Jobb med hög timlön

Man kan välja att köpa sig fri från arbetsuppgifter man inte gillar. Jag har full förståelse för att den som har trasiga axlar eller bara hatar fönsterputsning köper tjänsten av en professionell fönsterputsare. Ibland gör jag nog lite för mycket saker själv, i lägen där det inte är ekonomiskt försvarbart.

Andra gånger är det inget snack om att det är lönsamt och vettigt att jobba själv. Jag är nöjd med att jag inte bara putsar mina egna fönster utan också städar, tvättar, bakar mitt eget bröd och en massa annat som känns lika naturligt för mig som att betala räkningar eller sköta min personliga hygien.

Alla får dra sina egna gränser, men ibland förstår jag dem inte. Det är när vi snackar rejäl timlön på eget arbete. När jag bloggade om att byta däck (som är en arbetsuppgift som bör sitta i ryggmärgen hos alla bilförare) fick jag nettotimlönen till 400 kr, vilket motsvarar en månadslön på nästan 100000 kr. Då räknade jag ändå ytterst generöst, utan att ta hänsyn till varken tidsbokning eller kötid om man lämnar bort jobbet.

Annat arbete kan ge ännu mer avkastning. Ska man köpa en kapitalvara och väljer att lägga en kvart på att först ta reda på var den är billigast kan man tjäna tusenlappar. Ändå är det bevisligen många som handlar i första bästa butik.

Första sämsta butik.

Ett ännu tydligare exempel är tankning. Här i Norge kan det lätt skilja 3 kr/liter mellan två bensinmackar i samma samhälle. Ibland ligger de så tätt att man ser priset från grannmacken och ändå väljer en del den dyrare macken och kastar bort flera hundralappar på en enda tankning. Med en app hittar man billigaste soppan i närområdet och kan enkelt räkna ut om en omväg lönar sig.

Det finns en gammal historia om att Bill Gates (eller någon annan mångmiljardär) förlorar pengar på att böja sig ner på gatan och plocka upp en slant eftersom han tjänar så mycket mer på sitt jobb. Nu ska jag berätta en sak som kan chockera någon. Du är inte Bill Gates! Att plocka upp en krona från gatan tar två sekunder. Det ger en timlön på 1800 kr, efter skatt. Förutom att det är nyttig gymnastik som troligen förlänger ditt liv med mer än två sekunder.

Det är som att det finns folk som ogillar pengar. Eller sitter det så djupt rotat hos en del människor att i möjligaste mån undvika alla former av arbete, så att man inte ens reflekterar över att man betalar ett oförsvarligt högt pris för att komma undan?

Bör man lämna ett arv efter sig?

Vi snackade ju för ett par veckor sedan om ifall föräldrar ska spara pengar till sina barn. Det tyckte jag. När det gäller arv är jag mer tveksam.

Det är väl fint om man kan ge sina barn eller någon annan man tycker om en rejäl klumpsumma när man själv inte längre kan göra av med pengarna. Men är det något man förväntar sig som arvinge kan det bli väldigt fel.

Eller som den gamla vitsen när advokaten läser upp den dödes sista vilja:

”Och till dig Nils, som så gärna önskat att bli omnämnd i mitt testamente, vill jag säga: Tjena Nisse!”

Om man bortser från dem som har grundat ett stort möbelföretag eller krängt iväg ett dataspel för någon miljard har de flesta av oss inte mer pengar än att det faktiskt skulle gå att göra av med själv. Borde då inte idealet vara att spendera sina pengar på sig själv medan man fortfarande kan det?
 

Jag ärvde mina föräldrar och är tacksam för det. Jag hade dock inte haft något emot om de förärats med bättre hälsa som gjort det möjligt för dem att leva och konsumera i många år till. Och kunskapsarvet, att de lärde mig att ta ansvar för mitt liv och mina handlingar och att handskas med pengar, var värt betydligt mer än det ekonomiska arvet.

Elstöd till skuldsatta

Det finns gränsfall när det gäller elstödet från svenska staten och några riktigt skrämmande exempel där änkan till den som stått för elräkningen fått bråka för att räknas som ägare. Men så finns det riktigt solklara fall också. Som det faktum att människor med kronofogdeskulder och skuldsanering inte får ut pengarna utan istället får se dem gå till att betala deras skulder.

Det är väl fullständigt självklart att man som skuldsatt inte ska kunna välja att lägga pengarna på konsumtion? Är det ens en nyhet? Ja, i Bulletins värld och jag har redan sett människor ondgöra sig över att det dumma, hårda samhället tar pengar av folk som har det svårt. Va?! De skuldsatta borde istället glädjas åt att deras elräkning minskar så att differensen kan användas för att göra rätt för sig.

Detta får mig att minnas när mina föräldrar hyrde ut en lägenhet till en kvinna som ständigt låg efter med hyran. Pappa lyckades då få till det så att hennes bostadsbidrag skickades direkt till honom som hyresvärd, eftersom pengarna var avsedda för just hyra. Hyresgästen blev skogstokig, för detta bidrag hade hon tänkt använda till att köpa nya glasögon.

Men det är faktiskt inte bara ett uttryck att den som är satt i skuld inte är fri. En väsentlig skillnad mellan att finansiera sitt liv med egna pengar och att göra det med någon annans är att man i det första fallet är fri att göra egna val. Om pengarna kommer från banken, maken, kommunen, mamma eller Aktiebolaget Ockerränta är man beroende av andras välvilja, vare sig man gillar det eller inte.

Biodlingsabstinens

På väg in i mitt andra år som biodlare har jag aldrig tidigare upplevt ett säsongsuppehåll. I höstas, när jag invintrade mina bin genom att ge varje samhälle femton kilo socker, kändes det bra och välbehövligt med en paus, men nu ser jag fram emot ännu en säsong av biodling som möjligen blir lönsam, men tveklöst lärorik.

Det jag gjort under vintern är att flytta kuporna 30 meter för att förhoppningsvis slippa bli attackerad utan skyddsutrustning. Jag har byggt ett nytt birum i ladan, smält vax, köpt och målat tio nya lådor, smält in vax i ramar och förkovrat mig genom att bl a läsa alla förra årets nummer av tidskriften Birøkteren samt denna bok från pärm till pärm.

För att försöka vara ute i ännu bättre tid har jag också förberett höstens honungsproduktion. Glas till ännu ett år hade jag sedan tidigare, men nu i vinter har jag köpt syltetiketter för printning så att jag har allt material för att sälja en ny honungsskörd.

Då återstår bara en slags plan för årets säsong. Jag vill helst utöka mina fyra kupor med minst ett par till, men risken är att jag börjar med att backa ett par steg. När samhällena oxalsyrabehandlades i december var aktiviteten väldigt låg i två av kuporna. Har de dött nu har jag bara två kvar. För allt jag vet kanske de andra också dött, sånt vet man aldrig. Säg att jag bara har ett bisamhälle, då känns en utökning till sex i stöddigaste laget. Vi får se, helt enkelt.

Inom en månad lär det bli en tillräckligt varm dag för att bina ska ge sig ut på en flygtur. Årets första tur har för övrigt ett väldigt specifikt syfte, nämligen det första toalettbesöket på ett halvår, den så kallade rensningsflykten. Har man hängt ut vit tvätt eller (som jag) har en vit bil på gården kan man se spår av denna premiärtur i form av bruna prickar, och det är inte precis honung.

Livet är gratis

Kanske inte riktigt, men mycket är gratis om man tar emot gratispengar. Häromdagen plockade jag ihop sju pantburkar med en total pant på 14 kr under en kort löprunda.

Det kan tyckas fjuttigt, men håller jag den takten får jag ihop över 2000 kr på ett år, vilket t ex skulle räcka till 2-3 par löparskor. Nästa löprunda sprang jag till matbutiken. Jag behövde köpa lite lök och tänkte att jag lika gärna kunde springa och handla, så slapp jag ut med bilen. Så jag stoppade en femtiolapp i fickan och gav mig iväg. Nu hade jag ryggsäck, vilket underlättar om man hittar mycket pant för fickor är inte första prioritet när man tillverkar löparkläder och jag tycker själv att det ser rätt illa ut att springa med en ölburk i handen.

Och turen höll i sig. På vägen till affären fick jag ihop fyra burkar, pantade dem, fick ett tillgodokvitto på 8 kr (ingen sosseknapp här) och plockade sedan ihop en påse lök. Den gick på 7 kr, så jag fick min lök och en krona att lägga till min oanvända femtiolapp.

På vägen hem hittade jag ännu mera pant än jag gjorde till butiken, så jag har redan ett startkapital till nästa gång jag behöver handla. Plus ett par svenska burkar jag kan använda nästa gång jag åker till Sverige och handlar.

Okej, jag inser att timlönen på att panta burkar inte precis imponerar, men i år har jag slaviskt följt mitt upplägg med tre löppass i veckan och det gör jag oavsett om jag får betalt för dem eller inte. Men betalt får jag. Fortsätter detta får jag ta med ryggsäck på alla rundor.

Staten vill ha allt!

Vägen till ekonomisk diktatur är kantad av dåliga ursäkter. Det senaste exemplet på det är Finansdepartementetsutredningen om att SCB ska få samla in data över medborgares skulder och tillgångar.

Det är ett gammalt S-förslag som ligger till grund, men flera partier hängde på och jag skulle känna mig bättre till mods om moderatministrarna i finansdepartementet kastat förslaget i soptunnan och det har de åtminstone inte gjort än. Mina egna invändningar sammanfattas till stor del av Nordnets Frida Bratt i DI.

Snart i din bostad.

Jag tror inte ett dugg på att politikerna vill ha statistik för att hjälpa människor, de vill som vanligt styra människor. Sverige har ingen förmögenhetsskatt (än!) och då har politikerna faktiskt inte med att göra hur mycket pengar någon har, såvida man inte ansökt om bidrag för att man har svårt att få det att gå ihop såklart.

Förresten tycker jag att Ingela Nylund Watz (s) försäger sig i interpellationsdebatten med finansmarknadsminister Niklas Wykman (m), att skulderna har man bra koll på, men det är värre med tillgångarna:

”Vi har god kännedom om hushållens skuldsättning och det är väldigt bra, men vi vet alldeles, alldeles för lite om hushållens tillgångar, och det är mindre bra eftersom det innebär att vi i politiken och de myndigheter som är ansvariga för att värna den finansiella stabiliteten i Sverige inte har en heltäckande bild över läget.”

Bröderna Wykman.

Så vad ska hon med den kunskapen till? Tror ni på A: hjälpa människor som har det svårt? Eller B: beskatta dem och alla andra ännu hårdare? Är du anhängare av teori A får du gärna förklara på vilket sätt staten skulle få nytta av att veta att du äger några aktier eller bitcoins.

Om Nylund Watz vill ha större kunskaper om svenska folket tycker jag att hon skulle börja med att ta reda på hur många som bor i Sverige, men det vill socialdemokraterna med näbbar och klor slippa få reda på. Varje folkräkning eller utredning om hur många människor som uppehåller sig i landet illegalt eller med multipla identiteter motarbetas till max. Det var viktigare att räkna och registrera alla katter!

Alla katter ska kattskrivas!

Om jag bott i Sverige hade jag nu mejlat min lokala politiker och förklarat att om ditt parti inte genast slutar att kontrollera mig ännu hårdare än vad ni redan gör kommer jag att bekämpa er så hårt jag kan med alla medel. Det kommer garanterat ingenting gott ur detta förslag, såvida du inte är en klåfingrig politiker med dålig känsla för mitt och ditt.

Röda linser till katterna

En bra grej med katter är att de sällan tigger min mat. Jag äter inte kött, kanske vore det annorlunda då, men det mesta jag äter går katterna bara förbi om de förirrat sig upp på matbordet (vem lurar jag, jag äter nästan alla måltider framför datorn, och alla kattägare vet att det är snudd på omöjligt att hindra katter från att trampa på tangentbord). Ibland stannar de vid tallriken och nosar innan de ratar den.

En måltid mer i deras smak.

Brunost vill de ha, de är trots allt norska. Jag brukar ge dem en liten skärva, men en gång när jag lämnade en tallrik med två smörgåsar med smör och brunost oövervakad i en halvtimme (jag fick besök just när jag skulle äta) kom jag tillbaka till två smörgåsar utan pålägg och med ett misstänkt tunt smörlager.

Något annat jag märkt att de vill ha är röda linser. Jag äter dem oftast i en linsgryta och då vill de gärna slicka ren tallriken. Grönsaker har de inget intresse av och kryddor är inte alltid nyttiga för dem, men jag började fundera på om man kan servera dem kokta linser som våtfoder. Jajamensan:

”Du kan även mata katten med baljväxter, som exempelvis bönor eller linser, brunt ris samt havre. Bönor är faktiskt en hypoallergen matgrupp som även inkluderar olika typer av frukt och grönsaker.”

Givetvis kokas de på vedkamin.

Grönt ljus från expertisen. Baljväxter är ju inte kött, men innehåller fullvärdigt protein. Mina katters standardmat är torrfoder. Sedan brukar jag ge dem lite våtfoder morgon och kväll. Priset per portion för våtfodret är ungefär en krona. Inte farligt, men med tanke på hur lite en katt äter är kilopriset desto högre.

Röda linser kostar 36,13 kr/kg. Torkade alltså. När jag tillsatt vatten och kokat dem är priset 12,90 kr/kg, så här snackar vi lågpris. Då återstår bara en fråga: Vill de äta det eller var det bara intressant så länge det låg på husses tallrik? Det finns bara ett sätt att ta reda på det.

Jaha... ganska värdelöst ”om katten själv får välja”. Den ena hade nog ätit upp om hon varit väldigt hungrig, men jag vill inte tvinga på katterna en ny diet och det är inte precis så att de ätit mig ur huset innan. Detta var ett test och en möjlighet till variation. Jag får se om jag gör ett nytt försök genom att blanda linserna med något annat, men vill de inte ha det så slipper de.

Läppstiftseffekten

Jag brukar inte snacka smink i bloggen och tänkte egentligen inte göra det nu heller. Läppstiftseffekten är en ekonomisk teori som uppfanns under depressionen på 1930-talet, och går i korthet ut på att folk unnar sig vardagslyx i dåliga tider, som kompensation för dyrare saker man inte har råd till.

Nu menar Sveriges Radio att läppstiftseffekten är i full blom. I höstas sa i stort sett all media att effekten var på tillbakagång, så jag vet inte hur det ligger till. Kanske spelar det ingen roll, att fenomenet finns kan vi nog enas om. Människor har generellt ett behov av att hela tiden unna sig saker, och då avses nästan alltid konsumtion. Har man inte råd med det stora och dyra unnar man sig det lite mindre, men handlas ska det.

Resultatet blir såklart att handlingsutrymmet i privatekonomin minskar ännu mer och då måste man unna sig något igen. Att handla onödiga grejer för att döva oron för dålig ekonomi är som att kissa på sig för att hålla värmen. Själv är jag ju naturligt vacker (eller kanske snarare utseendemässigt bortom räddning), så sminkkontot är noll, men det funkar lika bra (eller rättare sagt lika dåligt) med choklad, kläder, dataspel eller alkohol.

Det rimliga vore såklart att sluta se konsumtion som den enda vägen till lycka och istället unna sig att läsa en god biblioteksbok, en naturupplevelse som att gå ut i skogen och koka kaffe över öppen eld på behörigt avstånd från sociala medier eller något annat som nästan är gratis. Något som inte ger en sur eftersmak när räkningen kommer.

Det är bensinpumpen...

Min gamla Volvo började rycka, ungefär som strax innan bensinen tar definitivt slut. Men jag hade halv tank och nästa resa var bilen som vanligt igen. Jag slog i en flaska K-sprit i hopp om att det kunde bero på kondens. Det är ju årstid för sånt nu, även om jag tror att bensin inte längre ska drabbas av det problemet.

Hur som helst var det något annat för problemet återkom. Jag lyssnade runt och fick höra att det skulle kunna vara bensinfiltret eller bensinpumpen. Filtret var billigast, 129 kr på Biltema, så jag köpte ett sånt, men innan jag kom mig för att byta det dog bilen under färd. Efter många försök hoppade den igång och gick att köra hem, men nu var det hög tid att byta filter.

Jag letade upp en sån där instruktionsvideo jag skrev om nyligen för att ta reda på hur man gör. Kompisar varnade för att det kunde sitta fast av bara helvete, men det var inte värre än att en dusch av 5-56 fick muttrarna att lossa. Så här ser det ut, med gamla filtret anslutet och det nyinköpta bredvid.

Och så här ser det ut under bilen, där den där plattan satt fast.

Burken under är inte ett uttryck för att jag blev kaffesugen och festade loss på mitt favoritkaffe Martin Olssons Kalaskaffe kok mellanrost, utan för att jag inte ville bada i bensin. Det hann bara rinna ut ett par matskedar, men det blev en tillräckligt stor pöl i burken för att jag inte skulle vilja bada i den. I med nytt filter. Bensin- alltså, inte kaffefilter.

Ungefär i det här läget brukar jag upptäcka att det inte var det som var felet, men att det ju ändå måste konstateras, och så även köpt en ny bensinpump för ändå helt överkomliga 369 kr. För att märka att det inte var det heller och grävt vidare, så småningom eventuellt gett upp och lämnat över det till någon som begriper sig på bilar.

Men nu var det filtret! Med grejerna på plats under bilen går den som en dröm igen. Jag får en del kritik och hån (vore jag känsligare skulle jag säkert kalla det ”hat och hot”, men jag är inte helt sjuk i huvudet) för att jag har en 35 år gammal bil, men detta är en stor förklaring till valet. Ett fel uppstod och jag kunde laga det själv för 129 kr.

En nyare bil hade jag fått lämna in på verkstad. Felsökningen hade gått på betydligt mer än hela reparationen gjorde nu. Filtret hade kanske krävt en märkesverkstad för att byta och gissningsvis hade jobbet tagit flera timmar á 1000 kr eftersom allt tar mångdubbelt mer tid på nya bilar. Och så hade de passat på att byta även bensinpump och tändsystem. Min kostnad blev 129 kr och någon timmes eget skruvande? Alternativet låter som en dålig deal.

Sämst tillväxt av ingen orsak alls?

Enligt EU-kommissionen förväntas Sverige i år få sämst tillväxt av samtliga 27 EU-länder. Faktiskt det enda landet med negativ tillväxt och det med hela -0,8 procent, mot +0,8 som snitt i hela EU. Trea är Rumänien med +2,5 procent, så möter du en tiggare utanför ICA kan det vara värt att fundera över om du inte borde sträcka fram en egen mugg mot honom/henne.

SVT har letat upp en professor i nationalekonomi som menar att Sveriges bottenplacering ”huvudsakligen är en tillfällighet”, är ”till stor del bara tillfällig tajming” och ”isolerat säger siffran inte jättemycket”.

När jag misslyckas med något brukar jag fråga mig varför. Man får ändå betala för sina misstag, så då kan man åtminstone försöka lära sig något av dem. Gör jag en dålig investering beroende på fakta jag inte visste är det ett mindre problem, särskilt om jag inte brukar gå i den fällan. Går träningen dåligt och jag får feber dagen därpå kan jag vifta bort ett dåligt resultat med att jag antagligen hade ett virus i kroppen. I andra fall krävs självrannsakan.

Nu vet jag inte om professor Alexius är del av en större ”allt beror på slumpen”-rörelse, men jag hade uppskattat ett mer kritiskt öga som försöker se varför Sverige sticker ut på ett så extremt sätt, om det verkligen helt saknar orsaker.

Bloggaren Aktiepappa frågade mig påTwitter om jag tänkt investera i Thule och jag svarade att jag undviker aktier och fonder som handlas i skräpvalutor. Det var inte helt seriöst menat, men inte heller helt grundlöst. För en månad sedan konstaterade jag att en stark ledning ger en stark valuta till skillnad från Sveriges. Vad orsakar då en svag tillväxt? Slumpen tydligen, inget annat.

Potatispaj

Paj är praktiskt eftersom det funkar både till lunch och middag, är enkel att köra som matlåda och mikra upp på jobb, och dessutom för att det inte är så noga vad man har i den. Man kan ta det man har hemma. Här är en variant med potatis och grönsaker som jag hade följande i:

mjöl, 4 dl
salt, 1 tsk
smör/margarin, 50 gram
vatten, en skvätt

potatis, 6-7 st
lök
selleri
paprika
chili
spenat
broccoli

ägg, 1 st
mjölk, 2 dl
ost

Medan jag kokar potatisen blandar jag till en pajdeg av mjöl, salt och smör. Sedan tillsätter jag vatten tills jag är nöjd med konsistensen. Jag gillar lite grövre pajskal, så jag kör hälften rågsikt, hälften vetemjöl, men det är valfritt. Bred ut degen i en form av lämplig storlek.

Täck det med skivad eller riven ost. Jag hackar grönsakerna och steker dem mjuka. Under tiden grovhackar jag den kokta potatisen.

Jag vispar ihop ägget och mjölken. Sedan är det dags att sätta samman komponenterna. Jag varvar potatisen med de stekta grönsakerna i pajformen och kryddar med salt, peppar och dill. Eftersom jag har chili i grönsaksröran kryddar jag inte mycket, men jag är heller inte så förtjust i kryddstark mat.

Häll äggstanningen över pajdegen och ställ den i ugnen på 200 grader tills degen stelnat och ytan på pajen fått färg. 30 minuter?

För mig som är en hungrig typ räcker pajen till två måltider/matlådor. Är man mindre glupsk borde den räcka till 3-4. Gör man fler pajer räcker det längre, och det som inte äts upp på några dagar ställs med fördel i frysen.

Dags för civilklädda biljettkontrollanter?

Västtrafik har räknat ut att plankande resenärer kostar dem en halv miljard om året. Nu räknar de väl i och för sig med varje obetald resa. Jag gissar att många av de där resorna inte hade blivit av om resenärerna behövt köpa biljett, men mycket pengar är det, och detta är alltså bara i Göteborg med omnejd.

Oppositionspolitiker vill nu börja med civilklädda vakter, men ”det rödgröna styret” (eller åtminstone en S-politiker) tycker att det är en dålig idé. Intervjuade resenärer håller med moderaten, förutom en tjej som tycker att det vore ”lite mer trevligt” om trafiken vore gratis.

Det kan man såklart tycka (även om jag tror att hon menar avgiftsbefriad/skattefinansierad), men så länge man tar ut ett biljettpris är det väl rimligt att alla betalar? Jag blir ärligt talat så trött på de människor som tycker att lagar och regler de inte håller med om kan följas om man har lust. Bevisligen resulterar nuvarande upplägg – med uniformerade kontrollanter man ser på hundra meters avstånd – i att många ger fan i att betala och istället kliver av innan kontrollanten hunnit fram till dem.

Parkour?

Det var länge sedan jag själv åkte kollektivt. Det var ofta en rätt otrevlig upplevelse och visst var kostnaden trist. Men ännu tristare var vetskapen att andra åkte gratis, och i vissa fall att se kontrollanter dalta med dem. Regler som inte efterföljs blir ett hån mot oss som gör rätt för oss, så sätt dit dem i respekt för övriga resenärer, om inte annat.

Det vore intressant att höra vad de som är emot förslaget med civilklädda kontrollanter har för egna lösningar. Feministiskt initiativ dåvarande partiledare tyckte sig inte bara ha rätt att planka utan också att slå och sparka på dem som försökte hindra henne, men nu ramlade ju de lyckligtvis ur Göteborgs kommunfullmäktige i höstas. Men vad vill övriga partier – tänka bort problemen? 

Hyllvägg i ladan

När jag byggde garage i ladan fick jag bygga en helt ny innervägg eftersom garaget, till skillnad från övriga ladan, ska gå att värma upp.

Laduväggar är sällan släta, där är bjälkar och skit i vägen. Men nu fick jag plötsligt en helt plan gipsvägg i ladan och där bestämde jag mig för att bygga upp ett hyllsystem.

Jag började med att måla vitt för att det ska bli lite ljusare än gipsets grå originalfärg. Inget spackel, detta är en lada och skarvarna stör mig inte. Jag har samlat på metallskenor och konsoller, så det är endast virket som kostar, och även det blev billigt.

En fördel till med detta system är att höjden på hyllorna (och antalet hyllor) går att justera i efterhand, men så här från start ser jag till att rymma flyttkartonger på de understa hyllplanen. Överblivna golvspånplattor utgör den nedersta hyllan, övriga är OSB-plattor.

Funderade på att måla dem, men låter tills vidare bli.

Och så här ser det ut när det är klart. Väldigt mycket förvaringsutrymme där jag räknar med att hålla god ordning. Att leta efter grejer jag vet att jag har är det värsta jag vet.

Rapport från frilansbubblan

Jag umgås med väldigt få 9-till-5-människor. Inte för att jag skyr dem, tror jag. Kanske skyr de mig, eller så har det bara blivit så. Jag tycker i och för sig att det är intressantare att få en inblick i hur folk utan en fast inkomst får ihop livet. Det betyder inte att vi udda existenser utan fast anställning lever intressantare liv. Men det är större variationer än i gruppen som varje månad har en garanterad inkomst.

Fast då snackar jag bara ekonomiskt. För på ett annat sätt fascineras jag av tanken på hur folk får ihop sitt liv med ett fast heltidsjobb. Är man borta tio timmar om dagen eller ännu mer tycker jag att det är jättesvårt att få livet att funka långsiktigt. Inte så att jag stressade ihjäl mig som heltidsanställd, men efter ett tag med så mycket tid utanför min kontroll vill jag ha tillbaka mitt liv.

Jag får helt enkelt panik av att sälja så mycket av min tid. Jag behöver det inte heller eftersom mina utgifter aldrig kommit i närheten av en heltidslön, även med låg inkomst. När jag jobbat heltid har jag knappt haft tid att göra av med pengar. Man kan köpa andras tid och hyra in folk att göra sånt jag hellre gjort själv om jag haft tid, men det känns också som en onödig rundgång.

Du som jobbar heltid kanske tycker att jag låter bortskämd. Jag är nog beroende av egentid. Samtidigt tänker jag att det där går åt två håll. Andra verkar beroende av en anställning och är man beroende av ett jobb är det i sig ett skäl att kämpa sig därifrån. Det är aldrig bra att vara beroende, oavsett om drogen heter kokain, alkohol, Netflix eller heltidsjobb.

Läkemedelsbrist

Den senaste tiden har larmen om läkemedelsbrist blivit allt fler. Och vi snackar inte om Magnecyl utan epilepsi-, diabetes- och hjärtmedicin. Sånt användarna behöver äta för att inte dö.

Som någon konstaterade är medicin inte gjort för ”just in time”-samhället. Sverige har avskaffat sitt statliga läkemedelslager och inte blev det bättre av att det nu finns ett gäng med fristående apotekskedjor som inte kan kolla varandras lagervärden och skicka patienten vidare till ett apotek där dennes livsnödvändiga medicin finns.

Men tydligen är det medicinbrist även i Finland, som har ett betydligt rimligare system, så det kan inte bara vara svenska politikers och byråkraters fel. Så vad beror bristen på? Läkemedelsverkets svammel om ökad oro i världen som resulterat i hamstring tror jag inte ett dugg på. Visst finns det oro, men det är inget nytt. Hamstring kan resultera i oväntad brist på kort sikt, men inte i ett år med larm.

Kan det vara så att läkemedelsbranschen tjänar mest pengar på vaccinliknande genterapi och ger tusan i att producera sånt som ger mindre klirr i kassan? Eller är Bill Gates klar med att bygga jordbruksmonopol och har nu gett sig på att köpa upp världens läkemedelslager?

Jag vet inte, men vore jag i behov av medicin – vilket jag lyckligtvis inte är – skulle jag jobba hårt för att ha åtminstone ett års lager hemma. Ni kan kalla mig foliehatt, men när ett problem uppstår och de som har betalt för att veta varför (eller ännu hellre se till att det inte händer) ger intryck av att inte ha en aning blir jag orolig.

Nätinstruktioner

Jag brukar säga att jag är tacksam för att internet inte fanns när jag var liten, för då hade jag aldrig läst så många böcker och blivit så pass allmänbildad som jag är (många är förvisso ännu mer allmänbildade, men väldigt många är det inte). Det innebär också att internet inte fanns som kunskapskälla. Istället hade vi Utbildningsradion.

”Du och jag kan allt om gamla kulturer.
Det är sånt som vi har lärt oss i programmen från UR.
Vi kan dansa salsa och gjuta skulpturer.
Det är sånt som vi har lärt oss i programmen från UR.”

Det gick att lära sig saker då med, men inte så specifikt som nu. Internet är fullt av så kallade tutorials. Jag har inte hittat någon bra svensk översättning. Det brukar stå ”handledning”, men det duger inte. Jag pratar om instruktionsvideos för allt från att byta batteri i en iPhone 6 till att dansa disco.

De flesta tänker nog på Youtube, men det delas också mycket kunskap på DLive, Vimeo, Bitchute, Rumble och lite varstans. Jag är högst medelmåttigt händig, men följa en tydlig instruktion kan jag, och genom tutorials har jag lärt mig diverse byggtekniker, bytt armband på min pulsklocka, fixat med bilar och lött i plast.

En del som lär ut är mindre pedagogiska än andra och en del pratar så dålig engelska att det är svårt att hänga med, men det finns också folk som borde jobba som lärare och som dessutom svarar på ”dumma” frågor i kommentarsfältet, vilket gör det till utmärkta interaktiva instruktioner. För mig har dessa videos ofta varit skillnaden på att kunna behålla en grej och att slänga bort dem, och ännu oftare har det sparat mig kostnaden att låta andra göra det jag (numera) kan göra själv.

Facklig deltidsutrotning

Jag fattar att facket rasar mot att H&M vill sänka arbetstiden för sina anställda som ett sätt att skära ner personalstyrkan. Det är ju bra när facket faktiskt jobbar med saker de har med att göra istället för att agera politiska lobbyorganisationer.

Samtidigt är ju inte alternativet att sparka de senast anställda heller så himla populärt, särskilt inte bland de senast anställda. Och det är ju det som är alternativet, företag vill inte ha mer personal än de har bruk för. Det kan man tycka vad man vill om, men vi lever ju i verkligheten.

De flesta, i alla fall.

Med det sagt tycker jag att det är fel att alltid utgå ifrån att deltid är av ondo. Tro det om ni vill, men det finns faktiskt de som vill jobba deltid och/eller trappa ner, och då kan det ju bli en win-win för företaget som behöver mindre personal och anställda som önskar mer fritid.

Jag har helt frivilligt varit anställd på deltid och då tyckte jag att det var bra att det fanns ett sånt jobb. Och var föga imponerad över fackets (HTF, om jag minns rätt) korståg mot deltidstjänster. Jag ville ju ha det så. ”Alla ska ha rätt till heltid” löd budskapet, men de enda som hade rätt till deltid var småbarnsföräldrar, under förutsättning att de redan var fast anställda.

Så kämpa gärna för heltidsjobb och heltidsjobbare, men glöm inte bort att det finns olika önskemål på arbetsmarknaden. För mig och andra som gillar att hålla på med olika saker kan det vara helt perfekt att jobba några timmar här och några timmar där. Eller överjävligt många timmar under kort tid, men det får man ju inte heller för facket. Det är tydligt att alla måste vilja ha och få exakt 40 timmars arbetsvecka hos en och samma arbetsgivare. Och inte timanställd, fast och låst ska det vara. För dem som vill, men tyvärr också för andra.

Lågaffektivt gaslarm

Unga inhalerar drivgasen från torrschampo på bibliotekets toaletter. Kommunens lösning: Lås toaletterna. För att ”markera”.

Kommer ni ihåg historien om killen som höll på att bli missbrukare, men som klarade sig eftersom toaletten han skulle punda i var stängd? Inte jag heller, för det har aldrig hänt. Vill människor droga sig kommer de alltid att hitta vägar att göra det. När jag var ung satt alkisarna och drack utanför kommunalhuset. Det ”löste” kommunpolitikerna genom att skruva bort parkbänkarna där. Det funkade inte den gången heller.

Men det här handlar inte bara om att samhället försämrar servicen för samhällsmedborgarna. Någonstans övergår samhällets ansvar för den enskilde till den enskilde. Även om denne är ung och dum. Jag har också ett hjärta och tycker att det är väldigt sorgligt när ungdomar köper ”magiska svampar” på nätet och dör när de drar i sig dem, eller bryter sig in på en banvall, klättrar upp på ett tåg och brinner upp efter att ha fått 14000 volt genom kroppen. Men vad ska vi andra göra åt det? Det måste väl ändå vara ungarnas och deras föräldrars problem?!

Samhället kan inte förebygga allt elände. Vi kan inte stänga ner alla offentliga toaletter, lika lite som vi kan förbjuda knivar, bilar, tändargas eller mediciner bara för att de kan missbrukas. Det är jättebra med information, varningsskyltar och kommunikation med föräldrarna. Hjälper inte det kanske en förolyckad kompis blir en tydligare signal på att man är på väg åt fel håll.

Tvätta ut eller in?

I en diskussion på Fru EB:s blogg ondgjorde sig Fru EB över att hennes familj slängde kläder med avigsidan utåt i tvättkorgen:

”Eftersom ingen i familjen vänder strumporna med rätsidan utåt när de slänger dem i tvättkorgen protesterar jag sammanbitet genom att inte vränga tillbaka dem när jag sorterar.”

Hon fick sympati och medhåll i kommentarsfältet, men mothugg från en skäggig bloggare:

”Nu kanske jag framstår som idiot. Jag ber om ursäkt på förhand och skyller på att jag inte gjort tvättning till religion, men jag har alltid tvättat alla kläder med avigsidan utåt eftersom jag inbillar mig att de håller längre då. Alltså vänder jag alla kläder, inklusive strumpor, ut-och-in innan jag slänger dem i tvättkorgen. Är det fel nu helt plötsligt?”

Jag vet inte hur jag lärt mig att vända kläder ut och in. Antagligen av min mor eftersom det var hon som lärde mig tvätta. När min världsbild nu ifrågasattes började jag gräva på nätet, och fann svar:

”1. It prevents damage to the outside of your clothing
‍2. It increases contact between the detergent and the dirtiest parts of your garment
‍3. It prevents lint and pilling from occurring on the outside of your clothing
‍4. It protects decorative elements of your clothing from damage”

Trean och fyran känns mindre viktiga eller inte aktuella för mig, men ettan säger mig att kläderna slits mindre vid tvätt ut och in, som jag misstänkte, och tvåan att de även blir renare, tvärtemot vad andra i Fru EB:s kommentarsfält menade.

Jag letade vidare och fann sida upp och ner med liknande råd. En pakistansk textilingenjör skrev att avigtvätt skyddar kläderna från missfärgning från plagg med lågkvalitativa färgningar, tvättmaskinstillverkaren Whirlpool bekräftar alla punkter ovan och säger att kläderna även bör torkas ut och in. De är också specifika med just strumpor:

”Yes, you should wash socks inside out in addition to pretreating the fabric as it can reduce odor retention. The interior of your socks can come into direct contact with dirt and sweat. Turning them inside out before washing allows the detergent to attack odors head on, which may provide you with a more thorough clean.”

Därmed är min världsbild återställd. Men någon annan gång är det tvärtom. Nyligen fick jag t ex reda på att man helst ska tända uppifrån när man eldar i vedkamin. ”Så här har vi alltid gjort” är ett riktigt dåligt argument som brukar få mig att ifrågasätta om personen också förespråkar häxbränning, slaveri etc. Nej, våga tänk i nya banor! Men vänd på strumporna innan du tvättar dem.