måndag 28 november 2022

Biredskapsbod

Eftersom jag har ett bostadshus med alldeles för många rum tyckte jag att det var smart att inreda ett av dem för biodling, som lager och verkstad.


Det tycker jag fortfarande, men har fått lära mig att värme inte alltid är av godo. Vaxet i biramarna angrips av vaxmottlarver, små obehagliga vit maskar som sedan förvandlas till fjärilar som lägger ägg som blir ännu fler larver, och allt detta i en rasande takt.

Det enda som hjälper, förutom att fysiskt plocka bort larverna, är kyla. Blir det riktigt kallt dör de, men långt tidigare begränsas reproduktionen och så hjälper även bina till att bekämpa skadedjuren. Det sämsta möjliga är att förvara ramar och lådor i ett rum som alltid håller sig på 10-20 plusgrader, som jag gjort.


I väntan på vinter – frysbox!

Ett av höstens byggprojekt har därför varit att bygga ett oisolerat, men mus- och insektstätt förråd i ladan. Jag valde en placering som förutom birummet skulle ge mig förvaringsyta ovanpå eftersom det inte fanns någon övervåning där (mer om det bygget i ett separat inlägg).

Så för ändamålet köptes det in reglar av två olika dimensioner, gipsplattor, skruv och spik. Som dörr använde jag min gamla ytterdörr. Som sådan var den värdelös eftersom isoleringen var för dålig, men här är ju det själva poängen, att bygga ett utkylt rum.

Ett problem med att bygga ett tätt rum i en lada är att lador aldrig är raka, och för att kunna bygga helt tätt är räta vinklar att föredra. Som takregel är en stock som satt sig efter hundra år mycket charmigare än en vattenpassad planhyvlad regel, men den är lögn i helvete att sätta ett innertak av gips på. Så istället för att använda mig av befintliga stommar försökte jag undvika dem och t ex sluta rummet strax innan en sådan här takstock för att slippa anpassa mig till den.

Detta (och det faktum att jag alltså ville bygga ett golv ovanpå delar av rummet) gjorde att jag fick två olika takhöjder i rummet, 220 respektive 210 cm. Det påverkar knappast funktionen, men gjorde bygget lite bökigare.

Här hade det varit himla kul att visa upp det färdiga resultatet, men när jag väl kommit så långt, i slutet av november, var det för sent att spackla och måla eftersom jag i så fall skulle behöva värma upp rummet (som är helt oisolerat, det var ju som sagt hela idén). Så till våren får det bli spackel, latexfog, vägg- och takfärg.

Skit detsamma, det viktiga är att rummet är tätt så att jag kan flytta in bimaterial som får frysa duktigt i vinter. Så här ser det ut just nu.

Kostnaden är knappt värd att nämna, men nu är det ju ändå en ekonomiblogg. Det gick åt gips för en tusenlapp, spik och skruv för ett par hundra och virke för ytterligare en tusenlapp. Med färg, spackel och ett lysrör i vår kanske det blir 3000 kr totalt. Hade jag lejt in en byggfirma hade jag väl fått lägga på en nolla.

17 kommentarer:

  1. Vad praktiskt det verkar att ha en stor lada. Då är yttertak och väggar redan klara vid bygge av kallförråd och garage.
    Det är bra gjort att på egen hand klara av så pass stora byggprojekt som detta och garaget med det gjutna golvet är. Får du hjälp med sådant du inte kan, eller kör du på enligt mottot "Hur svårt kan det vara?"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är nog praktiskt, men det är som sagt för- och nackdelar. Runda stockar är hopplösa att kombinera med reglar och gips.

      Jag får en del hjälp. Beträffande det gjutna golvet klarade jag inte ens tankearbetet utan behövde steg för steg veta hur jag skulle göra, och själva gjutningen skedde med betongbil och 4-5 personer som hjälptes åt att skotta ut betongen osv. Att gipsa tak är något annat jag tycker kräver minst två personer (eller rättare sagt fyra händer) om man inte har en sån där hiss man kan trycka upp gipset med.

      Men väldigt mycket går att göra själv om man tar tid på sig. Att regla upp och isolera väggar kräver inte många förkunskaper även om proffsen gör det snabbare och troligen bättre.

      Radera
  2. Ja, var o besökte ett par vänner som bor i hus byggt 1733 från början, och sedan förändrat och tillbyggt genom århundrandena såklart.

    Fanns inte en enkel standardlösning att finna där, utan gravt hantverksmässiga och smått geniala lösningar på alla problem som behövt tacklas genom åren.

    Fruktansvärt intressant och genomvackert att skåda om man har mina böjelser! :)

    För egen del (även om jag skulle byta hus med dem på stubinen) så är jag ändå glad att det bökigaste jag har att tackla vid renovering är en bunt 45-gradare mot taket, annars är det rakt o räta vinklar enligt sena 70-talets standardmodell 1A.
    /JonasB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar också gamla hus, men är samtidigt för ordningsam för att inte föredra räta vinklar.

      Radera
  3. Jag har ocksa en kompis som äger ett gammalt hus, oklart fran vilket ar, men nagonstans fran 1800-talet, en del var tidigare ett stall. Det är urcharmigt och hon har renoverat det varsamt, men ända sa att det är modernt och gar att leva i. T.ex. har hon flera kakelugnar kvar som faktiskt fungerar, samt en gjutjärnsspis i köket, som visserligen inte används, men som är en trevlig detalj.

    Fast jag skulle aldrig vilja byta, alldeles för mycket jobb och rätt var det är gar nagot sönder, som elledningar eller vattenförsörjning.

    Var och en blir salig pa sin fason.

    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det där med att saker plötsligt går sönder är ju inte förbehållet gamla hus. Själv är jag av den anledningen en varm förespråkare av synliga vatten- och elledningar. Jag vill se när något går sönder, för sönder går det.

      Radera
  4. Så det där du kommer ha din bisyssla... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bl a. Jag behåller biverkstaden i huset också, och den huvudsakliga bisysslan ska väl ske i bigården.

      Radera
  5. Är det detta som menas när det står biyta i bostadsannonserna?

    SvaraRadera
  6. "men den är lögn i helvete att sätta ett innertak av gips på." Tell me about it. Satte för ett år sedan gipsplattor (eller ärligt talat: lät sätta gipsplattor) i vår timrade matsal. Timret var väl hyfsat rakt (som de kunde hantera en yxa förr!), men taken lutade vilket gjorde att även de mest vattenpassade gipsplattorna lämnade sneda glipor i taket. Vilket jag löste med att sätta bård.

    Bra jobbat med rummet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag satte alltså gipsplattor på väggarna inte taket...tänkte att du säkert skulle hänga upp dig på den detaljen.

      Radera
    2. Även om de kunde hantera yxor förr märker jag att en fyra meter lång takstock efter hundra år kommer att ligga någon centimeter lägre i mitten.

      I mitt rum var det ju gips både på vägg och tak, men rent byggnadstekniskt är det säkert förkastligt i en över hundra år gammal byggnad. I SVT:s program om gamla hus ("Vi klättrar på väggarna"?) hade de antagligen spänt papyrus i taket, men det viktiga för mig nu var att rummet blir absolut tätt och då tror jag gips och spackel är överlägset.

      Radera
  7. Härligt, jag hade gärna haft liknande byggprojekt men bor i radhus med småbarn. Så varken tid eller plats finns, men jag gör så mycket som möjligt. Min erfarenhet är också att det blir noggrannare när jag gör det själv.

    När jag började läsa rubriken tänkte jag först att det var prepping för bin bi-redskap istället för beredskap :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Byggprojekt kan man alltid hitta. Tiden kanske är värre.

      Prepping håller jag mig ifrån, tror jag.

      Radera
  8. "Som takregel är en stock som satt sig efter hundra år mycket charmigare än en vattenpassad planhyvlad regel, men den är lögn i helvete att sätta ett innertak av gips på."

    Dum fråga kanske, men varför byggde du inte ett "hus" i ladan dvs ett rum komplett med golv, väggar och tak inne i ladan? Då hade du inte behövt förhålla dig till stocken tänker jag.

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. På sätt och vis kan man säga att jag gjorde det i detta fall. På golvet satt det redan golvspån i den delen av ladan. Väggar och tak reglades upp innanför befintliga väggar, och i den del av rummet som hade tak, också under det. Men en av stockarna i taket var jag tvungen att förhålla mig till, annars hade rummet blivit mindre än jag velat.

      Radera