onsdag 15 maj 2019

Minimalism – slutmålet

Den tredje och sista delen. Läs gärna den första och andra där jag berättar om hur jag kom in på minimalism och hur jag gått vidare med den.

När är man färdig minimalist, och vad är målet med minimalism? Svaren är olika för alla. Man får varken diplom eller legitimation. Slutmålet är ett liv man trivs med. För många tror jag detta är lättare att uppnå med färre prylar.


En del knyter upp sin konsumtion kring miljö, global rättvisa eller världsfred. Jag tror inte att världen påverkas nämnvärt av hur jag lever mitt liv. Mina handlingar påverkar i första hand mig och jag upplever att mitt liv blir enklare och bättre av att ha färre ägodelar. Hur det påverkar konsumtionssamhället, bruttonationalprodukten eller ens de lokala butikerna skiter jag i.

Jag har tavlor på väggarna, sex par löparskor, böcker jag inte läst och troligen inte kommer att läsa. Tavlorna har mening, och den dag de inte har det hoppas jag att jag kommer att göra mig av med dem. Löparskorna använder jag. Jag skulle klara mig med ett par, men det vore inte lika kul och att jag alternerar mellan paren istället för att slita ut ett och ett gör dem inte en krona dyrare. Böckerna kämpar jag med, ingen är perfekt.


Jag kallar mig inte minimalist och kommer kanske aldrig göra det. Dels för att jag inte är intresserad av självpåtagna titlar, men också för att det då alltid kommer att komma någon och säga att inte är väl du minimalist som … [och här kan de säga vad som helst för det finns ju inga regler]. För mig handlar minimalism om strävandet efter ett liv utan onödiga saker.

12 kommentarer:

  1. Det är minimalistiskt här idag, lite tomt och ödsligt.Människan tycker inte om tomrum, så nu blev det lite onödigt. En som är härligt bra att ha i kommentarsfälten är Eva, tråkigt Eva att du har försvunnit, det var inte alls nödvändigt och var är Mrs Doubtfire från allt till inget,kom tillbaka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Något inlägg måste bli årets minst kommenterade. Verkar med bred marginal bli detta.

      Kanske övervärderade jag ämnet, att det inte höll för en serie på tre texter. Eller åtminstone att de som hade något att säga om det hade gjort det redan efter två.

      Radera
  2. Jag hat uppskattat den här serien men varit lite dålig på att kommentera. Håller med ovan om att två profiler saknas i kommentarsfältet, hoppas allt är bra med dem och att de en art försvunnit för att de har något annat spännande att göra!
    Jag har flera anledningar till att vilja leva mer minimalistiskt, miljön, ekonomi, förestående flytt osv. Har märkt att mindre saker=mindre problem och får numera rysningar av obehag när jag besöker familj och vänner som staplar grejerna i överfulla förråd och garderober. Men som du påtalar så finns det inga regler för att leva som minimalist så i andras ögon kanske jag har långt kvar. Oavsett så ser jag det som min resa och ingen annans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har förstått att många följt bloggen i flera år och aldrig kommenterat. Helt okej det med.

      Håller med om alla dina argument. Precis som vanligt hänger det ihop - mindre utgifter=mindre problem=större möjligheter, och skulle det vara bra för miljön är det också bra, åtminstone lär inte minskad konsumtion skada.

      Radera
  3. Första gången man läser dagens inlägg så här sent på kvällen. Är mycket nu som man ska säga. Trevlig serie du skrivit ihop. När tror du att vi får läsa om flytten till ett "minihus"? Känns som du är lite på väg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Riktigt hur flytten blir vet inte ens jag, bara att den blir. Tidpunkten hänger på äldre människors hälsa. Vill inte fördjupa mig i det på bloggen, men antar att många i min ålder (och lite uppåt) kan relatera.

      Radera
    2. Passop bara så att det är något var av kronan den dag du vill flytta :) Men, skämt åsido så antar jag du har hedgat med utländska innehav för länge sedan? Det passar ju bra som minimalist, blir inte mkt att kånka på och billigt med bostad?
      Mvh investera-pengar.blogspot.se

      Radera
    3. Det är ett problem. Hur jag än investerar ligger mycket kapital i bostäder som kommer att säljas i SEK, men det är ett problem jag inte kan göra något åt.

      Radera
  4. Funderar lite var och när den här minimalisttrenden började. För visst håller jag med om att livet blir enklare med färre saker.
    Men det känns som en del "minimalister" ser minimalismen som en blandning mellan religion och tävling.

    Jag är inte minimalist och det är inte heller något jag strävar efter. Men med en bostadsyta som är (om jag minns rätt) betydligt mindre än din Micke, blir det ändå en självsanering av saker med jämna mellanrum.
    Och kan mycket väl tänka mig att krympa boytan ytterligare. (tiny houses ser oh så frestande ut att bo i)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tror jag att det är med det mesta. Ibland glömmer en del bort syftet och så får själva processen ett egenvärde. Det kan gälla träning, minimalism, diet eller vad som helst. Om du och jag exempelvis börjar meditera för att må bättre, men plötsligt blir det en tävling i vem som mediterar mest eller bäst, så har vi tappat den ursprungliga anledningen, att må bra.

      När det kommer till minimalism borde målet vara lagom många ägodelar. Ska man ha så lite som möjligt vinner uteliggarna - 0 kvm och inte mer grejer än vad som får plats i en ryggsäck.

      Jag har 58 kvm, vilket i mitt fall är onödigt stort. Utan att ens försöka optimera ytan har jag minst 20 kvm för mycket.

      Radera
    2. 36 kvm + en inglasad balkong.
      Räcker gott.

      Radera
    3. Det skulle det göra för mig med. Som det är nu har jag ett vardagsrum jag nästan aldrig använder.

      Radera