SVT skriver om Emil, 22-årig mäklare. Han har köpt sin första bostad, en
nybyggd lägenhet med havsutsikt. Det är något av en underdrift,
han kommer kunna fiska från köksfönstret.
Tidvatten...
När han skrev kontraktet för två år
sedan var räntan låg. Det är den inte längre, men Emil har en
”lösning” på det, nämligen att ansöka om amorteringsfrihet,
en möjlighet man av någon anledning har just när man köper
nyproducerat. På så vis säger Emil att han skulle ”kunna
upprätthålla den livsstil som jag lever och kanske kunna ha ett
sparande” (notera ordningsföljden).
Han säger att han valt att prioritera
boendet och inte vill behöva dra in där, men han öppnar upp för
möjligheten att överta sin farmors bil istället för den nya
leasingbil han precis beställt. Någonstans här ser vi problemet.
Om det nu är ett problem.
Emil är ingen idiot, har säkert en
hög inkomst (det har väl alla mäklare?) och på sikt kan han nog
bli framgångsrik med ordnad ekonomi och ett lyckligt liv. Men när
jag var 22 bodde jag i den sommarstuga jag övertagit av mina
föräldrar. Jag körde en rostig Volvo 145 som hade kostat mig 5000
kr och som jag senare sålde för en elgitarr och en förstärkare.
Sparo, 22, living the dream ...
Att ta ett miljonlån som jag inte klarat att amortera på eller att leasa en splitter ny bil fanns liksom inte på kartan. Jag känner mig inte gammal, men när jag läser om Emil som ser det som självklart att vid 22 ha sånt jag inte ens unnar mig tre decennier senare känner jag att jag är från en annan tidsålder. På gott och ont, men mest på gott tror jag.
Såg nån mäklare som jobbade extra som servitris pga 100 procent provisionslön och taskig bomarknad. Så mäklare , om några, bör eftersträva ekonomisk trygghet. Å andra sidan vill de väl leva som de lär och skuldsätta sig maximalt.
SvaraRaderaOkej, då finns det i alla fall mäklare som inte drar in storkovan varje månad.
RaderaDet är nog bara sk stjärnmäklare i storstäder som drar in storkovan. I min småstad har mäklarna månadslön och kanske minimal provision som tillägg och når i genomsnitt upp till en lön på 35000 kr/mån enligt en lokal studie nyligen. Där ligger nog de flesta mäklare, som ju i de flesta fall arbetar i småstäder...
Radera/Christoffer S
Okej, för de mäklare jag kollat på är ungefär som Kjell Bergqvist i Mäklarna. När de "bara" tjänar 30-40 tusen på en eftermiddag gnäller de över att "det är kundens marknad".
Radera"Jag har sparat. Jag har jobbat sedan jag var väldigt ung. Sedan har jag haft bra föräldrar som hjälpt till med en liten del"
SvaraRaderaHAH! Liten del? Jo tjena! Visserligen "bara" en 2RoK. Men en hörnlägenhet med fiskerätt! För en yngling på 22bast att sparat ihop ens i närheten av kontantinsatsen på ett sådan bygge har han ju fan fått börja med hushållsarbete ungefär när han kröp ut ur sin mor. För att sedan investera dessa i högrisk och sälja på samtliga toppar. Detta innan han börjar på förskolan...
Ja, det är synd att man inte får reda på siffror här. "Liten del" kan mycket väl vara miljoner.
RaderaHan säger sig inte ens ha råd med en glass till nästa år. Det är till att ha trygga marginaler.
SvaraRaderaFast just det uppfattar jag som ett skämt, även om det väl har någon verklighetsbakgrund att han är klar över att det inte är läge att "unna sig" efter detta.
RaderaDags att erkänna att jag gjorde nästan samma sak som Emil, trots att jag var äldre än honom da. Jag köpte en lägenhet 1991, fick lana 25% av mina föräldrar och resten av banken. Nu vet vi ju inte hur det gar för honom, men jag betalade tillbaka allt till banken pa 7-8 ar trots ett fastlan pa 16% och resten pa rörlig ränta. Kul när det gick upp till 500% en dag (NOT). Varje manad sparade jag och när jag nagon gang fick en bonus ringde jag till banken och bad om en inbetalningsavi.
SvaraRaderaDet var mindre kul när lägenhetens värde gick ner till hälften pa bara ett ar, men när jag väl salde 15 ar senare blev det en rejäl vinst. Sitta still i baten är min melodi.
/Annika
Det tycker jag inte alls låter som samma sak. Du amorterade på 7-8 år. Han tänker inleda med att inte amortera alls och jag tror inte att det är en allt för djärv gissning att han inte har tänkt bli skuldfri år 2030-2031.
RaderaJag försvarar inte honom alls, men vi vet inte hur han tänker oavsett vad han säger i ett klipp pa svt. Om han har sparat sedan barnsben och bara vill framsta som lite cool inför kompisar betyder inte att han inte tänker alls. Och att ha föräldrar som hjälper till är guld värt, även om curlande av ungar är inget jag appladerar.
Radera/Annika
Nej, precis som jag skriver: "Emil är ingen idiot, har säkert en hög inkomst (det har väl alla mäklare?) och på sikt kan han nog bli framgångsrik med ordnad ekonomi och ett lyckligt liv."
Radera"Jag körde en rostig Volvo 145 som hade kostat mig 5000 kr och som jag senare sålde för en elgitarr och en förstärkare."
SvaraRaderaÄr det en cliffhanger eller vad hände med elgitarren?
Tom-Hjördis
Den sålde jag ett antal år senare ihop med samma förstärkare om jag minns rätt, men här sviktar minnet. Det var inte mer spännande än så.
RaderaAll reklam är bra reklam sägs det, och i det här fallet med lägenhetsförsäljningen i området som minst sagt är lågt (tex 56 av 82 lgh sålda) är det läge att ta till en vinkel som SVT sväljer med hull och hår: inflationen, fallande fastighetspriser, avstannande byggverksamhet och så förstås den personliga touchen med den unga bostadsköparen som (antagligen) hamnar i trångmål.
SvaraRaderaAtt ungdomen i fråga själv jobbar som mäklare är ju inte så viktigt.
Nåväl, det var mycket duktigt att få upp Kattvik i Hudiksvall i det media där de flesta potentiella köparna finns. Och att vara 22 år och ha egen bostad är extremt vanligt i Hudiksvall (som det är på småorter), ja att flytta hemifrån när man börjar gymnasiet eller straxt därefter är även det vanligt. Barn och familj vid 20 jämnt är inget ovanligt, snarare ses det väl som lite konstigt om det inte är så.
Så en klapp på axeln, och kanske en bonus, får han nog för en bra marknadsföringsinsats - vår Emil.
Du tycks mer insatt än mig när det kommer till vad som inte står i artikeln. Mina samlade kunskaper om Hudiksvall fick jag under ett dygn när jag tillsammans med Johan Glans och Thomas Oredsson för c:a två decennier sedan åkte och uppträdde på en restaurang i "det glada Hudik", bodde på ett närliggande hotell och åkte hem tidigt nästa morgon.
RaderaEgen bostad vid 22 låter i min värld inte extremt någonstans i Sverige, men nyproduktion ihop med lite annat han säger i intervjun gör att det sticker ut en aning. Men antagligen inte extremt, vilket är lite av min poäng. Att nu är det inte extremt att som 22-åring köpa en dyr lägenhet och skaffa en sprillans leasingbil och så var det inte förr.
Det extrema kanske är Stockholm, där kan man väl lägga på ca 10 år jämfört med övriga Sverige; förstföderskor som är 35+ är väl mer norm i Stockholm än någon annanstans. Förstahandskontrakt vid 30, om man inte haft tur och fått "ungdomslägenhet" vid dagen innan man precis fyllt 26 år.... Å andra sidan rimmar det med universitetsstudier lagom klara till 26årsdagen, eller senare...
RaderaNär det gäller barnafödande tror jag att det är stor skillnad. Det var bostadskarriären jag tänkte på, där skiljer det "bara" en nolla mellan Stockholm och landbygden.
RaderaJag undrar hur Emils föräldrar har levt/lever för någonstans har han väl fått sin inställning till ekonomi o dyl.
SvaraRaderaDet brukar ju vara så att barnen tar efter föräldrarna.
//Jojje
Det är väl ofta så.
RaderaJa det är väl bara så att en arbetarunge fortsätter i föräldrarnas spår,har lite svårt att förstå att en avkomma av en wallenbärgare skulle börja jobba som asfaltaarbetare tex.
SvaraRaderaNu vet vi ju varken hur stor del av köpeskillingen som kommer från föräldrarna eller vad de jobbar med.
RaderaVerkligen tur att vi tillsammans betalar 9 Miljarder för sådan här kvalitets-tv, eller? :)
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Blanda inte in mig, jag betalar inte :-)
RaderaPrioriteringar. Förutom att fått en ofantligt mycket större ekonomisk trygghet sedan jag vände min skuta för ett decennium sedan från Slösa till Spara så ser jag det som den stora fördelen nr. 2.
SvaraRaderaAtt prioritera annorlunda än vad jag inbillar mig gemene man gör, att se öppningar, möjligheter och ev fördelar man ej ser om man flyter med strömmen.
Att jag personligen njuter en smula av att vara lite apart tar jag på mitt egna samvete.
/JB
Just så, känner igen mig.
RaderaDetta är väl ändå inte värre än det här jag just noterade: " Hej, Jag är nästan 61 år och pensionen närmar sig. Den blir jättedålig och jag undrar om det finns någon spartips till mig att dryga upp pension genom ett sparande."
SvaraRaderaHär kommer ett tips: gör om livet :-)
Radera/Christoffer S
Visserligen lite sent, men på 5-6 år kan man hinna spara ihop en skaplig slant att dryga ut pensionen med. Du får helt enkelt tipsa om min blogg ;-)
RaderaDet första jag skulle föreslå är att titta över avtal och abonnemang, samt göra en rensning i källarförrådet. Det skulle mycket väl kunna bli ett sexsiffrigt belopp redan första året.