fredag 14 juni 2019

Gör det själv! Försök åtminstone!

Å ena sidan har vi preppers som försöker tillverka sitt eget vatten. Å andra sidan har vi personer som är helt opraktiska. Och tydligen är det inte bara i Sverige vi blir mer och mer handfallna. En amerikansk undersökning har jämfört 40-talistpappors ”DIY-skills” med millenniepappors. Inte helt oväntat visar det sig att millennials varken kan eller vill göra enkla renoverings- och reparationsjobb själva.

De kan inte byta däck eller rensa ett avlopp, och även om de skulle vilja har de inte verktygen. Var tredje pappa i millenniegenerationen äger inte ens en hammare! Hur tusan är det möjligt att ha ett eget boende (för de har väl flyttat från pojkrummet när de börjat sätta barn till världen?) utan att äga en hammare, en fogsvans och några skruvmejslar?!


Det är helt okej att inte vara händig, att inte gilla att snickra, måla och reparera, men att kunna slå i en spik (och för det behövs en hammare) är banne mig grundläggande vuxenkunskap för både kvinnor och män. Jag pratade nyligen med en kompis (en gammal gubbe i min ålder) som berättade att han aldrig i hela sitt liv tapetserat ett rum, trots att han bott i villa i femton år, så då anar jag att han heller aldrig spacklat, satt upp en trälist eller lagt ett klickgolv. Jag tycker att det är ett svaghetsbevis.

Millenniepapporna menar att de prioriterar att umgås med familjen framför att göra lättare hantverksjobb själv, men har man barn är det ännu större skäl att visa omvärlden, och de egna barnen, att man kan ta hand om sig själv. Vad blir man för förebild om man inte ens kan sätta upp en tavla?


Jag är definitivt ingen Byggare Bob själv, men det får finnas gränser för hur slö man kan vara. Farbror Melker, den svenska rikstönten, slog sig på tummen, ramlade och klantade sig, men han försökte åtminstone. Visa lite värdighet, millenniefjollor!

onsdag 12 juni 2019

Det är skillnad på avdrag och bidrag

Högstadieelever kan blanda ihop avdrag och bidrag, men när ekonomiskpolitiska talespersoner gör tabben blir inte resultatet ett dåligt betyg på provet utan i värsta fall snurriga lagar.


Jag utgick ifrån att Ulla Andersson förstår att RUT är ett avdrag, men hon gör vad hon kan för att blanda bort korten genom att uttryckligen skriva ”RUT-bidrag”, och på en direkt fråga om hon inte förstår skillnaden mellan bidrag och avdrag skriver hon:
Jag skriver så eftersom borgarna/ högern kallar ers från socförsäkringar för bidrag”.
Okej, så för att socialbidrag kallas socialbidrag (eftersom det är det och inte ett socialAVdrag) väljer Ulla att kalla RUT-avdraget för bidrag. Fattar ni? Det gör inte jag. Kan det vara så att hon ser allt privat ägande som en stöld från staten och därför tycker att det är att jämställa med bidrag när människor får behålla en del av sina egna pengar?


Till sakfrågan då. ”De med högst inkomst” har alltid haft råd med städerska, läxhjälp, fönsterputsning osv, även innan RUT. Vad RUT-avdraget främst gör är att underlätta för gamla och sjuka att ha råd att ta hjälp (och för dem som jobbar med hushållsnära tjänster att kunna försörja sig).

Mina föräldrar hade hemtjänst på 80-talet eftersom min pappa satt i rullstol och behövde mycket hjälp. Hemtjänst var i princip mammas möjlighet att lämna hemmet ensam, kunna göra inköp utan att göra det till en rullstolsutflykt, men också att kunna strosa på stan helt själv några timmar. Sånt där som de flesta av oss ser som helt självklart.


Idag hade de inte fått tillnärmelsevis så mycket hjälp som då, utan att köpa på den fria marknaden. Och vem tusan har råd att betala full lön inklusive sociala avgifter för att få privat hjälp? Svaret är givetvis inte mina föräldrar utan de riktigt rika. Den grupp Ulla Andersson säger sig vilja bekämpa med sin politiska gärning, men hon missar målet rejält. Som så många gånger förr.

måndag 10 juni 2019

När går Uber under?

Sorry, jag var tvungen att göra en göteborgsk rubrik idag. Här har vi ett exempel på det jag pratade om när jag skrev att vinstdrivande företag måste kunna gå med vinst.

Uber är en intressant affärsidé. Själv åker jag nästan aldrig taxi och knappt ens kollektivtrafik, men ska man bedöma affärsmöjligheter med mig som potentiell kund är det inte mycket som kan gå ihop. Att förenkla taxiåkandet så att det blir enklare och billigare för kunden låter jättebra.


Men tydligen är det inte det. En miljard dollar i kvartalsförlust var visserligen bättre än väntat, men det är svårt att leva på skuldsedlar. Fast sen ska det bli vinst. ”En bit framåt i tiden”. Tydligen har 20 analytiker köprek, 5 behåll och ingen sälj. Själv hör jag tre tydliga varningsklockor.

1. Vad händer med Uber när bilar blir självkörande? Okej, det kanske är två steg framåt i tiden, men ändå. Kanske finns Uber med i det racet, men hur blir marginalerna när personalen plockas ur ekvationen? Risken är att dagens Uber är 2030 års raketost.


2. Idag är Uber marknadsledande. Det betyder i praktiken att man inte har några andra konkurrenter än traditionell taxi. Vad händer med bolaget när det finns en An-, Auf-, Hinter-, In-, Neben-, Unter-, Vor- och Zwischen-app? Så himla unik affärsidé är det väl ändå inte att sammankoppla resenärer och chaufförer i en mobilapp?

3. Som sagt, idag är Uber marknadsledande. Det resulterade i en miljardförlust i dollar! Med en sådan marknad behöver man inga fiender.


Som traditionen bjuder när vi nu kommit en dryg vecka in i juni, skolorna slutar och slösurfandet går ner har det blivit dags för mig att gå ner på halv bloggtakt. Om inget extraordinärt inträffar kommer jag de närmaste veckorna att blogga varannan dag. Med start idag, så nästa inlägg kommer på onsdag.

söndag 9 juni 2019

Världens starkaste valuta

Vilken är egentligen världens starkaste valuta? Det är inte guld. Ej heller schweizerfranc och definitivt inte US-dollar. Nej, den mest stabila valutan är fika, helst hembakt.


Låt mig utveckla. Alla har vi drabbats av hantverkaren eller myndighetspersonen vars händer på något konstigt sätt alltid är bakbundna. Ingenting går att ordna. Inte på så kort varsel, kanske om du varit ute tidigare. Men troligen inte. För då hade det stupat på något annat.

Backa bandet. Inled kontakten med att bjuda på kaffe (och backa upp med te och en kall dryck, av outgrundlig anledning finns det människor som inte dricker kaffe) och schysst fikabröd. Helst hemgjort, som sagt. Inte för att det nödvändigtvis blir bättre utan för att det visar att du tänkt till.

Jag tänkte att du kanske skulle vara hungrig när du suttit en timme i rusningstrafik. Ta hem till frugan också vetja!

Det kostar bara några kronor, men den där kanelkransen eller hembakta limpan visar sig inte sällan bli skillnaden mellan att istället för den minsta service man kan begära, eller ännu mindre, få det där lilla extra som gör att ditt liv flyter på. Målaren lämnar kvar en halv burk som du kan ha i reserv, så slipper han släpa ner den till bilen, och snickaren slänger soporna i säcken du plockat fram istället för att sprida dem runt i hela bostaden. Försök få den servicen för kronor eller euro – går inte!

lördag 8 juni 2019

Gamla ska helst bara dö

Få verksamheter tycker jag är så värda att försvara och uppmuntra som de som aktiverar äldre. De ger stora vinster, inte bara ifråga om livskvalitet för gamlingarna utan också strikt samhällsekonomiska. Friska gamlingar kostar mindre. Därför gör det mig beklämd när samhället, denna gång Skatteverket, gör vad de kan för att jävlas med dem som driver sådana rörelser.

Nu handlar det om Seniorsgym.se (jag får inte betalt, men se detta som reklam) som drivs av Arne och Marite. Han är pensionerad överläkare och hon personlig tränare som skrivit en bok om seniorträning. De verkar kort sagt veta vad de håller på med.


Gymmet går med vinst och de betalar skatt. Så långt allt väl, men Skatteverket har bestämt sig för att underkänna verksamheten som näringsverksamhet. Gymmet vann i förvaltningsdomstolen, men Skatteverket vill fortsätta upp till kammarrätten.

Så vad är deras problem? De anser att detta ska betraktas som hobbyverksamhet. Gymmet ligger ocentralt för att det inte ligger mitt i Örnsköldsvik (med vems mått, en del tycker att Stockholms innerstad är ocentralt) och Arne Järnbert är 74 år och då måste man vara för gammal för att driva affärsmässig verksamhet.

Jag är Skatteverket.

Undrar om t ex Sven Hagströmer, 75, håller med om att Arne är för gammal för att driva företag. Arne är ett år äldre än Donald Trump, som kommer vara äldre än så när hans första presidentperiod går ut. Skatteverket har inte gjort sig kända för att vara en av de myndigheterna som jävlas med folk för skojs skull. Det är ju inte Försäkringskassan liksom! Den här gången fattar jag dock inte vad de håller på med.

fredag 7 juni 2019

Morgonen efter Camp Fi

Nej, inte så, jag drack vatten under gårdagens bejublade event, fast antagligen inte tillräckligt för efter bara några kilometers löpning hem (ja, jag sparade ju in busspengarna på det sättet) började jag bli rejält trött. Tröttare än jag borde ha varit även om det slet att behöva springa sicksack på Stockholms gator.

Det var nämligen otroligt mycket folk ute. Redan efter ett par hundra meter sprang jag ihop med kungen som kom åkande häst & vagn med sin familj, ett tjugotal clownryttare och ännu fler gapiga MC-poliser. Kungen hälsade på mig, så jag antar att han läser bloggen. Jag hälsade inte tillbaka för jag känner inte honom, jag betalar bara hans lön.


Hemma ägnade jag ett par timmar åt att dricka vatten. Liter på liter, vilket får mig att dra slutsatsen att kroppen nog blev uttorkad under löprundan. Så vi lämnar den och går tillbaka till eventet. Ett trettiotal spar- och börsintresserade människor hade samlats under ledning av FruEfficient Badass som hade styrt upp allt på ett föredömligt sätt.

Här hade jag gärna slängt in en bild från eventet, men allt ska ju vara så hemligt att jag inte vet om jag ens kan nämna några deltagare. Jo, Cosmonomics måste vara okej eftersom hon inte heller är anonym, men en majoritet av både bloggare och kommentatorer är det, av skäl jag aldrig kommer förstå.

Från vänster: Utdelningsräven, Fantastiska Farbror Börsfisk... Nej, skojar lite bara.

Jag hann inte prata med alla, men det var väldigt trevligt. Och så här i efterhand slår det mig att för att ha ekonomi och finansiellt oberoende som gemensamma intressen pratades det väldigt lite börs, sparande och pengar. Däremot sjukvård, Stockholms landsting, politik, EU, löpning, barn, litteratur och emigration.

Ibland har jag funderat på att göra Mensas IQ-test eftersom jag i mina självsäkraste perioder upplever att jag är en smart jävel som dessutom brukar få bra resultat i mindre seriösa IQ-tester. När jag känner mig mindre stöddig kan jag inte förstå hur jag tänkte, men det är inte det som hindrat mig från att testa utan att jag inte skulle vilja gå med i Mensa även om jag skulle få. Dels känner jag lite som Groucho Marx, att om en förening har det tvivelaktiga omdömet att låta mig vara med vill jag inte vara det, men också för att Mensa verkar rätt trista och enkelspåriga människor.


Det har jag aldrig känt när jag träffat ekonomiintresserade, bloggare och andra. Det är trevligt varje gång med både flams och trams och djupa diskussioner om högt och lågt. Så var det även denna gång, så förutom värmeslaget på hemvägen var det jättetrevligt! Och det säger jag inte bara för att ni som valde att inte komma ska känna att ni gått miste om något, men det gjorde ni.

torsdag 6 juni 2019

Litet lånetillägg

I förra veckan skrev jag om ”Advisafamiljen” som ”sparade” pengar huvudsakligen genom att sänka amorteringstakten. Deras stora fel var såklart att de köpt rena leksaker på kredit, och inte vilken kredit som helst utan sådana med ränta på minst 25 procent. Efter det känns nästan alla förändringar som en förbättring.


Men här kommer ett fel jag tror att fler gör, även människor som inte är i behov av en förmyndare, nämligen att banka ihop lån i huslånet. Men är inte det smart? Jo, i teorin. Om man t ex vill ta ett billån så är de billigaste på runt 3 procent. Säg att snittet är 5 procent och snittet på huslånet är 1,5 procent (ja, jag gissar vilt, och för resonemanget spelar det inte så stor roll om jag har rätt). 1,5 är ju mindre än 5, alltså billigare.

Eller? Billånet ligger kanske på fem år medan huslånet återbetalas på 30. Om du väljer ”Advisa-lösningen”, att använda det frigjorda kapitalet till att köpa skit kommer du att betala mer pengar i ränta på bilen genom att låta lånet ätas upp av prisstegringen på ditt boende.


Om du istället väljer att investera mellanskillnaden för att på sikt döda en större del av bolånet i ett tidigare skede är det ett bra drag. Fast om du varit så smart kan du lika gärna löpa hela linan och välja det smartaste alternativet, att köpa en bil du har råd med utan att ta lån.

onsdag 5 juni 2019

Bemötande på landet

Kommun efter kommun går på knäna. Bl a för att de upptäcker att det statliga bidrag de fått för att ta emot invandrare inte varade för evigt. Kanske missade de det finstilta, kanske trodde de att arbetslösa invandrare utan utbildning eller fullgott språk skulle ha blivit självförsörjande efter två år i en kommun utan arbetstillfällen. Kanske tänkte de inte alls.

Landsbygdskommuner har det i ärlighetens namn inte lätt i ett land där alla politiker säger att ”hela Sverige ska leva”, men ingen gör något för att förverkliga visionen. På landsbygden växer man upp tills man gått ut skolan och ska börja tjäna pengar. Då flyttar man till storstaden och sedan flyttar man tillbaka lagom till pensionen och vårdbehovet.

Samtidigt har jag egen erfarenhet av att bryta mönstret. På 90-talet flyttade jag till en avfolkningsort som hade sluppit att betala för min barnomsorg och skolgång. Nu hade de kunnat dra nytta av mina fyrtio år som nettoskattebetalare och med lite tur hade jag gjort som deras pensionärer, flyttat hem vid yrkeslivets slut. Kommunen borde ha gjort vågen.


Ändå gjorde kommunens personal ingenting för att få mig att känna mig välkommen, tvärtom. Först var det byggnadsnämnden som hävdade att strandskyddet omöjliggjorde det mesta av byggande på min tomt. Vid ett tillfälle sa bygginspektören att jag inte ens skulle få sätta upp en friggebod utan tillstånd. När den ansvarige byggledaren konfronterade honom med uppgiften backade han såklart eftersom inte ens en kommunal småpåve står över lagen, hur gärna han än vill.

Sedan var det miljönämnden. Jag ansökte om att få gräva ner en tvåkammarbrunn, och eftersom platsen låg strandnära med möjliga översvämningar behövdes en infiltrationsbädd. Så det anmäldes, men miljönämnden krävde att det först grävdes en provgrop. Ett hål i marken som sedan kunde fyllas igen efter inspektion.


Problemet var att jag i det här läget inte hade väg ända fram till tomtgränsen, så att få dit en grävmaskin bara för provgropen hade kostat tid och pengar. Entreprenören som skulle gräva ner brunnen (och eventuell grop) sa att jag måste ha drabbats av en vikarie för det enda gropen skulle visa var att det behövdes infiltration, vilket vi ju redan angett. Men nej, ”vikarien” var miljönämndens ordförande och när jag till slut krävde att få veta exakt vad denna provgrop skulle användas till backade även han. Det var alltså bara för att jävlas (med ”Stockholmsjäveln?”).

Sotaren var i alla fall inte diskriminerande. Han hatade alla lika mycket och så sent som för några år sedan fanns en Facebookgrupp till hans ära, ”Vi som drabbats av skorstensfejarmästare [NN]” eller något liknande. ”Drabbats” var ordet...

Då var sotningen klar, skickar fakturan.

Jag ska inte skriva memoarer. Min poäng är att kommuner borde drivas mer som företag. Tänk att du går in på ett hotell och möts av en vresig portier som ifrågasätter varför du valt att bo just där. Hissen är trasig, men på väg upp för trapporna ropar hotellchefen att du har tur för egentligen behöver de bara erbjuda repstege. En timme senare knackar han på din rumsdörr och berättar att de ändå lagat hissen, så nu höjer de priset. Retroaktivt, för felet var så lätt åtgärdat att den hade kunnat funka redan när du kom. Städerskan som kommer för att dammsuga kl 05.30 berättar att priset stigit igen eftersom hotellet nu är en ”Healthy diet”-kedja (=hotellfrukosten är struken).

Troligen är du inte kvar till den indragna frukosten. Jag bodde ändå i den ogästvänliga kommunen i åtta år och drev med näbbar och klor igenom såväl bygglov som avloppsbrunn, men när kommunalrådet gråter ut i media och ber staten om mer pengar känner jag ändå lite skadeglädje.

tisdag 4 juni 2019

Dyrare storpack säljer stort

Min matbutik säljer den här veckan 250-gramsburkar med champinjoner för 9,90 kr. De verkade sälja bra, jag såg själv flera kunder plocka åt sig en eller flera lådor bara under den korta tid jag var där.

Det faktum att lösviktschampinjonerna bredvid precis som vanligt kostade 36,90 kr/kg verkade inte hindra någon. Är det för att det går snabbare att ställa en burk i vagnen än att hämta en påse och plocka själv? Knappast. Lösvikt blir dessutom ännu billigare om man räknar bort plastburken och har fördelen av att man får välja egna svampar och granska dem från alla håll innan köp medan färdiga kartonger blir mer av ”grisen i säcken”.


Jag tror snarare att det handlar om att butiken genom att ”erbjuda” burkar med ”extrapris” lurar kunder att det är en bra deal. Många orkar inte räkna ut att tillbudet är 7 procent dyrare än det ordinarie utbudet.

Kanske inte så konstigt, det är ju egentligen vad all reklam går ut på, att antyda att här är en bra affär, så bara köp! Vi tänker inte ”Vänta här nu, ger den här krämen verkligen håret 18 procent mer lyster?”. De har ju gjort ”oberoende tester” i producentens labb och där kunnat fastslå att produkten är bättre än ”en ledande konkurrent”.


Jag fortsätter nog ändå att plocka ner svamparna i engångspåse. Ännu bättre vore såklart att plocka dem i skogen.

måndag 3 juni 2019

Pantade konsumenter

Det går åt lika mycket energi att återvinna tjugo aluminiumburkar som det gör för att utvinna en burk ur bauxit i naturen. Jag köper väldigt sällan burkar eller flaskor med pant, men jag skulle absolut gå tillbaka med dem till butiken även om det inte vore pant på dem.

Tyvärr är det inte alla som tänker så. Ungefär var femte burk pantas inte. Tittar man i diket längs gång- och cykelbanor är jag förvånad ätt inte den siffran är ännu högre. Det ligger ju driver med skit där och inte minst aluminiumburkar.


Panten i Sverige ligger på 0,60-2 kr. Aluminiumburkspanten ligger på 1 kr. En enda blick i en skog eller dikesren är bevis nog för mig att den siffran är för låg. Höj till det tiodubbla så kanske till och med energidryckskonsumenterna fattar att det inte är okej att slänga burkarna vartsomhelst. Bryggerierna skulle gnälla en stund, men låt dem göra det då.

Och vad sägs om att smälla på med lite böter också? Nedskräpning kan ge en bot på 800 kr, men hur många får en sådan? Jag är helt övertygad om att polisen skulle kunna skriva ut böter tills de får ont i fingrarna, exempelvis på stora musik- och sportevenemang, men det gör de inte.


I en perfekt värld skulle det såklart inte behövas. Inte en enda aluminiumburk, glas- eller plastflaska borde hamna i naturen, men antingen sitter man och hoppas att det ska ske ett mirakel, att alla kampanjer plötsligt ska tränga in i folks hjärnor, eller också straffar man på det enda sättet som funkar – genom att se till att det kostar att göra fel.

söndag 2 juni 2019

Guldförvaltare lämnar skutan

Många av oss intresserade av ädelmetaller har lyssnat på förvaltaren Eric Strands profetior om marknadsutvecklingen. Jag har alltid upplevt honom som duktig och påläst. Frisyren hade jag däremot inte velat ha även om jag hade haft möjligheten.


Men nu ska vi inte snacka hår, snarare ryggrad. En ny avgiftsmodell hos arbetsgivaren Pacific Fonder gav en dubbling av förvaltningsavgifterna på de fonder han förvaltade, vilket ledde till att han hastigt och lustigt lämnade jobbet.
Dessvärre har nu bolaget bestämt sig för att höja förvaltningsavgifterna på mina fonder från och med 1 juni 2019, vilket är något jag inte kan acceptera eftersom det blir en dubblering av den fasta förvaltningsavgiften för investerare i fonderna. Detta överensstämmer inte med min grundläggande syn och det var inte på dessa premisser som jag startade fonderna.

På sin hemsida skriver han:
Då jag sagt att jag investerat privat fullt ut i mina fonder - meddelar jag också nu när avgifterna höjs och förvaltaren (jag) byts ut att jag - idag 1/6 - säljer allt i de fonder jag förvaltat (Pacific Precious & Pacific Multi Asset)”.

Att han säger att han inte vet vad han ska göra nu tyder på att uppbrottet skedde rätt plötsligt. Layouten på hemsidan likaså. Vart tredje ord mer versal begynnelsebokstav, och centrerad text trodde jag bara analfabetiska modebloggare höll på med.


Men så är det heller inte hemsidor som är Strands expertis. När det gäller guld är det få som slår honom på fingrarna och det faktum att han verkar stå på småspararnas sida talar ännu mer till hans fördel. Jag vet ingenting om bakgrunden utöver det han säger själv, men det skulle förvåna mig om inte uppsägningen kostar honom en hel del pengar. Det är inte lätt att ta ett sånt beslut. Heder, kudos och hatten av!

lördag 1 juni 2019

Sänk kostnad genom att skjuta upp den

Jag som inte ens har tv har ända flera gånger lyckats se reklamfilmen om idiotfamiljen Sanati, så jag antar att de flesta av er också gjort det. Om inte ska ni få chansen att tappa tron på mänskligheten nu.


Jag tror inte att just den här familjen finns på riktigt, men helt klart finns det folk som i möjligaste mån lånar till allt, och skulle de få några pengar över är första tanken att bränna dem på en resa eller ännu mer skit de varken behöver eller har råd med. Så låt oss gräva lite mer i den fiktiva familjen Sanatis ekonomi:


De hade alltså både småkrediter och ”större privatlån” som alla hade det gemensamt att räntesatsen var över 25 procent. Om de lånat av sms-låneskojare eller juggemaffian framgår inte, men när krediterna blev för många och stora vände de sig alltså till låneförmedlaren Advisa som ordnade ett ”hopbakslån” på ren Lyxfällansvenska.

Enligt reklamen har de sänkt sin kostnad med 5200 kr/månad. Fast vad de egentligen gjort är att smeta ut kostnaden över tolv år istället för fem. Visserligen blir det en besparing på 22875 kr, men vinsten är inte påstådda 5200 kr/månad utan 158 kr.


Frid och fröjd om låneslavarna sätter de 5200 kronorna i sparande, men chansen att en familj som köpt en tv på avbetalning med en ränta på över 25 procent plötsligt skulle börja fatta rationella beslut är ju mindre än obefintlig!

Jag fattar att jag inte är målgruppen och jag fattar att reklamen måste måla upp tjänsten som en solskenshistoria, men hur dumt får något bli innan marknaden tvärdör?

fredag 31 maj 2019

Alla kommuner ska ha samma utfall

Danderyd ska höja kommunalskatten med 1,4 procent. Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg är sur för att den ändå är för låg. Argument: Den är högre i Dorotea.


Om Lindberg vore ute efter rättvisa hade han varit den förste att kritisera det kommunala utjämningssystemet som redan berövar Danderydsborna på 17208 kr per person och år, men det gör han inte. Istället handlar det om den socialistiska tanken att alla inte ska ges likvärdiga möjligheter utan istället samma utfall.

Jag menar inte att all fördelning av skattemedel är av ondo, skattesystemet syftar ändå till någon slags rättvisa även om det inte alltid når ända fram, men att straffa kommuner ekonomiskt ju hårdare de håller i pengarna är precis motsatsen till rättvisa.

Hittar du tomglas ska vi ha hälften!

Tänk dig själv att du har två barn. Kalle köper godis för månadspengen så fort han får den och ägnar resten av månaden åt att gnälla över att pengarna är slut. Lisa fördelar sin månadspeng jämnt över månaden och sparar dessutom 20 procent för framtida utgifter. Om du då höjer Kalles månadspeng, sänker Lisas och dessutom konfiskerar hennes sparkonto, vad blir resultatet? Två griniga ungar som bägge känner sig orättvist behandlade – lite grann som Anders Lindberg och Jonna Sima på Aftonbladet.

torsdag 30 maj 2019

Camp FI

Bloggaren Fru EfficientBadass fick den festliga idén att samla ekonomibloggare och andra med intresse för finanser och sparande på en och samma plats, närmare bestämt om exakt en vecka, på nationaldagen på Djurgården i Stockholm.


I och för sig bad hon att vi inte skulle sprida informationen om vi inte skulle komma, av risken för att göra fans och följare besvikna. Jag är inte helt säker på att jag kommer, men väljer att bryta mot reklamförbudet av två skäl.
  1. Jag har väldigt svårt att tro att någon enda människa kommer dit för att träffa just mig.
  2. Mitt liv har just nu larvigt korta ledtider. Antingen dyker jag upp utan att berätta det eller också chansar jag på att komma.
Och jag siktar verkligen på att komma. Dels för att det är kul att träffa likasinnade och dels för att jag alltid funderar över hur alla anonyma bloggare ska kunna behålla sin anonymitet. Kommer de presentera sig som Utlandsgurun och IPO-spejaren och har någon av dem lånat den nu före detta anonyme före detta bloggaren Gottodix gamla vargmask?


Det får vi se. Både ni och jag om både ni och jag kommer. Jag ska göra allt jag kan för att komma. Tyvärr är det inte alltid allt räcker. Om vädret och tiden tillåter kommer jag att odla myten om mig själv genom att springa hem därifrån. Jag tjänar ju 32 spänn på det.

onsdag 29 maj 2019

Dina bästa självhushållstips

Att bli helt självförsörjande inom något enda område är snudd på omöjligt i det moderna samhället, men även om vi inte kan odla all vår mat eller producera el för att ladda vår hembyggda elbil kan vi alla göra något. Om man vill, det går också att jobba för pengar och köpa in allt annat.


Men få saker känns så bra som att skörda sin egen mat eller dricka sitt eget vin. Jag vill utveckla den delen av mitt liv och undrar över de bästa möjligheterna. Jag kan t ex tycka att även om det är gott med hemodlad färskpotatis kostar potatis aldrig mer än 12 kr/kilo i affären och runt midsommar oftast en bråkdel, så då är det bättre att köpa.

Jag föredrar odlingar som kräver minimalt med jobb, som rabarber och gräslök som bara kommer år efter år. Några vinbärsbuskar skulle jag också vilja ha. Det hade jag som barn och minns dem som okomplicerade. Kanske ett äppelträd, men det verkar som att alla som har det har för mycket äpplen och att hämta andras överflöd är ännu enklare.

Höns verkar vara det ultimata husdjuret. Säkert en del jobb, men hittills har jag inte hört någon hönsfarmare säga att de är missnöjda med valet. Höns äter inte så mycket och de levererar ägg med viss regelbundenhet. Det finns ett proggband som hittat ett annat användningsområde, men det är jag mer tveksam till.


Den senaste tiden har jag snöat in på biodling, läst böcker och knarkat biodlarvideos. Att kunna ha en låda med åttiotusen husdjur som inte bara skaffar sin egen mat utan också förser biodlaren med ett överskott av honung och vax låter för bra för att vara sant. Deras flitiga och effektiva livsstil är dessutom otroligt fascinerande. Vore människan en hundradel så rationell i sina handlingar vore världen perfekt. Den dag vi utplånat oss själva kommer bina ta över – kom ihåg var ni hörde det först. Eller glöm det förresten, ni är ju döda då.

Men innan dess, berätta gärna era bästa självhushållstips. Syr du kläder av fårull, odlar psykedeliska svampar i jordkällaren eller har byggt ditt hus av barkat timmer från den egna skogen? Inspirera eller avskräck!

tisdag 28 maj 2019

Bra affärsidéer genererar pengar

En del affärsidéer tar längre tid att få snurr på än andra, men generellt tycker jag att det här är en sanning:


Visst, Amazon tog sig till slut, men det går väldigt få Amazon på varje misslyckat bioteknikbolag eller diverse geniala patent vars enda problem är att ingen vill betala pengar för dem. Först tar man in lite pengar från ett riskkapitalbolag. Sedan börsnoterar man under förevändningen att de tuffa åren är över. Nu är det dags för skörd (och den vill man givetvis dela med sig av, det är ju logiskt), troligen redan under innevarande år.

Men så spricker det! Märkligt nog är massproduktionen aningen försenad och den där stora ordern kommer inte. Än. Men hav förtröstan, med en nyemission lyckas man dra in pengar för att klara det akuta kassaflödet. Det ska räcka både till löner och investeringar i ett par år.


Eller åtminstone ett år. För sedan är det dags för ännu en nyemission. Eller ett aktieägartillskott eller något annat. Bara inte vinst, det är det visst aldrig dags för. Är det då en affärsverksamhet eller en hobby?

Det kanske inte behöver definieras när en uttråkad hemmafru drar igång försäljning av växtfärgade ljusstakar i det egna garaget. Men när en hyllad företagsvisionär står på event och mässor över hela världen och berättar om hur hans produkt sakta men säkert tar över världen utan att man gått med vinst ett enda kvartal under alla dessa år, då är det dags att definiera verksamhetens karaktär. Hobby, säger jag.

måndag 27 maj 2019

Stora pengar på bankkortet

I stort sett alla vuxna svenskar har ett bankkort i plånboken, Visa, Mastercard eller Amex. En del har flera. Men hur vi hanterar kortet skiljer sig. En del låter lönen gå direkt in på kortet, buffertsparande och allt möjligt.


Några gånger har jag haft en större summa pengar i kontanter. Det är när jag ska köpa bil eller liknande. Som mest har det kanske varit 50000 kr och då håller jag hårt i pengarna, ser mig om över axeln och undviker skumma bakgator. Även om summan kan skilja tror jag de flesta agerar så här. Även om personrån hör till ovanligheterna känns det helt enkelt inte bra att ha en massa pengar på sig.

Men att ha samma pengar på ett plastkort är det många som inte har några problem med. Detta trots att du kanske inte ens behöver bli nerslagen för att tappa pengarna. Det kan räcka med att du lämnat ifrån dig kortet i några sekunder och fått det skimmat, eller lämnat uppgifterna på någon oseriös e-handlarsida.


Det är troligt att banken ersätter förlusten, men säkert är det inte och i alla lägen lär det ta tid, så varför ens försätta sig i situationen? Att skaffa ett eget konto för bankkortet, dit inga pengar autoflyttas in eller ut, är ju ungefär den enda banktjänst som fortfarande är gratis.

söndag 26 maj 2019

Granskott

Ännu mera gratismat från skogen. Eller gratis... Man får inte plocka granskott hur som helst. Om trädet/grenen lever behövs markägarens tillstånd, oavsett om ägaren är grannen, Svenska kyrkan eller någonstans däremellan.

Men om du har tillstånd eller egna granar kan skotten syltas eller stekas, användas till att smaksätta snaps eller för att göra te, sirap, glass, sylt eller sallad. Råa har skotten en frisk smak av citrus och innehåller höga halter av c-vitamin, men också lite olika mineraler. Den som är gravid eller har problem med njurarna bör dock stå över.


Själv är jag varken eller, så jag gav mig ut i en närliggande skog. När jag plockat granskott bestämde jag mig för att göra två olika grejer, sylt och te.

Granskottssylt

Här snodde jag helt skamlöst ett recept härifrån, men valde som vanligt bort syltsockret.

granskott, 4 dl
vatten, 2 dl
strösocker, 3 dl
citron, 1 st


Skölj av skotten för att slippa ohyra. Lägg dem sedan i en kastrull tillsammans med vatten, socker och saft från en citron. Koka upp och låt sjuda i cirka 15 minuter.




Granskottste

Lägg en näve granskott i en mortel.


Krossa dem.


Häll kokande vatten över dem.


Låt det dra i fem minuter, sila av teet och drick.


Eller söta först med maskrossirap. Eller socker, om du inte vill krångla till det.

Hur blev det då? Som lite av en syltkännare måste jag erkänna att sylten inte var min bästa någonsin. Men det är en smaksak, så är du nyfiken föreslår jag att du testar.

Teet var desto bättre, men jag kan banne mig inte beskriva smaken. Lite surt, på ett bra sätt. Äh, ni får testa det med om ni är nyfikna. Jag kommer att göra om det i alla fall.

lördag 25 maj 2019

Konsten att trampa ur klaveret

Hur illa det än låter när man trampar i klaveret blir oljudet ännu värre när man drar upp foten igen. När XXL:s Sverigechef Per Sigvardsson facebookat om Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Greta Thunberg blev resultatet att han fick sparken. Helt rätt, men inte för det han skrev utan för att han inte stod för det efteråt.

När man pudlar pudlar man och då pudlar man rejält. Eller också gör man som Sigvardsson och drar en halvhjärtad story om att hans konto hackats och (hur nu detta går att kombinera) kommentarerna är rykta ur sitt sammanhang.

Vi har inte gjort något!

Att han kallat Magdalena Andersson för häxa och Stefan Löfven för idiot säger Sigvardsson nu är ”fel ordval” även om han ”har starka åsikter” om bägge. Men så stå för att du sagt det då! Inte särskilt fiffiga uttalanden, det kan de flesta hålla med om, men det du sagt på internet kan inte göras osagt, kan inte alls lära sig det en gång för alla så slipper vi dessa vaga undanmanövrar?

Och han hade garanterat kommit undan med det om han bara visat lite ryggrad. Jämför med Dollarstores vd Peter Ahlberg som häromåret tog bladet från munnen och vädrade sina inte helt politiskt korrekta åsikter om feminism. När media skulle ställa honom till svars gick han till full motattack. Vid nästa kvartalsrapport skrev han:
Jag vill med dessa rekordsiffror tacka SVT och ETC för ett gott samarbete och hoppas på nya publiceringar med både namn och bild.

Han sitter kvar alltjämt, och det gör inte Per Sigvardsson. Fast i ärlighetens namn var det knappast uttalandena om ministrarna som blev hans fall. Man kan säga ganska mycket om Löfven utan att få löpa gatlopp. Men man ger sig inte på Greta, hon är fridlyst! Särskilt om man skriver:
Människan har diagnosticerats med Aspergers syndrom, tvångssyndrom och selektiv mutism. Det är absolut ingen kromosomförändring, men helt klart så nära man kan komma.

Undrar lite hur och var han hade tänkt att den kommentaren skulle falla i god jord. Samtidigt förstår jag frustrationen. Här skickar man fram en multihandikappad minderårig som slår fast en massa ”sanningar” och så fort något hon säger ifrågasätts går hela Gretasekten i taket och undrar hur man ”har mage att kritisera ett barn”. Ett bra sätt att slippa den situationen är att inte göra stackars Greta till talesperson för sin rörelse.


Men den policyn gäller oavsett sakligheten i kritiken. Problemet med Sigvardssons kritik är att den inte var ett dugg saklig. Jag skulle ändå ha mer respekt för honom om han stått för det han skrivit. Att kontot kapats är lika sannolikt som att utomjordingar stigit ner på jorden och beslagtagit Sigvardssons ryggrad. Men okej, på något sätt har den ju försvunnit.

fredag 24 maj 2019

Bitsocker

Det finns produkter som är helt och hållet onödiga. En sådan är snabbitsocker. Det är ju en relativt ny produkt som skapades för att det fanns behov av en sockerbit som smälte snabbare. Den innehåller därför lite mer luft än den ”vanliga” sockerbiten. Men om man ändå vill smälta sockret finns ju strösocker!

I den butik jag oftast handlar mat i kostar bitsocker från 14,50 kr/kilo medan strösocker kostar 7,75 kr/kilo, alltså i stort sett halva priset. Vill man absolut ha samma mängd varje gång kan man ju måtta upp det med en sked. Annars finns sockerströare som portionerar ut sockret så att det alltid blir lika mycket. Varför man nu skulle vilja det, det beror väl på mängden kaffe, te eller vad man nu sockrar.


Hur som helst har strösocker bara fördelar, förutom att det kostar hälften. Så varför finns snabbitsocker (eller egentligen bitsocker överhuvudtaget)? Är det för att det finns köpare som tror att det förenklar deras liv eller att man gillar ploppljudet när biten dunsar ner i koppen? Jag vet inte, men jag skulle fråga om jag träffade någon bitsockerkonsument. Det var många år sedan jag såg bitsocker i ett hem.

Men det finns ju att köpa och om ingen gjorde det skulle produkten snabbt plockas bort, så det finns en marknad. Kanske är svaret att bitsocker finns av samma skäl som färdigskalad potatis, Paradise Hotel och Niklas Strömstedt. För att folk gillar skräp.