Nu ska jag kommentera en låst artikel och det är alltid knepigt, men jag tror att vi kan diskutera ämnet
utan att ha läst just denna text, för vi har kunnat läsa samma
tankar så många gånger förr.
Det handlar om FIRE,
Financial Independence, Retire Early, alltså personer
som pensionerar sig helt frivilligt innan de uppnått åldern som
berättigar dem till pension. Peter, 62, fick ett tomt och isolerat
liv som han fyllde genom att sitta vid datorn dygnet runt, tills han
återigen började jobba. Henrietta, 55, har precis lämnat
arbetslivet, men verkar också lida av att inte ha en uppgift i
livet.
”Tusen varv i timmen, tusen varv i timmen, tus...”
Jag vet inte vad
journalisterna vill bevisa. Helt klart hade de kunnat intervjua
människor helnöjda med att ha klivit av ekorrhjulet, men detta är
som sagt den vanliga vinkeln, att gräset inte var grönare
på andra sidan staketet. Vill medierna tillfredsställa avundsjuka
människor som inte själva kan eller vill ta FIRE-steget? Eller vill
man varna dem som är på väg att göra det? Jag vet inte, men
tröttsamt är det.
Dessutom har jag en
annan syn på ”misslyckandet”. Jag ser det inte som en
felsatsning att komma fram till vad man inte trivs med. Är det inte
just det livet går ut på, eller för den delen arbetslivet? Att
testa, ramla av, prova något nytt och undan för undan närma sig en
optimal tillvaro.
Det verkliga misslyckandet tycker jag är att inte prova. Att sitta på en arbetsplats tills man är någonstans mellan 60 och 70, trots att man egentligen inte trivs med sitt liv. Själv har jag testat några mindre lyckade anställningar och under en kort period (som bl a innefattade 11 september 2001) försökt försörja mig på daytrading. Det var inget för mig och nu vet jag det, men jag ångrar inte att jag försökte.
Nu har jag inte heller läst hela artikeln, men slutsatsen borde ju vara "se till att ha en meningsfull fritid, då kan du sluta jobba utan risk". Att voluntära en söndag i månaden under arbetslivet skapar kontakter att använda sen, likaså en meningsfull hobby. Inte svårare än så.
SvaraRaderaPrecis, varför krångla till saker i onödan? Sedan kan jag personligen tycka att de som inte har en aning om vad de ska göra av sin tid ifall inte en arbetsgivare talar om det för dem har ett problem de borde jobba med.
RaderaDet mesta handlar väl om att generera klick, och att sälja tillgång till låsta artiklar, så man får väl anta att det anses vara tillräckligt intressant för att uppfylla något av det.
SvaraRaderaSen kan jag tycka att det verkar smått ologiskt att varna för frihet, för om man inte varit fri hade livet ändå varit lika meningslöst, för det är väl ingen som ser någon högre mening i att arbeta för någon annan? I alla fall så hoppas jag nog att det är så.
Vill de sälja abonnemang tänker jag att de borde välja ämnen som inte avhandlats otaliga gånger, men det kanske beror på att jag är specialintresserad och därför lägger märke till sådana artiklar.
RaderaDet kan väl finnas meningen i en anställning också, men förhoppningsvis inte bara.
Alla människor är olika, inte lika som många påstår. En del klarar inte av att bestämma själva hur de vill spendera sin tid utan passar helt enkelt bäst med att andra talar om för dem vad de ska göra.
SvaraRaderaDet är en av anledningarna till att så få klarar av att vara egna företagare, än mindre lyckosamma företagare eller företagsbyggare där bolaget växer till sig och har hundratals anställda.
Aktuella Peter & Henrietta skulle antagligen ha precis samma problem som nu när de blir utsparkade från arbetsmarknaden "går i pension" pga åldersgräns.
Pengar och ekonomi är till största delen psykologi, det finns de som säger att pengar, det är bara en förstärkare och det ligger mycket i det.
Som randanmärkning verkar det som att ta ut tjänstepensionen vid avtalad möjlig ålder av 55 år - ja, det är nu helt plötsligt FIRE.
Jag antar att vinna på hästarna eller lotto också att är FIRE, dvs inget om strävsamma mål, lång planeringshorisont, agerande efter mål och hållpunkter, alltså all mental förberedelse och faktiskt agerande som är sådana viktiga komponenter bortses från fullständigt.
Men hur skulle det gå om alla...(Till SR-journalister)
Vi må ha olika lätt för att ta egna beslut, men jag tror att alla kan lära sig att göra det.
RaderaJa, problematiken är antagligen densamma vare sig man är 45 eller 70, men behovet av att fylla sina dagar minskar nog drastiskt när man blir äldre (tänker jag, som fortfarande känner mig ung).
Ja, hur skulle det gå om alla... ;-)
Jag tror att både journalisterna och de som de tar upp i artikeln faktiskt är offer för hur samhället har byggts upp under århundraden. Det finns en bild av att traditionellt lönearbete är normen och om man inte ägnar sig åt det så är man antingen värdelös, sjukskriven eller pensionär, det finns inga mellanting.
SvaraRaderaJag stöter på det här hela tiden. Det finns mängder av människor som verkligen inte vet vad de ska göra om de inte arbetar. Jag tror dessutom att de faktiskt får problem när de slutar arbeta. Om de inte blir deprimerade så dör de.
Jag delar bilden och tycker att det är tråkigt att vi inte kommit längre.
RaderaAntagligen ännu vanligare bland de som går i icke frivillig ålderspension, och visst är det ett problem. Men då är frågan, är inte handlingsförlamningen i kombination med för få fritidsintressen problemet, inte det plötsliga tillskottet av fritid?
Nu glömde du kategorin politiker men det kanske är underförstått att de ingår bland de värdelösa ;-)
SvaraRaderaAnnars håller jag med om att vinklingen av journalisten är dålig. Det handlar ju inte om att FIRE är problemet utan att personerna i fråga inte har tillräckligt med fritidssysselsättning/hobbies. Alternativt försöker jobba deltid eller ideellt.
/Ingenjören
Detta var ett svar till The Money Cowboy ovan.
Radera/Ingenjören
Jag tyckte inte att Money Cowboy nämner några yrken, så du är fri att tolka in vilka titlar som helst i gruppen värdelösa. Själv ser i detta sammanhang ingen anledning att göra det. Såväl värdelöshet som fritidslöshet kan finnas lite varstans.
RaderaJag misstänker att den journalistiska vinkeln kommer sig av att deras bild av FIRE är människor som sitter och spelar dataspel eller kollar film hela dagarna. Själv har jag träffat många som skulle kunna kategoriseras som FIRE och ingen av dem har stämt in på den bilden. Tvärtom brukar de vara ganska handlingskraftiga och upptagna, bara inte av lönearbete för att ha råd med nästa månads räkningar.
Det är faktiskt tragiskt att vissa människor har blivit så institutionaliserade att de inte längre klarar av att leva ett liv i frihet. Vi är i grund och botten däggdjur och ska egentligen inte hålla på med dessa dumheter vi gör... 🦧
RaderaVa? Menar du att Temuhandel och VR-spel inte är naturliga instinkter för människan ;-)?
RaderaHaha, jag uppmärksammade samma sak i förrgår i mitt senaste inlägg. Själv är jag nog som gjord för att inte behöva gå till ett jobb på morgonen.
SvaraRaderaTitta, den hade jag missat. Bra skrivet. Gillar framförallt problemlistan:
Radera1. Brist på fantasi
2. Brist på disciplin
3. Brist på självkännedom
Och allt det där går att jobba på.
hur jobbar man på brist på fantasi? är kanske ett moment 22?
RaderaDen är nog den svåraste punkten, men alla som jobbat i kreativa branscher vet att kreativiteten inte alltid kommer automatiskt, och då kan man behöva försätta sig i ett kreativt tillstånd genom att låta det ta tid. Brukar kreativa tankar komma när man går - gå. Är det när man ligger på golvet och stirrar upp i taket - gör det. En del använder knark, men det har jag aldrig gjort så jag kan inte säga om det funkar :-)
RaderaBrainstorming....var en metod förr ibland. Nog tror jag det går att utveckla kreativiteten.
RaderaNu är det ju skillnad på kreativitet och fantasi som bekant. Fantasi är "vad om"-tänket, medan kreativitet är "hur gör vi"-tänket som leder till ett konkret resultat; man kan ha fantasi utan att vara kreativ, men kreativitet kräver fantasi.
RaderaSå om man inte har någon fantasi, eller extremt dålig på fantasi - kan man då ta knark som enligt tidigare inlägg stimulerar kreativiteten, för att förbättra sin fantasi?
Visst är de olika, men närbesläktade. Men okej, har man snudd på ingen fantasi är det säkert svårt. Jag skulle vilja gå ännu längre och säga att utan fantasi vore det svårt att leva.
Radera👍
Radera"Så om man inte har någon fantasi, eller extremt dålig på fantasi - kan man då ta knark som enligt tidigare inlägg stimulerar kreativiteten, för att förbättra sin fantasi?"
RaderaNja, i alla fall förstärka fantasin. Det finns väl bl.a. flera "konstnärer" som gjort det. Vissa ämnen inom sjukvården verkar ge liknande stimulans på hjärnan.
Jag kan inte säga varken bu eller bä om det.
RaderaSorgligt med människor som inte har annat än sitt arbete, och därmed blir sittande som fån den dag de slutar arbete. Själv vandrar jag i fjäll och natur, reser, läser mycket, handlar med aktier, uppdaterar mina investeringar, läser på och förkovrar mig om Egyptens förhistoria, skriver på 2 böcker, köper och säljer antikviteter mm mm. Kort sagt, för mig är förvärvsarbetet mest u vägen för det jag hellre vill göra och faktiskt också gör.
SvaraRadera/Christoffer.
Ja, visst tusan är det sorgligt! Samtidigt har vi (vad vi vet) bara ett liv och det är vårt eget ansvar att fylla det med något vi upplever som vettigt.
RaderaKomplettera de människor som inte har annat än sitt arbete, komplettera det med att barnen flyttar hemifrån, ja då är det totalkatastrof. Antar att det blir psyket direkt. Knapra lyckopiller, fram med flaskan, bli stammis hos grönaskylten. Döva din ångest med att äta, ordentliga mängder, ofta. Dra på dig övervikt, få diabetes. Finn din plats som patient i vården?
RaderaNäe, det där med FIRE - det är ingenting för den stora massan. Fast å andra sidan klarar de ju inte av att pensionspara om det inte vore för de tvångsavsättningar som finns nu.
De flesta i "den stora massan" kommer aldrig vilja/kunna göra de uppoffringar som deras ekonomi skulle kräva för att få chansen till FIRE, men även om man fortsätter med heltidsjobb livet ut tror jag att det är bra med ett liv utanför jobbet, annat att fokusera på. Annars blir det nog lätt som du säger.
RaderaDet är inte bara FIRE som gör folk håglösa på grund av att de inte har något att göra. Jag har ett par hyfsat välbeställda pensionärer i bekantskapskretsen. De är inte särskilt rika, men de har pengar över. Det som slår mig är att de har så förbannat tråkigt! Jag förstår verkligen inte. Det är inget fel på vare sig fysisk eller mental hälsa, men de sitter mest hemma och gnäller. Ska de sitta så 20 år till, innan demensen eller döden knackar på? Djup suck.
SvaraRaderaEgentligen tror jag att det är lättare att göra övergången från lönearbete till arbetsfrihet i en yngre ålder än 65+. Jag hade en morbror som började fasa ut vid 60 trots att han gillade sitt jobb, men just för att han ville ha tid till sina fritidssysselsättningar medan han fortfarande orkade. Och han blev 90+, så för honom var det rätt.
RaderaDet finns ju MASSOR av kul saker att göra när man äntligen får bestämma över sin egen tid! Själv har jag börjat inse att av alla saker jag någon gång ville prova på när jag var yngre så funkar inte vissa längre.
SvaraRaderaÄven om jag älskar att dansa och inte hade tid att träna så mycket som krävs för att börja tävla när jag var ung (yngre) så inser jag att tävling inte är nåt för mig längre, även om tiden till träning finns.
Jag skulle tycka att det var skönt att fördela tex trädgårdsarbete över flera fina dagar i en vecka istället för att stressa för att hinna klart en regnig lördag.
Skulle jag våga mig på bungyjump utan att tro att hela kroppen slits sönder?
Läsa böcker, sticka&virka, baka onödiga saker, vara läxhjälp, hjälpa till på idrottsklubben, ta en cykeltur, gå en kurs utan att känna kravet att behöva ta en tenta, gym och annan motion, ja det finns massor av saker att GÖRA...
Men det kanske är där problemet är - folk tycker att det är jobbigt att GÖRA saker. De sitter hellre inne och klagar på att det är tråkigt och tänk om de fick gå tillbaka till jobbet igen. Jag vet att det finns folk som älskar sitt jobb (har tex flera kolleger), inget fel med det. Men det finns ju så mycket annat roligt att göra som jag ännu inte hunnit med. Som jag vill göra innan kroppen och huvudet säger ifrån.
Spargrisen
Finns det ingen veteranklass (eller vad det kan tänkas heta)? I löpning och annan friidrott finns det klasser och rekord åtminstone ända upp till 90. Inte brist på tävlingar heller.
RaderaTrädgårdsarbete är verkligen en syssla jag rekommenderar att dela upp. Åtminstone för mig känns det väldigt ensidigt och blir fort slitsamt både fysiskt och mentalt. Mycket bättre att få göra en timme då och en timme då.
Jag tror att det är precis där skon klämmer, att det är jobbigt att göra saker, särskilt att komma igång. Mycket lättare att klaga.
Tillbaka till löpningen. Jag driver en lokal Facebookgrupp för löpning. Vi startade i höstas och fick snabbt folk in i gruppen. Så kör vi gemensam träning en gång i veckan. Jag inser att november och december inte är idealiska månader rent vädermässigt, men över 90 procent av gruppmedlemmarna har hittills inte varit med en enda gång. Kanske tränar de på egen hand, men min gissning är att de flesta gick med i gruppen och tänkte att "nu ska jag börja". Sedan är det något som lockar mer, varenda vecka, så då har träningen stannat upp vid ett enda musklick :-)
De e våra politiker som inte vill att de unga ska spara i aktier och bli självförsörjande! De når inte de unga längre och försöker slå in kilar överallt och allt måste regleras förbjudas försvåras precis som i EU. Tänk om banken hade råd givit lite bättre vid mina första aktieköp. Vi måste supporta de unga och kämpa emot all sned vinkling:)
SvaraRaderaJag tror att du överskattar politikers planeringskapacitet.
RaderaSom om fire är problemet här? Trött på artiklar där man direkt inser journalistens agenda. Men, de lade just ned journalistutbildningen på Stockholms universitet, då kvaliten var alltför värdelös för att få fortgå. Så inget förvånar mig längre från journalisters håll.
SvaraRaderaMvh Investeraren
Du har alltid en växel till ;-)
RaderaOm det handlar om kvalitet, ja då borde hela Södertörns högskola läggas ner omedelbart, och tidigare examinationer utfärdade där dras tillbaka retroaktivt
RaderaVi kan glädjas åt att favorit-ekonomi-programmet på SR återgår till att bli en timme långt i januari: Plånboken, jippie!! Å nu måste det firas, men, men; inte alla kan höra, och vad skulle hända om alla firade?
SvaraRaderaIstället för att sticka ner sugsnabeln i min plånbok kunde de återbetala lite återbäring istället, se det som en möjlig lindring av alla år av psykiskt lidande. Hurra, en timme med utvald kvalite från SR!
Jag måste erkänna att det var några år sedan jag hörde Plånboken, men ibland var det faktiskt intressant.
RaderaDet kan bara vara hälsosamt att vara på stort avstånd från det som radierar från grå bunkern på Gärdet
RaderaKul att gamla plånboken ska tillbaka. Sedan de förkortade programet slutade jag lyssna. Det var framförallt konsumenträtt som var intressant att lyssna på tidigare
RaderaJag minns inte hur Plånboken var i full-längd. Jag har bara hört enskilda inslag de senaste åren. Och som sagt, ibland vettigt, ibland inte.
RaderaJag blir genuint facinerad av att det finns folk som inte kan hitta nån mening och sammanhang utan jobb. Hur?!
SvaraRaderaReportaget i sig känns som någon slags tröst till majoroteten av alla dom som inte lyckas spara. Folk behöver väl det för att inte börja ifrågasätta så mycket …
Jag med! Jag hade en chef som var sådan, han levde för jobbet och förutsatte nog att alla andra gjorde detsamma.
RaderaMed en annan chef diskuterade jag det rimliga i att deltidsanställda fick mertidsersättning upp till heltid istället för heltid (och för transparens jobbade jag heltid, så jag talade inte i egen sak). Jag menade att exempelvis den halvtidsanställdes tjugoförsta arbetstimme i veckan borde vara lika mycket värd som den fyrtioförsta för den heltidsanställde. "För det är ju inte så att deltidsanställda sitter hemma som en resurs upp till heltid och väntar på att telefonen ska ringa." Han tittade förvånat på mig och när vi diskuterat en stund förstod jag att han verkligen trodde det.
Du har nog rätt, det är antagligen trösterikt för den som sitter i rävsax att höra att andra också gör det, även om de skulle få för sig att de skulle kunna komma lös. Eller åtminstone att media tror att det är det. Själv har jag faktiskt inga problem att läsa om folk som är snuskrika, det gör mig ingenting att jag inte kan spontanköpa ett jetplan.
Jag tänker att det må finnas en bakomliggande tanke bakom artiklar av detta slag, är givetvis inte bara ”surt sa räven”.
SvaraRaderaDen tanken är rätt enkel att se, men skulle jag nämna den så skulle jag skilja journalister från deras presumtiva roll som samhällets objektiva observatörer och frågeställare…
Har det månne tappat sin lönsamhet och karriärsstegesrelevans? 😂
Jag har dock levat i arbetsmässigt limbo ett bra tag nu, vilket inte är så illa som det låter, då jag har mycket annat att fylla min tid med, av ansvarskrävande slag, i nämnder, fullmäktige, rättsväsendet, bolag samt myndighetsutövande församlingar. Samt föreningar o kyrkan, så ateist jag är.
Dessutom har jag ett dussin hobbys på fritiden och någon form av socialt liv, så att jag skulle sitta o medverka i en snyftartikel om mitt meningslösa liv innan pensionen ser jag som uteslutet.
Jag joinade FIRE för 12 år sedan för att jag av anledningar lärda ville bygga mig en stadigare grund, en tryggare framtid (bygga framtid utav stål, en som alla stormar tål, tills den dan man smäller av) och en möjlighet att ägna mig åt annat innan pensionsåldern.
Nu har jag inte facit än, men kanske är mina dagar som anställd arbetare över. Jag fyller mina dagar till stor del med sådant som i bästa fall är till samhällsnytta och som jag, enfaldigt som det må vara, finner viktigt och intressant!
Isf har jag gått i mål för länge sedan, för lockelsen var aldrig att bara sitta hemma, rulla tummarna o ruttna!
/JB
Stabilitet är något vi alla har glädje av, oavsett FIRE-nivå eller ambition. För mig är det viktigare än en massa ägodelar.
Radera