söndag 17 november 2019

Vad ska staten göra åt det här?!

En medborgare ringde in till ett telefonväkteri för att ställa följande fråga till en politiker:
Mina barn sitter här i rummet bredvid och tittar på barnförbjuden film. Vad tänker du som politiker göra åt det?
Jag tror att historien är sann. Åtminstone har jag hört flera politiker referera till den. Okej, jag inser att det knappast garanterar dess äkthet, men den som tvivlar behöver knappast leta länge för att hitta verkliga fall där människor i nutid frågar varför samhället inte har uppfostrat deras barn eller löst de familjeproblem de själva skapat.

Barn gör som sina föräldrar och det var väl bara en tidsfråga innan vi skulle se barn som pekar ett uppfordrande finger mot samhället för att kräva deras kravlösa hjälp, ivrigt påhejade av såväl lärare som rektorer:


Bakgrunden verkar vara att Göteborgs budget kanske inte räcker för att bemanna lekparker. Jag kan inte riktigt ha en åsikt om den avvägningen. När jag var barn var inga lekparker bemannade, men det kanske behövs idag för att barn ska begripa hur man använder en gunga. Det jag reagerar på är hur det kan vara samhällets ansvar att det här barnets föräldrar skaffat åtta barn utan att ha plats för dem.

De få som i den länkade Twittertråden ödmjukt undrar om inte föräldrarna har något ansvar här får svar på tal, som: ”Gör alla en tjänst och dra åt helvete”, ”Är du på riktigt?”, ”Du är en vuxen utan empati”, ”Vilken absurd inställning du har till barns rättigheter”.


Jag tar sällan politiker eller staten i försvar, men om de ska krävas på ansvar för att stora familjer är trångbodda måste de först ges rätten att återinföra tvångssterilisering. Jag tror inte att det är en framkomlig väg. Betydligt bättre vore om samhället jobbade aktivt med att få människor att ta ansvar för sina egna liv.

24 kommentarer:

  1. Att skaffa 8 barn vet jag inte om det hör till det vanliga, inte bland svenska familjer i alla fall. Jag känner en familj (svensk) som faktiskt har 7 barn men de bor ute på landet i ett ganska litet hus. Varje sovrum har en dubbelsäng, så de är trångbodda men de får plats. Det enda jag aldrig har begripit är vad de lever av då de knappast är några höginkomsttagare, en av dem har aldrig jobbat pga sjukdom. Har hört att släkten hjälper till en hel del.

    Det svenska samhället fungerar ju så att ju fler barn du får, desto mer stöd av samhället får du, vilket många inte är sena att utnyttja. Detta är ju ett problem främst för invandrarkvinnor som aldrig kommer ut i arbetslivet, utan deras livsuppgift blir ju att gå hemma, leva på bidrag och ta hand om barnen. Det blir ju en hel del pengar bara i barnbidrag med 5 barn. Lägg därtill bostadsbidrag och försörjningsstöd så har du snart en inkomst som vilket heltidsjobb som helst. Varför jobba? Det incitamentet finns ju helt enkelt inte.

    Själv hade jag aldrig orkat med så många barn, ett eller två går väl an men i så stora familjer tror jag att mycket hjälp från släktingar eller äldre barn är en förutsättning för att inte blir helt knäckt.

    Barnbidraget borde gälla max två barn tycker jag. Vill man har fler barn än så, får man bekosta denna tusenlapp själv. Om 10 år kanske även politikerna inser detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns många anledningar till att flerbarnstillägg är en dålig idé. Den mest grundläggande är att man på så vis uppmuntrar de med sämst förutsättningar att skaffa många barn.

      "I så stora familjer tror jag att mycket hjälp från släktingar eller äldre barn är en förutsättning för att inte blir helt knäckt".

      Eller från staten. Och så skapas en ny generation kravmaskiner som ser det som den naturligaste sak i världen att staten ska ta ansvar för ens liv och försörjning, och nu tydligen också barnens fritid.

      Radera
    2. Det är intressant att i dessa tider när allt handlar om miljön så finns flerbarnstillägg kvar upp till 5 barn. Mest miljönytta gör man ju genom att skaffa färre barn. Helst inga alls som sparo...själv har jag 2...mvh aktiemamma

      Radera
    3. Jag vet inte. Samma människor som säger att vi ska skaffa färre barn för miljöns skull brukar säga att vi behöver invandring för att klara framtidens äldrevård och pensioner, och jag kan inte tänka mig ett sämre miljöbeslut än att flytta människor från länder med lågt ekologiskt fotavtryck till Sverige, där vi behöver värma upp våra bostäder nio månader per år.

      Radera
    4. Ja resonemangen går inte ihop faktamässigt eller co2 mässigt. Blir liksom konstigt att säga att det viktigaste är mijön men sen finns det dessa undantag och bara man inte äter kött på måndagar så är allt fine🤔 minska co2 utsläppen i liten skala och strunta i de med högst påverkan, förvirrande? Mvh

      Radera
    5. Förvirrande är det. Min alldeles egna teori är att man vill ha samhället på ett visst sätt och så hänvisar man till miljön utifrån det. T ex få jägare eller hängivna köttätare som tycker att vi ska sluta äta kött. Enklare för en vegetarian att göra det, eller för en som ändå inte flyger att föreslå att vi ska sluta flyga.

      Radera
  2. Jag hade då inte en aning om att det fanns bemannade lekparker och det med pedagoger. Vilket slöseri med resurser.
    De kanske bara ska byta ut pedagogerna mot ordningsvakter som ser till att barnen inte slår ihjäl varandra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte jag heller. Undrar om inte ordningsvakter skulle bli dyrare än pedagoger. En annan lösning vore gratis wifi så skulle bägge grupperna ersättas av föräldrar. Fast det är klart, föräldrar med ansiktet ner i mobilen gör kanske ingen större nytta.

      Radera
    2. Du skrev i ett tidigare inlägg att kanske Lugna gatan är mellan uppdrag just nu, kanske dom kan hoppa in och styra upp lekplatserna?

      Radera
    3. Det är en lösning. Vem är lämpligare att arrangera "tjuv & polis" än just tjuv eller polis ;-).

      Radera
  3. Alltså va? Är detta istället för fritids/dagis? Är tanken att föräldrarna lämnar sina barn och gör något annat?
    Kan barn inte leka själva längre eller vad är grejen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som barnlös har jag inte svar på alla dessa frågor. Inte istället för dagis i all fall, men kanske fritids (eller ett komplement till det).

      Jag förstår inte heller grejen. När jag var i lekplatsåldern gick man dit själv. Ofta ihop med kompisar, men aldrig organiserat med pedagogisk personal. Tror inte det fenomenet fanns och vi lyckades leka ändå.

      Radera
  4. Sverige har marinerats i en attityd av hjälplöshet. Det blev bättre för en kort tid, men nu upplever jag att det snabbt försämrats. Hela debatten om feminismen tex, den bygger ju helt på att kvinnor måste anses som hjälplösa offer. Eller nyanlända som måste gå före i kön till lyxbostäder. Och så fortsätter det. Rättigheter, inte krav?

    En sak politikerna lätt kan göra är att ändra incitamenten i barnbidraget. Har du tittat på den exponentiella ökningen i barnbidrag med många barn? Det är sjukt, det finns garanterat de som "lever på" ökat barnbidrag med fler barn. Så, inför istället ett skatteavdrag per barn. Det skulle ge samhället rätt incitament. Det är en fråga om att rätt föräldrar skaffar fler barn, så att ungarna fostras och sedan förväntas bidra positivt till samhället. Till skillnad från nuläget som urartar allt mer.
    Mvh investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rättigheter går definitivt före skyldigheter idag, och för att det ska funka räcker det inte ens med att de kommer samtidigt. FÖRST måste man odla, därefter skörda. Eller "Gör din plikt, kräv din rätt", som man sa förr. Aldrig tvärtom.

      Jag är ju barnlös, så nu pratar jag mot bättre vetande, men jag tänker att ju fler barnen blir, desto mindre kostnad per barn, eftersom man kan återanvända barnvagn, kläder, möbler, leksaker osv.

      Radera
  5. Visst har det funnit bemannade lekparker snarare mer förr än nu. I Hässelby på sextiotalet fanns det flera stycken. När du växte upp under sjuttiotalet fanns det ju hur mycket som helst. Arbetade i Tensta sent sjuttiotal bara där fanns det tre bemannade lekparker + kvarterslokaler med anställd personal och en ungdomsgård.Varenda skola hade fritidsassistenter. Minns däremot att Spånga villaområde knappt fick några fritidsresurser tilldelade och det knorrades en del, vilket är förståeligt eftersom pengarna var så snedfördelade, och att de var förmodligen Spångaborna som stod för de mesta av skatteintäkterna. Idag när samhället är så splittrat skulle det verkligen behövas flera mötesplatser med vuxen personal, för barn och ungdomar. Här där jag bor har ungdomar belägrat stationshuset och skrämmer upp folk och en del verkar inte ha föräldrar eller föräldrar som inte bryr alls.
    Själv är jag uppväxt i en hyreskasern där det kryllade av ungar och och påhittigheten hade inga gränser, vi ordnade allt från Luciatåg till fotbollsturneringar och lekte jämt,kanske berodde det på att vi inte var uppväxta i någon likriktad dagisanda utan den kom först generationerna efter. Våra föräldrar kom från olika delar av landet och det skapade en gemenskap där man både umgicks och uppfostrade varandras ungar, vilket verkar vara känsligt idag.
    Tror snarare det var mer bemannat när du växte upp men du kanske bodde på "fel sida av gränsen."/ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inget som helst minne av bemannade lekparker från 70- och 80-talet. En och annan fritidsgård, men även dessa tycks ha multiplicerats även om det inte låter så i debatten.

      Men visst, jag var villabarn och hade troligen inte tagits emot med öppna armar på dylika inrättningar.

      Radera
    2. Kollade upp, och Erikslund, Nydal och Spånga by finns kvar, kallades då, i vilket fall för lekparker. Du hade nog tagits emot. Men trots att områdena Tensta och Spånga låg så nära varandra samt tillhörde samma förvaltning så fanns det en osynlig gräns och det var sällsynt att barn och ungdomar från de olika orterna umgicks med varandra eller besökte varandras områden,(tappat tron på integration gjorde jag för länge sedan) Tyckte att det var bra med mycket fritidsverksamhet för barn och ungdomar, speciellt i ett sådant område som jag arbetade i, där deras enda kontakt med svenskar, förutom myndighetspersonal var vi. Man kan tycka att föräldrarna ska ta sitt ansvar, men de lever oftast så pass utanför det svenska samhället och i sin egen kulturbubbla samt att språket är en barriär och att många gånger finns det inte något intresse av att anpassa sig alls. Då det bra att det finns en motvikt till det, som går in och påverkar, tror att det skulle behövas mycket mer av sånt förebyggande arbete, om vad som gäller här. Inte för att jag är för den svenska invandringspolitik som har förts, och har inte varit de senaste trettio åren. Det var redan mycket oro då bland oss, hur det skulle se ut om tjugo eller trettio år och nu är vi där, som vi befarade. Men hur som helst kan man inte blunda för de problem och den verklighet som finns med parallella samhällen och dylikt,kanske är det försent. Det får gärna tas i lite hårdare, men förebyggande arbete är viktigare, så jag är för mer bemanning, tror att på det sättet notan skulle bli billigare för samhället i slutändan samt att strama åt svensk invandringspolitik, det håller inte i längden. Tror också på eget ansvar, men det är bara att inse att det inte alltid fungerar/ME

      Radera
    3. Av personalen möjligen, men det var en outtalad regel redan för 35 år sedan att fritidsgårdarna inte var för alla. Vi hade nog behövt vara ett stort gäng för att inte snabbt bli utmobbade. Integration var inte önskat vare sig av oss svenskar eller av invandrarna, och troligen inte heller av deras föräldrar. Har svårt att tro att det ser annorlunda ut idag.

      Radera
  6. Haha! Det är magiskt vad vissa människor gillar att skylla på andra och vilja att andra ska "fixa" deras liv. Jag upplever exakt samma sak inom vården. Många människor (patienter) vill bli "fixade" men inte göra något själv, de skyller på andra eller 'annat' för ditten och datten.

    Nu tycker jag inte barnet (som troligen skrivit brevet tillsammans med sina föräldrar) gjort något fel. Med tanke på handstilen och stavningen får man ändå hoppas på att det är en ganska ung person.
    Har aldrig heller tidigare hört om bemannade lekparker. Det är föräldrarnas jobb att se till att barnen är hyfsat vettiga. Det värsta jag skulle kunnat tänka mig om jag var barn idag är bemannade lekparker. Man ville kunna härja runt utan några vuxna i närheten!

    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är precis tvärtom när jag går till läkare eller sjukgymnast och vill ha förslag på mat eller rehabövningar för att göra det jag kan själv.

      Håller med om att det inte är barnets fel, men om en lågstadieelev formulerar sig "Vi har rättigheter att vara med våra kompisar i lekparken" blir jag lite rädd för vilka rättigheter hon tycker sig ha längre fram i livet.

      Jag förstår inte heller varför allt ska behöva vara så uppstyrt. Vi lekte på idrottsplatser, parkbänkar, i skogen eller vartsomhelst och hade inget behov av vuxna lekledare. Det fanns ju på organiserade fritidsaktiviteter och det räckte så.

      Radera
  7. Hade en lång diskussion igår men en bekant på temat ansvar för stat kontra föräldraskapet, givetvis då på temat privatekonomi och investeringar. Då jag valt att driva en blogg för att inspirera andra att precis som jag se ljuset i att själv kunna påverka sin ekonomi på andra sätt än att bara beklaga sig över den låga löneförhöjningen som kommer varje år. En bra bok på temat är Rich dad poor dad av Robert Kiyosaki där han väldigt generaliserande går igenom skillnader i hur rika och fattiga förbereder sina barn för ekonomisk framgång i livet. Jag själv grämer mig över att jag inte innan den späda åldern 32 fattade att jag kunde investera pengar. Kunde inte skolan ha skippat slöjden och gett mig lite finansiell ekonomi i praktiken istället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Slöjd, bild, hemkunskap... Det finns så många ämnen som känns mindre viktiga för att utrusta barn för framtiden än en privatekonomisk grundkurs.

      Radera
  8. Tycker detta är ett väldigt fascinerande område. Hur lyckades vi skapa detta samhälle av nästintill absolut kravlöshet. Undrar om det finns någon bok om detta.

    Reinfeldt skrev boken "det sovande folket" och där lyfts vissa av dessa tankar upp men jag tänker mig en mer renodlad bok som handlar om alla olika delar till varför det blev som det blev. Sedan ska det självklart finnas en andra del där man tittar på lösningar.

    En sådan bok kan sedan bli distribuerad över hela landet och en början på en ny folkrörelse kan ta fart. Nej nu kände jag att jag blev alltför hoppfull, jag sätter mig ner igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tråkiga svaret är väl att kravlösheten skapats för att vi som grupp vill ha det så. Annars skulle den folkrörelse du efterfrågar växa fram av sig själv.

      Jag skyller en del på folkhemstanken. Vi har skolats in i idén att staten ska ta hand om oss ifall vi bara ger den nästan alla våra pengar. Jag tvivlar på att den någonsin gjorde det. Definitivt inte nu.

      Radera