Det är inte varje dag jag tipsar om Expressenkrönikor, men Linda Jernecks text om svaga elever tycker jag är läsvärd.
”Det är barn som lär sig lite långsammare än klasskamraterna, som har svårt med abstrakt tänkande och att förstå konsekvenser. De kommer inte att nå upp till läroplanens krav på att resonera och analysera, trots att skollagen slår fast att det är en rättighet att klara godkänt.
När skolan inte värderar praktiska kunskaper – och prompt ska tvinga elever att skriva resonerande texter även i hantverksämnen – slås de ut.”
Jag minns de här eleverna från min
egen skolgång. En del var svagbegåvade, men långt ifrån alla. En
del hade högpresterande hjärnor, de såg bara inte ut som
Skolverket bestämt att de ska. Men istället för att acceptera att
vi har olika styrkor låtsas man att alla är lika och försöker
pressa dem genom systemet, bl a genom att ”förbjuda” underkänt,
göra alla program teoretiska och ta bort fria tillval.
Jag har en kompis som genom hela
skoltiden upplevde att hon inte var bra på någonting. Att hon
dessutom blev mobbad får mig att undra hur hon överhuvudtaget stod
ut. Idag har hon ett eget företag med anställda i
mathantverksbranschen, men det hade staten (den norska i det fallet)
kunnat slarva bort.
Att sabotera skolgången för alla ungar som inte helt passar in i mallen är ett gigantiskt slöseri av samhällsresurser! När skolan debatteras landar det ofta i en diskussion om huruvida friskolor ska få finnas. Jag hade önskat att Skolsverige istället började diskutera om det ska få finnas fritänkare. Eller rättare sagt skulle jag vilja att det nuvarande förbudet hävs.
Ja alla är inte lika hur gärna än skolstyrelsen önskar det. Kanske att de skulle titta ute i verkligheten för att se vad som krävs för olika jobb? Vill man jobba som lastbilsförare behöver man inte ha samma kunskaper i matematik som en civilingenjör, samma engelska som en tolk eller samma svenska som en författare. Det är ett system med enbart förlorare nu, elever som känner sig otillräckliga, lärare som sliter med att pressa in kunskap som inte behövs, och elever som försummas bara för att de med lätthet klarar kraven.
SvaraRaderaDet var väl i grunden någon missriktad inkludering som gjorde att allt skulle likriktas. När jag gick på gymnasiet fanns fortfarande tvååriga program (linjer). Sedan kom man på att man skulle utöka de tvååriga, ofta praktiska programmen, till tre år. Absolut ingen i verkligheten efterfrågade det.
RaderaJo och även Paulina Neuding på Svd tar upp liknande (tyvärr låst artikel, var öppen häromdan)
SvaraRadera"I andra europeiska länder är nivågruppering i grundskolan en självklarhet. I den svenska skolan anses det däremot fult och föråldrat att dela in barn efter färdigheter. Det är ett tabu vi måste göra upp med."
https://www.svd.se/a/oELGoK/nivaindelning-i-skolan-maste-inforas
Det är verkligen ett tabu vi måste göra upp med!
RaderaAtt inte tvinga in alla i samma mall skulle nog gynna de flesta. Även de som faktiskt passar in i mallen hålls i någon mån tillbaka av att tempot sätts för att inte åka ifrån de som har svårast.
SvaraRaderaLåt högpresterarna prestera, och låt de som har det svårare köra sitt eget race.
Det är absolut ett problem för de bästa också, och det tror jag gör det ännu tyngre för de som har det svårt, att de märker att de håller de andra tillbaka och skapar irritation.
Radera