Ung & bortskämd söker jobb

Dagens blogginlägg är ett mejltips från Håkan. Det handlar om 22-åriga Moa som blivit uppsagd från Northvolt. Problemet är att Moa nu haft ett jobb där hon, trots att hon saknade utbildning för det, tjänade väldigt bra. Det blir väl lätt så när staten går in som garant i det privata näringslivet och gör företagsledningen fartblind.

Så nu tycker inte Moa att hon kan ta ett jobb som matchar hennes utbildningsnivå eftersom det inte matchar hennes livsstil. Eller rättare sagt vidlyftiga leverne.

”Bara mina utgifter för huset ligger på över 20000 kronor i månaden. Jag vet att det låter väldigt privilegierat av mig, men jag är van vid att leva på ett visst sätt nu.”

Hon och pojkvännen köpte nyligen ett hus för 2,5 miljoner, med renoveringsbehov som av bilderna att döma inte kommit igång än. Så hur kan hennes andel av bostaden kosta tjugo papp i månaden – bolån på Finax? Och beträffande vanorna får man kanske ompröva dem när man sitter i skiten. Nej då, när verkligheten inte överensstämmer med kartan är det tydligen kartan som gäller.

”Jag upplever att det är lite jobbtorka numera, det är inte jättemånga som anställer. Och de som anställer vill gärna att man ska ha ganska hög utbildning. Visst, det finns jobb som sjuksköterska och läkare, men det är ju inte jag.”

Jorden anropar Moa...

Så i väntan på att restaurangerna ska börja betala ut läkarlöner till diskare tänker hon gå hemma och drömma? Och inte ska de väl behöva rätta mun efter matsäck förrän även pojkvännen får sparken från framtidsföretaget Northvolt?

Det återstår att se, men jag tror att Moa är på väg att få några högskolepoäng i Livets Hårda Skola. Innan årets är slut gissar jag att Moa lärt sig att man inte kan förvänta sig att ha en tryggad ekonomi resten av livet bara för att man haft en bra inkomst mellan 19 och 22. Möjligen får hon också chansen att lära sig något om Skellefteås huspriser.

”Är stammarna bytta?”

En bonuskunskap i ämnet efterklokskap skulle kunna vara vikten av att spara några kronor när man har en sjukt hög lön i ett företag som inte har några som helst tecken på att kunna tjäna pengar, men det kan vara en extrakurs hon väljer att avstå till förmån för ett föredrag i kvällstidningsgnäll.

Matsäck

Matpakke var ett av de första norska orden jag lärde mig och i ett land utan skolbespisning och där nästan alla människor går på tur trodde jag att jag skulle se medhavd matsäck överallt. Men nej, när jag tar fram min matsäck ler norrmännen och säger något om snåla svenskar. Själva går de på kafé eller restaurang för att köpa allt från en kopp kaffe till en ordentlig lunch. Eller våfflor i någon form, i Norge funkar våffla som allt från kaffebröd till middagsmåltid.

Jag värjer mig för norska utematspriser, men det gjorde jag redan för de svenska. Inte nog med att det kostar pengar, det tar också tid att leta upp ett bra vattenhål, om det ens finns. Genom att ta med egen matsäck gör jag mig mer oberoende. Särskilt om det bara handlar om kaffe. En bra termos håller värmen hela dagen, så då är jag aldrig mer än en minut från gott och billigt kaffe.

Men inte heller en hel måltid är svår att ta med sig. Jag tror att de flesta har för höga ambitioner och så slutar det med att de tar med pengar istället. Synd! Bättre att sänka kraven. Ska jag vara borta en dag eller kanske bara en måltid är det inte svårt att ta med eget. Saft eller vatten eftersom kaffe som enda dryck blir enformigt. Lite frukt eller bär. Bröd i alla dess former är bra turmat som inte kräver tillagning – kanelbullar, färdigbredda smörgåsar eller färska frallor som inte ens kräver pålägg.

Vill jag ha något mer genomarbetat satsar jag i första hand på mat som går att äta kall. En sallad är lätt att tillaga och håller sig bra oavsett klimat. Jag gör gärna någon form av pastasallad bestående av pasta, stekta och färska grönsaker och möjligen ägghalvor, men alla varmrätter som också funkar att äta rumstempererade går att ta med på resa.

Under årets julmarknader testade jag något nytt, varm soppa i termos. Soppa kan se ut lite hur som helst, bara att ta ett par buljongtärningar, vatten, krossad tomat och vad man har hemma och vill bli av med. Eller en färdig pulversoppa om man är riktigt lat. Det var faktiskt en höjdare att få i sig något varmt under en heldag i kyla, och smidigt med mat som går att hälla i en kopp och äta med kaffesked. Det kan jag gott tänka mig även sommartid.

Swishstress

Jag fattar att medierna försöker fylla sina tidningar och kanaler med mycket mindre personal nu under helgerna, men när SVT gör en stor grej av att tre barn inte fått sina julklappspengar eftersom Swish krånglat, lyckas de inte ens engagera de drabbade. Ett av barnen (runt tio år?) säger lite trött till reportern att man ju kan logga in på banken och kolla om pengarna är framme.

Och även när det strular redan vid överföringen kommer släktingarna såklart göra nya försök och då kommer barnen att få sina pengar. Men jag tycker ändå att det finns en story här värd att lyfta. Jag har säkert gjort det tidigare, men kan alla andra återanvända sina berättelser den här tiden på året kan jag också göra det.

Jag fick också pengar i present som barn och att det funkade bättre då har två skäl. Det första är att min barndom utspelade sig under en tid när folk orkade träffas så att man kunde lämna över pengar fysiskt. Det andra är att riktiga pengar användes då.

När jag säljer honung på marknader blir ”Cash eller Vipps?” den moderna ”trick or treat”-frågan när en kund berättat att de vill handla av mig. För 19 av 20 är svaret Vipps, alltså den norska motsvarigheten till Swish, och några av dem säger med förvåning eller stolthet att fysiska pengar håller de minsann inte på med.

Och då kan det bli som för ungarna i skidbacken. På en av julmarknaderna hade den lokala banken problem med Vipps och eftersom många kunder använde just den banken kunde de inte handla av mig den dagen. Jag minns t ex ett sällskap på tre äldre damer. Alla hade samma bank och ingen hade kontanter, så där gick jag miste om intäkter. Men ja' ä'nte bitter.

Nu börjar det igen

Det verkar som det blivit nyår igen, som Big Fish skaldade (för den som har koll på 90-talspunk). Tid att summera året som gått och blicka fram mot nästa.

Här tänkte jag mest hålla mig till ekonomi. Investeringsmässigt blev det ett av mina bästa år någonsin. Aktieportföljen (kan man kalla den så när den bara innehåller fonder?) steg sanslösa 34,1 procent under året, att exempelvis jämföra med Nasdaq på +29,8 och Oslobörsen på futtiga 11,4 procent. Större delen av succén beror på usel utveckling för den norska kronan som till och med gått sämre än den svenska. Nåväl, jag gläds oavsett orsak.

Den övriga ekonomin har varit desto sämre. Som jag nyligen var inne på har företagandet haft klen utdelning på sistone. Antingen får jag hitta nya kunder eller också … gör jag inte det. Och det stora lyftet i biodlingen kom inte i år heller, i alla fall inte ekonomiskt. Men det tänkte jag endera dagen navelskåda i ett alldeles eget inlägg.

Det här var inte det smartaste jag gjort.

Här hemma har jag renoverat en del och det är ju inte heller gratis. Men banne mig inte långt ifrån! Sommarens stora projekt ladumålning kostade bara några tusen. Det är fördelen med att göra det mesta själv, att det blir billigt. Då tar det tid istället, men tid är ju det enda vi har. Inte oändligt, men just nu.

Usch, vad deppigt det här blev nu då. Vilket inte alls var meningen. Jag är rikare än någonsin, friare än någonsin och har kanske fler idéer än någonsin! 2025 ska bli mitt år. Lite som ”The summer of George”, nu händer det liksom.

God fortsättning?