Igår lovade jag en fortsättning beträffande att leva livet när man blir gammal. Det är såklart en risk att man sparar hårt för att plötsligt upptäcka att man inte längre vill eller orkar göra det där man inte tog sig råd till tidigare. Vad har man då för glädje av pengarna?
Lite på samma tema bantade min mor mer
eller mindre hela livet. Inte maniskt, men hon tänkte alltid på
vikten och testade ett antal dieter. När hon till slut fick dödlig
cancer och dessutom tappade i vikt sa jag att en fördel ändå är
att ”nu kan du vräka i dig precis vad och hur mycket som helst
utan att behöva tänka på vikten”. Men då hade hon inte längre
någon matlust.
Nu över till en gladare historia.
Eller ja, den börjar ännu tristare. Jag hade en granne som aldrig
haft några pengar att tala om, men när han nått pensionsålder
sålde han sitt hus. Det gick ungefär på ett ut med lån och inköp
av lägenhet, men innan han sålde huset styckade han av tomten och
behöll en insynsskyddad hörna där han byggde ett nytt hus som han
kallade sin ”pensionsförsäkring”.
När det huset var klart och sålt skulle han
och sambon ut och resa minst ett år i den nyinköpta husbilen. Men
en kväll somnade sambon framför tv:n och vaknade aldrig mer.
Mannen, nu närmare 70 och som överlevt cancer två gånger,
bestämde sig för att göra husbilsresan ensam. Efter den flyttade
han från den gemensamma lägenheten till en ny. I den vevan var han
bostadslös ett par veckor och drog därför iväg till Asien under
tiden.
Nu har det gått ett par år och
ytterligare några resor. Han har sålt den nya lägenheten och rest vidare till ett annat asiatiskt land där han är i färd med att starta ett
kafé. Jag är inte avundsjuk på resandet, men jag hade varit nöjd
om jag haft hälften så mycket energi.
Lång historia som kokar ner till att vi omöjligt kan veta vad vi vill på ålderns höst. För några år sedan tänkte han leva stillsamt familjeliv i en svensk småstad sina sista år. Nu snickrar han kroginredning och håller han på att bli krögare på andra sidan jorden. Men något vi nästan säkert kan veta är att vilken verklighet livet än kastar in oss i är det aldrig fel att ha pengar.
Vilken story med din granne, önskar jag också haft den energin.
SvaraRaderaRent ekonomiskt skulle jag kunna göra samma sak nu på stört.
Men jag gör som Fritiof Nilsson Piraten, jag skjuter upp det till en annan dag. :-)
Ja, det var oväntat. Jag tänkte att det här reser han sig aldrig från, men det gjorde han med besked.
RaderaProkrastinering är också en konst.
@FIRE 2025
Radera"Men jag gör som Fritiof Nilsson Piraten, jag skjuter upp det till en annan dag. :-)"
Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972.
https://www.piratensallskapet.se/wp-content/uploads/2024/03/gravstenen-1-scaled.jpg
Tom-Hjördis
Vilken fantastisk energi. Själv har jag just fält 2 st träd (en Lärk och en Björk) i bauta storlek och bävar inför efterjobbet... Mvh Magnus
SvaraRaderaDet förstår jag. Själva fällandet innehåller åtminstone lite action. Efterarbetet är bara trist.
RaderaPengar är till för att användas, men man skall se till att ha pengar idag, imorgon och även i framtiden för man kan ju bli 100 år.Det gäller att spendera sina pengar på det som ger välbefinnande och livskvalitet inte vad andra anser att man skall spendera sina pengar på.Man kan även ha olika intressen och önskemål om vad man vill spendera sin pengar på i olika åldrar så har det varit för min del.Jag har alltid använt mina pengar till det som jag vill göra och det har varit trevligt att spendera väldigt mycket pengar på nya bilar när jag var ung, medan jag nu istället använder mina pengar till att resa och jag en en begagnad bil som mest står parkerad, men det blir en dagstur med bilen då och då för mitt nöjes skull när det är fint väder.Man blir inte yngre så det gäller att njuta av livet varje dag och nu skall jag njuta av att tvätta...Mvh Peter Jansson
SvaraRaderaJa, det är stor skillnad på människor och tidsperioder vad man vill lägga pengar på, men ha dem måste man oavsett.
RaderaVisst är det så, att man lägger pengar på olika saker genom livet. Rätt intressant. Under några år spenderade jag ruskigt mycket pengar på vinylskivor, sedan frimärken, konst, resor. Inget jag är missnöjd med.
RaderaI dag är det mer back to basics, har snart lyckats sälja av det allra mesta av det jag inte verkligen behöver eller sätter stort värde på. Nu är fokus på, ja, frigörelse? Skapa ett lättrörligt liv? Ungefär så. Tid att skapa, för mig själv och andra.
Jag har gått från att handla lite till att handla mindre. Nu försöker jag sälja mer än jag köper.
RaderaMen se där, ännu en anledning att emigrera. Tack för kaffet.
SvaraRaderahttps://www.riksbank.se/sv/betalningar--kontanter/sa-betalar-svenskarna/betalningsrapport-2026/riksbankens-policyrekommendationer/en-beloppsgrans-pa-10000-kronor-bor-inforas-vid-kontantkop-i-handeln/
Samtidigt som man pratar om att det är viktigt att tillåta kontanthandel och ibland att det är viktigt att folk har kontanter, så kommer man med sådana där idiotutspel.
RaderaStor skillnad mot Norge. Det är inte många som handlar kontant här heller, men ALLA butiker tar emot kontanter. Jag frågade en gång hos tandläkaren om man kunde betala med pengar (en lite provokativ fråga jag ofta ställde och fick nej på i Sverige) och möttes av en konstig blick :-)
Ännu en konsekvens av gängbrottsligheten som politikerna indirekt orsakat. Alternativet till att rekommendera en gräns på 10 000 kr för kontanter är att göra som NK och förbjuda kontanter helt för att hindra att kriminella investerar brottsvinster i lyxprodukter.
RaderaTom-Hördis
*Tom-Hjördis
RaderaDet går att dra paralleller till övervakningssamhället. Det är en konsekvens av gängbrottsligheten som politikerna indirekt orsakat. Invandringen leder till en polisstat. Jag antar att "vi" inte såg det komma.
Tom-Hjördis
"Men något vi nästan säkert kan veta är att vilken verklighet livet än kastar in oss i är det aldrig fel att ha pengar."
SvaraRaderaOch att uppleva en mening, aktivt forma sitt eget öde och ta ansvar för sina val. Vilket gubben i Asien verkar göra.
Tom-Hjördis
Ja, verkligen!
RaderaDet enklaste är väl att skaffa sig en ursäkt att ha kvar pengar när man dör t ex efterlämna arv till sina barn eller testamentera pengar till en välgörenhetsorganisation. Då kan man vara död utan att behöva skämmas för att man är rikast på kyrkogården.
SvaraRaderaTom-Hjördis
Jag skulle inte skämmas för det heller, i den mån det är möjligt att skämmas när man är död. Men det är ju dumt att ge pengar till någon/några som inte förtjänar dem.
RaderaJag har en typ av försäkring som faller ut någon dag efter det att jag dör. En närstående får då runt 100 000 kronor att lägga på begravningskostnader, resor till och från begravningen, catering, hotell och annat. Det är fan inte billigt att dö.
SvaraRaderaNej, det är inte billigt att dö, men det går verkligen att pressa den kostnaden:
Raderahttps://sparosverige.blogspot.com/2019/10/den-enes-dod.html
Och för den som undrar: NEJ, det är inte priset på begravningen som avgör hur mycket man sörjer, så anlita en billig begravningsentreprenör som gör ett minst lika bra jobb som de stora, dyra kedjorna Ignis och Fonus, ta inte begravningsfikat hos kyrkan om de tar ockerpriser (vilket kyrkor ofta gör) och kör en billig kista med bårtäcke över, den ska ändå fyllas med blommor och sedan eldas eller grävas ner, gör bouppteckningen själva och så vidare, och så vidare...
Förlåt, men detta är ett ämne jag går igång på, det är många som försöker passa på att lura människor i sorg.
@Anonym
RaderaAtt dö kostar pengar om du dör långsamt (sjukvårdsbesök, mediciner mm) men att begravas är gratis för den som saknar tillgångar. Socialtjänsten betalar för en enkel men värdig begravning om dödsboet saknar tillgångar. Ansökan görs av dödsboet (anhöriga) innan begravningen beställs. Bidraget täcker ofta kostnader upp till ett halvt prisbasbelopp, vilket 2026 innebär ca 29 600 kr.
Tom-Hjördis
Jag vet inte riktigt varför, men jag valde Fonus. Trots att jag tog bort *allt* som inte verkligen var nödvändigt, och trots att jag faktiskt kunde pruta ner kostnaden till en hyfsat rimlig nivå, så skulle jag aldrig använda Fonus igen. Vilket geschäft! Till och med Fonus-representanten skämdes.
RaderaJag var först tveksam till att göra bouppteckningen själv, men läste på och fixade biffen rätt enkelt. Utmärkt information från Skatteverket. Tips från coachen: värm upp innan det blir skarpt läge. I mitt fall försvann det 90 000 kronor till någon gammal flamma till farsan, som försvann ut i periferin för 30 år sedan. Det hade räckt med hans namnteckning för att hindra det. Ta dig besväret, gå igenom alla papper innan päronen kilar runt hörnet.
Och igen, tänk på de efterlevande när det närmar sig din tur. Jag tror att många anhöriga har det tufft att betala allt kring begravningen, och får vänta tills arvet kan landa på kontot. Det gäller särskilt om det finns en fastighet med i bilden, som måste underhållas och ställas i ordning innan en försäljning är möjlig. Och elen måste betalas, även om det bara är underhållsvärme.
Tom-Hjördis: Jag, om den döde var helt pank, men det tror jag hör till ovanligheterna och även då är det nog vanligt att familjen väljer att betala själva.
RaderaAnonym: Jag valde Ignis första gången och i mitt fall handlade det om ren okunskap. Senare kom jag i kontakt med en enmansfirma som skötte allt praktiskt till strålande belåtenhet för en tredjedel av vad Ignis tog. Anlitade honom tre gånger och har tipsat andra därefter.
Banker är ofta otroligt krångliga för att betala räkningar och sånt från dödsboets konto. Vet man om att det ska hända (dödsdom eller riktigt gamla människor), snacka ihop er och för över pengar innan. När min mamma dog valde jag att betala allt från mitt konto. Autogiron stängdes av och skärmdumpar togs på alla konton innan dödförklaring.
Väldigt bra om man kan gå igenom alla papper och ha en färdig strategi när döden inträffar. Det är ändå så himla mycket att ta tag i då, så försök göra allt som går i förväg.
Tom-Hjördis, i teorin tar Socialtjänsten kostnader upp till ett halvt prisbasbelopp, ja. Men inte begravningsmat med kaffe. De vill också att elen till en fristående fastighet ska stängas av, skit samma att vattnet fryser.
SvaraRaderaDärför rekommenderar jag att man har en försäkring som faller när man dör, till den anhöriga som ska rådda begravningen och eventuellt hålla en fastighet i skick innan försäljning.
Det är en lösning, men försäkringar kostar pengar. Själva affärsidén för försäkringsbolaget är att den ska kosta mer för kunden än vad som betalas ut. Om möjligt är det bättre att betala ut ett förskott på arvet som täcker begravning och akuta kostnader. Starta ett gemensamt konto om inte arvingarna litar på varandra. Är man öppen och tydlig tror jag att det löser sig.
RaderaSant, ett gemensamt konto kan vara lösningen. Då är det upp till att lita på de blivande arvingarna. I och för sig, om de lägger pengar på glass och ballonger, så får de ta notan när den dagen kommer.
RaderaOm arvingarna lägger begravningspengarna på glass och ballonger är de inte människor :-)
RaderaOch av fakturan från Fonus för farsans begravning betalar Socialtjänsten en tredjedel, inte mer. Nu kunde jag hantera det, men andra som får inkassokrav får det tufft mitt i sorgen. Går kanske att strunta i, möjligt.
SvaraRaderaHoppas andra väljer de begravningsentreprenörer som tar en tredjedel av Fonus kostnader.
RaderaSå dags nu, men jag tittade just på möjligheten att nixa Fonus bårtransport, och istället välja ett "fritt" alternativ. Då blir det ungefär halva Fonus kostnad …
RaderaNär det är dags för mig blir det kremering i det land jag emigrerat till (Europa), sedan ett DHL-paket till kyrkan. Nä, nu skämtar jag … Det finns andra, mer godkända transportsätt för begravningsurnor. Ska prata med mitt lokala konsulat, så att det är förberett så långt det går.
Ja, mycket pengar att spara genom ett smart, men enkelt val.
RaderaFör egen del vill jag inte tillbaka till Sverige efter min död heller, men kom nu att tänka på en kompis som själv fraktade sin döda pappa mellan instanserna eftersom han tyckte att det var vidrigt hur de kunde ta flera tusen kronor för en biltransport på några minuter. Någon av resorna tror jag täcks av staten, men inte alla.
Anonym 1530
RaderaDu kan strunta i att betala om du inte vill göra det. Alla fakturor till en person som dött är till dödsboet. Ingen efterlevande ärver skulder.
Själv misstänker jag att ett par av mina syskon kommer vilja slå på stort pga deras dåliga samveten. Men vi är två som tänker mer på pengarna så när vår mamma dör får vi se hur vi kommer överens.
Och det finns ingen möjlighet att ta diskussionen ihop med mamma? Är hon klar i huvudet tror jag att det alltid är att föredra att höra med huvudpersonen hur hon vill ha det.
RaderaSom jag skrev i förra inlägget har jag även här sett om mitt hus sedan manga ar. Det finns registrerat hur jag vill ha det när liemannen knackar pa. Det blir kremering, ingen jävel ska behöva ha en grav att bekymra sig om, de som vill komma ihag mig gör det nog ända.
SvaraRaderaJag tänker flyta runt i vattnet pa den sista resan (ja, ska strös ut där), sa kanske jag far se en världsdel jag missat i levande livet 😊. Om jag nu hade trott pa sagorna i alla religiösa böcker. Skulle ha fötts som hindu och reinkarnerats, förhoppningsvis som katt! Fast det klart, de gillar inte vatten, sa den teorin spricker.
/Annika
PS. Inga kostnader kommer att läggas pa efterlevande, det har jag ocksa tagit hand om.
Att skippa gravsten med tillhörande dåligt samvete över vissna plantor tycker jag är klokt.
RaderaJag tycker att det håller med ett liv, helt oreinkarnerat:
https://www.youtube.com/shorts/sorSIAbAP6o