tisdag 1 september 2020

När ska man börja leva?

De dyker upp i debatten ibland, frågorna om meningen med sparandet. Ibland för att reta eller rättfärdiga sina egna val, ibland för att man uppriktigt vill veta. Det här är kanske/kanske inte en genuin fråga, men den kan vara intressant oavsett.


Sparkvot (sparandet i förhållande till inkomsten) har aldrig varit en stor grej för mig. När jag tjänade 14000 kr i månaden sparade jag ungefär 10000 kr, så då var det drygt 70 procent. Men det var på den tiden jag hade en arbetsgivare. De senaste tjugo åren har inkomsterna varit för oregelbundna för att ge begreppet relevans.

Och jag tror faktiskt inte att särskilt många sparar mer än de skulle vilja nu för att ha råd att gå i pension tidigare eller köpa ett hus om tre decennier. Det är lite som med träning. Man kan säga att man tränar som ung för att få en frisk ålderdom, men hittar man inget nutida egenvärde är man snart tillbaka vid tv:n och ölen.


Sparande kan säkert gå till överdrift. Många skulle nog säga att jag legat över den gränsen hela mitt vuxna liv, men då gör man misstaget att tro att alla eftersträvar det man själv vill ha. Jag skulle bli stressad över att konsumera lika mycket som andra. Nu när jag tömt en bostad och håller på med nästa blir jag stressad över att flytta med en massa grejer. Jag har heller aldrig tyckt om att resa eller jaga upplevelser. Jag gillar den frihet som lättast uppnås genom att leva sparsamt.

Jag säger inte att ”din dröm är min verklighet” för det tror jag inte. Snarare ”min balans är inte din balans”.

33 kommentarer:

  1. Vad är det du skriver!? Inte gilla resor och jaga upplevelser. Vilken sten har du legat under när resten av befolkningen utsattes för konsumtionshjärntvätt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte. Känns som att jag saknar den genen.

      Radera
    2. Jag kan känna igen mig i det det synsättet. Varför ska jag anstränga mig för att slösa bort pengarna ? Jag säger som Soros "det är lättare att tjäna pengar än att göra sig av med dem".

      Radera
    3. Och ännu enklare att spara dem.

      Radera
  2. Sparkvot är inget jag sysslar med heller.

    https://zerostrategy.blogspot.com/2020/06/sparkvot-what-is-it-good-for.html

    Även om jag kan förstå dom som gör det. Jag lever helt enkelt med ganska stor marginal mellan inkomster och utgifter. Det som inte slösas upp på mat, dryck och nöjen sparas helt enkelt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant att höra någon mer säga det. Man sparar ju de pengar som blir över och konsumerar dem inte bara för att de finns. Ibland får jag en känsla av att alla finansintresserade räknar sparkvot, att procentsatsen nästan blir viktigare än kronor och ören.

      Radera
  3. Så är det. Man ska leva det liv man vill lev. Inte försaka sig själv men knäckebröd och vatten för att någon gång i framtiden endast äta oxfile

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som vegetarian kommer knäckebrödet alltid vinna över oxfilén :)

      Radera
    2. Men vad är målet med ditt sparande? vad vill du uppnå? är det något mer än att bara känna dig safe? fråga 2..vad ger dig kickar och njutning i livet..när mår du som bäst??🤗
      fråga 3..när jag ändå upptar din tid- vad känner du.själv är dina största försakelser för att leva som du gör? som beror på aktiva val du har gjort?

      Radera
    3. Jag vet inte om frågorna är till mig eller Putte, så jag försöker svara:
      1. Jag har inga konkreta sparmål.
      2. Jag mår bäst av frihet, av att veta att jag kan göra olika saker utan att behöva hålla tillbaka. Vill jag göra en arbets-/ekonomisk satsning är det en kick att veta att den inte behöver gå ihop från dag 1.
      3. Svår fråga. Jag försakar lyxen av att ha en ny bil och att köpa andra onödiga grejer, men i och med att jag tycker att fördelarna överväger blir det ju egentligen ingen försakelse.

      Radera
    4. Okey, tack för bra svar och snabb återkoppling👍

      Radera
  4. Tack, det här citatet kommer jag att använda:
    Jag säger inte att ”din dröm är min verklighet” för det tror jag inte. Snarare ”min balans är inte din balans”.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag var själv nöjd med det. Jag upplever att många är oförmögna att inse att livet inte har ett facit, och märkligt nog verkar synsättet det som är eftersträvansvärt för en själv automatiskt är det för andra vara särskilt vanligt bland investerare. Eller också är det bara för att det är den grupp jag lyssnar mycket på och kan jämföra.

      Radera
  5. Så fort något avviker/sticker ut måste det kommenteras. Oavsett om det gäller sparkvot, kroppsform, /avståndstagande från/ alkoholintag, träning, livsstil, vad man /inte/ äter...

    Ibland tror jag att den som kommenterar själv önskar göra på det kommenterade sättet, men inte vågar/lyckas. T ex om jag avstår en bit kaka, då måste den som tar en bit ifrågasätta mitt beteende. Om jag inte dricker alkohol likaså.

    Nu har jag fötts med genen som gör att jag gillar att resa. Men om jag väljer bort det någon semester; då ska det stötas och blötas och ifrågasättas.

    Tänk om folk kunde hålla sådana synpunkter för sig själv...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ofta är det nog så, om du har ifrågasatt något i ditt beteende känner den som får höra det att han/hon förväntas göra detsamma. Särskilt om man känner med sig själv att man inte är den bästa tänkbara utgåvan av sig själv blir det jobbigt. Om alla andra är lika slarviga med sin hälsa, tid, ekonomi eller något annat kan man sitta lugn i båten.

      Radera
    2. Det är väl ett fenomen som är halvkänt som Crabs in the bucket. Ingen får sticka ut/iväg Om en krabba är på väg upp ur hinken drar de andra ned denne. Konformitet!

      Radera
    3. Jag skulle önska att människor vore lite mer rationella än krabbor, men det är vi kanske inte.

      Radera
  6. Var hamnar pengarna när du är borta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det återstår att se. Den dagen, den sorgen.

      Radera
    2. Är det inget som du tar hänsyn till i ditt sparande?

      Radera
    3. Utan arvingar bestämmer man själv var 100% av ens kvarlåtenskap ska hamna. Det gör man genom att skriva testamente som uppfyller lagens kriterier.

      Utan dylik dokumentation går stålarna till staten som sedan delar ut dom till alla möjliga konstiga projekt, företrädesevis sånt som inte på något sätt ger något mervärde eller är utvecklande utan istället sådant som ligger i linje med vad tex kulturdepartementet tycker för tillfället är bra. Dvs för det mesta deras kompisar.

      Radera
    4. Jadå, jag är införstådd med lagen och de där konstiga projekten har jag skrivit en hel bloggtext om:
      https://sparosverige.blogspot.com/2017/04/en-fond-man-vill-slippa.html

      Radera
  7. Ja att spara eller investera pengar är väldigt kränkande i andras ögon av någon anledning, man måste ju leva lön till lön hela livet och aldrig köpa större saker — om det nu inte är finansierat med dåliga lån. Så gör ju alla och dom som inte gör det är idioter.

    Samtidigt ser jag inget syfte i att jaga sparkvot och vända på alla kronor för att komma upp i mer extrema nivåer. Visst man kan ha som budgetmål att lägga undan en viss summa varje månad, men har man kommit upp i en god ekonomi så har man nog disciplin nog att löpande ta bra ekonomiska beslut och inte slösas pengar på onödig konsumtion som man faktiskt inte vill ha. Som du sade i en annan kommentar så verkar det som att sparkvoten i procent på månadsbasis blir viktigare än kronor och ören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kränkande om de själva anser att de inte kan göra detsamma. Märklig värld!

      Nej, meningen med ekonomisk frihet är väl just att man inte ska vara slav under regler och beslut, ens sina egna.

      Radera
  8. Egentligen kan man väl säga så här: det handlar om att man värderar sin tid högre än pengar.

    Många sparkvotare har helt enkelt upptäckt att det egentligen är mer värt att ha tid att göra det man gillar, umgås med de man gillar och hänga där man gillar snarare än att bara unna sig lyx och exklusiva upplevelser ett par veckor per år.

    Har för egen del "levt" och unnat mig dyra semestrar men skulle alla dagar välja att leva ett lugnt och fint liv i Göteborg/Bohuslän hela tiden före att få några dagar på Maldiverna om de kommer på bekostnad av att man har betalt dem med sin tid resten av året.

    SvaraRadera
  9. Problemet är att folk generellt jämför med sina egna preferenser. Jag hade hyrbil i sommar i ett antal veckor och min bror undrade om jag inte kunde skaffa bil, t.ex en 100 000 krs bil. Jag har inget behov av bil i vardagen och även om jag skulle tycka det vore kul att ha tillgång till det under helgerna så tycker jag inte det är värt allt krångel som bilar medför. Dessutom varför skulle jag skaffa mig någon billigare skitbil om jag kan hyra bil varje helg i minst 1,5 år för de pengarna utan att beakta andra kostnader. Mina syskon spenderar ganska mycket pengar på motorfordon medan jag föredrar att resa.

    Jag ser inte som att jag försakar något utan jag köper det jag vill och när jag vill men de flesta månader får jag ganska mycket över. Speciellt eftersom alla utlandsresor är inställda. Eftersom jag inte är så förtjust i grejer så måste jag vara snål. :) Jag ser pengar snarare som en möjlighet att köpa frihet. Jag slutade på mitt jobb i somras utan att ha ett annat för att jag blev osams med chefen. Jag kunde göra det för att jag visste att jag i värsta fall kunde klara mig några år utan att jobba. Ca två veckor senare hade jag ett nytt mer välbetalt jobb. Hade jag inte haft FU-pengar så hade det varit en betydligt tråkigare upplevelse att ge sig ut på jobbjakt. Nu hann jag inte ens göra det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är absolut ett generellt problem. Hyrbil (och hyr-lite-allt-möjligt) är det fler som borde räkna på.

      Möjligheten att säga upp sig är värd mycket. Inte bara för att man snabbt kan gå vidare utan också för att det är lättare att trivas när man inte måste vara kvar.

      Radera
    2. Där sa du något riktigt bra Micke! Det är absolut mycket lättare att trivas med sitt jobb när man vet att det egentligen inte alls är ett tvång för försörjningens skull.
      Mvh investera-pengar.blogspot.com

      Radera
    3. Ja, om inte förr brukar man känna av det när man sagt upp sig. Under uppsägningstiden är plötsligt den där irriterande chefen inte längre så irriterande när man vet att han inte har någon reell makt att jävlas med en längre.

      Radera
  10. Jag är en sparkvotare. I början av min resa mot ekonomisk oberoende har det varit ett viktigt mått för sparande. Det har triggat mig att fortsätta. Jag gillar siffror, diagram och kurvor. Vi tog fasta på att mäta är att veta. Vi båda i hushållet har stabila inkomster så utgifterna har minskat väldigt mycket, bl.a. tack vore sparkvoten. Där kunde vi se månad för månad hur utgifterna minskade och sparande ökade.
    Jag tror att det finns många sett att spara på. Det är vårt sett.
    För att återgå till frågan från början: vi har aldrig levt så fokuserat som nu. Jag unnar mig tid och en mental skarpa på nuet. Det kallar jag det goda livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min grundinställning är att om det funkar för dig så är det bra. Och det verkar det ju verkligen göra, grattis!

      Kanske hade jag gjort detsamma om jag haft stabila inkomster. På den tid jag hade det kände jag inte till begreppet (om det ens fanns då).

      Radera