Statssubventionerat barnarbete

Börsen brukar strunta rätt mycket i vilka politiker som styr. Friskolekoncerners aktier kan drabbas av att valfrihetshatare hamnar i regeringen, men i det stora hela påverkar det inte.

Märkligare att politikerna själva inte förstår hur politiska beslut slår. Det mest aktuella exemplet är Cementas kalkbrytning på Gotland som riskerar att sänka hela näringslivet och kosta hundratusentals arbetstillfällen om den stoppas. Det skiter miljömupparna i, de räknar oftast varken på ”hitan” eller ”ditan”.

Apropå arbetstillfällen hade jag gärna sett att arbetsgivaravgiften, alltså straffbeskattningen på anställningar, plockades bort helt, men det lär inte hända. Däremot har politiker dille på att sänka arbetsgivaravgiften för unga, för att dessa lättare ska få jobb. Det funkar såklart, lika givet som att höjd inkomstskatt gör att folk jobbar mindre.

Men lika självklart borde det vara att straffrabatten för ungdomar gör dem mer anställningsbara i kriminella nätverk. Inte bara ungdomar förresten, den ”svenska modellen” har gjort kriminellt barnarbete attraktivt. ”Vi ser att redan vid åttaårsåldern är det många som lämnar den normativa planen med skola och jobb och intar en kriminell identitet”.

”Vill du köpa jultidningar? Eller, jag menar, heroin?”

Jag vill inte slänga åttaåringar i fängelse, men om ingenting händer när de hoppar av lågstadiet för att sälja knark på heltid lär de inte sluta ens om statsministern skulle kalla det ”oacceptabelt”.

Finns inget tråkigare?

Jag fick ett mejl som roade mig lite. Rubriken var ”Ta hjälp att hitta det lån som passar dig bäst” följt av påståendet att det inte finns något tråkigare än att betala av på dyra lån och att jag nu skulle kunna ändra på det.

Längre ner möts jag av ett budskap så finstilt att det vore meningslöst att skärmdumpa. Med hjälp av förstoringsglas kunde jag uppfatta följande text:

”Långivarnas ränta är rörlig, sätts individuellt och varierar mellan 2,95 %-26 %.”

Om jag ska halvera min lånekostnad med hjälp av ett lån som – i bästa fall! - kostar 2,95 % i ränta måste ju min nuvarande ränta vara 5,9 %. Ändå tur att ansökan är kostnadsfri. Dock ser jag att lånen har en startavgift på 495 kr. Borde man inte få någon slags bonus/välkomstpresent om man låser in sin ekonomi hos detta företag?

Företag ja? Även det är lite oklart. Jag upplyses om att ”Det här mailet kommer inte från Axo Finans” och är underskrivet ”Active Business Services” på en postadress som möjligen ligger i USA. Intressant strategi att i nostalgisk Bullen-anda berätta vem som inte skickat brevet.

PS. Det här blogginlägget har inte skrivits av Lena Philipsson. DS.

Dags att amortera!

Förra våren togs amorteringskravet tillfälligt bort och genast strömmade bostadsägare till banken för att pausa sina avbetalningar. Men från och med idag är festen över och kraven tillbaka.

Amorteringsfriheten lär ha lönat sig för bankerna. Om den också gjort det för samhället i stort har jag ingen aning om. De låntagare som investerat alla ”extrapengar” på börsen lär definitivt ha tjänat på det, om de inte satsade allt i Anoto och Norwegian.

Men nu ska vi alltså tillbaka till 1 % över 50 procents belåning, 2 % över 70 och ytterligare 1 % om lånet överstiger 4,5 gånger årsinkomsten. Som vanligt intar jag en egen position, långt ifrån vad många ser som rimligt. Att köpa en bostad med över 50 procents lånefinansiering är ju helt sjukt! Kan man förresten ens kalla det för köp? Man borde definitivt inte säga att man äger något man inte ens betalat hälften.

Säg som det är istället!

Idag verkar många anse att de äger bostaden så fort de dragit ihop kontantinsatsen även om den består av lån/allmosor från föräldrar eller blancolån. Jag känner människor som inte ens tänker tanken att de någonsin ska betala tillbaka sitt lån. Inte ens när de säljer, för då köper de en ännu dyrare bostad och binder upp sig ännu mer på bankens och samhällets långsiktiga välvilja.

Maxat 1800-talsboende

Jag fick ett mejltips från Peter. Jag ska inte säga att jag var okunnig om detta fenomen, men jag hade förträngt det och tänkt att så galet kan det väl ändå inte vara. Jodå, det kan det!

Har du tänkt öppna ett pensionat eller vandrarhem och vill maximera vinsten kan du med fördel erbjuda ett spartanskt boende. Istället för fina hotellrum inreder du enkla stugor eller bygger rum i en lada. Ju enklare, desto bättre. Ingen el och naturligtvis inget rinnande vatten. Toalett i form av utedass.

Exklusivt!

Vad gör man där då? Ingenting! Inte ”ingenting” i form av att bara ligga och dega. Nej, här pratar vi om aktiva val. Locka med en mobilfri weekend för att ”ladda batterierna” (vad vi nu ska med laddade batterier till när allt är av). Om inte de räcker för att gästerna ska få tillräcklig lugn och ro kan de få hålla käften också, givetvis marknadsfört som ”silent retreat”.

Tror du mig inte kan du titta här. Upp till 26100 kr för 2-3 dagar i en stuga helt utan bekvämligheter. Vem tusan går på det, kanske du undrar. Min tipsare Peter hade svar på det med. Här har vi en influencerbrud som tyckte att upplevelsen var ”mäktig”, ”nästan övernaturlig” osv.

”Inget wifi? Guuud, vad fräscht!”

Så har du plats är det bara att sätta igång. Varför köra jacuzzi och golvvärme när man kan locka med emaljerat tvättfat och stampat jordgolv?

Portföljstädning

Som jag berättat åkte jag på däng när Kambi-aktien föll handlöst. Kanske skyndade det på mitt beslut att rensa i portföljen. Jag blir mer och mer less på att handla i enskilda aktier. Ändå har jag haft tjugo sådana innehav av varierande storlek.

Förutom att jag är less har jag inte tid att bevaka dem eller ens läsa alla kvartalsrapporter. Tjugo innehav gör åttio kvartalsrapporter om året. Släng in några konkurrenters också, så är det snart över hundra. Då har jag inte räknat in att man bör hålla utkik efter nya investeringar. Även om det är kul måste man ta sig tiden, och nu tycker jag alltså inte att det är så himla kul. Nu när jag reser omkring på heltid har jag heller inte tiden.

Således dags att göra något åt det. Femton aktieposter har dumpats till högstbjudande och ytterligare en eller ett par ska ryka innan jag är nöjd. Allt från kursdubblare som Inwido och Nent till gamla surdegar som H&M och Telia. Kvar i depåerna finns fonder, både traditionella och börshandlade ETF:er, och så ädelmetaller och andra råvaror. Kanske ändrar jag mig, men just nu passar det mig utmärkt.

Fondsparande.

Dock har det gjort mig ännu mer likvid och det passar mig sämre. Som motvikt har jag köpt ett par globala indexfonder. Jag ska även fylla på befintliga innehav som Spiltan Investmentbolag och TIN Ny Teknik, men det kommer att finnas plats för nya, företrädesvis riktigt tråkiga fonder. Några förslag? Men, som sagt, jag tänker inte spela kvitt eller dubbelt, själva idén är att sänka risken och därmed behovet för mig att hålla koll.

”Ångest” för ”fattiga” barnfamiljer

Flera har tipsat mig om den här artikeln. Ni får ursäkta att jag inte nämner er allihop, det är lite kaotiskt nu.

Det handlar hur som helst om en Helsingborgsfamilj med fem barn, från 1-18. Merparten av dem i skolåldern varför det är underligt att skolstarten kommit som en oförutsedd händelse för familjen, men så verkar det vara. Eller mer specifikt utgifterna som följer med den.

”Barnen vill gärna ha ryggsäckar som är hela och rena. Alla andra barn kommer med nya.”
”Hur ska vi klara månaden? Vad kan vi lägga upp till försäljning på marketplace?”

Min första fråga är om verkligen alla kommer med nya väskor varje år. Det är ett rätt stort steg därifrån till ”hela och rena” och de pratar ju om Facebook Marketplace, så då borde de veta att de hittar en ryggsäck i nyskick för en femtiolapp, troligen på gångavstånd. Säkert inte av ”rätt” märke, men man kan inte få allt. Det kan ingen, även om man inte väljer att skaffa hela fem barn (kondomer är faktiskt jättebilliga).

Socialtjänsten har konstaterat att familjen har helt normala inkomster. Som jag varit inne på tidigare ligger Riksnormen för försörjningsstöd ganska högt, så de kan säkert pressa en del i utgifterna. I en familj på sju personer lär det finnas kostnader som inte är huggna i sten.

Det enda jag sett hittills är att de gråtit ut i Sydsvenskan och det imponerar inte. Att kalla denna familj fattig är fånigt! Deras barn går i skattefinansierad skola och eftersom de inte ens kommer ner till socialbidragsgränsen är det helt uppenbart att föräldrarna klarar av att utrusta dem med ryggsäckar, skor, pennor och allting annat som hör skolan till. Jag har ingen stor tro på svensk skola, men jag hoppas ändå att barnen lär sig något där som gått dessa föräldrar helt förbi.

111 spänn i timmen

Vet inte vad jag ska tycka om brovakten som tjänar 111 kr i timmen. Som vanligt ger Aftonbladets ”journalistik” lite att önska. ”Ob-ersättningen för att jobba natt, helg och storhelg räckte inte långt”. Nehej, hur långt då? En variant vore ju att redovisa siffran istället för att göra en skriftlig bedömning av hur långt pengarna räcker.

Men 111 kr/timmen är tveklöst en låg grundlön och visst är det galet att man inte ska få tillgodoräkna  sig tidigare år vid en ny upphandling. Samtidigt är det ju inte säkert att man är värd mer pengar bara för att man har jobbat fler år. Jag har ingen aning om vilka förkunskaper som krävs för brovakter, men en sak vet jag – är man missnöjd med förutsättningarna på sitt jobb bör man rösta med fötterna och skaffa ett nytt.

”En kompis dotter säljer glass i sommar, och tjänar mer i timmen än jag. Hon är 15 år.”

Men om hon fortsätter att sälja glass i de fjorton år som Mikael Steen varit brovakt är nog inte hennes lön heller så imponerande. En del jobb är helt enkelt svårt att få en bra löneutveckling på. Reklamutdelare, jultidningsförsäljare, skolpolis ...