söndag 28 februari 2021

Pensionsdags

Jag hade tänkt låta bli att säga något mer om pensionssystemet. Ämnet intresserar mig inte särskilt och jag har redan gjort en rad blogginlägg om den ständigt minskande valfriheten.

Men efter önskemål från Kalle i kommentarsfältet gör jag ett till, för detta blir dummare och dummare. Som vanligt minskar antalet fonder. Denna gång inte bara för att politikerna inte tror att undersåtarna klarar av att välja om vi har för stor valfrihet, utan också för att ”fonderna ska vara kostnadseffektiva, hållbara, kontrollerbara och av hög kvalitet”.

Märkte ni den gemensamma nämnaren där? Vad är kostnadseffektivt, vad är hållbart, vad är hög kvalitet och vem bestämmer det? Den sista frågan fick vi i alla fall svar på. Det bestämmer en ”ny nämndmyndighet som ska inrättas”. Så vi får en ny myndighet som ska gallra antalet fonder? Vad var det för fel på att vi gjorde den gallringen själva? Det ska ju ändå föreställa våra pengar.

Folk tror att jag ljuger när jag säger att jag inte tror att jag kommer få någon pension från svenska staten, men jag tror verkligen inte det. Politikerna kommer bergis införa ytterligare några myndigheter som till slut kommer fram till att staten ska behålla pengarna ”för allas bästa”. Och värst av allt är att en majoritet av väljarna med rätt propaganda kommer att ge dem rätt.

lördag 27 februari 2021

Vad är så provocerande?

Det är mångas liv jag inte begriper. De som tittar på tv flera timmar varje kväll, de som jobbar måndag-fredag för att sedan dricka sprit (och bränna allt ekonomiskt överskott) varenda fredag och lördag, sover ruset av sig på söndagen och gnäller över att deras liv är enformigt, de som håller på med motorsport, linedance, fotbollssupporterklubbar …


Ikväll ska det grillas!

Ibland skakar jag på huvudet åt deras val, men inser samtidigt att det just är deras val. De skakar kanske på huvudet åt mig, och det är helt okej. Men just när det kommer till extremsparande, eller möjligen sparande överhuvudtaget, händer det att folk tappar det fullständigt. Jag eller någon annan berättar att vi handlar mat med kort datum, delar disktabletter eller återanvänder engångsartiklar, och blir kallade psykfall och idioter med ovärdiga liv. Det tycks inte finnas någon gräns för vilka epitet vi förtjänar.

Missförstå mig inte, jag stickar ingen offerkofta här! Om någon som vägrar förstå hur jag tänker väljer att dryfta elaka åsikter om mitt liv tar jag inte ens illa upp. Jag skiter i vad de tycker, men kan ändå inte låta bli att fascineras över vad det är som gör att de tar sig rätten att hata någon de inte känner, enbart baserat på att personen gör något de själva inte skulle göra.


Ditt jävla sparmiffo!

Publicerar jag en bild på mig själv i träningskläder skulle det kunna uppfattas som ett lika tydligt godhetssignalerande från ”Bror Duktig” som om jag avslöjar en hög sparkvot, men även om det kan komma ett föraktfullt ”MAMIL” (”middle-aged man in lycra”) kommer ingen kalla mig för misslyckad idiot med världens sämsta liv för att jag springer.

Jag undrar helt enkelt varför ekonomisk sparsamhet kan provocera så ohyggligt. Avundsjuka? Till viss del, men kan det vara hela sanningen? Det är sånt man (rätt eller fel) säger till ungen som mobbas för sina stora framtänder, för att ge den självkänsla. Nej, jag tror verkligen att de som går bananas över andras sparsamhet tycker att de har rätt och vi har fel. Men varför dessa explosioner?

Jantelagen har ett starkt fäste i Sverige, men den baseras väl inte enbart på avund. Kanske har det hysteriska rabblandet om ”allas lika värde” fått svenskar att missta framgång för orättvisa. Man kan invända att extrem snålhet inte är bevis för framgång, men för en del som inte lyckas spara är det nog det. Och i ”världens rättvisaste land” kan det omöjligen bero på dem själva.

fredag 26 februari 2021

Varför ska vi leva som andra lär?

Alla börsbolag säger att de har en ljus framtid. Allt annat vore vansinne. Därför kan det vara smart att kolla på insideraffärer. Om företrädare för bolaget köper eller säljer sina aktier (eller ännu värre: låter bli att skaffa några) säger det antagligen en del om vad de egentligen tycker.

Det här kan appliceras på det mesta. Om någon som säger sig övertygad om att vattennivåerna ska stiga pga något diffust klimathot samtidigt köper ett hus vid strandkanten för hundra miljoner kronor är antagligen rädslan kraftigt överdriven.

När halva regeringen som säger att det är av yttersta vikt att undvika folksamlingar själva går ut och shoppar, åker skidor i Sälen och går på mingelparty är de nog mer intresserade av att hålla folket som gisslan än de är rädda för den faktiska smittspridningen.

Det gäller förresten inte bara regeringen utan också oppositionen. För att inte tala om myndigheternas företrädare, som ena dagen drar upp riktlinjer och rekommendationer för att nästa dag göra tvärtom själva.


Var är munblöjan, Anders?

Barn gör som vi gör, inte som vi säger”, sägs det. Jag undrar när även vi vuxna ska inse att kejsaren är naken och börja lita på vad vi faktiskt ser.

torsdag 25 februari 2021

Avslag från staten överklagas till staten

Jag har lyckligtvis aldrig behövt sjukpenning, men fick en intressant insyn i systemet som jag tänkte dela med mig av.

En vanlig konflikt som uppstår efter att en läkare konstaterar att du är oförmögen att arbeta är att Försäkringskassan avslår din ansökan om stöd eftersom ”för att man ska ha rätt till sjukpenning måste arbetsförmågan vara nedsatt på grund av sjukdom med minst en fjärdedel”, och Försäkringskassans handläggare anser att så inte är fallet. Alltså: Läkaren, som till skillnad mot handläggaren träffar patienten, tycker att arbetsförmåga saknas medan handläggaren, vanligen socionomutbildad, inte håller med. Det utifrån läkarens uppgifter.

Vid det här laget har det gått ett par månader sedan patienten ansökte om sjukpenning. Under tiden får du inte arbetslöshetsersättning eftersom du inte står till arbetsmarknadens förfogande. För anger du det kan du inte få sjukpenning, så då var det ingen idé att ens söka.

Nästa steg är att överklaga beslutet. Till Försäkringskassan. Jajamen, Försäkringskassan avslår och du överklagar till Försäkringskassan. Undrar hur ofta Försäkringskassan slår sig själv på fingrarna och kommer fram till att fel har begåtts. Troligen aldrig. Det enda som händer är att det ryker två månader till.

När Försäkringskassan avslår för andra gången överklagar man beslutet till Förvaltningsrätten. Eller egentligen till Försäkringskassan – för tredje gången. Man ska nämligen skicka sin överklagan till Försäkringskassan som då får reda på om du skaffat ett juridiskt ombud, och kan sedan i lugn och ro läsa igenom dina argument. När de känner sig redo skickar de vidare din ansökan till Förvaltningsrätten, ihop med sina egna argument för att du har fel. Där försvann en månad till, minst.

Sedan får du svar från Förvaltningsrätten. Inte ett beslut, utan ett meddelande om att de tagit emot din överklagan. Själva beslutet kommer efter ytterligare ett par månader, så nu är vi lätt uppe i ett halvår utan ersättning. Och vad tror ni de säger? Ger de dig rätt måste de gå emot sina kompisar på en annan myndighet. Dessutom kommer de då få massor av jobb från andra som överklagar Försäkringskassans beslut.

Det är såklart snudd på helt hopplöst, och det här systemet med överklagan på överklagan bör inte tolkas som rättssäkerhet, för det är det inte. Särskilt inte när motparten (i de fall det inte är motparten man överklagar till) får se din hand innan spelet börjar. Det är en byråkratilabyrint som avser att trötta ut dig. Och det funkar. Själv blir jag trött bara av att läsa om det. 

onsdag 24 februari 2021

45 år

Va, är han inte äldre”, tänker ni nu. Jodå, siffran har inget med min ålder att göra. 45 år är ungefär ett yrkesliv. Dagens ungdomar pluggar längre, men förväntas å andra sidan jobba längre upp i åldrarna. Åtminstone till 70. 75, tyckte Reinfeldt, som väl själv inte gjort ett vettigt hantverk i hela sitt liv.

Många kommer inte så långt utan vill gå i förtid när de är 60, eller ännu tidigare. Bara de gör det med förtidspension är det okej, åtminstone för vänstern. Den som samlar ihop till sin egen pension och går ännu tidigare är paria för alla politiska läger.

Jag fattar att arbetsskador och sjukdomar kan göra att man inte får välja, men många gånger tror jag att det handlar om att man inte tycker att det är kul. För det är himla mycket lättare att ta sig till ett jobb man älskar än ett man hatar. 45 år är en lång tid, så se till att göra något du tycker om.

Därmed inte sagt att du måste ha samma karriär i 45 år. Som kvinnan i Proletären-länken ovan:

Att jobba till 65 eller ännu längre var helt enkelt inte möjligt i yrket som brevbärare. Efter 32 år som brevbärare sade kroppen ifrån.

Andra stretar på.

Hon säger att hon älskade jobbet och gärna hade velat jobba kvar. Samtidigt märkte hon väl att det blev tyngre och jobbigare, och hon räknade knappast med att bli yngre så då kanske det hade varit läge att sadla om. För att dra det till sin spets brukar elitidrottare byta jobb i 30-årsåldern.

Gunde Svan la skidorna på hyllan när han var 29. Det hade verkat lite märkligt om han då ansökt om förtidspension för att han inte hängde med i spåret längre. Istället gjorde han pissiga tv-program i tjugo år. De borde inte ha glatt någon, men han tyckte nog att det var kul och det är kontentan – gör roliga saker under de där 45 åren. Ingen tackar dig för att du vantrivs på jobbet.

tisdag 23 februari 2021

Alla är miljövänner

Att världen nu fasar ut olja och gas innebär mer möjligheter än hot för Alfa Laval”, sa Alfa Lavals vd Tom Erixon till DI. Är det inte märkligt att vartenda företag välkomnar utfasning av allt möjligt? Är det så bra hade de kunnat göra det på eget initiativ.

Det är möjligt att Erixon har rätt, det kan jag inte bedöma. Jag kan bara konstatera att när till och med oljebolagen kallar sig hållbara miljöbolag har orden tappat sin betydelse. Det gör förresten alla industriföretag. SSAB ”vill bli det första fossilfria stålföretaget i världen”.

Grundkriteriet för att få säga att ens produkter är bra för miljön borde väl vara att det är bättre för miljön att köpa deras produkter än att låta bli? Om det räcker med att hitta ett annat företag vars produkter är ännu skitigare är alla bra. Möjligen med undantag för den som är sämst i klassen.

Och så har vi alla företag som borde vara utom tävlan. Här hittar vi exempelvis försäkrings- och bettingbolag. Inga djur kommer till skada i produktionen av deras produkter. För att de inte har produkter, de säljer tjänster! Men visst, det är ju bättre för miljön att spela på nätet än att ta sin monstertruck till Casino Cosmopol, för att inte tala om hur dåligt det är att flyga till Las Vegas.

Men återigen, så kan man väl ändå inte räkna?!

måndag 22 februari 2021

Stöd din lokala pamp!

Hyresgästföreningen känns som en av Sveriges sämsta organisationer. Oavsett om du är med eller inte kommer de förhandla åt dig om du är hyresgäst i en kommunal hyreskoloss, så det finns aldrig någon anledning att vara med. Att den är politiserad och en avstjälpningsplats för onödiga sossar gjorde åtminstone inte mig mer sugen när jag hyrde bostad.

Jag blev därför inte förvånad när det framkom att HGF:s ordförandes avgångsvederlag motsvarar 2450 medlemmars årsavgift. Det är ju det gamla avlagda sossepolitruker gör, parasiterar. Inte konstigare än att de första 1,5 miljonerna Rädda Barnen får in varje år går till att täcka lönen till generalsekreteraren, eller motsvarande 1250 månadsgivare som vardera betalar 100 kr varje månad.


Tack för miljonerna, de räckte precis till fem ryggsäckar!

Fast i Hyresgästföreningen är det ännu värre. De samlade medlemsintäkterna är 530 Mkr per år medan lönekostnaden är 570 Mkr. Däremot förstår jag inte kritiken om att Hyresgästföreningens högsta chefer minsann bor i villa. Och? Hyresrätten är vanligtvis första boendet, innan man har råd med annat. Bra att boendeformen finns för den som vill eller behöver, men jag ser inte problemet i att medelålders, välbetalda regionchefer gjort ett annat val.

Jag kräver inte heller att människor med intellektuell funktionsnedsättning företräds av förståndshandikappade. Eller ja, när vi ändå varit inne på både socialister och funktionsvarierade, ingen tror väl att det ledande skiktet i Sveriges socialdemokratiska arbetareparti skulle vara arbetare i grunden? Anders Ygeman är lika mycket arbetare som Morgan Johansson är basketspelare.


Vad har den här lille killen varit med om?

Löfven må ha gått en ettårig svetskurs, men hade för hög frånvaro för att få slutbetyg. Sedan var det facklig karriär för hela slanten. Nu blev det IF Metall, men det hade lika gärna kunnat vara han som suttit på Hyresgästföreningen nu. Det enda säkra med fackliga karriärister är den höga lönen.

söndag 21 februari 2021

Renoveringshelvete, del 1

För en vecka sedan berättade jag att jag tänkt börja renovera igen. Inte ett dugg sugen den här gången, men nu är jag i alla fall igång. Ett rum klart.


Före.

Jag hade ett arbetsrum på 12 kvm och ett sovrum på 7 kvm, men tänker att de flesta nog hade prioriterat tvärtom. Därför vill jag presentera lägenheten så när jag ska sälja, och i samband med rumsbytet passade jag på att måla vitt.

Aktiesvorsken föreslog att jag skulle spara pengar genom att istället för att måla låta tiden bleka väggarna, men hittills är faktiskt enda materialkostnaden 679 kr för antikvit väggfärg som ska räcka till ett rum till. Och så spackel, latexfog, grå fönsterfärg samt vit färg till fönsterbräda och element, men allt det hade jag sedan tidigare.

Tidsåtgången blev precis som vanligt längre än planerat. Torktid för färg och spackel är alltid oförutsedda händelser i min värld, och så har jag också en övertro på mina hantverkarskills, men aldrig tidigare har jag ändå varit så nära verkligheten. Med god vilja kan man säga att det tog en dag längre än planerat.

Efter.

Efter bilderna har jag köpt en matta för 400 kr och gardiner för 39 kr, så totalt är jag uppe i 1118 kr. Det ska upp lite tavlor på väggarna, sedan är det bara att hålla tummarna för att rummet ger ett fantasieggande intryck oavsett om den potentielle bostadsköparen är gamer, distansarbetare eller bara gillar ordning och reda. Nästa uppdrag: köket!

lördag 20 februari 2021

Go Elon go!

Jag brukar inte lovorda Elon Musk, jag har rätt svårt för honom. Hans romantiserade syn på droger får mig att tänka på obstinata ungar på väg till reggaefestival och vare sig Tesla eller SpaceX är intressanta för mig som kund eller investerare. Dessutom påminner han om en obehaglig skolkamrat jag tyckte riktigt illa om.

Men nu ska Elon få beröm för att Tesla köpt bitcoin och öppnar upp för att snart ta emot bitcoin som betalning för bilar.

Vad spelar det för roll för mig som inte tänker köpa elbil och för närvarande inte har något ekonomiskt intresse i bitcoin? Jo, det ska jag berätta. Jag är less på att etablissemanget och dess megafoner basunerar ut att bitcoin kommer försvinna när som helst och att alla gör klokast i att istället handla med valutor som de kontrollerar.

Jag är less på banker som säger att de absolut inte är rädda för kryptovalutor samtidigt som de förbjuder sina anställda att ens inneha krypto, när sanningen är att de ogillar valutor som de inte kan låna ut mer av än vad de har. Jag är också hjärtligt less på äldre börsförståsigpåare som säger att ”bitcoin har ingen framtid, men jag tror på blockkedjetekniken” när de i själva verket inte kan ett enda dugg om varken det eller andra.

Kryptovalutor passar osedvanligt dåligt in i verkligheten för den elit som vill kontrollera varje enskild individ, vad vi gör och vem vi gör affärer med. De som helst vill förbjuda kontanter så att varje transaktion går att följa och koppla till oss, de som vill att varje mobiltelefon ska behöva registreras och varje internetuppkoppling ska kräva bank-ID-inloggning. Alla som kämpar emot är värda en hyllning. Idag var det Elon Musks tur.

fredag 19 februari 2021

Lögn, förbannad lögn och alkoholstatistik

Med statistik kan man som bekant visa det mesta. I detta fall ”konstaterar” Sveriges Radio att Systembolagets ökade försäljning betyder ”minskad alkoholkonsumtion för många”.

Nej, SR tror inte att svenskarna i stor skala börjat ”vaska” sina högt alkoholbeskattade inköp. Teorin är istället att vi minskat våra inköp på krogen och i utlandet ännu mer. Det kan möjligen stämma, men jag har en annan förklaring:

Ingenting är så skuldbelagt som att dricka sprit hemma. När tio procent säger att de ökat sin konsumtion trots färre sociala sammanhang skulle den verkliga siffran lika gärna kunna vara 20, 30 eller 50 procent. Jag kan dra det ännu längre. Om alkoholkonsumtionen ökar under tio år på raken och man varje år frågar samtliga svenskar om de druckit mer eller mindre än föregående år är jag övertygad om att summan av våra svar varje år skulle peka på en minskad konsumtion, för så funkar vi.

Antar att jag nu borde redovisa min egen alkoholkonsumtion under pandemin. Jag har druckit exakt noll det senaste året. Det är i stort sett oförändrat från året innan, men förvisso en liten minskning. För jag dricker inte hemma och jag har inte haft tid med följdverkningarna, att ligga fyllsjuk och dessutom inte kunna köra bil.

Dessutom har de sociala aktiviteterna minskat, snart är det väl dödsstraff av smittspridningsskäl att överhuvudtaget träffa andra människor. Enda gången jag konkret bjöds på alkohol under 2020 var på ett danskt sjukhus, till middagen tre timmar efter att jag opererat hjärtat. Danskar har ju som bekant en lite annan syn på sprit.

torsdag 18 februari 2021

Demokrati – ut, miljöpartister – in!

En ekonominyhet jag tycker fått alldeles för lite uppmärksamhet är att avgående finansmarknadsminister Per Bolund vill kunna styra bankernas kundbedömningar.

En snabbare och en bättre väg borde vara att bankerna själva inser vad som är framtidsinvesteringar, säger han, men tillägger att både tiden – och regeringens tålamod – för att bankerna själva ska förändra sig är kort.

Om bankerna lånar ut pengar till kunder som inte ägnar sig åt det han kallar framtidsinvesteringar ”kommer vi att reglera dem hårt”, säger Bolund. Jag kan bara ana hur det hade låtit i svensk media om en minister i Ungern, Polen eller egentligen vilket annat land som helst ställt krav på vilken typ av företag landets banker ska få investera i, men miljöpartister är som vanligt fridlysta.

För Bolund är som bekant inte det enda exemplet på partiets totalitarism. EU-parlamentarikern Pär Holmgren fastslog för många år sedan att hans första åtgärd som statsminister vore att avskaffa demokratin:

Jag fick en fråga för ett antal år sedan 'vad skulle du göra om du var statsminister?' Och då svarade jag att jag skulle snabbt avskaffa alla val.


Sveriges svar på Lordi.

Det är till att ha höga tankar om sig själva – banker, väljare och den fria marknaden bör alltså alla ersättas av miljöpartister? Alla utom ”vetenskapen”. Den ska vi lyssna på, men även det är en sanning med modifikation. Vi ska inte lyssna på kunniga klimatexperter som Elsa Widding och Lennart Bengtsson, de är ”fel” vetenskap.

Om det hade funnits bevis för att människan har en sådan negativ inverkan på klimatet att det påverkar jordens existens kunde miljöpartisterna upplysa om dessa, så skulle marknaden anpassa sig. Istället får vi lyssna på pajasar som hela tiden säger att jorden är slut om tio år, och det enda de hittills visat är att de – hela tiden – hade fel för 10,5 år sedan. Isar som skulle ha smält har blivit tjockare, öar som skulle ha drunknat i havet har stigit och isbjörnsstammar som skulle ha utrotats har istället växt till sig.


Fan, vad trångt det blev nu då!

Så ja, då återstår väl bara att avskaffa såväl marknad som demokrati om Miljöpartiet ska få igenom sin vilja. Sådana försök har gjorts tidigare i historien och hittills har det aldrig gynnat miljön.

onsdag 17 februari 2021

En trött feminists trötta tankar

Om någon är orolig för att universitetens ekonomiinstitutioner inte anammat gängse politiskt korrekta vänstertänk kan jag lugna er. Det har de!

Lena Bjärskog är nybliven student i ekonomisk historia som skrivit en debattartikel i Expressen där hon ondgör sig över att hennes medsystrar kopierat ”manliga, destruktiva, kapitalistiska beteenden”. Det som avses är att de investerar i aktier ”för att skapa en buffert, pension eller trygghet” (hennes ord, inte mina).

Lena är urtypen för arg feminist. På Facebook poserar hon i Vänsterpartiets första maj-tåg, men gillar också Feministiskt Initiativ, den terroranstrukna organisationen Black Lives Matter och kallade Donald Trump under fyra år för ”en psykiskt sjuk president”. Insprängt mellan en miljard narcissistiska selfies spekulerar hon kring frågor som: ”Hur hade män förändrats om alla kvinnor var lesbiska?

Jag kan också spekulera kring märkliga fenomen, och jag undrar om inte anledningen till all denna ilska är att Bjärskog är det en annan galen feminist utan märkbara kunskaper, Zara Larsson, hade klassificerat som ”white as fuck”. För samtidigt som Bjärskog irriterat skriver om att ”kvinnor och rasifierade har dragit nitlotterna i det nuvarande ekonomiska systemet” vet hon innerst inne att hon är väldigt privilegierad som kan leka student vid 40+.


Vilka kurser kom ni in på?

Men det räcker inte. När inte hon byggt upp en ekonomisk trygghet ska ingen annan heller få göra det. Så det så! Att investera är att ”stötta aktiemarknaden” och suga ut planeten, tydligen oavsett vad man investerar i. Det problematiska är istället att man tjänar pengar.

Som en enkel gymnasieekonom och företagare undrar jag på vilket sätt finanssamhället sugit ut kvinnor, rasifierade (det vi icke-rasister skulle kalla invandrare) och samer (jajamen, här checkar vi alla stereotypboxar), och ännu mer över på vilket sätt det skulle gynna dessa grupper att inte skaffa sig ekonomisk trygghet med hjälp av investeringar.

Det berättar inte Bjärskog, som har fullt upp med att peka finger och haspla ur sig floskler om vita män, skogsindustrin, kapitalism, ”äganderätt” (med citattecken för att visa att det egentligen inte finns) och en massa andra grejer som hon uppenbarligen inte har några som helst kunskaper om.

Men hon har rätt i en sak, det går inte att vinna. Om kvinnor inte finns representerade i mansdominerade branscher (utom renhållning och gruvindustri såklart) eller tjänar tillräckligt mycket pengar för att äga makten över sina egna liv tycker socialister/feminister att det är fel, men när kvinnor gör det är det också fel för då befäster de ”den vite mannens privilegium”.

Nej, Lena Bjärskog. Kampen står inte mellan man och kvinna, vit och svart. Den står mellan dem som efter bästa förmåga tar tag i sina liv och de som står vid sidlinjen och gnäller över att alla andra har det bättre förspänt. Det bästa du kan göra för den kvinnokamp du låtsas företräda är att hålla dig undan.

tisdag 16 februari 2021

Laptopbord till hemmakontoret – sponsrat av eStore.nu

För mig som haft hemmet som huvudarbetsplats sedan år 2000 var möjligheten att inreda ett arbetsrum viktigt när jag köpte bostad, men många av de som tvingades att börja distansarbeta under 2020 saknar en vettig arbetsplats hemma och jobbar från en pall vid matbordet eller halvliggandes i soffan. Naprapater, sjukgymnaster och kiropraktorer gnuggar händerna, för den som sitter fel drabbas förr eller senare av värk i axlarna, ryggskott och spänningshuvudvärk. Förutom obehaget är det arbetsskador som i värsta fall kan hänga med hela livet.

Det här är Jesper Norberg på Placera, och hans strykbräda är långt ifrån det värsta jag sett. Den går åtminstone att anpassa i höjd även om han skulle behöva trolla bort armbågarna ifall han inte tänkt låta dem vila på tangentborden.

Lösningen heter laptopbord och inhandlas på eStore.nu. Det är fristående bord eller ställningar som gör att du faktiskt kan jobba utan att bryta ryggen, vid ett köksbord eller soffbord med relativt liten yta, eller till och med stående. Förutom att du kan justera höjden på borden kan du vinkla arbetsytan så att du får både tangentbord och mus i rätt vinkel för dig.

Om du uppmanats eller beordrats att inte komma in till jobbet tycker jag att du ska försöka få din arbetsgivare att betala, men det här är billiga bord som kostar motsvarande 1-2 besök hos sjukgymnasten.

På eStore som har lager i Sverige så att du slipper vänta på grejerna hittar du också hemelektronik, leksaker, träningsgrejer, tandborstar … Ja, det mesta faktiskt. Och bäst av allt är prisgarantin. Hittar du samma vara billigare i en annan nordisk nätbutik matchar eStore priset.

Jag köper inte kläder på nätet eftersom skärmen inte avslöjar tygkvalitet och passform, men möbler tycker jag passar utmärkt för näthandel för där finns ingen vits med att betala för producentens butikshyra. Billigt och bra direkt hem till dörren.

OBS! Inlägget är ett reklamsamarbete med eStore.nu, men åsikterna är mina.

måndag 15 februari 2021

Soprumsfynd

När jag äntligen lyckats tömma mitt hem på allt onödigt är det med blandade känslor jag går och kastar saker i bostadsrättsföreningens soprum för elavfall. Det slutar nämligen nästan alltid med att jag får minst lika mycket grejer med mig därifrån.

Lågenergilampor givetvis, både LED och halogen. Det verkar som att ingen som slänger armaturer orkar skruva ur glödlamporna. De funkar nästan alltid och är ju förbrukningsvaror. Om lampan ändå är trasig kan man vara säker på att armaturen funkar, men att någon slängt den för att de inte fattat att de bara behövde byta glödlampa. Eller också orkade de inte det. Min skrivbordslampa gick nyligen sönder, själva armen kroknade. Jag löste det tillfälligt med lite eltejp, men någon vecka senare hämtade jag en ny i elsoprummet. Behövde bara ny halogenlampa.


0 kr.

Ett par nya (eller nästintill) elelement har jag också plockat upp. Det finns ett eluttag i soprummet, så man kan alltid plugga in grejerna för att kolla att de fungerar så att man slipper ta hem något trasigt. Men det verkar höra till undantagsfallen att någon slänger trasiga saker.

För några veckor sedan kroknade min personvåg. Tyvärr hann jag köpa en ny (billigt Jula-smäck) för vid mitt senaste soprumsbesök hittade jag en Beurer som mäter allt möjligt, går att koppla till en smartphone-app och som kostar 500 kr. Bytte ut batterierna och gjorde ren den. Funkar minst lika bra som den andra (bägge visar tyvärr lite för mycket, men det beror inte på vågarna utan på kosthållningen), så nu har jag en reservvåg.

Det kanske märkligaste jag hittat och dragit nytta av var en flaska parfym (som någon mindre begåvad granne måste ha trott var eldriven eftersom den slängdes i elsoprummet). Jag bloggade tidigare om att jag sålde ärvda gamla parfymer på nätet när jag upptäckte att man kunde få flera hundralappar för en enda halvfull deo-flaska. Det här var i samma veva, så jag tog hem den, fotade, annonserade och sålde.

Med tanke på hur ont om pengar folk verkar ha, samtidigt som de säger sig värna om miljön, slutar jag antagligen aldrig förvånas över att det tycks ha blivit rena folksporten att slänga ägodelar i nyskick.

söndag 14 februari 2021

Ica-Stig & Sveriges Radio

Björn Kjellman fick nyligen rollen som Ica-Stig i Icas reklamserie. Jag är kanske den enda svensk som inte sett en sekund av den sedan Hans Mosesson gjorde rollen i början av 2000-talet, så det påverkar knappast mitt liv, men jobbet resulterade i all fall i att Kjellman inte fick kommentera Melodifestivalen för Sveriges Radio. Den tävlingen har jag inte sett på ännu längre tid och tänker att det måste vara en rätt begränsad skala som följer den via radio, men det upprör tydligen många.

Sveriges Radio tycker att de är alldeles för reklamfria och oberoende för att ha med en person kopplad till ett kommersiellt företag. Jag hade köpt det om statsmedia vore konsekventa, men exempelvis har Lotta Lundgren i fyra år gjort reklam för Icas konkurrent Coop och samtidigt haft klippkort på SVT-serier ihop med Erik Haag. Ni vet SVT, som ständigt gör ”reklamfria” program som ”presenteras av” allt från bilmärken till ockerbanker.

Själv tycker jag att det är värre att ”oberoende” public service anlitar politiska aktivister. Enda gången jag har hört att det skulle vara ett problem var när Ring P1 tillfälligt plockade bort Alexandra Pascalidou och Täppas Fogelberg i förra valrörelsen. Fast inte ens då hänvisade man till att de regelbudet gör politiska utspel utan skyllde på att de frilansar (tydligen kan man inte vara oberoende om man är frilans).

Tillbaka till Kjellman. Alla som följt min blogg vet att jag inte har något gott att säga om Ica, men det här blev för fånigt. Sveriges Radio tänker alltså att om Björn Kjellman snackar schlager i P4 kommer det uppfattas som reklam för Ica. Jag får säga som chefen på Bahamas Air - det låter lite långsökt.


Förstår jag dig rätt att i och med att ni sänder ut ett program som säger 'Goddag, nu kommer Hassan' så kommer alla människor åka till Nassau?

lördag 13 februari 2021

Dra en vinstlott!

Som den visionär och optimist jag är skrev jag för några veckor sedan en text om coronapandemins fördelar, och nu har andra hakat på.

SVT verkar köra en hel artikelserie där de bl a berättar om Niklas som tillsammans med sin flickvän flyttat från Stockholm till Åre för att kunna åka skidor på lunchen. Detta möjliggjordes genom distansarbete, som ju gått från väldigt oönskat till mer eller mindre beordrat av många arbetsgivare. Niklas själv beskriver pandemin som ”den sista sparken vi behövde”.

Alla behöver vi en spark ibland. Det kan vara bokstavligt, att vi får sparken, eller mer bildligt. Det behöver inte grunda sig i en katastrof, det kan räcka med att man reflekterar över sitt liv och kommer till nya insikter. Det viktiga är att göra det bästa av alla situationer.

När Covid-19 dök upp och skapade panik på börsen tänkte en del investerare till och hittade de branscher och företag som skulle dra nytta av minskat resande, mer tid hemma och en övergång från arbete på ett fysiskt kontor till distansarbete från hemmet. Sådana personer kommer alltid att vara vinnare, de som gör citronsaft när livet ger dem citroner.

Ibland verkar det som att vi istället letar skäl att gnälla, att vi är nöjda med att sitta fast så länge andra gör det och vi kan intala oss själva att det inte fanns några alternativ, men det gör det nästan alltid.

fredag 12 februari 2021

Försäljningsrenovering

Det finns för- och nackdelar med att renovera sitt hem. Nackdelarna är att det är dyrt, tar tid, blir skitigt precis överallt, inte bara där man renoverar, man får muskelvärk i hela kroppen och kommer få minst fem öppna sår när man skär sig i händerna, raspar sig på knäet, tappar något tungt på foten osv. Plussidan: Det blir fint. Förhoppningsvis.


Förra renoveringen av rummet.

Allra lägst motivation för renovering får i alla fall jag när jag ska renovera för att sälja, för då får jag inte ens glädje av de nyrenoverade ytorna. Mer än att jag eventuellt får mer betalt, men det är ju inte säkert och dessutom så långt fram att det känns för abstrakt.

Men nu är det ju en gång så att ”lagen” säger att för att sälja en bostad i Sverige år 2021 (eller för den delen 2011 eller 2001) ska allt vara vitmålat, så kliniskt tråkigt som möjligt. Som ni kanske anar är jag inte förtjust i vitt varför jag nu har mycket måleriarbete framför mig.

Första steget är att köpa färg och redan där blev jag trött när jag hittade två färgbyttor på Bauhaus. Samma märke, samma serie, samma nyans, samma glans, samma pris. Men olika stora burkar.

Efter kundtjänstchat fick jag bekräftat det jag trodde – exakt samma färg, bara olika literpris. Kundtjänst var jätteförvånade. Det hade jag också varit om jag inte varit med om detta minst två gånger tidigare på Bauhaus. Så sent som förra hösten bloggade jag om fenomenet, även då samma prislapp för 10 och 12 liter färg. Jag gillar Bauhaus, de har bra varor till bra pris, men detta ständiga prisdribblande tröttar ut mig redan innan.

Nu är i alla fall färgen inhandlad. Återstår bara att få slut på svepskäl varför jag inte kan börja måla också, men snart blir det ”ljust och fräscht”, balkong i söderläge och allt sånt.

torsdag 11 februari 2021

Till försvar för SVT

Först! Jag tycker precis som alla (?) andra att det är skitlöjligt när SVT:s dammsugningsreporter tipsar slötittarna att inte dammsuga och helst inte laga mat när det är kallt ute samtidigt som han inte med ett ord nämner elefanten i rummet – att den plötsliga elbristen hänger ihop med att Sverige lagt ner förhållandevis ren kärnkraft för att nu tvingas elda olja och importera kolkraft.

Men låt oss lägga skämskudden åt sidan och fundera över saken. Vi som har rörliga elavtal (och det tror jag att alla gör klokt i att ha) betalar mer för elen när tillgången är skral. Dammsugning är såklart en skitkostnad. Jag skulle tro att elförbrukningen för att dammsuga hela min bostad går på mindre än en krona även med högt elpris. Jag är snål, men det finns gränser.

En tvättmaskin drar ungefär lika mycket ström, men håller på betydligt längre tid. Samma med en diskmaskin (ni vet, en sån där för lama människor som inte kan diska för hand). Särskilt om du har ett timprisavtal borde det gå ganska lätt att anpassa användningen till billigare tider. Tumregeln borde vara att så länge anpassningen knappt kostar någon bekvämlighet kan man lika gärna försöka hålla kostnaderna nere.

På nätet såg jag ett ”dammsugaruppror” som gick ut på att alla vid en given tidpunkt skulle slå på sina dammsugare och så mycket annat el man kunde hitta för att ”visa regeringen”. Visa vadå, att man kan betala massa energiskatt (och moms på den)? Ja, det kommer minsann att lära dem... Tänk att ingen kom på det efter införandet av plastpåseskatten, att nu ska vi allt köpa upp alla påsar de har. Bäva månde makten! Eller inte.

onsdag 10 februari 2021

Hämnd på scammare

Alla som använder internet utsätts då och då för diverse lurendrejare. När internet var nytt förstår jag att det klickades på suspekta länkar. 2021 har jag svårare att se vem som jublar över ett mejl om en miljonvinst i ett lotteri de varken känt till eller varit med i, men det finns folk till allt.

Även om vi inte går på det är det nog fler än jag som skulle vilja hämnas på de jävlarna som försökt lura oss, men antingen saknar vi tid, kunskaper eller både och. Att mejla ”JÄVLA IDIOTER!” skulle antagligen bara leda till att min mejladress betingar ett högre värde på reklammarknaden eftersom den bevisligen används.

Men det finns de som har tid och kunskaper att jävlas tillbaka. En av dem är Jim Browning vars Youtubekanal går ut på att leta upp och identifiera scammare. T ex hackar han deras datorer och publicerar filmer från deras webbkameror, och så byter han ut den ljudfil de spelar upp för dem som svarar på deras telefonsamtal till följande meddelande:

Hello,
This is an automated message being sent by scanners from India. They were going to try to scam you by claiming that you would get a refund from your computer maintenance company. However, this is just a scam so that they can access your computer and will try to get money from your bank account.

If you ever get a message like this, it is always a scam. Please do not mention that I have changed their message, but if you would like to waste their time you can speak to these scammers by pressing 1 on your telephone keypad.

Kostnaderna för samtalen tickade på, men ”kunderna” slutade nappa på betet och kräken kunde inte förstå vad som hände – trevligt!

Youtubekanalen Kitboga verkar jobba lite mer med humor. Istället för att anmäla bluffmakare till polis och myndigheter försöker han blåsa dem på pengar, eller bara blåsa dem i största allmänhet.

Min favoritbluffbluffare är dock James Veitch. Han gör en slags Powerpoint-baserad ståuppkomik. Det kan gälla lite av varje, t ex hur han jävlas med sitt kollektiv, men ofta om hur han börjat svara på spam för att trötta ut spammarna:

Ja, vad ska man annars göra? Jim Browning har anmält scammare till polisen, men som jag förstått det har det inte lett någonstans. Antar att poliser i de u-länder scammarna håller till inte är mindre lata än våra svenska. Det är som att kriminalitet på nätet fortfarande inte riktigt räknas.

 

tisdag 9 februari 2021

Prehab trumfar rehab, i teorin

SVT berättar om 24-årige Ola som är kraftigt överviktig. Han vill gå ner i vikt, men har inte lyckats själv. Så då ber han vården om hjälp, men de kan inte hjälpa till eftersom han inte fått någon följdsjukdom.

Å ena sidan tycker jag att en verbal, normalbegåvad yngling borde fixa att ta ansvar för sitt eget liv. I reportaget använder han dator och jag är nästan bergis på att jag på fem minuter skulle hitta både stödgrupper och bantningsmetoder, så det kan han också göra. För några år sedan gick han ner 44,5 kilo så bevisligen har han förstått principen för viktnedgång, att röra sig mer än man äter.

Å andra sidan ger detta en bra bild av vad som är fel med Sverige i allmänhet och vården i synnerhet. För en ung människa med BMI 45 är inte frågan om följdsjukdomarna ska komma utan när och hur många. Att hjälpa Ola att gå ner i vikt skulle potentiellt spara samhället miljoner i kostnader för framtida diabetes, hjärtinfarkter, knäproblem och sjukskrivningar. Förutom det uppenbara, att det skulle hjälpa en medmänniska att få ett mycket bättre liv.

Men jag är inte förvånad. När min mamma fick en hjärtinfarkt och min pappa dog på kort tid tänkte jag att det var dags att kolla upp min hälsa. Ni vet, kolesterol och sånt. På den tiden var det inte vanligt med privata företag man kunde lämna ett blodprov till och få sitt livs historia. Åtminstone kände inte jag till dem, så jag vände mig till vårdcentralen som var heeelt ointresserade av att kolla blodvärden på någon som inte är sjuk, och till skillnad från Ola visste jag inte om min livsstil var hållbar.


Allt är relativt.

För mig känns det lite som att inte ge elever betyg eller ens en hint om hur de ligger till förrän de går ut skolan. Det är så dags då. Agera är ute – reagera är inne, i bästa fall. På hälsoområdet skrev jag ett tidigare inlägg om när politikerna tog bort pensionärsgympa. Samma där, spara en krona för att tvingas betala tre.

Detta är ett genomgående tema i samhället. Man sparar in pengar på snöröjning för att istället tvingas betala för benbrott och sjukskrivningar. Man lägger ner kärnkraftsreaktorer av miljöskäl för att istället elda med olja och importera kolkraft. Man låter bli att rätta till fel och anställer istället massor av kommunikatörer med uppgift att mörka och snacka bort riktiga problem. ”Politik är att vilja”, sa Olof Palme. Nu verkar det oftast vara precis motsatsen.

måndag 8 februari 2021

Osexigt att snacka börs?

En socialdemokratisk kommunpolitiker jag aldrig hört talas om har fastslagit att personer som gillar att prata börs är det mest osexiga som finns.

Jag ska försöka att inte överanalysera detta, men han säger alltså inte att börssnack är osexigt utan att utövarna är osexiga, så börsintresserade bör ta attacken högst personligt. Längre ner i tråden skriver han att det ”osar girighet/snålhet”, goda egenskaper jag anser att vi alla bör ha en skvätt av.

Nu tror jag inte att Pavlos egentligen menar ordet osexig bokstavligt. Han vill nog mest provocera och lägger för säkerhets skull till att ”Alla som svarar kränkt på denna tweet proves my point” i god skolgårdsretorik-anda. Jag kan själv tycka att särskilt redovisning av resultat på börsen kan bli rätt tradigt, men jag håller ändå inte med.

För mig är dumhet det mest oattraktiva draget hos en människa, och tydligast visas det av dem som inte tänker och planerar. De som lever för stunden utan att bry sig om sina handlingars konsekvenser, vilket är ungefär motsatsen. De som konsumerar sitt kapital för att de inte begriper att pengarna kommer att behövas längre fram.


Vad tror ni, höjer FED styrräntan nu eller?

Jag tycker att vetgirighet är attraktivt. Det behöver inte handla om börsen eller ens om pengar, men att samla på information och lära sig saker är att vilja utvecklas som människa. Håller ni inte med så betyder det att ni är dumma och inskränkta ;-)

söndag 7 februari 2021

Trolltyg i internetskogen

Jag har aldrig skrivit anonymt på nätet. Av flera skäl. Främst för att jag tänker att om jag inte kan stå för en uppgift eller åsikt är det antagligen bäst att inte formulera den i skrift. Men också för att jag tror att det är en överhängande risk att jag i skydd av anonymiteten skulle skriva dumheter.

En som troligen borde tänkt likadant är byggbolaget Sernekes huvudman Ola Serneke, som skrivit 226 Placera-inlägg under pseudonym. Jag vet inte vad han skrivit eller om han brutit mot insynsreglerna, men hur ser det ut när en 49-årig börs-vd lägger tid på att skriva anonyma foruminlägg?


Ute och cyklar.

Paradox styrelseordförande Fredrik Wester berättade i en intervju (som jag inte hittar nu) att han suttit en hel natt och svarat på foruminlägg när företagets kunder var besvikna över ett försenat spelsläpp, men då kallade han sig inte ”Filsnorkum” eller något annat dumt utan gjorde det under eget namn.

Om Ola Serneke har rätt i att han inte brutit mot några regler med sina inlägg hade han ju kunnat använda sitt eget namn. Och om han skrivit under själv är jag övertygad om att han hade anpassat texten därefter.


Bäste herr mongoloiden ...

Invändningen mot dylikt beteende brukar vara att det skulle se amatörmässigt ut om höjdare ”sänker” sig ner till att svara på tilltal, men tänker du så om du får svar från en kändis på nätet? Jag gör det inte, jag tycker snarare det tyder på självkänsla och självdistans om de pratar med vanligt folk.

Men Serneke är i ”gott” sällskap. Hamid Safar, mer känd som Rektor Hamid, blev årets svensk och sedan kastad till vargarna när det visade sig att han skrivit hatiskt om bl a judar, bögar och Hoforsbor (kanske var det var Hoforsattacken som blev droppen). Och så har vi allas vår favorittwittrare Annika Strandhäll, socialdemokratisk riksdagsledamot och ex-minister som vid ett par tillfällen glömt att logga ut mellan inläggen och istället svarat sig själv som sig själv:

Jag är övertygad om att alla tre (och många fler) hade framstått i mycket ljusare dager om de valt att vara sig själva hela tiden. Ja, till och med Strandhäll.

lördag 6 februari 2021

Tolk – Sveriges bästa jobb?

Arbetsförmedlingen i Gävleborg slår larm om att det saknas auktoriserade tolkar. Chefen Mohamed Chabchoub drar följande slutsats:

Konsekvensen för arbetssökande som inte kan få rätt hjälp är ju att vi förlänger den tid de går arbetslösa.

Det kan jag inte förstå, förutsatt att han pratar om riktiga jobb (men sådana slutade väl Arbetsförmedlingen att förmedla för 30 år sedan?). Jag skulle tro att det snarare förhåller sig tvärtom. Genom att erbjuda tolk i alla lägen en invandrare har kontakt med det svenska samhället minskar man intresset för att lära sig svenska.

Det finns exempel på invandrare som behövt och fått tolk vid domstolsförhör efter att ha bott över tjugo år i Sverige! Hur stor chans har en sådan person att fixa ett riktigt jobb? Mohamed Chabchoub säger att tolk behövs för att ”klargöra arbetsförutsättningar”. Ja, det låter ju rimligt att man måste berätta för den arbetssökande vad jobbet går ut på, men arbetsgivare som betalar lönen ur egen ficka brukar ha högre krav än så.

Flera riksdagspartier har lanserat olika typer av språkkrav. Särskilt populärt tycks det i valrörelser. Sedan rinner det ut i sanden, kanske begravs det i en utredning, eller också säger samma partier tvärtom att svenskarna behöver lära sig alla andras språk. För i andra änden, att se till att man inte behöver kunna svenska, tycks resurserna nästan outtömliga. I Gävleborg är flaskhalsen alltså inte pengar utan att det finns för få utbildade tolkar att få tag i.

Som invandrare i Danmark har man rätt till tolkhjälp i tre år. Efter det förväntas man kunna göra sig förstådd på danska och får vid behov skaffa egen översättare. Det är svårt att jämföra språk rakt av, men jag har aldrig hört någon hävda att danska är lättare att lära sig än svenska. Åtminstone inte när man är nykter.


Du Perikles...

Antagligen är Danmark ändå ett av världens liberalaste länder i frågan med sina tre år. Hur mycket tolkhjälp tror ni man får som skandinav i Syrien eller Somalia? Ingen alls, och det är ingen kritik. Det är inte alltid snällt att hjälpa någon med precis allt.

fredag 5 februari 2021

Gamestop-gate

Jag har fått flera uppmaningar att skriva om ”Gamestop-gate”, men har varit tveksam. Det är en komplex problematik och jag är inte säker på att jag får fram en tillräckligt nyanserad bild i det ganska kortfattade format bloggen utgör. Jag tror inte ens att jag ska försöka, men här kommer ett slags debattinlägg och historiebeskrivning för den som inte orkat hänga med.

I augusti fick den ganska trötta dataspelsåterförsäljaren Gamestop in en ny storägare, Ryan Cohen, som ville förvandla företaget från en butikskedja med vikande vinster till en framgångsrik e-handlare. Detta gjorde medlemmar i Redditgruppen WallStreetBets intresserade av aktien som steg kraftigt – 100, 200 och 300 procent under hösten.

En bra blankningskandidat för hedgefonder som nu i januari blankade (=spekulerade i nedgång) och med hjälp av media försökte piska upp en stämning av att aktien skulle ner. Man brukar säga att det inte finns mer än 100 procent, men på något vis blankades 140 procent av aktierna. För mig är det galet att det ens går.

Men det är inte detta som gjort aktien omskriven, för det har hänt förr, att en eller ett par hedgefonder manipulerar marknaden, mer eller mindre öppet. Alla H&M-ägare vet vad jag pratar om. Det som skapade ”Gamestop-gate” var istället att WallStreetBets slog tillbaka. De köpte, köpte och köpte igen, och där satt blankarna och förlorade miljarder när aktievärdet tiodubblades på några dagar.

Det är naturligtvis inte bra att börsen förvandlas till kasino, men jag vill inte utropa samma förövare som en stor del av media och etablissemang gör. Att SVT kallas det inträffade för ”Gamestop-kuppen” ger en fingervisning om vilken sida de står på. Att storspelarna i åratal kört över småsparare har de inte haft några problem med, men att privatpersoner går ihop och låter börshajarna falla på eget grepp, det är tydligen ett problem.

Och SVT är inte ensamma om att ställa sig på motsatt sida som den lilla människan. En del sparekonomer har varit skrämmande tydliga med var deras lojalitet ligger, och kommer nog få jobba med sin trovärdighet om de vill återgå till att spela småspararnas vän i finansdjungeln. Och så här sa Mohammed Salih på Aktiespararna:

Jag tycker det är ganska otäckt att småsparare kan påverka marknaden på det här sättet. Det här ifrågasätter ju hur hela börsmarknaden fungerar.

Påminn mig att aldrig gå med i en intresseorganisation som ”tycker det är ganska otäckt” när deras medlemmar får inflytande. Jag kan hålla med om att det inte är bra när börsen förvandlas till ”Hela havet stormar”, men det går också att se Gamestop-gate som en motreaktion på robothandel och att hedgefonder och andra storhandlare getts alldeles för mycket makt. En liten delseger för den enskilde medborgaren mot makthavarna. Det var vår tur.