En tweet från miljöminister Per Bolund väckte
en del reaktioner.
Att han är sur och ledsen över att
blockkollegan L hotar att stödja motståndarlaget får man förstå.
Det jag och många andra hajade till för var istället att han
kallar sitt eget gäng, S/MP-regering med stöd av V, L och C, för
ett ”samarbete i mitten”.
Och även om jag ser Bolunds eget parti
som ett utpräglat vänsterparti är det kanske ännu mer
anmärkningsvärt att han tycker att konstellationen är mitten trots
stöd av Vänsterpartiet, vars förra partiledare sa att han vill
avskaffa privat ägande och vars ungdomsförbund för bara några
veckor sedan sa att deras mål är ett kommunistiskt samhälle.
Tycker jag, men ett av svaren tycker att Vänsterpartiet är mitten:
”2000-talets ideologiska kontinentalrörelser placerar nog dagens VP i en ungefärlig politisk mitten. Hela skalan har förskjutits kraftigt högerut.”
Medelstalin.
Man kan vifta bort det som dårskap,
men är vi inte alla i centrum av vårt eget universum? Kan du lista
dina egna extrema åsikter? Jag kan det inte, i mitt liv är jag
normen. Och inte blir det lättare att placera sig själv på olika
skalor om man enbart omger sig med likasinnade.
Att få nya impulser är därför
viktigt även för oss som inte är politiker som uppfattas som ufon.
Annars kommer vi inte förstå hur vi kan spara pengar på våra
inköp eller tjäna mer pengar på bättre investeringar. Då blir vi
som Bolund, ingen bra idé.
Vilka L skall samarbeta med verkar vara en fråga som svajar betänkligt från dag till dag. Som det ser ut nu är det helt ointressant då de inte kommer sitta i riksdagen efter valet om opinionssiffrorna står sig.
SvaraRaderaJa, det är min absoluta gissning. Jag har visserligen haft fel förr, men jag tror att L ryker medan MP klarar sig. För att L ska klara spärren måste de ha stödröster, och vem kan stödrösta på ett parti som man inte vet vilken regeringschef de kommer att stödja?
RaderaJa det har du rätt i. KD har ju klarat sig ett par gånger för att moderater stödröstat in dem. Där känns blocktillhörigheten säkrare. Hur kan ens liberaler stödrösta på L när de inte själva vet åt vilket håll det lutar åt?
RaderaFör att inte tala om hur många gånger VPK hölls vid liv av sossarna på 70-, 80- och 90-talet.
RaderaLiberaler kan absolut inte stödrösta på Liberalerna för Liberalerna är nästan så långt från liberaler man kan tänka sig.
Att KD kan fortsatt vara kvar i riksdagen efter nästa riksdagsval 2022 även om de får under 4% i riket möjliggörs av att ett parti som får minst 12 procent av rösterna i en valkrets får vara med och dela på mandaten i just den valkretsen.
RaderaOch tittar man på KDs starkaste valkrets, Jönköping, så ser man att de vid senaste valet 2018 fick 11,95%
Så jo, nog har KD möjlighet att vara kvar. Folkpartiet är däremot tveksamt. MigrationsPartiet MP är nog svårare att bedöma - kanske tillräckligt många har tröttnat på migrationspolitiken de står för?
KD har dessutom ett tydligt systerparti i M som kan ge dem stödröster. Det ser jag inte hos L, och tveksamt även i MP. Jag tror dessutom att Ebba Busch har allt att vinna på efterspelet efter husaffären.
RaderaHaha, vad roligt. V+MP ett mittenalternativ! :) Säger lite om deras verklighetsuppfattning.
SvaraRaderaSom en liten motvikt om man tittar på positioneringen i USA så skulle demokraterna (som anses vara rätt till vänster i USA) ligga rätt långt till höger om moderaterna mätt med svenska mått.
På vissa sätt, men de har en del socialistiska drag också (vilket i och för sig även moderaterna har).
RaderaNämen, mycket kan man säga om denna samling till regering, men att de ligger i mitten totalt sett, det tycker jag inte. Att de i vissa sakfrågor som t.ex. avskaffandet av värnskatten lutar åt höger det må väl vara, men totalt sett med S och MP där C och V agerar stöd, och med det omfattande skattetryck som vi har, där lutar man fortfarande betänkligt åt vänster, vilket är tur för dem, då deras kommunikationsplattform SVT lämpligt nog ställer sig in på deras ideologiska planhalva, med kraftig övervikt åt MP och V.
SvaraRaderaSen kan man ju ändå tycka att detta med "höger och vänster" är ett ganska flummigt begrepp, ungefär som vänsterbegreppen "borgare" och "arbetare". Begrepp som är långt efter sin tid, och inte tillför annat än mossighet i debatten.
vart liberalerna är på väg vet nog inte ens de själva. Det naturliga hade varit ett samarbete med M, KD, SD och de själva (om de nu kommer över 4 %), men där har man låst fast sig i diverse formuleringar kring "hur mycket" de vill samarbeta med SD... de gick ju i säng med S och MP för att få igenom sin politik, så hur kan ett samarbete med M och SD vara värre?
Höger och vänster ÄR flummiga begrepp och det finns idéer åt bägge håll i alla partier, men att som Bolund generellt kalla dagens regering för mitten blir fånigt. Dock övertygad om att hans strateger räknat på det och kommit fram till att det lurar fler än det stöter bort. Märta Stenevi använde samma ord strax efter.
RaderaFlera partier verkar ha gjort icke-samarbete med SD till sin viktigaste fråga. Jag kan förstå hur de tänker, men väljarna kommer nog inte orka ta sig till vallokalen för att rösta mot. För det krävs egna förslag och idéer, inte bara att vara emot andras.
Att det för C och L är värre att samarbeta med M/SD än med S/MP/V tror jag är för att åtminstone ledningarna i partierna tycker sig ha mer gemensamt med V än med SD.
Sverige har varken mittenpartier eller geniuna högerpartier i riksdagen: Ett väldigt snävt, bajsnödigt spektrum bestående av "vänster light" (KD, SD, M), vänsterextrememism (V, MP), allmänt odefinierbar vänstersörja (S, L, C).
SvaraRaderaJa, det blir aldrig så tydligt som när politiker uttalar sig om andra länder. T ex sa väl företrädare för samtliga åtta riksdagspartier att de föredrog Biden framför Trump. 75 miljoner amerikaner hade rimligtvis röstat blankt om de blivit tvungna att välja mellan våra riksdagspartier.
RaderaSparo, något jag inte sett dryftats hitills detta år, jämfört med den här tiden för fyra år sedan, är (den symbliska) betydelsen av kyrkovalet som i år hålls september 2021, dvs om endast sex månader.
SvaraRaderaAtt viss retorik redan nu har eskalerat dryga ett och ett halvt år innan själva riksdagsvalet kan mycket väl hänga ihop med att här och nu finns möjlighet att utvärdera - och pröva - de strategier som man vill kunna använda sig av vid riskdagsval 2022, men alltså i kyrkovalet.
"Proven in combat" - taktik slår det mesta med hästlängder.
Vet inte om du kommer ihåg men senaste kyrkovalet trummade vänstern starkt på stora trumman om hemska SD, som påstods det skulle göra om svenska kyrkan till i princip ett nazisttillhåll och att de skulle se till att alla människor skulle lida helvetets alla kval redan i jordelivet, där och då. Ungefär så.
Antalet röstande ökade med 50% jämfört med valet innan, men hölls sig under 20% av antalet röstberättigade.
Nej, jag är rädd att jag missat både det och det andra. Jag känner knappt någon som fortfarande är medlemmar i Svenska kyrkan och därmed röstberättigade. Själv har jag i stort sett aldrig varit det och heller aldrig röstat i det valet.
RaderaMen hur funkade taktiken då? Bestod ökning av SD-väljare eller var det något annat parti som vann på att slå på trumman?
Jämfört med många andra europeiska länder upplever jag att Sverige har en närmast manisk och synnerligen osund fixering vid blockpolitik, och att långt innan valet peka ut vilket regeringsalternativ respektive partier ska ingå i.
SvaraRaderaAtt S i sig länge utgjorde ett eget regeringsalternativ må så vara (även om deras storlek gjorde att partiet rymde ett ganska brett spektrum ideologiskt) men varför ska ett gäng andra partier långt i förväg binda upp sig för något när man trots allt inte vet på förhand hur valresultatet kommer att se ut.
Om varje parti istället klart och tydligt deklarerade vilken samhällsvision man har, vilka övergripande frågor man ser som viktiga och vad man eventuellt vill genomföra på kort och lång sikt kan väljarna ta ställning till det, och när ett valresultat finns kan detta ligga till grund för regeringsförhandlingar mellan de som menar sig kunna hitta en fungerande lösning.
Tiden är ju sedan länge förbi då S kunde räkna med egen majoritet så någon form av förhandlingar om antingen koalitionsregering eller budgetsamarbete måste ändå till, och jag tycker det är oärligt att göra upp i detalj om detta innan valet ens hållits.
Det som stör mig mest med blockpolitiken är att partierna slår fast politiken innan valet. När "alliansen" bildades och det badades i badtunna hemma hos Maud Olofsson berättade man vilka frågor man skulle driva och på vilket sätt om man fick väljarnas förtroende. Då spelar det ju ingen roll om ett parti får 4 eller 14 procent, inflytandet blir ändå lika stort när man bestämt det på förhand.
RaderaMen oavsett det håller jag med om att det vore bra om varje parti kan berätta vad de vill göra (och inte bara vad de inte vill göra eller vad andra partier gör fel).
Tiden för renodlade S-regeringar är förbi, men på något vis beter de sig fortfarande som att det vore ett parti på 40+ procent. Jag kan inte låta bli att imponeras av att de ibland får med sig både väljare och politiska motståndare i den tankevurpan.
Exakt - man kunde ju tycka att väljarnas ranking kunde få avgöra lite mer hur stort inflytande partierna ska få, istället för att ett 4-procentsparti redan ett år innan valet gjort upp i förhandlingar med ett 25-procentsparti om hur det gemensamma programmet ska se ut.
RaderaAnledningen till att det finns olika partier är rimligen att man har mer eller mindre stora skillnader i sina visioner om samhället, och då borde man inte försöka dölja det utan spela ut det till max för att dra till sig de väljare som håller med.
Och att S är ett parti med en historia av att extremt skickligt spela maktspelet råder det inga tvivel om. Oavsett vad man tycker om deras politik måste man medge att de spelat sina kort närmast perfekt med tanke på att de tagit hem regeringsmakten två val i rad i lägen som trots allt måste betraktas som aningen svajiga. Men med tanke på att de har en långsiktigt fallande trend får man nog ändå räkna med att den tid är förbi då de skarpaste knivarna i lådan med automatik valde S för sin politiska karriär eftersom det var där de största möjligheterna fanns. Jag tror vi kommer att få se förändring på det området de kommande 10-15 åren, kanske t.o.m en separation mellan S och LO, men det får man nog ändå låta vara osagt...
Det var väl anledningen från början. Numera görs undersökningar där väljare eller experter ska försöka partibestämma olika utspel och argument, och det verkar snudd på omöjligt. Det märks ju också på att när en politiker är less på sitt parti (t ex när han/hon kuppats bort) byter de bara till ett annat, det verkar inte göra någon större skillnad för dem.
RaderaFramförallt tror jag S lever farligt eftersom de bytt ut sina gamla väljare, de som röstade på S femton val på raken alldeles oavsett, mot mer ombytliga och jag är inte säker på att partiet klarar att charma dem lika bra.
För att svara på sista frågan: ja jag kan lista mina extrema åsikter för jag har lärt mig att folk likt Bolund tror att dom är mitten när dom egentligen är långt ute på vänsterkanten. Väldigt många här i Sverige lever i en bubbla och tror att vi är världens centrum och dessutom världens facit. Det blir pinsamt när man ser det hela från utsidan.
SvaraRaderaAktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier
Men tänk om det är Bolund som är normal och du som är extrem? Det kan du ju inte se från utsidan.
RaderaHaha! Om man lyssnar av lite och jämför Sverige och Bolund utifrån omvärlden så får man en rätt bra uppfattning skulle jag säga ;). Men Bolund och hans sort har svårt att se utanför sin bubbla.
RaderaAktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier
Jag håller med, men vad är det egentligen som säger att våra bubblor är mer transparenta? Bolund skulle precis som du hävda att han har "utanförtofflor".
RaderaJo han kan hävda det... Han hävdar ju också att MP är ett parti som i första hand värnar om miljön...
RaderaLär dig mer om aktier och investeringar – läs Aktiepappa
Där har du en poäng.
RaderaVadå mitten? Alla till höger om kommunisterna är väl nazister i Sverige? Eller är det inte sant det som sossarna gapar om helt enkelt menar du?
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Citatet här uppe är inne på det:
Radera"2000-talets ideologiska kontinentalrörelser placerar nog dagens VP i en ungefärlig politisk mitten. Hela skalan har förskjutits kraftigt högerut."
Så Vänsterpartiet (kommunisterna) är mitten. Då är alla andra höger, och många extremhöger.
Regeringen brukar faktiskt benämnas "center left" i utländsk finansmedia men "50 shades of socialism" är väl bästa beskrivning av riksdagen.
SvaraRaderaUtländsk finansmedia kanske också gått på myten om att ett parti som heter Centern drar mot mitten, men Miljöpartiet är det definitivt inte, och är det väl inte i några andra länder heller. Och så stöds hela konstellationen av ett parti som heter Vänsterpartiet och förut hade tillägget Kommunisterna. Mer left än center i mitt tycke.
RaderaVet du några bra böcker om hur kommunism uppstår? Typ Venezuela eller Sovjetunionen. Har bara läst Djurfarmen av orvell så behöver mer kött på benen tycker inte historielektionerna täckte den biten tillräckligt.
SvaraRaderaNej, jag tror kommunism lättast uppstår om man inte läser böcker :)
RaderaNågon annan med boktips?