tisdag 11 februari 2025

Laga verktyg

Ni vet en sån där fogpistol man har för att spruta lim, silikon och annat. Jag har flera, och det är rätt bra för sådana använder jag hela tiden och det är praktiskt att kunna låta tuber under användning sitta kvar i pistolen.

Som ni ser är de inte jättedyra, men jag hade en där plattan som trycker mot tuben försvunnit, vilket gör den obrukbar. Men så hittade jag en lämplig plåtbricka och tänkte att med den blir sprutan som ny igen.


Den trasiga högst upp.

Ibland funkar sådana planer bättre i teorin än i praktiken, men förutom att det krånglade lite med att hitta rätt skruv var det bara att klippa ner plåten till rätt storlek, slipa av kanterna och skruva fast den på plats.

Nu var det bara några tior att spara, men hade jag inte fått igång den hade jag inte köpt en ny, jag hade fått klara mig med en mindre. Andra gånger är det större vinst. Poängen är att det alltid lönar sig att hålla efter sina saker (och helst innan de gått sönder), slipa sina knivar, hänga upp, olja in, smörja upp, fetta in... Det här gäller för övrigt inte bara verktyg. Nästan allt håller längre om man är rädd om dem, från kläder till fordon. När vände du senast uppochner på din pulversläckare eller impregnerade dina kängor?

måndag 10 februari 2025

Årskostnader

Nu börjar jag få koll på vad mitt liv kostar efter flytten till Norge. Jag tänker inte redovisa varje siffra i detalj, särskilt känns förmögenhetsskatten lite privat, men här kommer några siffror.

Boende

Den största utgiften för många, så även för mig. På ett år kostar huset mig 66300 kr. Det inkluderar ström, ved, fastighetsskatt och 2024 års byggprojekt. Astronomiska siffror för mig, men det motsvarar ju faktiskt bara 5525 kr i månaden och det är väl många som betalar en högre hyra, eller för den delen ränta på huslånet. För 5525 kr har jag ett boningshus på över 200 kvm och en lada på över det dubbla.


Bil

Mina bilkostnader för året, innefattande bensin, besiktning, försäkring och bildelar landade på 17500 kr, så i princip 1500 kr per per månad. Helt okej, även om det hade blivit billigare ifall jag inte köpt reservdelar till min gamla 245:a (högra bilen på bilden) som jag borde ha slumpat iväg till högstbjudande redan i januari -24 eftersom den bestämt sig för att inte gå bra.


Mat

Denna kostnad har behandlats i ett eget inlägg 2023 som konstaterade att årskostnaden (inklusive allt jag köper i matbutiker, som tandkräm och toapapper) blir 10400 kr eller 864 kr i månaden. Jag har inte gjort någon ny uträkning sedan dess, vilket innebär att den kan ha gått upp eller ner. Mat har generellt blivit dyrare, men jag har å andra sidan blivit mycket bättre på att odla egen mat. Det skulle hur som helst förvåna mig om en uppdaterad månadskostnad inte skulle hålla sig i intervallet 800-900 kr.


Det här var gratis.

Internet & telefon

Internet och mobilabonnemang ligger på 8300 kr, en summa som ökat lite sedan jag fick bredband, men som jag kompenserat genom att dra ner min telefonkostnad från fri datatrafik till ett abonnemang för 95 kr per månad. I Sverige hade mycket av detta kunnat dras av på mitt företag, men här får jag ett schablonavdrag som helt enkelt inte gör det möjligt.

Katt

Mina båda katter kostade mig 2600 kr under förra året, så en dryg hundralapp per katt och månad. Jag vet att det här är ett känsligt ämne, så jag ska svara på lite av kritiken innan den kommer. Mina katter har fri tillgång till ett torrfoder de gillar, två gånger om dagen får de våtfoder och när de tittar bedjande på husse får de kattgodis. Dessutom har de en lada på 450 kvadratmeter full av möss och fladdermöss, och oftare än jag skulle önska tuggar de dessutom i sig småfåglar. Såvitt jag kan bedöma mår de bra, både fysiskt och psykiskt. Jag har valt att inte ha någon husdjursförsäkring på samma sätt som jag hade valt att inte försäkra mina barn om jag hade haft några. Jag tror helt enkelt inte på försäkringar som går att undvika (dvs alla med undantag för hemförsäkring och bilförsäkringar), men skulle någon av mina katter bli sjuk går jag till en veterinär och tar kostnaden för det.


Möss är inte alltid intressanta.

Övrigt

Jag gillar inte ”övrigt”-kategorier, varken i bokföring eller i andra sammanhang, eftersom det ofta slutar med att lite för mycket hamnar där. Ibland är det dock oundvikligt. Jag har ingen egen kategori för presenter, löparskor, tandläkarbesök, porto osv. Jag kan kolla vad det här har kostat mig under det senaste året, men en redovisning blir ganska poänglös.

Fast kanske allt detta egentligen är poänglöst? En del skulle absolut hävda det, så länge intäkterna täcker utgifterna och man har ett liv man trivs med. Själv vill jag veta vart mina pengar tar vägen och göra löpande bedömningar av om de går till det jag vill eller om det finns skäl att ompröva något.

Den som håller med kan enkelt göra sin egen ”Lyxfällanbudget”. Tillhör du den majoritet som betalar allt med kort eller telefon direkt från kontot kan du använda bankernas egna verktyg. Själv föredrar jag att ha ett eget kalkylblad i datorn, men det skulle också funka med ett vanligt vitt papper. Krångligt? Det kan vara en poäng i sig. Jag har hört att en del får ner sina kostnader genom att börja bokföra dem, helt enkelt för att de inte orkar samla kvitton och skriva ner sina inköp.

fredag 7 februari 2025

Kommunal räkodling

När kommuner ska in och leka företagare blir det sällan bra. Jag kommer faktiskt inte på något lyckat exempel. Motsatsen däremot! Det senaste exemplet är Sandvikens kommunala räkodling. 116 ton räkor och tjugo nya heltidsjobb var det tänkt att det skulle ge när Sandvikens kommun pumpade in 4,8 miljoner kronor i ett kommunalt bolag som skulle producera en ”hållbar räkodling” och sätta Sandviken på kartan.

Någon kanske invänder att Sandviken redan fanns på kartan. Inte bara för att deras kommunala musikskola gav oss Tomas Ledin, Sveriges tråkigaste och mest självgoda artist, utan också för ”Sandvikenrapporten”, studien som visade att kommunen tjänade en halv miljard om året på invandring. Senare visade det sig att ekvationen bara gick ihop om man räknade invandrarnas bruttolön som vinst för kommunen och dessutom inkluderade de statliga bidrag man fick för att ta emot flyktingar.


Vinsten kommer så småningom.

Men skam den som ger sig! Nu var det alltså dags igen, denna gången ville kommunen glida fram på en räkmacka garnerad med lokalodlade räkor. Men det blev ingen räkmacka. Inte en enda räka faktiskt. Räkyngel beställdes och skulle hämtas på Arlanda, men eftersom man inte ens lyckades fylla i tulldokumenten fick man inte ut ynglen förrän de dött.

Där slutade drömmen om den kommunala räkodlingen. Allt som återstod var kostnader, och kostnadssammanställningen tycker jag är en bra illustration på varför kommuner inte ska leka företagare. Se här:

Vad tror ni skulle hända om ett riktigt företag lämnade in den listan?! Vad är ”Kostnader”? Inte personalkostnader i alla fall, för de hamnade i en egen kolumn, för övrigt den enda begripliga. Och så ”Övriga verksamhetskostnader”, en så märklig och ospecificerad post att de för säkerhets skull dubblerade den. Var det någon som sa ”lekstuga”?

Är det slut nu då? Tänker Sandviken fokusera på kärnverksamheten, äldreomsorg, förskolor och sånt? Nej då, förvaltningschefen låter hälsa att detta praktfiasko gett ”värdefulla kunskaper” som nu istället kan användas på de nya verksamheterna – fisk- och tomatodling. Kanske är det så Sandviken ska försöka hamna på kartan, genom att vara den sämst förvaltade kommunen norr om Malmö?

torsdag 6 februari 2025

Att vägra mobiltelefon

Jag har haft mobiltelefon ända sedan de vägde sju kilo. Däremot skaffade jag inte smartphone förrän jag fick behov för det, vilket var på hösten 2021. Men det finns de som vägrar mobil överhuvudtaget, som Kjell, 59. Han beskriver det som en frihetskänsla, vilket jag känner igen från en av mina idoler, författaren Thor Gotaas, som också han valt bort mobilen.

Gotaas berättade en gång att han, som också är 59 år, aldrig behövt ha glasögon, varken på långt eller nära håll, och att han misstänkte att det är en bieffekt av att aldrig stirra ner i en smartphone. Jag tror att det kan ligga något i det, men hade det bara hängt på ögonhälsa kunde bakåtsträvare skaffa en gammal knapptelefon.

Jag uppskattar människor som gör egna val och anser att bristen på sådana är en av de största orsakerna till att inte alla har god ekonomi. Vi dras med i en köphysteri, många gånger utan att stanna upp och fråga oss om vi handlar för att vi vill eller för att alla andra gör det. För bara tio år sedan hade få av oss tänkt tanken att köpa personbil på avbetalning, nu är det få som inte gör det. Andra exempel är möbler, semesterresor och just mobiltelefoner. Jag har alltid köpt kontant för att slippa låsa mig till en operatör, men så har mina telefoner heller aldrig kostat 15000 kr.

Telefonerna kostar oss inte bara pengar, även tid. När jag bloggade om Thor Gotaas hade han gett ut 45 böcker. Nu, knappt två år senare är siffran 52 (med reservation för att det kan ha blivit fler sedan igår) och det har säkert ett samband. Jag försöker att inte använda min mobil så mycket, jag har t ex inte fri datatrafik så utanför hemmet tickar megabyten snabbt iväg om jag skulle surfa på den. Men den tar ändå en massa tid.

Tid är ju det enda vi människor verkligen har, så det må väl vara hänt, men är det värt det? Den frågan borde vi ställa oss varje gång vi är på väg att konsumera. Gagnar denna tjänst/produkt mitt liv på en nivå som motsvarar priset? Jag svarar allt oftare nej.

onsdag 5 februari 2025

Nyttig mat dyr?

Jag såg nyligen, för femtioelfte gången, myten om att nyttig mat är dyrare än onyttig mat, nu på ett webbforum:

Att man är fet är absolut inget bevis för att man skulle ha pengar. Vi lever inte på 1700-talet längre. Idag är det snarare tvärtom som så att kolhydrater och socker är betydligt billigare än hälsosam mat och fattiga är generellt sett knubbigare än rika. Jag var ex. som knubbigast när jag pluggade och var fattig därför jag tvingades överkompensera med typ pasta. Dom som på allvar tror att en dålig diet är dyrare än en bra diet har aldrig besökt grönsakssektionen i sin lokala affär.

Jag håller såklart med om att fetma varken är bevis för rikedom eller fattigdom, men resten är faktiskt bara snömos. De som skriver sånt här har garanterat blundat när de gått förbi grönsaksdiskarna. Rotfrukter och baljväxter är fortfarande något av det billigaste som går att köpa i matbutiken.

Mat har blivit dyrare, men det finns inga som helst bevis för att nyttig mat generellt gått upp mer än onyttig. Högst kilopris hittar man på ultraprocessad mat, färdigrätter, kaffebröd, snacks och godis. Oavsett hur många Göran Greider-typer som går ut i media och skriker om att fattigt folk inte har råd att äta nyttigt blir det inte sant.

Hur har då myten om att nyttig mat är dyr uppstått? Kanske för att det delvis stämmer i andra länder, men mest för att ”vi” vill ha det så. Den som är tjock stickar sig hellre en större offerkofta än går ner i vikt, det är skönt att skylla ifrån sig och som med nästan allting kan man hitta fakta som stämmer in med ens världsbild.

T ex är barnfetma vanligare i fattiga områden, men beror det på att föräldrarna inte har råd med nyttig mat eller på kunskapsbrister? Om man räknar kronor per energienhet är broccoli dyrare än pizza, men man får väl vara rätt trög i skallen för att köpa broccoli i första hand för att få i sig kalorier?! Med det resonemanget är det antagligen bäst att äta strösocker och matfett. Släng in lite havregryn och choklad också, så blir det gott även om det inte går att uttala.

Var och en blir lycklig på sin tro, men jag motbevisar påståenden om att nyttig mat är dyr genom att äta gott och nyttigt för under 30 kr per dag. De som inte vill äta som jag låter bli. De som vill äta fler kalorier än de förbränner får göra det, men den som påstår sig tvungen till det av ekonomiska skäl får leva med att framstå som lite puckad.

tisdag 4 februari 2025

Dog med skulderna på

Nu tänker jag att det gått tillräckligt med tid efter fotbollstränaren Sven-Göran ”Svennis” Erikssons död för att jag ska våga skriva den här texten utan att upplevas som hjärtlös. Fast egentligen handlar inte detta om Svennis utan om alla oss som lever.

Bakgrunden är att det efter fotbollsprofilens död framkom att han dog med skulder, närmare bestämt 118 miljoner, så vi snackar inte om en kille som bara lyckades bränna arvet med lite marginal när han fick sin dödsdom.

Hur lyckas man dra på sig stora skulder trots en årslön som i ett läge var 75 miljoner? Det är nog fler än jag som undrar hur det ens är möjligt att göra av med så mycket pengar. Svaret är aktivt ointresse. Jag kände inte Svennis (jag är osäker på om jag ens sett rörliga bilder på honom, fotboll är inte riktigt min grej), men när han betalade sin bror ett par miljoner för att vattna blommor och förvånades över att det skulle kunna uppfattas som lön förstod jag att här har vi en kille som är bättre på fotboll än pengar.

Och det är inget fel med det, alla kan inte behärska allt. Problemet är att pengahantering inte går att välja bort på samma sätt som du köper en robotklippare för att klippa gräset eller anlitar en målare för att måla om ditt hus. Pengar löper som en röd tråd genom våra liv, de går inte att undvika. Vi läser ofta om arbetslösa och sjukskrivna som fått sina liv omkullkastade pga pengabrist, men historien om Svennis visar att inte ens mångmiljonlön är en garanti mot pengaproblem.


De ser bara lite annorlunda ut. Rika människor utan koll drar till sig ”ekonomiska rådgivare”. I Svennis fall kostade det honom 100 miljoner, men inte ens det borde ha saboterat hans ekonomi om han haft ett sunt förhållande till pengar och pengahantering.

Till skillnad från den förtidspensionerade diversearbetaren hade Svennis ändå råd att äta, han bodde på en herrgård och hans begravning kostade över en halv miljon. Men han verkar ha lidit av att inte kunna efterlämna ett arv till sina barn och flickvän, och min gissning är att han hade skippat de sista tio årens tränarjobb, i thailändska och kinesiska klubblag och i Filippinernas mindre lyckade landslag, om det inte hade varit för pengar.

Det ska jag tänka på nästa gång jag hör någon säga att ”det där med pengar förstår jag mig inte på, det får andra ta hand om”, och det hör jag skrämmande ofta. Det är inget fel att ta hjälp, men ansvaret är ditt och ingen annans, och det behöver inte ta många minuter per vecka att skaffa sig kontroll över sin egen ekonomi. Men det måste göras, annars är det du som tvingas göra saker du inte vill de sista tio åren av ditt liv.

måndag 3 februari 2025

Så sänker vi arbetstiden igen

Socialkontoret i Hjällbo utmanar 40-timmarsveckan! Eller rättare sagt har man sänkt veckoarbetstiden från 40 till 32 timmar enligt principen ”Samma arbete på mindre tid för samma lön”. Detta möjliggjordes genom att man ”effektiviserat verksamheten”.

Det låter väl alldeles fantastiskt att man hinner med detsamma på kortare tid? Som jag ser det finns två möjligheter. Antingen ljuger de och hinner inte alls med det de är satta att göra, eller också gick de anställda tidigare runt och drog benen efter sig. Det kan vara lite av bägge, men att de innan detta projekt slösade bort tid erkänner Simon Ahlqvist, en av socialsekreterarna:

Vi har effektiviserat och tagit bort vissa möten som inte varit nödvändiga och kortat ned på andra saker som inte behövs i samma utsträckning.

Så där gick de runt och gjorde mer än vad som behövdes av ”saker som inte behövdes i samma utsträckning” samt hade onödiga möten – tacka tusan för att det gick att effektivisera! Det jag vill veta är vem som får sparken för att de tidigare lekte bort en femtedel av sin arbetstid. Äh, jag vet svaret, det får givetvis ingen.

Klart att offentliga verksamheter blir dåliga och ineffektiva ifall de som jobbar där ser dem som rena lekstugan! Vi som jobbar i den riktiga världen får betalt för de timmar vi jobbar eller för det resultat vi åstadkommer. Men så har vi inte ymnighetshornet Skattemedel att ta ifrån när energinivån sjunker och vi inte orkar vara effektiva under ett par decennier.

Jag säger inte att fyrtiotimmarsvecka är det bästa för alla och på sikt kanske vi människor borde försöka jobba oss bort från den normen, men att över en dag höja lönen för alla med 25 procent är fullständig galenskap som bara går att genomföra i organisationer som varit så ineffektiva att snudd på alla förändringar är av godo.

fredag 31 januari 2025

25 värmetips från amish

Jag har redan tidigare fastslagit att amish är den religiösa sekt som ligger närmast mig när det kommer till ekonomi, men nu snubblade jag över en video som visar att jag har ännu mer gemensamt med dem än jag hade trott. Det handlar om 25 tips för att hålla sig varm på vintern och jag klickar i så många boxar att jag undrar om de inspirerat mig eller om det är tvärtom. Här är en länk till videon!

Hur mycket som egentligen kommer från amish är jag osäker på, men här är punkterna jag delar med dem enligt videon:

1. Klä på dig! Ös på med så många lager att du inte fryser. Har man redan kläderna är det i princip helt gratis.

2. Använd långkalsonger. Ja, här åker de på i september och hänger med hela mars, möjligen april också.

3. Använd bomullssockor. Ett par extra sockor eller tofflor på vintern gör mig mindre känslig för kalla golv.

4. Använd filtar. Jag värmer upp mitt sovrum med vedkamin. Det är varmt när jag somnar, sedan sjunker temperaturen under natten för att bli kallt på morgonen om det är kallt ute. En extrafilt ovanpå täcket är ett smart sätt att reglera temperaturen. Då flyttar jag fram problemet till ögonblicket när jag ska lämna den varma sängen och kliva upp för att tända kaminen igen, men man vänjer sig.

5. Baka och laga mat på vedspis. Tyvärr har jag ingen riktig vedspis, men jag har två kaminer jag kan laga mat på och det gör jag. Särskilt långkok där jag kan låta en kastrull stå och småputtra ett par timmar, i princip gratis. Bonustipset att ha en stor gryta med vatten som hålls varm länge efter att kaminen slocknat använder jag mig av varje dag hela vintern.


6. Träna för att hålla värmen. Jag kan väl inte säga att det är därför jag tränar, men jag har absolut märkt bieffekten. Efter ett träningspass går kroppsförbränningen upp och då behövs inte lika mycket värme utifrån.

7. Stäng av oanvända rum. Jag bor alldeles för stort. Inget problem på sommaren, men på vintern stänger jag av 3-4 rum. Jag låter dem inte gå ner på minusgrader, men 7-8 plusgrader räcker fint.

8. Använd vedkaminer. Jajamen, jag har fem.

9. Använd en varm tröja eller jacka inomhus. Ja, varför inte? Det var vi ju inne på redan i första tipset. Ett extra lager i form av en stickad tröja, jacka eller morgonrock är ett praktiskt sätt att sänka behovet för hög temperatur. Särskilt bra när jag ska in och vända i något av de där avstängda rummen i punkt 6, och när jag kliver upp tidigt för att sälja honung på julmarknader åker skoteroverallen på redan innan frukost.


10. Drick varmt. Kaffe dricker jag nog ungefär lika mycket av hela året, men det blir mer te och varm soppa på vintern. Det värmer upp händerna när man håller i koppen och kroppen när man dricker.

11. Fyll golven med mattor. De isolerar huset samtidigt som de värmer upp fötterna. Jag fick massor av mattor med på köpet av huset, annars hade jag nog inte haft så många. Men det är mysfaktor i mattor.

12. Utnyttja kroppsvärme. Människor funkar, men kommer ju med så många negativa bieffekter. Tacka vet jag husdjur: ”Even pets contribute to the warmth. Having your dog or cat sleep at the foot of your bed ads extra heat.” Jag har två katter för ändamålet. Det tog ett tag för dem att förstå sina roller som värmedynor, jag misstänker att de tidigare ägarna (av både huset och katterna) inte lät dem sova i sängen. På sommaren tillbringar de ofta nätterna i ladan eller utomhus, men på vintern har vi en deal – jag kliar dem på magen och de värmer upp mig.


13. Använd mössa och halsduk. Som många barn var jag negativ till mössa under uppväxten, men på den tiden hade jag hår. Värmen stiger uppåt och utan mössa förlorar man en massa kroppsvärme den vägen, så nu har jag mössa all vaken tid när det är kallt, både inne och ute. Bara lite olika tjocklek beroende på temperatur. Halsduk används också, men ännu oftare buff som kan dras upp och täcka ansiktet. Särskilt bra när jag springer.

14. Värm upp rummen du är i. Tenderar tips 6. För detta ändamål är kaminer perfekta. Jag värmer i första hand upp sovrummet som också funkar som arbetsrum. På vintern äter jag där också. I köket behöver jag inte ha varmt när jag bara är där för att laga mat i en kvart. Om jag däremot ska baka och laga mycket mat en dag är det en annan sak. Likadant med verkstaden jag har till biodlingen som i stort sett inte används på vintern. Där tänder jag bara upp kaminen om jag ska jobba där och när jag gör det passar jag på att jobba hela dagen. Annorlunda på sommaren när jag ofta tillbringar en halvtimme där i anslutning till arbetet i bigården.


Inga tofflor på sommaren.

15. Stäng dörrar. Hela idén med att värma upp delar av huset faller om man slarvar med dörrar. Det här är relativt enkelt för mig eftersom de rum jag stänger av på vintern också är de rum jag vill ha kattfria. De ska inte in och vässa klorna på soffan i vardagsrummet eller riva bland ramar och verktyg i biverkstaden. Glömmer jag dörren öppen kommer de in på nolltid, nästan som en naturlag.

Jag anammar alltså minst 15 av 25 amish-tips. Och några av de övriga kan jag absolut testa, som varma vattenflaskor, värmedynor (utan päls och puls alltså) och tjocka gardiner. Det sistnämnda har jag i några rum, men skulle kunna tänka mig att konsekvent byta till tjocka, långa gardiner vintertid.

Vilka tips använder du för att hålla värmen? Har du något varken jag eller amisharna tänkt på?

torsdag 30 januari 2025

Hur blir man rik snabbt?

Jag tror att jag har hört talas om Sveriges Radios ekonomipodd Ekonomiakuten, men hade aldrig hört den innan jag snubblade över ett avsnitt där de diskuterade hur man blir rik på kort tid, eller åtminstone ganska rik.


Ganska rik.

De inbjudna journalisterna, Gunnar Harrius och Alexander Norén, känner jag till och tycker att bägge haft en del vettigt att säga tidigare. I detta avsnitt besvarar de bl a en lyssnarfråga om ekonomiskt oberoende som lyder ungefär:

Jag stör mig på att svaret alltid är att tänka långsiktigt, typ 40 år. Hur blir man rik nu eller snart, inom några år? Jag fattar att jag inte blir ekonomiskt oberoende inom tio år, men vill kunna resa vart jag vill på semestern och inte behöva avstå från roliga grejer jag vill köpa.

Själv stör jag mig på att man alltid fokuserar på inkomsterna när det är så mycket lättare att påverka utgifterna och det var likadant här. Gästerna fastslår att tid och risknivå är de enda faktorerna. Ska man inte låta det ta tid måste man höja riskfaktorn till bingonivå.

Jag menar att det finns en tredje faktor – kostnadsminimering. Den som halverar sina utgifter blir, något förenklat, dubbelt så rik. Givetvis bör det inte vara det enda verktyget man jobbar med på vägen mot rikedom, på samma sätt som varken tid eller risk heller räcker för att nå ekonomiskt oberoende, men för mig har det varit betydligt mer effektivt att jobba med utgifterna än inkomsterna för att bli ekonomiskt fri.

Nätdiskussioner om ekonomisk frihet slutar nästan alltid med att någon säger att det krävs väldigt många miljoner (har sett allt från 30 till 100) för att nå finansiellt oberoende, och eftersom nästan ingen av oss tror att vi ska nå dessa nivåer dör diskussionen där. Jag vill inte fastslå en exakt siffra. Den blir lika ointressant som att bestämma vad som är en bra tid på maraton eller vid vilken temperatur det är kallt.

För egen del krävs otroligt mycket mindre än 30 miljoner i dra-åt-helvete-kapital för att kunna kalla mig ekonomiskt fri, men poängen är att utgiftssidan är det verktyg vi har mest kontroll över, och utan den blir de andra uddlösa med mindre än att vi kommer upp på Elon Musk-nivå och kan shoppa jetplan för att få tiden att gå.

onsdag 29 januari 2025

Egendomsskatter

Jag argumenterar gärna för sänkt inkomstskatt eller moms, men ännu mer idiotiskt är väl skatter på sånt man har, vare sig det heter förmögenhetsskatt, fastighetsskatt eller något annat. Bakgrunden till tankarna är den här videon om amerikansk fastighetsskatt.

För den som inte orkar se den handlar det om en 82-årig man i USA som tvingas ta lån för att betala fastighetsskatt på huset han ägt sedan 60-talet och vid det här laget betalat mer för i skatt än det kostade att köpa. Fortsätter han inte att betala kommer myndigheterna ta huset ifrån honom. Varför?

Mina kunskaper om amerikanska skatter är begränsade, men vi behöver inte till andra världsdelar för att se fenomenet skatt utan inkomst/vinst. Fastighetsskatt och fastighetsavgift finns här med. Jag betalar dessutom förmögenhetsskatt, bl a baserat på att jag äger ett hus som jag redan betalar skatt för trots att jag inte tjänar en krona på att ha det.


Hit med pengarna, gubbjävel!

Och då ser vi ibland fenomenet från videon, att människor inte har råd att betala sin skatt eftersom det inte är del av en vinst de gjort utan helt enkelt ett straff för att de äger något. Ta gärna ut (nej, inte gärna) en skatt om jag hyr ut, men sluta ta betalt för att jag har!

You will own nothing and be happy” är en slogan från organisationen World Economic Forum, som väl hyllas av samtliga riksdagspartier (?). Historien om den gamle mannen visar att vi redan är där. Visst, han äger huset, men han betalar ju för det ungefär som att han hyrde det, och inget kan han göra åt det. Miljardärer kan rösta med fötterna, men vad gör pensionärer vars ”brott” är att de inte lever på samhället? 

tisdag 28 januari 2025

Årets matbluffar

En lista över årets matbluff har presenterats och jag tycker mig känna igen allihop sedan tidigare:

1. ”Färdigblandat”

En pizzasås som endast består av krossade tomater, salt och vatten, bara väldigt mycket dyrare eftersom man säljer det som en färdig sås. Det är inget nytt. Vi har t ex länge kunnat köpa pannkaksmix, alltså mjöl, salt och bakpulver, fem gånger dyrare än för den som orkar mäta upp ingredienserna själv.

2. Krympflation

Nu när normen för kaffepaket gått från 500 till 450 gram är det tydligen dags för nästa steg, 425 gram. Själv stretar jag emot genom att köpa Dollarstores 500-grammare. För storlekens, smakens och inte minst prisets skull.

3. Mikroskopisk huvudingrediens

Ica säljer en pastasås, ”Ricotta & spenat”. Det är bara det att andelen ricotta i såsen är 8 promille. En mer korrekt beskrivning hade varit ”Spenatsås (kan innehålla spår av ricotta)”.

Den sistnämnda bluffen hittar vi i tidigare års matbluffar, närmare bestämt i Erik Lallerstedts tryffelsås (med hela 0,005 procent tryffel!). Andra favoriter är Valios ”laktosfri kefir” som mycket riktigt var laktosfri – precis som Valios vanliga och lite billigare kefir. Det är en klassiker att sälja produkter ”nu med X” trots att de alltid innehållit den ingrediensen. Eller ”utan palmolja” precis som alla konkurrenters sedan urminnes tider. Och när familjeföretagets traditionella originalrecept från mormor innehåller färgämnen och smakförstärkare framställda i laboratorium anar jag att historien anpassats en aning.


Mamma, är maten klar?

Vad som blir nästa års matbluffar vet vi inte än, men att det blir sådana kan vi vara säkra på så länge konsumenterna plockar ner en massa färdigprodukter i varukorgen utan att ifrågasätta innehållet eller ens läsa innehållsförteckningen. Att riktiga matvaror med fördel har en (1!) ingrediens är en gammal sanning, men den blir inte mindre sann för det.

måndag 27 januari 2025

Riktiga säljtips

När Expressen skriver en artikel om secondhandförsäljning och ger råd som är helt uppåt väggarna tänkte jag komma med facit. Vi börjar med det märkligaste i hela texten:

Januari är en månad där det ofta är ganska få siffror på bankkontot. Därför är det en bra månad att se över vad man har hemma som man kan göra sig av med.

Så hade jag också sagt om jag vore pressansvarig på Tradera, men som försäljare av gamla grejer säger jag tvärtom. När jag sålde mycket på Tradera tog jag en paus hela december med undantag för sånt som kunde bli julklappar i sista minuten, och sedan sålde jag aldrig någonting förrän folk fått barnbidrag, pension och lön i februari.

Särskilt på en auktionssajt gäller det ju att sälja när köptrycket är som störst, inte när säljarna behöver pengar och köparna inte har några, det är vanlig enkel logik. Apropå logik nämns spelkonsoler som ett bra säljobjekt specifikt i januari. Jag tror tvärtom där med. Det är ju typiskt en sådan grej många får som julklapp i december och då finns ett säljtryck på gamla modeller i januari. Köparna har stått emot mellandagsrean och vill göra en bra affär – låt dem inte göra det på din bekostnad.

Sedan är jag mycket skeptisk till uttalandet om att dyrare saker säljer bättre än billiga i lågkonjunktur. Men det behöver man ju inte ha någon uppfattning om, vi kan bara sälja det vi har och jag har aldrig haft vare sig Svenskt Tenn eller Georg Jensen i gömmorna. Jag ska däremot göra ett ryck nu i vår och försöka sälja möbler, lampor och lite andra inredningsgrejer. Tricket för mig är att alltid ha några annonser ute. Är det 30 blir det ett segt jobb, det är skittrist att ta ett hundratal bilder till 30 annonser och skriva lika många annonstexter. Bättre då att ha fem annonser ute och fylla på med fem till efter hand.

I sommar åker jag på bakluckeloppis där jag försöker sälja många saker på kort tid. Dels sånt som inte lämpar sig för annonsering, t ex objekt som är svåra att skicka, och dels sånt jag haft ute på annons, men fått behålla. Genom att på det sättet scanna av marknaden blir det lättare att veta vad saker kan vara värda när jag står öga mot öga med en professionell prutare.

Men allra viktigast när det gäller begagnatförsäljning är att komma igång. Det är så lätt att säga att det där ska jag sälja om man sedan inte ens försöker. Till slut är det för gammalt eller förstört. Eller så ska man flytta och har så mycket annat att göra att man inte hinner/orkar.

Gör en lista eller samla ihop en ful hög och ge dig inte förrän du är igång med försäljningen. När den väl rullar är det nästan ett självspelande piano, med den väsentliga skillnaden att det inte kommer ut musik utan en strid ström av pengar. En femtiolapp här och en femhundring där blir rejäla pengar över tid.

fredag 24 januari 2025

Ett år utan matinköp

Jag slutar aldrig fascineras över hur mycket känslor andras konsumtionsvanor väcker. I veckan skrev SVT om en familj som storhandlat mat så att det skulle räcka i ett år. För ett år sedan var det en artikel om när projektet börjat, de hade precis handlat och var spända på hur det skulle gå, och de möttes av mycket hån i sociala medier. Nu kom summeringen där de berättar hur det gick. Här var en av reaktionerna.

En annan påpekar att även om de bara handlade mat för trettiotusen för det där året kostar djuren på deras gård mycket (vilket han såklart vet lika lite som jag om), så då hade det lönat sig att lönearbeta och fortsätta att konsumera som folk gör mest. Det är såklart möjligt, men de verkar nöjda med sina liv och jag tänker att det också räknas.

Jag förstår att andra inte vill göra som dem, men jag förstår verkligen inte ilskan. Att andras val uppfattas som dumma är en sak, men om familjen Wallman trivs med att handla en gång om året (och det gör de tydligen), låt dem göra det då!

I själva sakfrågan, om det sparar pengar att handla en gång om året, är jag inte säker på att det skulle göra det för mig. Om man spontanköper skräpmat vid varje butiksbesök blir det en annan sak. Men jag tror på strategier i största allmänhet. Därför tror jag både på fasta handlingsdagar, handlingslistor, matscheman eller vad som helst. För allt detta leder till medvetna beslut och när det kommer till ekonomi vinner planering över spontanitet. Inte varje gång, men över tid.

Men med det sagt, tycker du att höjden av lycka är att spontanhandla tre gånger om dagen och du har tid och råd att göra det – så gör det!

torsdag 23 januari 2025

Korruptionsrekord?

Varje gång jag antyder att det finns korruption i Sverige, eller till och med dristar mig till att säga att Sverige inte är bättre än många andra länder i detta avseende blir jag idiotförklarad och får foliehatt-stämpel. Med största sannolikhet händer det igen nu, men läs gärna hela texten och artikeln jag länkar till innan ni kastar första stenen.

Mutebo... Göteborgs kommunala renhållningsbolag Renova köpte fem vätgassopbilar från H2X, ett australiensiskt bolag som det går att läsa en hel del skit om på internet. Bl a har de trots kort historik bytt namn, vilket sällan är ett gott tecken. Men bilarna skulle ju vara fossilfria och då behöver man kanske inte kolla så noga. Inte ens följa lagen om offentlig upphandling vad det verkar, så Renova skickade sjutton miljoner kronor utan att skriva ett avtal först, allt som fanns var en mejlad offert.

Nu visar det sig emellertid att det inte blev några bilar. Renova har fått tillbaka en av de sjutton miljonerna, men det är allt. Hur kunde detta hända? För egen del skulle jag inte skicka mer än ett par tusen kronor utan att det finns ett papper på vad jag köpt, men då handlar jag ju bara för egna pengar. Det är nog annorlunda om man har plånboken full med skattepengar och bara kan rekvirera mer när de är slut.

Så då var tjänstemannen på det kommunala bolaget som gjorde upphandlingen omdömeslös, klantig och/eller dum i huvudet? Nja, säg inte det. Han var nog bara okoncentrerad och tänkte på att han snart skulle gå i pension. Eller ja, inte på heltid. Ibland tar han på sig konsultuppdrag för en australiensisk fordonstillverkare, H2X.

Men en sak får man ändå ge Renova, vars hemsida badar i miljöfloskler. Det blev fossilfritt, påhittade sopbilar har inga utsläpp.

onsdag 22 januari 2025

Höjd pant

Att panta burkar har blivit något av en symbol för oss snåljåpar, även om jag tror att det är få som tjänar några jättepengar på det. Men det blir en slant. Jag har två säckar för ändamålet hemma, en norsk och en svensk, och då handlar jag ändå aldrig burkar med pant. Men eftersom norrmän gärna åker till Sverige för att köpa öl, läsk och energidryck kastas även svenska burkar i den norska naturen. Inte sällan ser jag de svenska burkarna i soporna vid butikernas pantmaskiner. Kunderna testar dem väl i maskinen, upptäcker att de är svenska när de spottas ut och kastar dem eftersom de inte orkar vänta till nästa Sverigetur.

Framöver lönar det sig bättre när svensk pant höjs till norsk nivå, men jag tror inte att det kommer att göra någon skillnad. Orkar man inte ta med sig burken för en krona gör man det knappast för två, oavsett var man bor. Men okej, köper man en platta med 24 burkar får man tillbaka 48 kr istället för 24 kr, gör man det upprepade gånger blir det ännu större anledning att lägga om beteendet. Jag hade gärna sett en större höjning, så att det svider att vara lat.

Om man nu inte pantar av miljöskäl eller för att det är normalt att i möjligaste mån ta hand om sin egen skit. För hur jobbigt är det egentligen att samla upp tomburkar och PET-flaskor i en påse och ta med när man ändå handlar? För jobbigt tydligen. Varje vecka hittar jag kastade burkar, och då letar jag inte ens. Jag bara tar hem dem jag ändå ser.

Min prognos är därför att den här lilla höjningen inte kommer att föra så många fler burkar tillbaka till butiken. Jag slipper i alla fall svära när jag klättrar ner i ett dike på joggingrundan och upptäcker att de snåla jävlarna handlat i Sverige, från och med i sommar får jag lika mycket betalt för dem som för norska burkar.

tisdag 21 januari 2025

Om tårar gick att sälja

Jag försöker att inte hoppa på varenda människa som gnäller över sin ekonomi i media, men det vore tjänstefel av mig som självutnämnd sparombudsman att inte nämna Caroline, 39, som jag fick tips om i kommentarsfältet igår.

Enligt sig själv och Aftonbladet är Caroline en ensamstående trebarnsmamma som inte kan äta sig mätt trots att hon har jobb. Artikeln publicerades den 19:e och när den skrevs hade hon 121 kr på bankkontot och ”så är det varje månad”.

Jag får lite andra tankar i huvudet när jag läser om Caroline. Jag ser en ensamstående förälder till tre barn som valt att bo i villa på 134 kvm, äga två bilar, varav den dyraste baserat på en snabb sökning enkelt går att sälja för ett sexsiffrigt belopp. Vidare äger hon tre katter varav minst två är raskatter som inte är billiga. Jag ser en kvinna som lägger mycket fritid på sin enskilda firma som jobbar med healing och kristaller och som inte tycks ge någon som helst avkastning. Och – som alltid i dessa sammanhang – ser jag mängder av tatueringar. Det slår tamejfan aldrig fel!

Var är de kritiska frågorna från reportern? Hur tänkte hon när hon flyttade in i villan för tre år sedan? Hur tänkte hon när hon skaffade den första katten? Den andra? Tredje? Vad får hon ut i lön, barnbidrag, underhållsbidrag och bostadsbidrag? Hur ser den månatliga budgeten ut? Lagar hon egen mat (det är ett fasligt tjat om hämtpizza)? Och hur vore det om Caroline släppte healingfirman ett tag och tog ett annat extrajobb, ett som till skillnad från det egna företaget betalar ut lön?

I intervjun säger hon: ”Jag drömmer om att vara ekonomiskt oberoende och inte behöva tänka på hur mycket pengar jag har på mitt konto.” Det är fint med drömmar, men med 121 kr på banken ska man nog gå åt andra hållet och faktiskt tänka på hur mycket pengar man har på kontot och hur man kan få till en ändring.

måndag 20 januari 2025

Trerätters fel

Julbordet för den kommunala personalen i Malmö är borttaget sedan flera år. Inga konstigheter, Malmö lever på det kommunala utjämningssystemet och man kan ju inte gärna låta andra kommuner betala för ens julbord. Eller?

Jodå, som Malmölistans partiledare Nils Littorin avslöjat gjorde politikerna ett undanta för sig själva. 69 politiker från sju partier (alla riksdagspartier utom KD som inte sitter i kommunfullmäktige i Malmö) och 56 chefer, totalt 125 personer, gick en vecka före jul till Rådhuskällaren och festade loss för etthundrafemton tusen kronor!

Och det är ingen engångsföreteelse. De senaste åren har Rådhuskällaren, enligt Littorins utmärkta sammanställning, fakturerat Malmös politiker över sex miljoner. Trots det tog snåljåparna betalt för kaffet! Annars tycker man ju att betalar man 657 kr för en trerätters middag kunde det ingå en slät kopp kaffe.

Men det är en petitess i sammanhanget, krögare står sig själva närmast och det är väl ingen nyhet att politiker också gör. Det jag funderar över är hur de vågar. Skäms de inte? Politikerföraktet går ju trots allt åt bägge hållen, det är inte bara politiker som föraktar folket. Går politiker aldrig och handlar eller är ute på stan? Katrin Stjernfeldt Jammeh t ex, kalifen av Malmö sedan 2013. Möter hon aldrig Malmöbor? I så fall, vad säger de till henne när hon kommer ut från Rådhuskällaren med rysk kaviar i mungipan? Jag vet vad jag hade velat säga.

fredag 17 januari 2025

Riktad reklam riktigt dumt

Vad får de allt ifrån? ”Hyperindividualistisk konsumtion” var den senaste idiotiska trenden jag läste om.

Hyperindividualistisk konsumtion bygger på personligt riktad marknadsföring, baserad på information som företag fått om dig – ofta genom sociala medier och appar som loggar ens beteende.

   – Det kan vara så enkelt som att du får mejl från företag där det står 'Hej Katarina', förklarar Katarina Graffman, doktor i kulturantropologi vid Uppsala universitet med fokus på konsumtion.

Jag tror mig på intet sätt vara immun mot reklam, men det där sista ger garanterat motsatt effekt på mig. Jag är spyless på telefonförsäljare som inleder med ”Tjena Micke!” och sedan låtsas vara min kompis. Oftast har de efter den inledningsfrasen tre sekunder på sig att övertyga mig och hittills har ingen lyckats.

Du känner dig lite utvald, även fast du är mycket medveten om hur det går till så spelar inte det så stor roll, du känner att det här måste du ha – för det är gjort för just dig, säger Katarina Graffman.

Individualistiskt? Jag tycker att det låter som motsatsen. Företag och försäljare som inte ens försöker ta reda på mina verkliga behov använder istället datorer och algoritmer för att läsa av mitt undermedvetna köpbehov. Kan det bli mer opersonligt? Jag köper mindre och mindre och jag börjar så sakteliga förstå varför. Hyperindividualistisk konsumtion... Kan vi inte bara kalla saker vid dess rätta namn – trams.

torsdag 16 januari 2025

Porrkungen-Kronofogden 1-0

Jag fick ett mejltips från Lars som uppmärksammat att den gamle porrkungen Bert Miltons skatteskuld på imponerande 500 miljoner preskriberats.

Lars är jurist och enligt egen utsago tveksam till preskriptionstider för både allvarlig brottslighet och skulder. Och visst är det väl konstigt att en skuld bara ska försvinna för att tiden går? Om någon lånar pengar av mig kommer jag vilja ha tillbaka dem efter en vecka, en månad eller tjugo år, det är ju mina pengar.

Men så funkar inte Kronofogden. En skuld preskriberas när den som ska ha betalt inte avbryter preskriptionstiden, alltså tjatar.


Langa fram cashen innan det knasar!

Under de senaste 35 åren har Milton bl a bott i Andorra, på Mallorca och på Mauritius. Det striden tycks gälla är 1996-1999 då Milton tjänade 1,35 miljarder. Själv hävdar han att han betalade skatt i Spanien, men det köpte inte domstolen. Jag vet inte mycket mer än det som står i artikeln, men det borde inte vara så svårt att bevisa. Har han betalat skatt på en miljardinkomst borde det finnas ett inbetalningskvitto. Det enda jag hittar är en uppgift om att han betalat tio miljoner i skatt i Spanien. Skattetrycket är lägre i Spanien än i Sverige, men tio miljoner på 1,35 miljarder blir inte ens en procent. Det låter snarare som förmögenhetsskatt än inkomstskatt. Och att han inte försöker försvara sig får mig att tro att han innerst inne vet att han har ett dåligt case:

Svenska myndigheter tyckte att jag skulle betala av skulden. De ville väl att jag skulle leva på det sociala och att mina barn skulle gå på en folkhögskola i Orsa. Men uppriktigt sagt så skiter jag i det. Jag såg till att ha de pengarna så jag kunde ge mina barn en väldigt bra skolgång. Rätt eller fel, men moraliskt tycker jag att jag gör helt rätt.”

Jag har inga illusioner om Berth Miltons moral, men vad har KFM gjort för att få in pengarna under alla dessa år? Har han haft utmätningsbara tillgångar i EU-landet Spanien borde det väl inte vara helt omöjligt att få loss en slant där. Som mest var skulden uppe i nästan en miljard, så det kunde vara värt några arbetstimmar att försöka få in lite av detta?

För mig låter det som samma fenomen som bankerna håller på med. Att hålla koll på vanligt folks växelpengar tycks det finnas obegränsade resurser för, men någon oljeoligarks eller porrkungs miljarder, det ids man inte.

onsdag 15 januari 2025

Fira jul i rätt ordning!

Halva januari har gått och som vanligt pratas det om ”tuffa januari” då det är svårt att få ihop ekonomin.

Varför då egentligen? För att det ses som en naturlag att man ska leva över sina tillgångar i december och därför börja året på noll eller möjligen minus. Skulle det finnas några pengar kvar vid årsskiftet kan man alltid elda upp dem genom att köpa fyrverkerier.

Nu är ju jag ett dygdigt as som alltid planerar och försöker att ligga två steg före, men det är inte rymdfysik att spara ihop pengar innan man konsumerar dem istället för att göra tvärtom. Alla vet att det blir jul, jullov och nyårsafton i december. Ändå verkar få förstå att man kan dra ihop pengarna till firandet i november istället för att göra det i efterhand i januari.

Tipsen från bankernas sparekonomer är inte dåliga, bara sena. Istället för att tidningarna skriver i januari om hur man ska överleva fram till januarilönen betalas ut borde de under sommarens semesterstiltje skriva att ”Nu är det dags att spara ihop julpengarna!”. Fast det ger väl dåligt med klick, antar jag. Sånt vill inte folk höra. Ibland känns det som att de vill ha det dåligt.