Hushållen fortsätter att låna mer
och mer, men ökningen ”har bromsats in”. I september hade
svenska folket lån på 3478 miljarder i september. Då var 2852
miljarder bostadslån, som till viss
del kan försvaras.
Men det är ju mycket andra lån också.
Bara under 2015 tog svenska hushåll blancolån för
konsumtionsändamål på 205 miljarder. Populärast där är bilar,
renovering, möbler och semesterresor. Hur man kan låna till möbler
och semester är svårt att begripa. Men vad var annat att vänta
efter att Riksbanken sänkt räntan till noll och lite till?
Jag tror dessutom inte att vi kan vänta
oss att beteendet ändras så fort räntan går upp på plus igen.
Många unga vuxna har överhuvudtaget inget minne av räntor på 4-5
procent. Och definitivt inte av ännu högre. En 30-åring idag var
sex år gammal när Riksbanken höjde räntan till 500 procent.
Den siffran känns galen för mig med,
men man anpassar ju sitt beteende till den verklighet man levt i och
kommer ihåg. På samma sätt som jag som 45-åring förväntar mig
räntor på 4-5 procent kommer en 25-åring – om vi väl kommer dit
– förvänta sig att räntan sjunker till ”normala 0-strecket”.
Rent konkret, vad kommer hända om
räntan går upp till 5 procent? Särskilt om det går snabbt kommer
många få se över sitt boende, alltså sälja och köpa något
billigare. Det riktigt tråkiga är att de inte kommer att få ett
lika högt pris som de hade fått året innan. Så om det var då de
köpte kan de gå ordentligt back på affären.
Om svenska staten fortsätter att låna
i den utsträckning den gör nu kommer de få skära ner både här
och där. Troligen kommer samhällsägd verksamhet skära rätt
friskt i personalstyrkan så då går arbetslösheten upp. Den som
både lyckas bli av med jobbet och samtidigt tvingas sälja sin
bostad till ett pris som inte täcker lånet hamnar i skiten.
För oss som har egna pengar uppstår
nya möjligheter eftersom vi kan köpa bostäder, bilar och en massa
annat till lägre priser när vi slipper konkurrera med dem som lever
på lånade pengar. Jag tror inte att vi kommer att få se ett
amerikanskt scenario där hundratusentals människor tvingas gå från
hus och hem, men med svenska mått mätt kan vi få ett chockartat
skarpt läge.
Ännu ett klockrent inlägg Micke. Har pratat en del med farsan, då jag är runt 30 och inte har upplevt höga räntor, och han berättar när han köpte huset jag växte upp i så var räntan omkring 13%.
SvaraRaderaKänner att du också är helt rätt ute med att dagens 24-åringar kommer tänka att räntan kommer komma tillbaka till 0-strecket om det blir lite höjningar. Farligt tänk.
Jag känner mig bra rustad och har planer att flytta ifrån radhuset inom några år för att kidsen ska slippa bo så trångt och jag hoppas att det blir en korrektion på marknaden. Vilket i sig också känns fel, hoppas jag att andra människor ska få det dåligt så jag kan få det bra?
Tack! Ja, då stämmer kanske min teori. För övrigt känns 13 % lika underligt för mig som jag gissar att 24-åringen tycker om 5 %, men när du säger det känner jag nog också igen tänket från tidigare generationer.
RaderaJag är kanske okänslig, men jag har inga problem att ha det bra för att andra sett till att ha det dåligt. Jag lider med handikappade och med gamlingar vars barn skiter i dem, men människor som målar in sig i hörn pga ren och skär lathet får gå någon annanstans för sympati.
Minns i början på nittiotalet, kändes som allting vände över en natt, folk fick gå från hus och hem, hög som låg. Indragningar i välfärden, nedmonteringen började då! Från att ha funnits gott om jobb, fick människor kränga ut och in på sig själva och lära sig skriva CV på otaliga kurser, anordnade av arbetsförmedlingen. Vet när jag skulle anställa köksbiträde i våran verksamhet, massor med folk sökte, även universitetsutbildade, fanns inga jobb.Det fanns många tragiska öden, känns som det är helt bortblåst och glömt nu, men jag kommer ihåg. Håller i pengarna, men inte så hårt som mina grannar födda på tjugotalet som levde väldigt sparsamt och hade miljoner på banken, allt gick till Allmänna arvsfonden. Nä, jag vill sätta lagom mycket sprätt på pengarna fast det kan ju vara svårt att avgöra vad lagom är.Elsa
SvaraRaderaJag började jobba 1990. Fanns hur mycket jobb som helst. De som istället gjorde lumpen och kom ut 1991 hade betydligt svårare.
RaderaLäste om en gubbe som testamenterade sina pengar till Allmänna arvsfonden. Hans släktingar var nog inte så glada :-).
Ett bra inlägg. Vi ska dock inte glömma bort att de med potentiella problem utgör en större grupp och därmed blir intressanta för politikerna att "hjälpa". De som får betala för eventuella sådana åtgärder är de som sköter sig. Förmodligen majoriteten som läser upplösande artiklar på denna blogg. Man kan blir lite förbannad införväg angående detta hypotetiska scenario.
SvaraRaderaHur vi i tider av nästan obefintlig ränta och skenande priser inte tar bort subvention på lån (ränteavdrag) betecknas av en stofil som jag själv som ett stort misstag.
Oavsett hoppas jag verkligen att de som sköter dig belönas för detta, men vi får väl se.
Mvh
Egon
Tack! Utan att bli alltför foliehattkategoriserad tror jag man kan säga att makten gillar människor med problem. Sådana håller sig på mattan och har inte tid eller energi att ifrågasätta och sätta sig in i saker.
RaderaHåller helt med om ränteavdragen. Nu är ett lysande läge att ta bort dem, men det verkar nästan som att sittande regering har en religion som går ut på att ingenting får bli bättre.
Intressant! Det här har det talats om enda sedan jag köpte min första längenhet i mitten på 2000-talet, det är allt jag kommer ihåg. Men vet om de höga räntorna som var tidigare.
RaderaProblemet ligger väl i alla dom som inte har möjlighet att casha sitt boende, dom som inte har möjlighet att få en hyresrätt då väntetiderna är 15-20 år. Dom som inte har föräldrar som kan gå in och hjälpa dom som många andra har. Men dom som får/fick ett lån och därigenom möjlighet till ett boende. Alla har olika förutsättningar och ibland får man spela de regler som erbjuds även om det är ett högt spel.
Som sagt ett bra och nyttigt inlägg, många lånar nog mer än nödvändigt.
Kör du själv eget cashat boende, lånat, eller hyresrätt?
Mvh / Frihetsmaskinen
Jag är ändå förvånad att inte fler bor kvar hos föräldrarna ett par extra år och lägger undan riktigt mycket till en insats. Med heltidslön och nästan inga fasta kostnader går det snabbt.
RaderaSjälv bor jag i bostadsrätt, cashad från start. Det var för övrigt rätt skönt att få säga vid kontraktsskrivningen:
Mäklaren: "Har du ordnat finansiering, hur tänker du betala?"
Jag: "Jag tänkte betala med pengar." Frågor på det liksom... :-)