Det finns många spännande aspekter av biodling, men för mig är honungen det centrala. När det börjar rinna in nektar i kuporna och när ”dragen” efter respektive blomster (i mitt fall främst maskrosor, hallon och ljung i tur och ordning) är igång vill man veta hur länge det ska hålla i sig och hur många kilo det ska ge.
Det sistnämnda är svårt att
uppskatta även om jag börjar få en aning när jag ser hur många
skattlådor jag kan sätta på kuporna, men helt konkret blir det
inte förrän jag börjar skörda honung. Det gör jag sedan förra
året tre gånger per säsong – i början av juli, i slutet av juli
och i slutet av augusti.
Årets första skörd inbringade elva
lådor à tio ramar, alltså 110 stycken. Varje ram borstas ren från
bin som sedan får klara sig med lite mindre yta än tidigare, men vid
behov ger jag dem nya tomlådor att fylla upp. Fuktkvoten i honungen
kontrolleras och de ramar som är för våta ställs på tork i
staplar med ett lock täckt av datorfläktar, i ett rum med en
avfuktare. Där får de stå tills de är tillräckligt torra.
Sedan är det dags att slunga honungen.
Täckvaxet tas bort med en avtäckningsgaffel, ramarna ställs i en slunga, som
är en slags centrifug som snurrar ramarnas tills honungen skvätter
ut på slungans vägg, rinner ner mot botten och en kran. Därefter
silas honungen fri från vaxrester och hälls i tunnor där jag rör
honungen morgon och kväll tills den får den krämiga konsistens den
ska ha när den är färdig. Detta är känsligt, den färdiga
honungen tappas på glas när den är klar, varken för tidigt eller
för sent, och har jag något annat i kalendern då får det stryka
på foten.
Först därefter, när honungen är buteljerad, vet jag exakt hur mycket honung det blev, men jag har som sagt ett hum redan i bigården och ännu mer vet jag efter slungningen. Den gör jag idag, från tidig morgon till sen kväll (med korta datorpauser). Sedan återstår det alltså ytterligare en slungning innan jag har facit för sommarhonungen. Efter det tar jag med mig bina till ljungtätare nejder där de ska få samla ljunghonung, men dit är det ytterligare någon månad. Idag gäller slungning: Fyra ramar avtäcks och slungas medan fyra nya förbereds och så upprepas processen tills jag är så less att jag kan skrika. Samtidigt är det ju detta jag väntat på sedan i höstas. Äntligen lön för mödan.
Imponerad av din insats och uthållighet! Så mycket arbete, men det genererar också glädje.
SvaraRaderaSjälv grundar jag för ett eget bokförlag, ska ha halvdussinet titlar klara till starten nästa årsskifte. Finns mycket att göra där, som med biodling.
Jadå, ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar, som Karl-Bertil Jonsson fastslog.
RaderaJa, det kan jag tänka mig är ett himla jobb. Lycka till med det!
Intressant att läsa för en som inte är insatt.
SvaraRaderaEftersom honung kostar en del att köpa i butik vore det roligt att veta ungefär vad en rimlig självkostnad exklusive arbete per burk är för en hobbyodlare som du? Samt ungefär uppskattad uppskattad arbetstid per burk?
Inte för att jag tänker börja, utan för att jag inte har en aning men vill bredda min allmänkunskap.
Det är verkligen helt omöjligt att säga. Inte minst för att samma antal arbetstimmar som året innan kan ge dubbelt eller hälften betalt, det beror på naturen.
RaderaMen varje bi genererar under i snitt en tesked honung under sin livstid, så mycket jobb blir det :-)
Givetvis, men du har väl rimligtvis gjort ett prisspann som självkostnaden bör hamna inom? Annars måste det vara svårt att sätta ett försäljningspris som ger lagom vinst och med minimal chans till förlust.
RaderaJag sätter mest pris efter vad andra tar och vad jag märker funkar. Med självkostnadsidén och det där att det vissa år kan vara dubbelt så mycket jobb för samma mängd honung skulle jag annars behöva dubbla priset vissa år och det lär ingen kund gå med på. Jag tar dock lite mer för ljunghonungen eftersom det är mycket mer jobb med den, men det är många odlare som inte gör det heller.
Radera"Lagom vinst" vet jag inte riktigt vad det skulle kunna vara, men "minimal chans till förlust har jag nu efter några år, när jag inte expanderar (åtminstone försöker att inte göra det). Då blir ju kostnaderna någorlunda konstanta.
Jag ska aldrig säga att det är dyrt med honung igen. Vilket jobb det ligger bakom. Hur kan man ens lära sig alla moment? Det verkar såå krångligt. Vad tycker bina om det hela, att du tar deras honung som de har jobbat så hårt för? Det måste ju kännas tröstlöst för dem. Får de något annat i utbyte?
SvaraRaderaMan lär sig nog aldrig allt. I morse stod jag och skruvade med elektronik i slungan och det är lååångt över min kunskapsnivå. Men nu funkar allt och tjugo ramar är slungade. Jag gick upp för fyra timmar sedan, så jag hoppas att öka tempot lite om jag ska kunna sluta arbetsdagen innan gryningen i morgon.
RaderaVad bina tycker kan du se i The Bee Movie där Jerry Seinfeld som biet Barry upptäcker att människor säljer honung i butik, till råga på allt på rea :-(. Den rekommenderar jag för övrigt alla att se. Inte helt korrekt i sin beskrivning av verkligheten (och då menar jag inte bara att bina pratar), men den är kul.
Än så länge har de gott om honung i kuporna. Så småningom tar jag allt, men då får de sockervatten istället och det gillar de faktiskt bättre. Åtminstone slipper de toalettbesök under vintern genom att äta socker istället för honung och det är rätt viktigt för dem att inte bli nödiga på vintern.
Nehej, slungan väntar...
Nu “snackar” du grekiska igen, men bry dig in om att förklara (vilket var snällt att du gjorde med läkt och reglar och allt vad det var), för att jag, som är paniskt rädd för nästan alla insekter, skulle börja med biodling är lika sannolikt som att en svensk politiker skulle halla vad den lovat. Lycka till med honungsskörden!
SvaraRadera/Annika
Äh, bin behöver man inte vara rädd för, de är ju snälla! Men jag inser att hela den här processen inte blir glasklar för den som inte provat. Kontentan är att honungen ska flyttas från cellerna i honungsramarna till färdiga försäljningsburkar via slunga och tunnor. Varje gång glömmer jag hur tungt och kladdigt jobb det är.
Radera