberg gå på Michelinrestaurang och äta tryffel med Chateu Latiffe-58 medan jag hellre tar en burgare vid random food-truck.
      Naturligtvis kan man vara vänner ändå, och umgås på många sätt. Men om Dunberg vid alla tillfällen både på resa och hemma ska ha dyraste alternativet funkar det nog inte.

      Radera
    5. Den där posten hamnade lite fel. Skulle vart under mitt undre inlägg. Läste artikeln nu. Jag kan förstå honom. Har försökt resa med alla sorters människor. Att försöka samla ihop ett större gäng och friktionsfritt ordna boende, mat, nöjen efter allas preferenser är rätt knepigt. Lätt det blir slitningar. Är under resa man verkligen lär känna varann som min kära chef brukar säga.

      Radera
    6. Jag kanske är konstig, men jag ser inga som helst problem med att den ene går på Michelinrestaurang och den andre tar en burgare vid random foodtruck. Nästan exakt det exemplet har jag varit med om (även om det inte var Michelin) när restaurangen inte hade några vegetariska rätter och jag märkte att de inte hade fixat det heller. Jag tog en falafel i korvkiosken utanför och kom tillbaka och drack kaffe med de andra efteråt.

      Mrs D: Du har rätt i att man lär känna människor (ibland FÖR väl) under resor, men jag har aldrig varit med om att det är plånböckernas storlek som ställt till det.

      Radera
    7. Sån där flexibilitet tycker jag också om :)Gör lite vad du vill, ät när du är hungrig, var fri! Bara jag får mat så :) Alltid hungrig..

      Radera
  3. Det där är lite knepigt faktiskt. Inbillar mig det i längden är enklare att ha liknande ekonomi, hobbys och matpreferenser för vänskap/relationer. Även om undantag finns förstås. Sen finns det riktigt roliga människor att hänga med som inte har pengar. De är uppfinningsrika, intressanta, kan hitta på billiga aktiviteter. Då spelar inte pengar någon roll för de ger så mycket ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan bara tala för mig själv (det här är mitt första liv, nästa gång ska jag bli en möbel), men jag har aldrig hindrats av att vänner har mer eller mindre pengar. Finns viljan hittar man lösningarna.

      Radera
    2. Annars är det väldigt enkelt. Lika barn leker bäst.
      Varför ska du bli en möbel och isåfall vilken möbel?

      Radera
    3. Jag tycker livet skulle bli tråkigt om jag bara umgicks med människor som i allt väsentligt vore som jag.

      Det där är ett citat från Gösta Ekman i Morrhår & Ärtor. Det framgick aldrig vilken möbel han hade tänkt sig :-).

      Radera
    4. Ja, det är kul med kontraster. Frågan är bara hur stora samt hur nära man ska komma de människorna utan alltför gemensamma nämnare. Jag funderar fortfarande på det..

      Okej, ja kul citat iaf :)

      Radera
    5. Eftersom skribenten är en gubbe i min ålder och det var ett helt kompisgäng med varierande ekonomi gissar jag att det rör sig om barn- eller ungdomsvänner som inte träffas så ofta. Kanske bara på den här typen av resor. Nog tycker jag att gemenskapen då skulle hålla för en veckas skidsemester. Om inte annat ger det Dunberg en chans att träffa människor med en verklighet han inte upplever så ofta länge, och det tror jag skulle göra honom mycket gott.

      Radera
    6. Jag uppfattade mest som att alla hade olika preferenser och han kom emellan i mellanskiktet. Lite besvikelse sådär som att fan vad jobbigt det är att få ihop något när alla vill så olika. Sen ang hans fattiga bekanta, det var lite plumpt uttryckt. Fast ligger nåt i det med om de kan känna tacksamhetsskuld.

      Radera
  4. "Det är nödvändigtvis inte dem jag är bäst kompis med eller tycker mest om, men vi har i alla fall ekonomin gemensamt."

    Yes! Bara om man har ekonomin gemensamt (samma prylar, samma status) så går det att umgås, annars är det bara att rensa ut! Den ska jag ta fasta på (den dagen jag inte vill ha några riktiga vänner kvar).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det låter som ett bra sätt att rensa i adressboken. Ett annat sätt är att radera alla poster som börjar med S-Ö. Svensson och Österberg, jag känner inte er längre, försvinn ur mitt liv :-).

      Radera
  5. Jag hade valt bort honom som vän även om vi haft lika stora plånböcker. Kräksmaken är påtaglig när man läser hans inlägg (var tvungen att kolla igenom några av de andra inläggen och det verkar inte vara en särskilt angenäm karl att ha i bekantskapskretsen).
    Rent generellt, om plånboken och vilka viner jag väljer att (inte) servera ska styra över vilka som vill umgås så är jag nog hellre utan umgänge...

    SvaraRadera
  6. Läste det Dunberg skrivit. Tycker att han resonerar rätt förnuftigt. Han konstaterar vad som är enklast och mest smidigt. Samtidigt erkänner han det fattiga i att de vänner han då väljer inte är dem han har mest gemensamt med. Upplever faktiskt inte att han framstår som särskilt ytlig, snarare är vissa av hans fd vänner det, dem som han benämner lyxivrarna. Han drar dock en märklig slutsats, att det enbart skulle handla om plånboksstorlek. Man kan ju ha stor plånbok men ändå leva anspråkslöst. Men det kanske inte finns i hans mycket tydliga och typiska medelklasstänk som anammas av svensson som vill strävar uppåt. Detta är ju att positionera sig rejält och som är vanligt i artiklarna på SvD Perfect Guide. Kapa dem där uppe som skryter 8för mycket) och kapa även dem där nere som lever under min nivå. Det är ju så många resonerar, mer eller mindre uppenbart. Har sett detta på bloggar i åratal inte långt härifrån.

    Jag ser Dunbergs tänk som normaliserat och brukar inte ifrågasätta det alls. Jag själv vill inte heller umgås med människor som lever under min nivå. Men vad man menar med nivå är möjligen lite olika, man kan använda olika måttstockar. Ser inget direkt skäl att döma ut Dunberg. Dessutom är han handsome. Skulle gärna åka skidor med honom. På bara lagom lyxigt hotell. Han får betala om han vill. Känner ingen skuld att betala tillbaka. Jag är så intressant att bara det är betalningen. ;)

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Omöjligt att veta vem som är det största problemet i det kompisgänget, men med tanke på att vi bara hört Dunbergs version och jag ändå upplever att han är problemet kan jag bara ana känslan ifall alla kompisarna skrivit varsin text (vore förresten rätt intressant).

      Jag får känslan av att den där felstavade maten är en så stor del av hans identitet att han vägrar göra avkall.

      Själv hade jag gärna hoppat över en skidresa med Dunberg :-).

      Radera
  7. Jag har mindre och mer bemedlade vänner och det funkar fint. Har inte behov av att umgås med alla samtidigt varje gång och inte heller att resa med dem alla. Vet att stora kompisgäng är viktiga för en del men tycker lätt det blir grupperingar och vanligare med outrett tjafs när man är många. Vi har vissa traditioner när alla är välkomna men då är det mer stilen typ picknick och vill någon då dricka Prosecco och någon annan Moet så är det fullt möjligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet ställdes väl på sin spets när flera stycken skulle åka på skidresa ihop. Det kan säkert bli slitningar ändå med starka viljor och låg kompromissgrad, men pengarna borde inte behöva styra. Som du säger, man kan äta/dricka/resa ihop utan att ha samma utgifter.

      Radera
    2. Som att man då bor på olika ställen, sen sammanstrålar på vissa gemensamma som alla gillar? Ja, det borde fungera.
      Fast då kanske det mister sin charm att åka som grupp med gemensamt barhäng, sammanhållning. Tror det behövs en projektledare för att få det där att fungera bra :)

      Radera
    3. Ja, och en projektledare som är lite mer flexibel i huvudet än den här gubben. Alltså praktiskt taget vem som helst :-).

      Radera
    4. Kompisterapi:)

      Radera
  8. Tänker som så att vi människor borde känna glädje och tacksamhet över de vänner livet ger oss, det är ingen självklarhet. Att dessutom fundera över hur man själv är som vän och hur känslan vore att väljas bort på grund av plånbok, status etc. Hur skoj vore det egentligen att enbart umgås med exakt likasinnade, att inte behöva tänka utanför sitt eget huvud och egen plånbok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Variation är bra. Då blir man allmänbildad och påhittig. Fast just resa, ens preferenser verkar ändras med åren.Har aldrig irriterat mig på varken ödlor, myggor (inte utomlands)eller avsaknad av solstolar innan. Sen drömmer jag lite om en balkong nu med. Pensionärsvarningen är stor..

      Radera
    2. Ja, det är därför jag uppfattar Dunberg som tråkig och enkelspårig. Ville han lösa upp knuten hade det säkert gått alldeles utmärkt.

      Radera
    3. Då är redan skidsäsongen över fattar du väl! Uppfattar att det är oerhört vanligt att utelämna människor som inte passar in i ens livsstil. Själv är jag utan tvekan "drabbad" av andras sätt att välja bort. Finner det naturligt. Jag har också valt bort många, särskilt barnfamiljer som bara fokuserar på barnen hela tiden. Blir meningslöst att umgås med dessa och blir irriterad när till och med deras julkort är bilder på endast barnen. Är betydligt mer intresserad av deras föräldrar eller var ska kanska sägas. I och med deras nya roll blev de ointressanta. Även jag blev förstås ointressant för dem.

      Handlar detta ens om plånbok egentligen? Mer om livsstil. Många kan med liten plånbok göra tillfälligt göra lyxgrejerna om man prioriterar det. Kanske inte vispgrejen som Dunberg talar om, men det övriga. Eller så bor man på olika ställen, men det verkar inte görligt i det fallet tydligen. Hans slutsats borde vara att han istället umgås med sina många vänner lite mer i små grupper, kanske bara med en och en ibland. Men vissa människor är väl så att de umgås mer i grupp än på tu man hand. Han kanske är en extrovert peron, en sådan där som får energi i sällskap av fler än en eller två. Bara det kan ju få många att uppfatta honom som ytlig fastän hans personlighet är att vara mer utåtriktad än inåtriktad och "djup".

      Anledningen till att jag gärna hade tagit en skidreda med honom är att det så lätt skulle finnas saker att tala om, att ta reda på om honom som person. Tror det skulle bli samtal han kanske aldrig haft med någon annan än med mig. Har ofta fått höra det faktiskt, att jag får dem att säga saker de aldrig sagt, tänka tankar det inte visste att de hade och inse att de bär på mer inom sig än de visste. Tja, jag ville bli en sådan person redan som barn, en sådan där som levde fattigt och avsides i skogen och som man gick till för att prata av sig och sedan själv inse hur man kunde leva ett åtminstone lite bättre liv. /Eva

      Radera
    4. Jag har inga problem med att han väljer bort folk. Det gör vi alla, och vi har alla blivit bortvalda. Ibland sörjer den bortvalda parten, men oftast är det nog ganska ömsesidigt.

      Jag tycker att han är väldigt tydlig med att det är plånböckerna som är problemet, att han inte vill äta fläsk på någon syriansk sylta och att han inte vill bjuda samma människor på tryffel och årgångsvin. Det är detta som gör att jag drar slutsatsen att han är ganska tråkig och ytlig.

      Men jag vet nog varför du vill åka "skidor" med honom ;-), och den dragningskraften har han inte på mig som heterosexuell man.

      Radera
    5. Det där sistnämnde trodde jag aldrig att du skulle skriva till mig. Då åker jag hellre "skidor" med MK (du vet vem) och (bara) skidor med Marcus Dunberg. /Eva

      Radera
    6. Jag drog slutsatsen av din kommentar: "Dessutom är han handsome. Skulle gärna åka skidor med honom. På bara lagom lyxigt hotell. Han får betala om han vill." Men jag la på en smiley också :-).

      Nej, MK kopplar jag inte.

      Radera
    7. Okej, jag får vara mer försiktig med hur jag uttrycker mig. Vem den där MK är framgår av kommentar på ditt inlägg tidigare om Jan Eliassons talande hund. Och jag menar verkligen det jag skrev i sista stycket nyss kl 14.17. Borde inte ens ha blandat in något med hans utseende. Det leder bara tankarna fel. /Eva

      Radera
  9. Hjälp. "Det är nödvändigtvis inte dem jag är bäst kompis med eller tycker mest om, men vi har i alla fall ekonomin gemensamt." men ändå är den bästa "lösningen" han kan tänka sig att "frikoppla vännerna både i toppen och i botten"? En del har alldeles för mycket pengar och för liten hjärna. Som tur är får de även de liv de förtjänar, i det här fallet (förmodligen) utan äkta vänner, utan variation, och utan att kunna förhålla sig till och njuta av olika sammanhang.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag drar samma slutsatser som du ur detta.

      Radera
  10. Jag undrade först om det han skrev var satir? Välja vänner efter plånbok, herregud var torftigt, stackarn. Men visst, det funkar ju så i många sammanhang, även om de flesta inte säger det rakt ut.
    Mvh http://investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst funkar det så till viss del, men det här blev för kompromisslöst dumt.

      Radera
  11. Detta får mig att tänka på när jag var på julmiddag hos min släkting whiskykonnässören för några år sedan. Efter maten ville han gärna bjuda på en speciell whisky (Typ 150 år gammal Ardbeg). Vi tog var sitt glas och den var verkligen utsökt. "Jag brukar inte bjuda på den för de flesta förmår inte uppskatta, men jag vet ju att du gillar whisky. Den kostar 200kr/cl"
    Gulp, herregud tänkte jag och mådde lite mentalt dåligt för ett ögonblick. Det här glaset kostade 800 spänn.
    Sedan insåg jag dock att detta faktiskt var en win-win. Jag fick smaka en exklusiv produkt som jag aldrig skulle betala själv. Han fick dela med sig av sitt främsta intresse med någon som förstod och uppskattade det.

    //Krusse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och förmodligen var det värt en slant för honom att få bjuda på det. Jag menar, vad ska man annars göra med pengar? Mitt svar är samla på hög för sämre tider, men alla är ju inte sådana.

      Radera
    2. Ja precis så ska man tänka och sen ler man och skålar :)

      Radera
    3. Man kan inte ta med sig pengar i graven som det så fint heter. Funderar på hur vi gör med det då vi inga barn har.

      Radera
  12. Konstig diskussion det här. Man umgås väl med de som man trivs tillsammans med. De må vara gula, vita, bruna, tjocka, smala, rika eller fattiga. Det är människan som betyder något, inte ytan.
    Vad är problemet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Problemet" är en krönika där ett annat förhållningssätt framförts :-).

      Radera
  13. Bra skrivet Micke. Sådana här töntar ska inte få stå oemotsagda. Och hans resonemang vittnar om att han saknar riktiga vänner och att han i själva verket är en ensam människa som likt Scrooge börjat inse att pengar inte är allt. Jag har bett folk som trott att vår vänskap satt i plånböckerna att dra åt helvete och de borde de flesta vettiga människor som umgås med den här liraren också göra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Ja, jag hoppas verkligen att han sticker ut på det sättet, att det inte är standard att rata vänner pga pengar.

      Radera
    2. Man gör bara olika saker med de som har pengar och andra med de som inte har. Jag är givmild och alltid vart, men får mycket tillbaka på det numera också. Trofasthet och hjälpsamhet är fina egenskaper som jag värdesätter högt. Däremot kan jag oroa mig ibland att jag kommer få försörja de som inte har pengar på gamla dagar ;) Det kan vara lite stressigt. Envisa som synden i att inte skaffa nya inkomster som passar dem är de..

      Radera
  14. Alltså Barolo (och ”domaine”) är ett DOGC-klassat vin i Piemonte. Sedan råkar Systembolaget ha ett vin som heter Barolo som är Barolo. Ungefär som en aktiefond skulle heta aktiefond. Den för 279kr är väldigt billig för en Barolo. Egentligen har han rätt då typen Barolo som DOGC-klassning kan översatt till svenska stavas med liten bokstav, om han skrivit baroloviner typ(vilket han menar). Men på Italienska eller engelska gör man det inte, utan då blir det Barolo wines.

    Så jävla rik är han ju inte med sex miljoner i omsättning, snacka om loser, om det gör att han har svårt att umgås med andra. Jag bjuder vissa av mina kompisar på vinet, å andra bjuder tillbaka. Brukar jämna ut sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast Barolo är väl ändå ett egennamn som borde stavas med stort B? Nåväl, det var ett sidospår, jag kan ge mig där.

      Jag har ingen aning om hur rik han är. Han kanske har en halv miljard på banken. Jag tycker sex miljoner låter rätt mycket i en reklambyrå som antagligen har rätt låga utgifter. Hade det varit ett åkeri vore det värre.

      Men visst, alldeles oavsett förstår jag inte varför hans pengar ska bli ett problem i umgänge med riktiga vänner.

      Radera
    2. Jo men misstänker att hans två anställda skall ha dugligt betalt, visserligen möjliggör det till god utdelning vilket han får, kollade upp på merinfo. Så klart han har pengar, men alltså inte rik så man trillar av stolen. Jag har väl för 2018 en tredjedel av hans omsättning men jag har varit på en svensexa där jag med marginal var den fattigaste, kan säga att jag bad den personen att inte skilja sig efter varit med att betala notan. Samtidigt blev jag erbjuden att slippa betala och på ett snyggt sätt som jag utan problem hade kunnat tacka ja till. Men valde ändå att betala för jag hade haft kul!

      Lite tänkvärd är väl artikeln nu när jag läser den, ibland kanske man skall tänka efter innan man bjuder för mycket. Men som du säger är man riktigt bra kompisar så vet man ju var gränserna går.


      Radera
    3. Han kan fortfarande ha en halv miljard på banken. Men nej, jag tror inte heller att han är dra-åt-helvete-rik.

      Jadå, det är inte ren dårskap, då hade jag överhuvudtaget inte uppmärksammat texten. Jag tyckte att det var värt att tänka efter hur jag själv gör, och hur jag upplever att andra gör i relation till mig. Enklast vore om han vågade ta det här med sina kompisar istället för att skriva en krönika. Det mesta går att lösa genom att prata om det.

      Radera
    4. Han skriver ju han ligger i mellanskiktet mellan de som vill köra matsäck hemifrån och bo på vandrarhem och de som vill bo på just det lyxhotellet och åka helikopter..

      Radera
    5. Samtidigt är han noga med att framhäva att han köper tryffel och dyra viner. Helt övertygad om att ifall någon av kompisarna skulle säga att Dunberg är genomsnittlig skulle denna bli ratat som kompis inom två sekunder.

      Radera
  15. Om vänskap bara kretsar kring konsumtion och vad man har råd med är det inte mycket till vänskap. För mig är det ofta gratisnöjen som gäller, t ex museum, i vår blir det safaritur till Djursholm och andra ställen som kan vara värda ett besök. Har även i min gröna ungdom sovit i lyxsvit på lyxhotell, inte bara för en natt utan en längre period. En av mina vänner är djupt troende inte jag. Tror att riktig vänskap kan se bortom det mesta som tro, ekonomi,intressen o s v./FU

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan vara problem åt andra hållet med att man faktiskt har råd men ingen lust.

      Radera
    2. Avsaknad av lust kan man ju ha oavsett ekonomi, beror ju inte på om man har råd eller inte.

      Radera
    3. Menar mer som att andra kan trycka på för man har råd. Har man inga pengar är det enklare säga jag har inte råd.

      Radera
    4. Om viljan finns så går det. I den länkade krönikan gör den inte det, i mitt tycke.

      Radera