På ett samhällsplan är det nog bra
att många i första hand jobbar för pengar och inte väntar på ett
jobb de brinner för. Men samhället är inte mitt ansvar (det
brinner jag inte för), mitt ansvar är mitt liv och jag tror mycket
mer på att börja från andra hållet – att hitta något man vill
göra och sedan hitta någon som vill betala en för det. Livet är
väldigt kort, sedan är man död väldigt länge.
”You can fail at what you don't want, so you might as well take a chance doing what you love.” - Jim CarreyAtt utveckla sina hobbies på bekostnad av brödjobb och att på det sättet försöka klara sin försörjning kallas på engelska för unjobbing. Det är på ett sätt motsatsen till FIRE (Financial Independence, Retire Early), att först jobba hårt och tjäna pengar som man investerar för att sedan ha råd att låta bli att jobba. Bägge har brister, om FIRE-försöket misslyckas har man på sätt och vis slösat bort en massa år, men om det man helst vill göra inte ger pengar och till slut inte ens är det man vill sitter man i skiten på riktigt.
”Unjobbing is about making a life instead of just a living.” - okänd
Drömmar förändras, det man ville på
gymnasiet är troligen inte vad man vill några decennier senare.
Pengar kommer man alltid ha användning för, men den som går in
stenhårt för en framgångsrik karriär kan ha svårt att släppa
den för att börja ”leva livet” 10-20 år senare. Särskilt som
det tycks gälla för provanställda ungdomar som inte ens gillar
sina jobb.
Detta är mycket intressant tycker jag! Frågan man bör ställa sig kanske är "Hur mycket hatar jag mitt jobb?" För kan man vara på en tillsvidareanställning som man strömlinjeformat och kan göra i sömnen tre dagar i veckan och tycka att det är helt ok. Är ju saken egentligen löst, man lever livet fullt ut i fyra dagar sedan går man på autopilot i tre dagar. Problem? Ja såklart, man skall klara sig på 60% av sin lön. Men om det inte går kan man ju arbeta ihop FIRE kapital så man får 40% av sin lön i passiv inkomst istället för 100%. Ganska många år man sparar då tänker jag. Om man däremot klarar sig på 60%, ja då är saken klar.
SvaraRaderamvh
Jag tänker att det går att tjäna pengar de där övriga fyra dagarna om man behöver eller vill ha högre inkomst. Det finns så himla mycket man kan tjäna en slant på. Kanske inte på vettig lönenivå, men som sidoinkomst.
RaderaDet pratas mycket om fire. Men det pratas inte alls om LPB ,alltså det nya att flytta till Sverige och leva på bidrag, från andras arbete. Du får till och med full andel i pensionssystemet och fram tills det kan du och din familj leva ett liv i lyx i stort sett.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Jag tycker nog att det pratas en hel del om det.
RaderaHär är en tanke: Om vi bortser från att bidrag är något man får när man inte kan försörja sig själv och antar att det går att fuska sig till bidrag, låt oss bara som tankexperiment göra det antagandet. Vilket är mest moraliskt förkastligt: fuska sig till bidrag eller arbeta och lägga ner sitt fokus med och på att sälja skräp t.ex. cigaretter eller energidryck till folk. I ena fallet tar du något som inte är ditt men gör inte så mycket avtryck i andra fallet får du en lön för ditt arbete och betalar skatt, men du påverkar andra människor negativt?
RaderaIntressant tankeexperiment, men det är som med alla "Om du var tvungen att antingen..." att jag aldrig riktigt kan släppa tanken att jag vill välja bort bägge och varken mörda X eller Y.
RaderaDet finns framförallt mycket gråskala här. Jag tror att många som lever på bidrag inte är 100 procent arbetsföra, så då blir det en fråga om att välja hur mycket man ska fokusera på sina problem. Likaså tycker jag att det är en avsevärd skillnad mellan cigaretter och energidryck. Man kan dricka små mängder energidryck utan att ta någon skada. I teorin går det även med cigaretter, men egentligen inte. Och alla arbeten kan ge negativa effekter. Om du tillverkar en bil kan någon använda den för att köra ihjäl sig själv eller andra. Betyder det då att du hellre borde ha levt på bidrag? Antagligen inte.
Jag inspirerades av vissa argument som anhängare av medborgarlön ger för att visa på att arbete inte är "heligt" men som du belyser blir akademiska frågeställningar svåra att tillämpa i verkligheten.
RaderaDärmed inte sagt att det är fel att tänka i sådana hypotetiska cirklar ibland. Men här kan jag inte svara.
RaderaJag upplever att tänka i hypotetiska banor, kan få en att ifrågasätta sig själv så man kan utvecklas. När det gäller just arbete ledde ett sådant tankexperiment mig till att jobba deltid. Helt otroligt skönt, 60% är en sweet spot för mig, då blir jag till och med bra på mitt jobb och har lite kul.
RaderaPrecis, det är så jag menar. Innan man tänkt en tanke kan man inte avfärda den som galen och ibland är den inte det.
RaderaKul att du hittat rätt! Jag har själv nästan inte jobbat heltid. Jag började med deltid, långa men få arbetspass. Sedan några år vanliga 40-timmarsveckor innan jag startade eget och kan jobba hur mycket eller lite som helst.
En viktig fördel med FIRE är avkastningen. Dvs om man klarar sig på halva lönen kan man antingen jobba halvtid i 45 år eller heltid i 15 år och sen vara ledig 30 år (inte jobba 22,5 år och sen vara ledig 22,5 år som det borde bli).
SvaraRaderaMan har helt enkelt trollat bort rätt många procent av arbetslivet.
Ja, men längs vägen kanske man har trollat bort sitt fotointresse eller sin outgivna poesisamling som hade kunnat vara både en inkomstkälla och meningen med livet genom att istället fokusera hårt på att tjäna snabba pengar.
Radera