Någon reagerade i kommentarsfältet
när jag skrev om hur jag lagat min brödrost och att det inte varit
ett alternativ att kasta den eftersom den inte är mycket mer än
tjugo år gammal. Så snål är jag faktiskt inte. Jag inser att det
är okej att köpa en brödrost vart tjugonde år. Förresten fick
jag den av en emigrerande kompis (det är därför jag vet hur gammal
den är), så för mig var den gratis.
Men jag ogillar verkligen slit- och
slängsamhället oavsett om det som slängs är nästan oanvända
kläder eller begagnade bilar som kastas på skroten med något
diffust miljöargument. Därför blev jag glad i hjärtat när jag
läste om Jimmy James och hans brödrost från 1940-talet.
Han ärvde brödrosten när hans far
dog 1993 och säger att den behöver repareras vart sjätte eller
sjunde år. Då kan man ju invända att reparationerna säkert kostar mer än de 200 kr man får en ny brödrost för. Möjligt, men håller en tvåhundrakronors brödrost
i 6-7 år? Jag är skeptisk.
Dessutom är det uppenbart att
detta inte bara handlar om pengar. Jimmy James blev under uppväxten
”uppmuntrad att reparera saker och inte kasta bort dem”, han har
fler gamla grejer och det är en god gissning att han blir lite glad
av att använda dem. Det kan jag sympatisera med och känna igen mig
i.
Den här maskinen är nästan lika
gammal som Jimmys brödrost, från tidigt 50-tal. Den kan användas
till lite av varje, men i vår släkt har den förvandlat nypon till
nyponpuré som med lite vatten och socker blir en fantastisk nyponsoppa. Jag ärvde den av min moster förra året och har inte
använt den sedan dess, men till hösten hoppas jag göra det
igen.
Och då kommer jag säkerligen att tänka på när jag tillsammans med
min mor och moster satt i mosters kök och rensade nypon, hur jag och
min moster efter mammas död sa att vi ändå skulle plocka nypon
till hösten, innan även hon gick och dog. Mina tidigaste minnen av
den här maskinen är från när jag som liten lintott hängde med
halva släkten när de plockade nypon som sedan rensades i mosters
trädgård.
Ni hör själva. Det här är inte bara en hushållsassist utan en hel jävla tidsmaskin! Skapa en apparat som ger mig lika mycket känslor och minnen och jag kommer att köpa den utan att titta på prislappen.