Vi ser alla människor med dyra bilar, i dyra kläder och hus, med välbetalda jobb. Det är lätt att tänka att det där är en rik människa. Någon gång stämmer det säkert, men ganska sällan, tror jag. Av två skäl:
Sverige har relativt små inkomstvariationer. Du tjänar mer som direktör än som städare, men undantag finns även där, och efter skatt och eventuella bidrag är det inte så stor skillnad (om du inte är chef för en myndighet eller ett stort börsbolag). Det betyder att den som har dyra saker ofta inte har så mycket pengar kvar.
”Tog en sväng med båten.”
Jag har aldrig träffat en riktigt rik människa som ansträngt sig för att framstå som rik. Den stereotypa nidbilden av en rik människa med en fet cigarr och en tjock plånbok är just en nidbild. Jag har däremot träffat en hel del inte så rika människor som jobbat hårt för att ge ett rikt intryck.
Så chansen att den tillsynes rika
människa vi möter i själva verket är belånad till öronen och
att ”Burk-Curt”-figuren vid sidan om har mer pengar på banken
och börsen är ganska stor. Går jag till mig själv tror jag att få
som träffat mig vid första (eller för den delen tionde) anblicken
tänker att jag är tätare än genomsnittet.
Det är för- och nackdelar med det. Man riskerar att få sämre service i butiker när man för ovanlighetens skull bestämmer sig för att spendera och dyker upp i sin femtio år gamla skrothög. På plussidan är det ingen tänker att jag ska ta krognotan för att den märks mindre i min plånbok.
Hur som helst finns inget alternativ för mig. Det är få företeelser jag föraktar mer än människor som låtsas att de är mer lyckade eller framgångsrika än de egentligen är. Och i det moderna samhället förväxlas ju ofta framgång med pengar, trots att det är två helt olika saker.
Det är väl hela poängen med många bilmärken, klädmärken klockmärken och mycket annat. Marknaden för prylar som visar att man är (eller i alla fall låtsas vara) rik måste vara helt enorm.
SvaraRaderaSjälv framstår jag nog mest som en helt normal fattiglapp till vardags.
Fråga inte mig. De gånger jag vill köpa ett specifikt märke (senast i veckan en Braun kaffebryggare) handlar det inte om att visa vem jag är utan beror på att jag varit enormt nöjd med mina senaste två bryggare av samma märke, så då tänker jag att det är bäst köp för bäst kaffe och minst problem.
RaderaJag tänkte mer på Ferrari, Louis Vuitton och Rolex :)
RaderaJag förstår det, och det är fullt möjligt att någon även köper dessa märken för att de är så bra, men mindre sannolikt än med Braun.
RaderaJag är en cash-person, det är bara räkningar som jag betalar pa nätet. För ganska manga ar sen gick jag till banken och tog ut en jättesumma, sa stor att jag fick ga in i ett rum med den bankanställde och en sedelräknare. Det var en upplevelse i sig.
SvaraRaderaJag fick pengarna i ett kuvert som jag stoppade i innerfickan pa jackan. Bankkillen var lite orolig och fragade om jag verkligen skulle ga omkring med sa mycket pengar. Titta pa mig, sa jag, tror du att nagon skulle tro att jag promenerar omkring med den summan? Da log han lite och sen gick jag. För att förtydliga, jag ser inte ut som en uteliggare, bara som en helt vanlig person.
Pengarna förvarade jag sedan bland en massa andra papper, där ingen potentiell tjuv skulle leta.
/Annika
Också en klar fördel. Tänkte på det någon gång i min ungdom när jag gick runt med pengar för att köpa en bil, kanske 30-40 tusen, som var väldigt mycket för mig då.
RaderaInte i madrassen? :-)) F-n ingen har pengar i madrassen längre... 👀
RaderaDet låter himla opraktiskt att ha det :-)
RaderaNumera älskar jag att se fattig ut och som en äldre ful man i mängden som ingen bryr sig om.När jag 1992 var och provkörde en ny Volvo 850 i mina lite lagom slitna vanliga kläder så fick jag det när jag frågade den personen som hade hand om demo-bilarna.Är det något du vill fråga om så kan du fråga någon av säljarna sa den personen som lämnade ut nycklarna till den bilen som jag skulle provköra.När jag kom tillbaka så var säljarna inte det minsta intresserade av att prata med mig utan säljarna stod och pratade med varandra utan att ens bry sig om mig så jag gick därifrån och jag njöt för fullt.Ja, jag köpte en splitterny Volvo 850 1992 för 214000 kr om jag minns rätt hos en annan bilhandlare som ville sälja bilar och inte brydde sig om hur jag var klädd och jag köpte bilen kontant.Jag var då bara 26 år så bilhandlaren hade nog räknat med att tjäna mer pengar på att få finansiera bilen och att jag skulle köpa den på avbetalning, inte att jag skulle köpa den kontant.(Min pappa sa till mig att jag kan inte vara klädd som jag är när jag senare i livet bytte till en ny bil varje eller varannat år trots att jag bara körde ca 1000 mil om året.Du får klä dig bättre om du skall köra nya dyra fina bilar sa min pappa, men det brydde jag mig inte om annars lyssnar jag gärna på min pappa och tar emot hans råd.)Den gången som jag i mina slitna och smutsiga arbetskläder 1999 var och hämtade en ny Volvo S80 T6 för ca 400000 kr som jag leasade som tjänstebil i mitt åkeri så var det ett äldre par där mannen var klädd i kostym och frun var också finklädd, de tittade väldigt konstigt på mig då de samtidigt fick en liten billig ny Renault levererade av deras säljare.Min säljare och jag hade väldigt roligt åt detta när vi var ensamma och det äldre paret hade åkt.Ha en trevlig dag och klä er i de kläderna ni trivs med och låt bli att kasta bort era pengar på dyra pengar på Rolex-klockor och andra meningslösa statusprylar som inte har någon funktion då alla redan har en klocka i sin mobil.Mvh Peter Jansson
SvaraRaderaRätt tänkt! Den som inte vill sälja ska slippa.
RaderaMin egen roligaste ekonomihistoria var nog när jag skulle köpa lägenhet och mäklaren frågade på mötet med säljarna hur jag skulle finansiera köpet. Jag svarade att jag "tänkte betala med pengar om det är okej". Säljarna som gissningsvis skulle amortera bort det mesta av beloppet såg mindre roade ut, vilket bara gladde mig ytterligare.
Desto mer prylar man har, desto mer arbete skapar man sig. De tar plats, de ska fungera, de ska underhållas etc. Desto mer utgifter förknippas det med, dvs desto mer jobb. Allt det, bara för att "imponera"? Märkligt.
SvaraRaderaMvh Investeraren
Mer prylar och de går bara sönder... varför ska man skaffa sig bekymmer när man kan leva fritt?
RaderaMärkligt, men inte ovanligt. Jag skulle nästan vilja lägga till verbet administrera till listan. Det tar också tid.
RaderaIdag är det iof vanligt att resor och tex skidåkning förknippas med det som ska ge intryck av lyx. Under de få 3v du är ledig på riktigt under året... Det tackar vi andra för, vi som hellre äger Skistar än vistas där.
SvaraRaderaFast för mig kändes träningsresa som statussymbol ännu vanligare för tio år sedan. Men det kan vara att jag bara inte har samma koll nu som då.
RaderaSverige är det land med störst ekonomisk ojämlikhet i Europa, det finns det stistik på (och faktiskt några youtube klipp också). Felra superrika och sedan alla fattiga. Hur blev det så under sossesvineriets styre i decennier??? Korrupta pollitiker...
SvaraRaderaDet finns statistik på lite av varje. Inte sällan statistik som helt motsäger annan statistik. Jag måste säga att det låter märkligt att Sverige skulle ligga i topp där.
Radera"Att verka rik", vad är syftet med det? Det låter ju bara rubbat.
SvaraRaderaDet kanske är det näst bästa för dem som inte klarar av att också bli rika. Jag förstår inte heller det eftersträvansvärda, men ändå mer än gruppen som vill verka ha stort våldskapital. Ändå finns den med.
RaderaLånta fjädrar för att attrahera en partner, för att passa in i en grupp, för att komma närmare ett avancemang eller löneförhöjning på jobbet.
RaderaDet finns många skäl, och de fungerar i många fall, ibland bra och någon gång riktigt bra. Men även gånger då det inte fungerar alls.