Ett gott renommé kan vara viktigt. Jag har tydligen etablerat mig som ”søppelmannen”
i mitt bostadsområde och nu
ska jag förklara varför det är bra. Jag hjälpte den nya grannen
att lägga tak. Gammal råspont bröts bort och byttes ut, läkt
sattes upp och skarvades på takstolarna. Det blir mycket skräp och
grannen började lasta en släpkärra för ändamålet. Han skulle
slänga det gamla taket på soptippen, så jag sa: ”Släng det hos mig!”
Ingen som känner
till min hangup på spillvirke blir
förvånad. De två senaste vintrarna har jag fram till nyår endast
eldat med sågade trävaror, men nu har jag möjligen gått ett steg
till. Häromdagen fick jag ett sms från grannen med texten ”Vill
du ha brädorna?” och en bild.
Klart jag ville det. Här snackar vi helt spikfritt virke, lätt att såga upp och hantera. Kanske använder jag till och med en del av det som virke. Det visade sig att grannen var hemma hos sin svåger i en närliggande by och antagligen var svågern på väg att göra samma resa till tippen, men nu slängde grannen det på sin bil och tog hit det istället. Allt för att jag likt Eddie Murphy i En prins i New York fastslagit att det är mig man ska tänka på när man tänker sopor:
Svågern blev av med
sitt skräp, grannen gjorde både honom och mig en tjänst och själv
sitter jag nu med ännu mera ved. Alla får göra sina bedömningar.
Jag har förståelse för att man kör uttjänt virke till soptippen,
särskilt om man har ont om plats. Men när grannen kom med en säck
korta läktbitar som inte ens behöver sågas utan kan kastas direkt
i kaminen kunde jag inte låta bli att fråga varför de inte behöll
detta själva. De har öppen spis, vedspis, kaminer och till och med en fast
eldningsplats utomhus för korvgrillning eller samling runt
lägerelden.
Men nej, han
förklarade att de nu var i städfasen, att ta hand om skräpved får
komma senare. Jag tror aldrig att den dagen kommer, men jag klagar
inte. Blir det en mild vinter kanske jag kan värma mig fram till
februari innan jag börjar nöta på det vedlager jag själv har
betalat för.
Det ser ut som det är målat trä. Är det OK att elda det i en kamin?
SvaraRaderaJa, det är ok. Dels är det inte mycket färg kvar eftersom det är målat för decennier sedan och dessutom är nästan allt jag eldar omålat. Jag har pratat med sotaren om kvaliteten på mitt sot och han tyckte att det såg mycket bra ut.
Radera"kvaliteten på mitt sot" … Förlåt att jag skrattar, men det låter underbart nördigt ut! Kul!
RaderaDet var han som tog upp ämnet. Jag visste faktiskt inte att man kunde se sånt, men han sa att det tydde på att det eldas bra grejer i rätt temperatur. Det lät bra, så det tog jag med mig. Sedan övergick vi till att prata storlek på sotluckor, ett annat ämne jag tidigare diskuterat väldigt sparsamt :-)
RaderaSöppelmannen... Det roligaste är att du låter lite stolt över namnet :)
SvaraRaderaStolt är mycket sagt, men jag tycker att det är lite roligt.
RaderaImponerande initiativ ändå — det är alltid rörande när någon börjar nosa på ämnet resurshantering, även om det fortfarande sker på amatörnivå. Själv slutade jag kalla det "spillvirke" när jag insåg att varje bräda har ett syfte, även om det kräver ett visst mått av vision och planeringsförmåga att se det.
SvaraRaderaAtt elda med spikfritt virke är förstås grundkurs, men jag antar att vi alla måste börja någonstans. Jag ser fram emot uppföljaren där du börjar sortera efter träslag och fuktkvot innan klyvning — då kanske vi kan prata på riktigt. Men stort ändå att du håller liv i branschens mest underskattade konstform: att veta skillnaden mellan skräp och tillgång.
Välkommen till klubben!
Jag tycker inte att ordet spillvirke motsäger att det har ett syfte, men det är kanske ordklyveri. Jag vill ändå på något vis skilja detta material från vedklabbar.
RaderaI en av mina kaminer tar jag enkelt ut spikar/skruvar efter att virket det suttit i brunnit upp, så jag sorterar materialet i två högar där den ena öronmärks för den kaminen. Askan från den kaminen slängs utifall att jag missat metall i den, medan övrig kaminaska används på olika sätt:
https://sparosverige.blogspot.com/2023/10/nyttan-av-aska.html
När det gäller fuktkvot håller allt virke som säljs max 18 % när det lämnar sågverket. Efter ett halvår i vedboden är jag övertygad om att allt kommer ner till det igen. Jag har dubbla vedlådor vid varje kamin, så när en töms hämtas en ny och får då tid att torka ytterligare medan veden i den andra eldas.
Det där med träslag struntar jag i, men merparten av virket är av gran. Någon skillnad märker jag dock när jag eldar. Exempelvis ger ved av fruktträd väldigt bra värme, men det ingår såklart inte i den blandved jag köper.
Självgodhet är icke en dygd, Mr T Boone Pickens.
RaderaHur lever man upp till ett sopigt ryckte? :-)
SvaraRaderaBra fråga! Jag har inte tänkt på det så jag är nog en naturtalang.
RaderaHa ha, du är som en modern Robin Hood, som tar från tippen och ger till kaminen. :-)
SvaraRaderaI Sparo bor en liten miljöpartist ;-)
RaderaDet är det jag säger, jag är miljömupparnas våta dröm utan att ens försöka!
RaderaDu tar verkligen det här med sparande till en ny niva, och lever upp till ditt nick name. Bra där!
SvaraRadera/Annika
Jag försöker ta vara på allt. Den senaste timmen har jag t ex sprungit runt och jagat en bisvärm som rimligtvis kommer ifrån någon av mina kupor. Tror att jag har den nu :-D
RaderaUrsäkta min okunskap men hur jagar man en bisvärm?
Radera/Annika
Det korta svaret är att man springer runt med en låda och känner sig väldigt liten med tiotusentals bin som surrar runt huvudet. Tricket är att om jag fångar in en av dem - drottningen - kommer de andra att följa efter. Det blir ett blogginlägg om detta när jag vet hur det slutar. Efter en kort kaffepaus från bigården ska jag öppna två kupor som jag känner är de starkaste kandidaterna till att ha tappat den här svärmen. Om en av dem saknar drottning och har misstänkt lite bin tror jag mig veta varifrån svärmen kom. Men i teorin kan det vara grannens bin som kommit på besök.
Radera