Svenska banker ser marknaden som en
slags godispåse där de kan välja de kunder de vill ha. Eller ja,
egentligen kan de inte det för är man lagligt i Sverige har man
rätt att få vanliga banktjänster och när man inte får det klagar man.
Jag blir provocerad av bankernas
förhållningssätt här. De har ingått ett avtal med staten och då
får de banne mig hålla sin del med tanke på att de är noga med
att staten ska hålla sin, att garantera deras förluster när det
går åt skogen.
Dessutom har jag själv befunnit mig i
samma situation som den australiska kvinnan i programmet. När jag
kom till Norge hade jag inget personnummer eller ens lightvarianten
D-nummer. Det gjorde att jag inte kunde försäkra min bil, stå för
mitt eget elabonnemang eller ha ett norskt bankkonto.
När jag fick ett D-nummer efter några
veckor kontaktade jag en bank för att öppna konto och kände på
intet sätt att det var givet att de skulle godta mig. De var sura
för att jag inte hade bolån på mitt nyinköpta hus hos dem.
Möjligen lindrades det lite av att jag inte hade huslån någon
annanstans heller, men så saknade jag anställning. Jag är osäker
på om det faktum att jag på sikt skulle flytta över mitt företag
till Norge hade hjälpt om de förstått hur lite transaktioner och
pengar jag har där. Jag ska inte säga att jag ljög, men jag
svarade ganska svävande.
”Jorå, mycket på gång nu ...”
Lösningen måste vara att hindra bankerna att välja kunder fritt, alternativt avstå från statliga bankgarantier. Sluta att dalta med bankerna! Det finns himla många banker och det är inte självklart att alla ska finnas i eviga tider, ens om de är så kallade storbanker. Om en stor andel av de rekordmånga kundklagomålen visar sig riktiga är det hög tid för staten att flytta fram sina positioner.
Samma sak hände mig i Holland för manga ar sen. Jag klev in pa ABN-AMRO och sa att jag precis börjat jobba här i staden och behöver ett bankkonto som lönen kan betalas in pa. Det blev tvärnej, trots att alla mina papper var i ordning.
SvaraRaderaDet slutade med att en kollega sag till att jag fick ett konto i samma bank, men i en annan stad. Därefter flyttade jag kontot till staden där jag jobbade. Nu i efterhand kan jag tänka att jag borde valt en annan bank. Naja, de fick bara ta hand om mina lönepengar, investeringarna hade jag nagon annanstans.
/Annika
Ja, man blir inte jättesugen på att anlita ett sådant företag.
RaderaJobbar med en indisk utvecklare som nyligen tagit hit sin fru på någon form av anhörigvisum med försörjningskrav från hans sida.
SvaraRaderaDet verkar minst sagt krångligt att hitta en första bank.
Till slut löste det sig med Handelsbanken vad det verkar.
Samma för mig när jag jobbade i Norge. Där var Handelsbanken väldigt tillmötesgaende och välkomnade mig som kund.
Radera/Annika
Lite märkligt kan jag tycka. Särskilt om man har ett jobb och därmed garanterade inkomster.
RaderaUttryckte mig klantigt. Det var frun det var svårt att hitta en bank åt.
RaderaTror visserligen att det var lite klurigt åt honom också då han kom hit på någon form av studentvisum.
Och jag tänkte inte på att hon saknade egen inkomst, men som anhörig till honom som kommit till Sverige just tack vare sin yrkeskompetens lär de inte förlora på henne heller.
RaderaKan hålla med om att bankerna inte skall kunna neka kunder så länge dessa är medborgare i landet och inte tidigare har ägnat sig åt sådan brottslighet där banksystemet har använts för att t ex tvätta pengar. Men med tanke på härvorna Swedbank varit inblandade i är jag glad om dom är oerhört noggranna när det gäller nykundsintaget av personer de inte har djupare kundkännedom om.
SvaraRaderaDet märkliga är ju att de inte verkar så noggranna när oligarker penningtvättar massor av miljoner, men när gamla Agda ska sätta in några tusenlappar är det tjugo frågor som gäller.
RaderaFör oligarkerna har en arme av jurister med tillhörande brevlådeföretag utspridda på lämpliga jurisdiktioner vilket gör dem helt oskyldiga till alla typer av skurkstreck som tjugo frågor skulle kunna påvisa…
RaderaVita som snö…
Och så länge banken tjänar pengar på dem har de nog inga problem med det, förutsatt att de inte blir påkomna såklart.
RaderaExakt så, samtliga resurser läggs på att räkna antalet pinnar. Då är det bra att ge sig på de minsta problemen, dvs vanligt folk. Lite som dagens svenska polis agerar.
RaderaVanligt folk är alltid den lägst hängande frukten.
RaderaÄr inte hela problemet att staten ställer krav på banken? Bankerna vågar väl inte ta emot kunder som ligger utanför mallen med risk för t.ex penningtvätt, förluster på grund av kundens vårdlöshet (i.e lämna ut pin-koder) och allt annat domstolsaktivisterna bestämmer att de ska stå för...
SvaraRaderaJag tror inte det. Bankerna vill gärna skylla på det, men det känns som att de snarast använder regler som bortförklaringar för att kunna välja och välja bort kunder som det passar dem.
RaderaDet här problemet beror garanterat på eu, liksom mycket annat vansinne.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Jag är inte säker på det, men EU är åtminstone ingen motvikt mot dårskap av denna typ.
RaderaTyvärr verkar det som att bankerna har en symbios med staten. De verkar inte anse att de tjänar oss, medborgarna, utan snarare varandra. Vi får ofta stå för kostnaden för deras misstag, men det är oklart varför de skulle känna någon skyldighet att hjälpa medborgarna trots att vi bär bördan av deras felsteg.
SvaraRadera/SpararPengarna
Ja, lite så är det. Kanske för att folket fortsätter att rösta på de ena och ha sina pengar och lån hos de andra.
RaderaBank-dumheterna har dock inga gränsen.
SvaraRaderaI späd ålder tecknade mina föräldrar en livförsäkring åt mig. Modellen var att årligen betala in samma belopp fram till 65-års ålder. Vid frånfälle skulle då ett engånsbelopp belopp betala ut. Dock ackumuleras inbetalad premier och deras avkastning och utbetalas när försäkringen avslutas. Alltså helt fasta villkor från början.
Sedan har bolaget bytt ägare över åren, benämningen på produkten likaså.
Brukar få en översikt på befintligt saldo samtidigt med det årliga inbetalningskortet. I år kom ett brev med en flersidig blankett om penningtvätt och kundkännedom och hot om att konfiskera mina tillgångar om så inte skedde.
Det här är inte lite fräckt. Avtalet tecknades när jag bara var något år gammal, villkoren fasta och insatta belopp är mycket mycket små så hur någon skulle kunna utnyttja detta för penningtvätt är bortom allt rimligt tvivel. Däremot kan interna förhållanden i försäkringsbolaget eller korsägande via bank elle liknande ha gjort att det numera är en bank som står som huvudman i något led och att de då kräver att alla kunder ska fylla i dessa uppgifter helt i onödan.
Det var så att jag övervägde att skicka dem ett exemplar av Mats Alvessons bok "Dumhetsparadoxen : den funktionella dumhetens fördelar och fallgropar"
Grymt irriterande! Det är sånt där som gör att jag försöker undvika alla former av försäkringar.
RaderaJag borde väl ha bättre koll, har insyn i de drakoniska raglerna kring kontanthantering och skyfflande av pengar mellan flera konton o flera personer. Kan väl sammanfattas med att det inte var något som infördes som nödvändighet innan vi öppnade våra hjärtan och inte byggde några murar samt var så godhjärtade så…
SvaraRaderaSvårigheten att ens få bli kund i en bank, nej, det ligger bortanför min erfarenhet, men kan bara gissa på extrema regler i samma syfte som ovanstående text. Pengatvätt o.dyl.
Hoppade från bank till bank som yngre, att jag fortfarande har Swedbank är pga en bra bankman o efter han gick i pension slöhet.
/JB
Ja, egentligen borde man nog "shoppa bank" en gång om året, men jag är lika slö.
Radera