Jag brukar inte diskutera Melodifestivalen, men nu gör jag ett undantag trots att jag själv inte sett programmet sedan början av 1990-talet. Efter det har jag nog bara hört en handfull svenska vinnarbidrag, men 2007 delade jag scen med Claes-Göran Hederström, om någon till äventyrs minns honom. På scen dömde jag ut texten till hans vinnarlåt och bakom scenen diskuterade vi katter och myrors lokalsinne.
Men nu kom vi från ämnet, det här är
en ekonomiblogg och nu tänkte jag snacka tittarsiffror. För tio år
sedan, 2016, sågs finalen av 3,7 miljoner i Sverige. För fem år
sedan var siffran tre miljoner blankt och i år sågs programmet av 1,9 miljoner svenskar.
Många
människor, men det betyder att fyra av fem inte såg det, trots
massiv reklam, och inte ens när programmet var som populärast var
det mer än en tredjedel som brydde sig. Ändå anges tävlingen som
en stor anledning till att Sverige behöver statligt finansierad tv.
Varför det?
Eurovision Song Contest kostar de svenska
tv-tittarna ”några tiotals miljoner” varje år, och över hundra miljoner de gånger Sverige vinner och tvingas arrangera skiten. Det är långt
ifrån det största skatteslöseriet i historien, men vad drar man
för slutsatser av att allt färre tittar? Bara i år gick
tittarsiffran för finalen ner med över en fjärdedel. Betyder det
att man drar ner nästa års budget med en
fjärdedel? Knappast. Annars hade det väl varit oerhört lämpligt,
särskilt nu när SVT har ett sparkrav på 355 Mkr, att ta pengarna
från produktioner tittarna uppenbarligen inte vill ha.
Sedan kan jag inte låta bli att undra
vad det är som kostar. Sändningsrättigheterna går på någon
miljon. Sveriges musikaliska bidrag framfördes av en sångerska och
några dansare. Att skicka dem till Österrike ihop med ett team på
3-4 personer kan inte gå på många kronor, och så en kommentator på det. Jag tänker inte göra
deras jobb (själv hade hellre producerat och tittat på svartvit
dubbad dockfilm), men här finns definitivt pengar att spara.


"några tiotals miljoner" låter lågt. har läst att det handlar om över en halv miljard när man inkluderar "mello" och den kvalserien. Vet inte om det stämmer? För egen del blir det iallafall noll minuter tittande. Fast full licens/skatt oavsett vad SVT lägger pengarna på.
SvaraRaderaJag vet inte vad som ingick i prisuppgiften, men när det gäller de många deltävlingarna är ju det ännu enklare att avveckla. Inte ens bland dem som ser programmen har jag hört en enda människa som tycker att det blev bättre när man gick från en till massor av deltävlingar. Att gå tillbaka till tio bidrag i ett enda kval borde ha gjorts igår.
RaderaAlla mellodeltävlingar i olika städer där de aktuella kommunerna går in med en miljon eller två. Till vilken nytta? Visst, det blir väl några extra hotellbokningar, restaurangbesök och så klart marknadsföring av staden, men blir det någon nettovinst?
SvaraRaderaKanske är det så att kommunerna ”bjuder” på glass och ballonger till folket, för att hålla dem lugna. Minskad avfolkning?
Åtminstone ser jag inga synergieffekter. Jag gissar att tittarna redan glömt vilka städer som höll årets deltävlingar, så det blir nog ingen framtida turistvåg av det.
RaderaDe kan ju bekosta hela spektaklet med biljetintäkter... från dem som vill. Vi andra som inte vill ha skiten kan skulle slippa. De har ju ingen musiksmak för fem öre... Det är så låg nivå, obegåvat.
SvaraRaderaSamma upptempolåtar år efter år...
RaderaDe biljetterna blir nog dyrare än backstage-pass till Metallica och U2 om de inte också börjar pressa kostnaderna.
RaderaBra spartips för SVT!
SvaraRaderaFörutom melodifestivalen har vi ju några andra produktioner av typen dokusåpor som vän av ordning undrar över varför dessa ska visas i SVT och därigenom finansieras med våra skattepengar. Exempelvis 'Gift vid första ögonkastet', 'Alla dejtar alla' och 'Sveriges sämsta bögklubb'. Listan kan säkert göras lång.
/Ingenjören
Två av de där har jag inte ens hört talas om. Den sistnämnda hade kunnat vara ett kul uppslag till en dramaserie, men dokusåpor gav jag upp hoppet om för minst tjugo år sedan.
Radera