Visar inlägg med etikett Hushåll. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hushåll. Visa alla inlägg

fredag 13 november 2026

Att laga mat i mikrougnen

Jag fick ett tips i kommentarsfältet om ett radioprogram som helt gick ut på att laga mat i mikrovågsugn. Jag drog mig till minnes att det fanns en bok i mitt barndomshem om hur man kunde laga mat från grunden i mikron. Jag gissar att vi fick den på köpet när vi köpte en mikrougn och jag minns inte om några av bokens recept testades, men jag tror att det var denna:

Jag använder mikron dagligen. Varje morgon kokar jag gröt i den. Vanligtvis havregrynsgröt som jag gör direkt i tallriken. Även grahamsgröt och mannagrynsgröt där det ingår mjölk gör jag i mikron, men då i en djupare bunke och på lägre värme så att det inte kokar över. Annars används min mikro mest till uppvärmning, av matrester, chagate eller kaffe. Jag vet att många häller bort kaffe som blivit kallt, men det finns verkligen ingen anledning. Bara man är försiktig med uppvärmningen blir mikrovärmt kaffe lika gott som nybryggt.

De gör vad de kan i radioprogrammet för att sälja in mikromat från grunden, men jag kan inte säga att jag blev helt såld på det. Bäst verkar mikron vara på fisk och det lagar jag inte alls. Att koka grönsaker utan vatten ska också funka, men jag kommer inte på så många grönsaker jag har behov av att koka och servera som de är. För mig är grönsaker sällan ett tillbehör på matbordet utan ingår som del i en sås eller som ingrediens ihop med annat. Jag testade i alla fall att koka potatis i mikron.

Helt okej, om än lite torr på ytan. Tveklöst sämre än potatis kokt i vatten på spisen. För bakverk från grunden känns mikron ännu mer fel. I radioprogrammet beskrivs en äppelpaj utan stekyta som åtminstone inte fick igång mina smaklökar, och inte blir jag mer sugen efter att ha sett Matkoma servera mikrad pizza hoprörd i en kopp, kladdkaka och tårta med tårtbotten ”gräddad” på full effekt på en tallrik.

Jag gillar idén med mat tillredd så energieffektivt som möjligt, men det ska ju vara gott också. Kanske ändrar jag mig, men både Matkoma och gubben i SR-programmet får mig att tänka på tips på ”ungkarlsmat” som att steka fiskpinnar i brödrosten eller tillreda Varma koppen på kaffebryggarens värmeplatta. Jag må vara ungkarl, men det är ändå inte där jag är i livet. Lyckligtvis.

torsdag 12 november 2026

Nytt rekord för julhandeln?

Analysföretaget HUI tror att svenska hushåll kommer att spendera 104,5 miljarder i julhandeln. Jag vet inte hur de räknar fram den här siffran och exakt vad som ingår i den, men ”det här är allt vi handlar inom detaljhandeln inom hela december” (inte ”under hela december”, så journalisternas språkliga begåvning tycks åtminstone inte ha förbättrat sig).

Det betyder runt tiotusen per svensk, men för att den siffran ska bli meningsfull måste man kunna jämföra den med en månad utan julhandel, t ex mars. SCB redovisar den procentuella förändringen månad för månad, men den uppgiften är rensad för normala säsongsvariationer, så då kan vi ändå inte jämföra julhandeln med ”vanliga” månader, bara med tidigare års december och där kan vi se att förra årets siffra var 100,5 miljarder. Upp fyra procent, inflationsjustering alltså, eller bara att årets julkonsumenter förväntas ha sämre framförhållning.

Varför vill inte Svensk Handel (som äger HUI) redovisa så tydliga siffror som möjligt? Skäms de? Det tror jag inte. Jag tror snarare att de försöker ta bort alla tvivel hos den konsument som åtminstone går in i julhandeln med målsättningen att inte tokhandla.

”Ungarna kanske inte behöver tio julklappar var, vi kan köpa en flaska glögg istället för fem kartonger och i fjol var det ju faktiskt ingen som ens smakade på lutfisken.”

Men så läser man att gemene man kommer att shoppa femsiffrigt i julhandeln och ingen vill ju sticka ut som den snåla familjen, vad ska de säga på förskolan och på jobbet, och vi sparade ju faktiskt pengar på att bara köra en utlandssemester i år, så lika bra att köra tomteluvan i väggen och shoppa loss som aldrig förr.

Nåväl, jag ska åtminstone kämpa emot hysterin. Det blir enkla julklappar till de grannar som brukar ge något till mig, men totalsumman blir tresiffrig och närmare två än fyra. Jag är en lugn person med takt och ton, måttfull och balanserad.

onsdag 11 november 2026

Gör-det-själv-begravning

Det enda som är säkert i livet är att det tar slut. Jag har lyckligtvis inte behövt planera begravningar för unga människor som dött utan förvarning, men jag tycker att det är ganska jävligt även när den avlidna har haft åldern inne. Alma har dock testat den unga och oväntade varianten när hennes bror försvann. Hon och hennes familj valde att göra det mesta själva.

I vår familj har vi också gjort mycket själva. En gång anordnade vi kyrkkaffet hemma, en annan gång hyrde vi en lokal där vi kokade kaffe och serverade hemgjord smörgåstårta. Blomsterarrangemanget på kistan var ett annat spartillfälle, liksom bouppteckningen som man inte alls måste betala dyrt för att låta begravningsentreprenören eller banken fixa.

Alma tog det här ett steg till. Hennes familj hoppade helt över begravningsentreprenör. Förutom att pynta vid begravningen snickrade de t ex en egen kista och gjorde en egen urna. ”Det hade jag aldrig orkat”, säger säkert många läsare nu, och det är helt okej! Men jag hoppas att det beror på att ni inte hade orkat känslomässigt eller klarat att frigöra den tid det tar att rodda ihop allt själv.

Tyvärr tror jag att många inte ens vågar tänka tanken med rädsla för att framstå som snåla. Det tycker jag är helt fel ingång. Efter att ha sett inslaget är det tydligt för mig att Alma inte gjorde detta för att hon missunnade sin bror en fin begravning, tvärtom! Att jag t ex fixade mammas och pappas bouppteckningar berodde på att det hade kostat flera tusen att lämna bort jobbet, och jag hade ändå fått tillhandahålla alla uppgifter till blanketterna. Den som till äventyrs skulle se det som tecken på att jag inte älskade mina föräldrar kunde med fördel få bege sig till ett varmt ställe.

Förresten känns det som att denna mix av fördomar och ängslighet är anledningen till att jurister kan ta femtusen eller ännu mer för att upprätta en bouppteckning som tar dem max en kvart, att blomsterarrangemang blir dyrare för att resultatet ska levereras till en begravning, att Svenska kyrkan kan ta flera hundra per person för ett enkelt begravningskaffe medan restaurangen mitt emot serverar en trerätters middag för samma pengar och att dödsannonser kan vara flera gånger dyrare än bröllopsannonser.

Låt inte dessa dödsparasiter utnyttja din rädsla för att framstå som girig, sorg mäts inte i kronor. Låt egenarbetet bli en del av sorgeprocessen om du vill det eller betala för bekvämlighet om du föredrar det, men styr med fördel undan från dem som helt uppenbart bara vill sko sig på din sorg, vare sig de säger sig tjäna Gud eller lagen. Att pruta, ta in anbud eller ens fråga om kostnader är lika rimligt oavsett om det handlar om begravningar, bröllop eller byggprojekt.

tisdag 10 november 2026

Skänk inte fisk, skänk metspön!

Matfattigdom var ett okänt begrepp för mig innan Sveriges Radio tog upp det. Fattigdom är väl fattigdom liksom? Så länge det gäller pengar, idéfattig eller näringsfattig är något annat.

Hur som helst går SR-reportaget ut på att matbutikerna inte kasserar lika mycket mat som tidigare, vilket gör att Svenska kyrkans butik Matkassen i Landskrona, där man säljer mat för 20 kr/påse till behövande, nu kommer att stängas. Istället ska man ge fattiga barnfamiljer matkuponger så att de får handla mat i vanliga butiker.

Jag vet för lite om Svenska kyrkans sociala arbete i Landskrona för att recensera det, men jag ska tänka högt en stund. Varje gång jag hör fattiga (på riktigt eller inbillat) slås jag av deras okunskap. T ex berättar de att de handlar produkter med högt kilopris och lågt näringsvärde, inte sällan ultraprocessat skräp. Trots att de nästan alltid är arbetslösa verkar de aldrig baka bröd eller laga mat från grunden. På frågor om vad de skulle göra ifall de fick pengar över är svaret som regel mer färdigmat till högt pris. ”Då skulle jag bjuda barnen på pizza och glass.” Och inte sällan är föräldrarna överviktiga, trots att de säger sig svälta för att barnen ska få äta.

Om Svenska kyrkans representant i inslaget inte bara vill godhetssignalera utan på allvar hjälpa dessa familjer ekonomiskt och samtidigt stärka deras självbild borde hon jobba från ett annat håll. Starta matlagningskurser, dela ut kokböcker, anordna föredragskvällar med dietister och kockar, eller varför inte någon som är bra på odling?

Jag äter själv gott och nyttigt långt billigare än alla normer för försörjningsstöd, så förutsatt att Matkassens kunder ingår i det svenska välfärdssystemet är det inte där skon klämmer. De behöver inte mat, de behöver kunskap. Utan den kommer deras ”matfattigdom” cementeras.

måndag 9 november 2026

I hjärnan på Marcus Hernhag – recension

I torsdags rasade Nasdaq 5,5 procent. Större ras än så på en enda börsdag har indexet bara gjort drygt tjugo gånger under min livstid, så här snackar vi Ras med stort R. I lägen som dessa behövs perspektiv, t ex genom att påminna sig om att alla tidigare ras har hämtats tillbaka. Lite hjälp på traven kan man få av erfarna börsexperter, som Marcus Hernhag.

Jag (och katten) har läst I hjärnan på Marcus Hernhag och om jag räknat rätt blir det här fjärde gången jag recenserar en Hernhag-bok på Sparo. Låt oss börja med titeln. Jag tror att jag tråkat Marcus för hans långa titlar i samtliga tidigare recensioner, så här vill jag istället berömma. Denna titel är slagkraftig, dessutom lite kaxig på ett bra sätt. Jag hade inte kunnat sälja en bok på möjligheten av att se in i min hjärna, det hade folk velat ha skadestånd för att göra.

Titeln beskriver dessutom boken. Här får vi läsa hur Marcus Hernhag tänker kring börsen och aktier i allmänhet, när man ska agera och när man ska avvakta, hur man ska tänka kring orealiserade förluster och vad som gör ett bolag intressant. Vore jag mitt i målgruppen och önskat fler verktyg för att köpa enskilda aktier (istället för att som nu – köpa och hålla fast vid globala indexfonder) hade jag kanske önskat lite mer handfasta råd om att välja rätt aktier, men flera av hans tidigare åtta böcker är bättre på det.

Här får vi istället veta mer om hur författaren själv tänker och hur han hamnat där han är idag, misstag han gjort och hur han kommit över dem. Det är intressant och (tror jag) inte helt vanligt. Börspsykologi är en nyckel till framgångsrik börshandel och gör man det inte personligt blir ämnet ofta lite stelt.

Boken är uppdelad i 55 korta kapitel med titlar som ”Lär dig tänka enkelt”, ”Sälj dina sämsta aktier, men sälj aldrig i panik” och ”Psykologiska knep vid aktieanalys”. Nästan alla ger mig något, inte minst i ”Mitt råd!”-rutorna där vi får konkreta förslag på hur vi kan tänka. När jag läser om boken betar jag kanske av ett kapitel per dag och låter det sjunka in ordentligt.

Ett par av mina favoritkapitel är ”Rika personer är lyckligare” och ”Gör inte för mycket”. Det första eftersom vi överöses av uttalanden om motsatsen, och det andra för att det är tips jag hade behövt höra när jag var ny på börsen. Resultatet blir inte bättre ju fler affärer man gör och det gäller förresten inte bara på börsen, att sitta på händerna är underskattat i många sammanhang.

Flera gånger kommer boken tillbaka till att du bör ha en strategi och sedan hålla dig till den. ”Om det sedan är investmentbolag, värdeaktier, utdelningsaktier, småbolag eller något annat spelar mindre roll”. Det låter bra, men att utdelningsaktier är Hernhags strategi går som en röd tråd genom boken och det tycker jag är lite synd. Det är verkligen inget fel på utdelningsaktier och han förklarar pedagogiskt varför han valt just det, men eftersom det återkommer i alla hans böcker och två av dem (Bli rik på aktieutdelning och Bygg din egen pengamaskin) nästan uteslutande sjunger utdelningsaktiernas lov tycker jag att denna hade vunnit på att tona ner det ett snäpp.

Men det är detaljer. I det stora hela är boken väldigt bra, och gillar man utdelningsaktier lika mycket som de flesta svenska aktieinvesterare tycks göra reagerar man nog inte alls på detta. Den här boken funkar både för den som precis börjat handla aktier och och för oss som hållit på i decennier. Språket är enkelt, råden tydliga och användbara. Och tidlösa! I hjärnan på Marcus Hernhag är en perfekt julklapp till någon i din omgivning, så kan du låna den efteråt. Se där, ett spartips på sluttampen!


fredag 6 november 2026

Aroniasylt

Ett äldre par i min by har tomten full med aroniabuskar som jag fick möjlighet att plocka av. Aronia marknadsförs som ett superbär med runt fem gånger högre koncentration av antioxidanter än blåbär. I privatannonser brukar bären säljas för 100 kr/kg och aroniajuice i butik kostar ofta 200 kr/liter. Så det är klart att jag ville testa det! Inte bara för priset, jag har varit intresserad av aronia länge. Lyssna bara på detta:

”Några egenskaper aronia har är att motverka oxidativ stress, reglera blodtrycket, reglera blodsockret, minska inflammationer, skydda cellerna och stödja kroppens hormoner.”

Sätter man i sig det där blir man väl typ odödlig! Alltså begav jag mig dit och plockade ett par hinkar. Den som eventuellt undrar om jag tömt buskarna och blivit bannlyst kan jag lugna med att de frågade om jag inte ville ha mer redan när jag var där och i eftertid har de frågat om jag inte vill komma tillbaka och plocka mer, men jag har inte plats.

Ett tips jag sett är att bär som utsatts för frost smakar sötare. Är man för tidigt ute kan man lägga dem i frysen i ett par dagar. Det hade varit frost innan jag plockade, men jag började för säkerhets skull ändå med att frysa ner bären. I omgångar, för nu är det trångt i frysarna.


Vad använder man då aroniabär till? De påminner om rönnbär i smaken, så den som använder rönnbär till något (rönnbärsgelé?) skulle kunna testa att byta ut allt eller en del mot aroniabär. Man kan använda dem i smulpaj ihop med glass eller vaniljsås. Själv bytte jag ut rabarberna i detta recept mot lika mycket aronia och det blev helt okej.

Vanligast är kanske att dricka aronia. Hacka bären, koka upp och sila bort fruktköttet. Saften kan du blanda med socker till en söt måltidsdryck eller dricka som en sur shot. En halv deciliter per dag rekommenderas för hälsans skull. Vätskan påminner lite om rött vin, så man skulle säkert kunna servera det som ett alkoholfritt alternativ till vin, eventuellt smaksatt med citron och/eller ingefära. Blanda drinkar av vargtasstyp om du inte känner för att vara så hälsosam.

Jag prövade att framställa juice, men det blev väldigt mycket fruktkött i förhållande till vätska. Mycket skrik för lite ull, som bonden sa när han klippte grisen. Fruktköttet kan man i och för sig torka och mala ner till ett pulver som också säljs dyrt och funkar till lite av varje. Var bara klar över att slutprodukten alltid kommer att bli blå eller lila eftersom aronia är ett starkt färgämne.

Vidare har jag sett matbrödsrecept där man tillsatt en deciliter aroniabär. Kanske poppis hos ungarna att få blå scones eller frukostfrallor. Antar att det även skulle funka i kaffebröd som exempelvis kanelbullar.

Bristvaran i mitt hushåll är sylt till frukostgröten. Där brukar jag använda en syrlig blandning av blåbär, vinbär och rabarber, men ombyte förnöjer så jag letade upp ett antal aroniasyltrecept och testade extremt vetenskapligt tre olika varianter.


Välkommen till Sparos provkök!

Det vinnande bidraget framställs så här:

Mixa/hacka ett kilo aroniabär efter att de fått gotta till sig i frysen en dag eller två, och ett halvt kilo äpple som gör sylten mindre sträv och sur. Koka mixen på svag värme ihop med 3 dl vatten. Efter 20 minuter tillsätter du 300 gram strösocker, en matsked lime- eller citronsaft och en tesked kanel. Rör om ordentligt och koka i ytterligare några minuter. Klart!

torsdag 5 november 2026

Slut på kontot

Jag fick ett tips från Hanna om en nyhet som verkar ha blivit veckans snackis i sociala medier, nämligen om Carolines tioårige son som tömde mammas bankkonto på dataspelplattformen Roblox.

Det kostade Caroline sextiotusen och internets dom är tydlig, hon kallas allt från omdömeslös till efterbliven, samt får förslag om att hon kan sälja sonen. Jag är inte beredd att kasta så stora stenar, men lite grus ska hon få. Här är några punkter Caroline borde ha gjort annorlunda:

1. Ha aldrig så mycket pengar på kortet att det blir katastrof om kontot töms! Det är gratis att skaffa ett extra bankkonto, så kan du slussa över lite i taget till kortkontot. I det här fallet skulle pengarna användas till en bilreparation flera veckor senare. Caroline var dessutom på semester vilket jag tycker är ytterligare anledning till att hålla saldot nere.

2. Ha koll på kontot! Nu försvann det lite pengar varje dag. Den minsta transaktionen var på 9 kr. Tänk så mycket billigare det hade kunnat bli om Caroline dragit i handbromsen tidigare.

3. Spara aldrig dina kontouppgifter på en sajt! Det tar några sekunder att skriva in kortuppgifterna på nytt. Har du inte den tiden – låt bli att handla! ”Hon hade lagt in sina bankuppgifter i spelet under julen för att köpa en julklapp.” Och detta skedde i juni, ett halvår senare!

4. Sluta förutsätta en massa! ”Apple-kontot är kopplat till hans [sonens] mejl och köpbekräftelserna har gått dit. Jag har varit riktigt chockad. Hur är det ens möjligt när jag bara har lagt in mitt bankkort en gång?”, ”Jag trodde att det automatiskt krävdes att man identifierar sig med Bank-ID inför varje köp.” Tro gör man i kyrkan. Vid ekonomiska transaktioner tar man reda på vad som gäller, inte kastar in sina kontouppgifter och hoppas på tur och välvilja från en hård omvärld.

5. Uppfostra dina barn! Carolines son är 10, inte 3! En tioåring ska begripa att pengar inte är en gratisvara som finns i överflöd på mammas plastkort. Det största beloppet som plockades ut var 895 kr, det motsvarar ett halvårs genomsnittlig veckopeng för en tioåring. Jag hade såklart varken tillgång till mina föräldrars plånböcker eller bankkort när jag var tio, men om jag hade haft det skulle jag inte ha bränt sextiotusen kronor!


Här är något jag inte förstår. Första meningen i artikeln lyder: ”Bara några dagar in på semestern upptäckte Caroline Damberg att hennes konto var tomt.” På slutet står det: ”Familjens planerade semester fick utebli och hon fick ta ut sonens sparpengar från banken.” Avbröts semestern eller uteblev den? Hade de planerat en semester till? Måste man ta lån när man tappar 60000 kr låter det inte rimligt med två semestrar på ett halvår. Och beträffande ”sonens sparpengar” förutsätter jag att de numera är mammas sparpengar. Eller fick han bränna mammas samlade sparkapital utan några som helst följder för honom?

Vi slänger in ett ”Va?!” nr 2 också. När Caroline upptäckte att hennes bankkonto var tomt vände hon sig till Allmänna reklamationsnämnden. Jag utgår ifrån att hon inte tänkte stämma en tioåring, för det skulle i bästa fall leda vidare till tioåringens målsman, alltså Caroline själv. Så då var det väl spelbolaget hon ville kräva på pengar. Med vilken motivering då, menar hon att de brutit mot några avtal dem emellan?

Med det sagt tycker jag också att det i bästa fall är en moralisk gråzon att utveckla ett spel för barn som är gratis att spela, men där det går att köpa till extrafunktioner med en virtuell valuta som spelaren kan köpa för riktiga pengar. Det är ju som gjort för att blåsa barn och deras föräldrar.

Särskilt sådana som glatt låter sig blåsas. Och var är det personliga ansvaret? Caroline nämner varken sitt eget eller sonens ansvar. Så vem är ansvarig för deras liv då, är det spelföretaget, ARN eller banken?

onsdag 4 november 2026

Frätskador på tänderna

SVT:s reporter, 27, berättar att hon i snart tio år börjat nästan varje dag med att knäcka en energidryck till frukost.

Reportaget handlar om vad detta gjort med hennes tänder, men jag tänkte fokusera på ekonomin. På Willys kostar energidrycken från 8,42 kr/st. Räknar vi med att hon handlar dem där eller på annan lågprisbutik blir det ändå runt 3000 kr om året. Hade hon månadssparat energidryckspengarna på börsen i tio år hade det varit minst 40000 kr nu. Om hon nöjer sig med den där ”morgonsupen” alltså. Köper hon en till under dagen, kanske på Pressbyrån på väg till jobbet, så har vi snabbt ett sexsiffrigt belopp.

Och då har jag inte räknat tandvårdskostnaderna. Tandläkaren berättar att hon har frätskador som på sikt kommer att kräva underhåll. Förutsatt att tänderna går att rädda alltså, annars blir det väl löständer. Som inte heller är gratis, om vi bara räknar pengar och inte värderar lidandet.

Vanligt bryggkaffe kostar under en krona koppen och innehåller minst lika mycket koffein som energidryck. Vid normalt intag sliter det ytterst begränsat på tänderna även om det kan ge lite missfärgning på sikt (mr MacGowan här uppe tror jag aldrig märkte det, men han drack å andra sidan mer allsidigt). Som tandläkaren i reportaget säger om kaffe: ”Det är ju fantastiskt.”

Men som sagt, de spenderade eller sparade pengarna borde vara ett tillräckligt argument i sig. Jag tror att många undervärderar återkommande småutgifters inverkan på den totala privatekonomin. En fika här, en öl där, några plastpåsar i matbutiken, ett abonnemang ...

tisdag 3 november 2026

Ny teknik verkar hett

Varje gång jag ska köpa hemelektronik irriteras jag över hur avancerat allt är. Idealet måste ju vara att få precis de funktioner man har användning för. Allt utöver det har två problem – det kostar extra, och även om du inte behöver en massa fancy funktioner kan du ge dig tusan på att när de inte funkar kommer hela maskinen att krascha.

Något jag ofta kommer tillbaka till (ber på förhand om ursäkt för tjatet) är det tvångsmässiga behovet för världens tekniker och ingenjörer att koppla upp allting mot nätet. Jag är en flitig internetanvändare, men utöver dator och telefon har jag inget intresse av att mina ägodelar ska kunna kommunicera med omvärlden, varken bilar, dörrar eller kaffebryggare.

Eller vitvaror. Igår nåddes vi av nyheten att frysar och kylar hos Ica och Coop blivit hackade och när det plötsligt blev 55 grader i frysrummen fick mat för miljoner kastas bort. Jag köper att nästan ingen är lika teknikfientlig som jag och jag fattar att en stor matbutik har större behov av elektronisk översikt än jag som har ett kylskåp och två frysar, men det hade väl räckt med att frysarna kommunicerar med chefens telefon eller med en dator på kontoret? Jag är rätt säker på att anledningen att de ska gå att styra via internet är hämtad från The Big Bang Theory: ”För att vi kan!”

Jag försöker verkligen att inte känna skadeglädje, men jag känner ingen sympati med den intervjuade Icahandlaren i Sjöbo som uppenbarligen inte ens tänker tanken att dra ur nätverkskabeln. Fattar han inte att hackarna i ännu större utsträckning lever efter ”Because we can”-mottot? Världen går mot undergång, och det enda man kan veta säkert är att någon jävel kommer att livesända på Tiktok när det sker.

måndag 2 november 2026

Tjänstemannapingis

Idag tar vi avstamp i en debattartikel i tidningen Arbetet med den något krångliga titeln ”Vi jobbar sönder våra kroppar medan tjänstemännen flexar och spelar pingis”. Det är den fackligt engagerade muraren Erik som vill … Ja, vad tusan vill han egentligen mer än att gnälla?

I slutändan vill han ha kortare arbetstid med bibehållen lön för att orka jobba hela vägen till pensionen. Men mest tror jag att han vill vädra sina fördomar. Lyssna på detta:

”Har ni någon gång hört uttrycket: 'Jag jobbar mer med huvudet än med kroppen, och det är slitsamt på ett annat sätt'?

Inte sällan är det samma personer som röstar blått och unnar sig ett gympass eller en utelunch under arbetsdagen.

Och som ser golfrundor som företagsmöten.

Ja, jag tycker att de ska hålla käften.”

Han berättar om sin verklighet där helgen känns för kort när det plötsligt blivit måndag, där han ser tjänstemän vara på väg till jobbet när han själv kommit fram till frukostrasten, att samma tjänstemän spelar pingis under arbetsdagen som för övrigt är kort eftersom ”de redan ordnat kortare arbetstid åt sig själva”.

Jag har varit tjänsteman, chef till och med, men också arbetare. I 25 år var jag frilansande kulturarbetare. Jag vet inte vilken kategori jag då hamnar i, men troligen räknar Erik även det som tjänsteman eftersom jag kunde ha slips på jobbet. Japp, precis så svartvitt tror jag att det är i hans verklighet.

Nu tänkte jag därför berätta om hur jag uppfattar världen. Under de flesta åren som tjänsteman började jag kl 7.00 och hade ingen flextid. Jag spelade inte golf och den enda gång jag sett bordtennis på jobbet var det lagerarbetare som spelade. Inte ens helgerna var längre i tjänstemannaskrået. Faktum är att LO:s egna siffror visar att tjänstemän jobbar fler timmar än arbetare.

”En jämförelse av vanligen arbetad tid och överenskommen arbetad tid visar att de var nästan exakt lika långa för arbetare, 35,5 timmar per vecka. För tjänstemän var dock vanligen arbetad tid i genomsnitt 1,3 timmar längre än överenskommen arbetad tid.”

Men Sverige har inget kastsystem och utanför kungahuset är det ingen som ärver sitt jobb (även om det ibland kan verka så när man läser reportrarnas efternamn i public service). Om Eriks fackliga jobb inte leder in till politikens välbetalda tjänstemannajobb kan han ta del av ett kostnadsfritt utbildningssystem och bli något helt annat än en gnällande murare som tycker att alla andra ”ska hålla käften”.

Eller fixa den där arbetstidsförkortningen själv! Det har jag gjort trots att jag garanterat hade haft en högre livsarbetsinkomst om jag hade jobbat heltid som murare från att jag slutade gymnasiet. En murare tjänar i snitt 42300 kr/månad. Nu är Erik ganska ung, men eftersom han dessutom är fackpamp sedan flera år ligger han nog över snittet.


Facklig företrädare 2026.

Med 33000 kr netto borde han kunna lägga tiotusen i månaden i en global indexfond. Jag hade klarat det dubbla, men jag vill göra en snäll bedömning och unnar Erik ett rikt liv även i unga år. Om tjugo år har han då fem miljoner och alla möjligheter i världen att dra ner arbetstiden till en nivå han trivs med.

Om han vill, det är inte heller för alla. Jag blir bara så trött på att höra självuppoffrande martyrer som tycker synd om sig själva trots att de valt exakt vad de ska göra och var de ska göra det. Det finns miljarder av människor som inte har den lyxen och hundratusentals bara i Sverige som pga sjukdom är beroende av omvärldens välvilja. Det är inte ett dugg synd om Erik! Kanske är det han som borde hålla käften ett tag, ta av sig offerkoftan och fundera på vad han vill få ut av livet mer än missunnsamhet.

fredag 30 oktober 2026

Världens enklaste potatisgratäng

Det blev ju väldigt mycket potatis här i år och den måste jag göra av med, så det blir palt, raggmunk mm. Det senaste tillskottet till matrepertoaren är potatisgratäng.

Särskilt praktiskt när jag ska bjuda andra på mat. Lagar jag till mig själv har jag ofta gott om tid och det är heller inte så noga när det blir klart, men när jag bjuder på middag ska det alltid städas, diskas och fixas, och kanske ordnas med dessert och annat. Då är det perfekt med maträtter som kan göras i ordning flera timmar i förväg och sedan bara slå igång ugnen i tid så sköter de sig själva.

Det finns olika sätt att göra potatisgratäng. En del kokar först potatisen i en kastrull på spisen ihop med grädde och mjölk, men jag vill hålla det så enkelt som möjligt och kör hela tillagningen i ugnen. Egentligen behövs inget recept. Jag börjar med att smöra en ugnsfast form i lagom storlek. Sedan skivar jag potatis i 3-4 mm tjocklek. Är potatisen stor delar jag den först mitt itu, är den ännu större delar jag den i fyra bitar innan jag skivar den.


Jag har alla storlekar.

Så varvar jag potatis och grovhackad gul lök. Fördelningen är en stor lök till 7-10 potatisar, men det är inte så noga. Efter varje varv strör jag på salt, grovmalen svartpeppar och torkad dill (eller färsk om det finns). Någon centimeter innan jag når toppen av formen slår jag på grädde och mjölk, typ 50/50 eller mer mjölk än grädde, tills vätskan kommer minst halvvägs upp. För en gratäng på tio medelstora potatisar blir det kanske en liter vätska.

Avslutningsvis hyvlar eller river jag ost av valfri sort över alltihop. Grädda gratängen ganska långt ner i ugnen på 200 grader tills potatisen är mjuk när du sticker den med en provnål. Det tar c:a 45 minuter. Lägg aluminiumfolie över på slutet om den riskerar att bli bränd på toppen.

Här ihop med kikärtsbiffar och lite sallad, men allt du kan tänka dig att servera till kokt eller stekt potatis funkar även ihop med potatisgratäng. Jag har gjort den en handfull gånger i höst. Succé varje gång. Den går dessutom utmärkt att frysa och mikra.

torsdag 29 oktober 2026

Guide för biodling

Nu när årets honung är tappad på glas, bikuporna är färdigbehandlade med oxalsyra och varje kupa har fått femton kilo socker att mumsa på i vinter kommer här årets sista biodlingsinlägg (jag ber om ursäkt till dig som redan var less).

Jag får nämligen frågor ibland om hur man kommer igång med biodling. Antar att det är fler än jag som ständigt är på jakt efter hobbies som kan ge ekonomisk avkastning. Jag hittar ingen riktigt bra steg-för-steg-guide, så då skriver jag väl en då så kan jag i fortsättningen hänvisa folk hit.

Första steget är att verkligen ta reda på om det är detta du vill, att offra tid och låsa fast dig under den del av året när det är som allra finast väder och när de flesta andra är lediga och förväntar sig att du ska ha tid med dem istället för att stå i solen i en varm bidräkt och snacka med insekter.

Börja med att kolla Youtubefilmer, de finns från hela världen och på olika nivåer. För mig blev norska biklipp en slags språkkurs. Vill du ha djupare kunskaper, läs en bok. ”Bin till nytta och nöje” är en svensk pedagogisk bok som ger insikter om insekter. Den lånade jag på biblioteket där jag även hittade någon annan instruktionsbok, men också mer skönlitterära beskrivningar om livet som biodlare.

Ut på tur, aldrig sur!

Men allt går inte att lära sig genom teoretiska studier. Har du kommit så här långt börjar det bli dags att söka upp biodlare och i förlängningen bin. Genom en snabb webbsökning hittar jag bigårdar som erbjuder studiebesök från gratis upp till några hundralappar. Hittar du inget där du bor skulle jag rekommendera att du letar upp en lokal biodlarförening på Sveriges Biodlares Riksförbunds hemsida och frågar.

När du känner att biodling verkligen är något du vill ge en chans bör du gå en nybörjarkurs. Eftersom jag aldrig varit biodlare i Sverige kan jag rätt lite om detta och de svenska kurser jag hittar är dyrare än i Norge. På kursen kommer du hur som helst få både teoretiska och praktiska lektioner tillräckliga för att starta din egen biodling. Är den lokala föreningen bra lär du dessutom få kontakter med erfarna biodlare och kanske en egen fadder samt hjälp att komma igång och köpa egna bin.

Ett litet nystartat bisamhälle, en så kallad avläggare, kostar några tusen och jag skulle rekommendera att åtminstone börja med två. På det sättet kan du stärka upp en svag kupa med bin från en starkare, och tappar du en drottning blir det lättare att låta bina dra upp en ny om du har minst en till. För har du bara en kupa och den plötsligt saknar både ägg och drottning blir du tvungen att köpa en ny drottning för upp till någon tusenlapp. Det är inte hugget i sten att ditt samhälle godtar den och då är snöbollen i rullning.

Förutom bin och kupmaterial behövs bidräkt, handskar, en slunga, utrustning för att smälta in ramar och lite annat. En del går att låna från lokalföreningen, men det mesta åker du på att skaffa själv. Första åren går du garanterat back och så länge du inte har åtminstone 4-5 samhällen tror jag att det är svårt att överhuvudtaget gå med vinst, om man inte räknar ”gratis” honung som en vinst i sig.

Och som med alla nystartade verksamheter kan man skynda långsamt eller blåsa på. Själv började jag med fyra kupor 2022 och första tre åren utökade jag hela tiden bigården genom att investera vinsten från honungsförsäljningen, som jag har försökt att maximera genom att sälja burkvis på marknader istället för bulkvis till uppköpare.

Förutom att det passar mig att inte gasa på och satsa stora pengar tar det tid att skaffa kunskaper och erfarenhet. Jag hade inte fixat att ha fler än fyra kupor första året. Nu har jag vidareutbildat mig och stretat på i bigården i några år och har i skrivande stund elva samhällen, men jag är långt ifrån fullärd. Min biodlarmentor började 1972 och lär sig fortfarande nya saker, så här finns det utvecklingspotential. För den som inte måste ha sammanhängande semester i juni eller juli, för bina tar inte ledigt när du vill.

I så fall får du leta vidare bland andra hobbies, men antagligen funkar tillvägagångssättet även där: idé → kolla upp → studiebesök → studera → starta → fortbilda, och försök att tänka och känna efter i varje steg så att utvecklingen går åt det hållet du önskar.

onsdag 28 oktober 2026

Lev livet, inte jobbet

Volvo Cars ska säga upp 2500 anställda och det var inte det första stora sparpaketet. Antagligen inte heller det sista. Som anställd väljer man själv hur man ser på detta, som en katastrof eller en möjlighet att på sikt få en bättre tillvaro.


”Fin utsikt!”

Jag hade en kompis som jobbade på Telia i samband med sammanslagningen med Sonera 2002. Hela hans avdelning avvecklades och istället hamnade han på en avdelning med ett ironiskt namn av typen ”Telia Framtid & Utveckling” ihop med andra Telia-anställda som skulle omplaceras, pensioneras eller köpas ut. Min kompis ville starta eget och hoppades få Telia att betala ett startbidrag eller en årslön för att slippa se honom medan de flesta av kollegorna på den nya ”framtidsavdelningen” mest av allt ville ha tillbaka sina gamla jobb.

Jag kan förstå det, men det var inte ett alternativ och skulle inte bli det hur högt de än gnällde, och därför var det inte ett vettigt sätt att tänka. Jag såg en tanke från Volvo nu med en liknande problematik:

För snart tio år sedan bloggade jag om fritidslöshet och jag står fortfarande för allt i den texten. Oavsett om man har fritidsintressen eller inte tror jag att man blir räddare med åren, särskilt om man har jobbat på samma ställe i decennier. Grovt generaliserat är detta ett argument för FIRE och mot höjd pensionsålder.

Jag lider med 65-åringen på Volvo som undrar hur han skulle få dagarna att gå om det inte vore för jobbet, men det är ett tydligt exempel på att en arbetsplats bara är en arbetsplats. Förr eller senare är det över och då är det den enskilde individens ansvar både att få ihop sin ekonomi och sin tillvaro. Väntar man tills skiten träffar fläkten kan det vara för sent.

tisdag 27 oktober 2026

Hotbrev på posten

En gång fick jag ett kort i brevlådan från Posten (inte Postnord, det här var länge sedan). De hade kontrollvägt två av mina brev frankerade för 20 gram och upptäckt att de vägde 21 respektive 22 gram, så nu var jag tvungen att skicka tillbaka kortet med två frimärken på för att mina brev skulle skickas vidare till adressaterna.

Jag hade inga skäl att betvivla vägningen, så de var antagligen i sin fulla rätt. Jag blev ändå irriterad eftersom breven via det vägande postkontoret i stort sett aldrig kom fram på mindre än en vecka, ibland två, trots att inrikesbrev på den tiden skulle delas ut nästkommande vardag, och då var det såklart aldrig fråga om någon återbetalning.

Nu verkar brevbärarmaffian dock ha tagit det ett steg till genom att kräva mottagaren på mellanskillnaden för lågt frankerade brev, samt en ”eftertaxeringsavgift” på 30 kr, högre än portot och sex gånger mer än mellanskillnaden! Eller ja, de kräver egentligen inte utan kallar tiggarbrevet för en ”anmodan”.


Här får Postnord ett kort av mig – gratis!

Nuförtiden har Postnord varannandagsutdelning, att inrikesbrev tar en vecka är nog mer regel än undantag och jag har hört vansinnigt många rapporter om företagets fejkade ”leveransförsök” som slutar med att kunden får hämta paket på ett utlämningsställe trots att de betalt för hemleverans, men sån här skit har de tydligen tid att hålla på med. Eller som presstjänstens anonyme medarbetare skriver:

”Syftet med hanteringen är inte att tjäna pengar på eftertaxeringen, utan att brevet ska kunna nå sin mottagare även när avsändaren har frankerat det med för lågt porto. Det innebär en extra hantering för oss, men är en lösning som gör att brevet ändå kan delas ut. När underfrankering sker systematiskt hanteras det på annat sätt.”


”För lite porto? Skicka ett hästhuvud.”

Hos familjen Hagklint i Djursholm kammar de dock noll. På den punkten är familjeöverhuvudet Per tydlig och passar på att ge en känga även till en annan myndighet: ”Det är ju bisarrt. Jag kan inte förklara min känsla. Det låter ju som att skattemyndigheten är i närheten.” Den direkta frågan om att betala efter denna ”anmodan” besvaras: ”Nej, aldrig. Nej, det skiter jag i. Aldrig i hela mitt liv.” Helt rätt!

måndag 26 oktober 2026

Jackpot!

Nu låter jag antagligen tråkigt svensk, men när jag läser om en lotterivinnare som sopat in 216 miljoner är min första tanke att det hade varit bättre att ge två vinnare 108 miljoner var.

Jag fattar att själva idén med många lotterier är att sälja in drömmen om att vinna snuskigt mycket pengar, i Eurojackpots fall 10-120 miljoner euro i förstapris. Samtidigt undrar jag hur mycket mindre glad tvåhundramiljonersvinnaren hade blivit om han/hon vunnit hälften. Jag menar hundra millar är ju också ganska mycket pengar.

Jag förespråkar inte ett myndighetspåbud för att begränsa vinststorleken och de får bevisligen kunder med det här upplägget. Så då är det väl bara att köra på, men för egen del hade det räckt med att kunna vinna hundra miljoner.

Nu spelar jag ändå inte eftersom rena lotterier är ekonomiskt förkastliga med mindre än att man tycker sig göra en god gärning genom att köpa en lott (och då kan lotteriet inte arrangeras av multinationella spelbolag), men jag hade inte blivit mindre sugen om jag kunnat vinna 100 miljoner (eller mer sugen om jag kunnat vinna mer än de 1,3 miljarder som nu är taket).

När veckans vinnare var underrättad gjorde Aftonbladets undersökande reportrar ett gräv:


7000 personer svarade ja.

Själv fortsätter jag att ”spela” på börsen istället och är fullt tillfreds med de c:a 7 procent per år som den avkastar. Köper du lotter, och i så fall – hur går det?

fredag 23 oktober 2026

Höst i paradiset

Odlingen i sommar gick riktigt dåligt, men än är det mycket som kan gå på tok. Den mat jag ändå lyckades få fram ska förvaras, och helst bättre än när jag lyckades fylla källaren med ruttna äpplen. I år blev det inte så mycket äpplen och dessutom måste jag tydligen dela med mig. Man muckar inte med skogens konung.

Det som lyckades bäst i år var potatis och när jag frågade läsarna fick jag flera vettiga förvaringstips. Årets strategi blev att skörda potatisen utan att göra ren den och torka dem på tidningspapper i någon vecka i källaren där jag täckt för fönstren och på så vis mörklagt helt. Slutligen förvaras potatisen i kartonger med öppen botten ovanpå pallar för maximal luftgenomströmning.

Tomatodlingen tog fart till slut, men när bara en bråkdel blivit röda kom frosten, så därefter försöker jag eftermogna de gröna på fönsterbräda inomhus. När de börjar skifta i orange vänder och vrider jag på dem så att de till slut ska hamna i bunken med röda tomater längst till höger i bild.

Frysarna är fulla med bl a blåbär, men också lite svamp. Efter hand som utrymmet ökar kan jag tillreda och frysa in mer mat så att jag slipper svinn. Trist att inte skörden blev mer varierad i år, men jag fortsätter att äta gott och nyttigt, och dessutom verkar min matkostnad ha sjunkit till nya rekordnivåer, så jag har inte mycket att gnälla över.

torsdag 22 oktober 2026

Tunnan hamnade i tunnan

Jag gav upp om svensk tv redan innan Sverker Olofsson gick i pension och lämnade konsumentmagasinet Plus 2010, men nu läser jag att Plus lades ner 2020 (efter kontroll ser jag att det hände redan 2019) och inte ersattes av något annat konsumentprogram.

På ett sätt är jag inte förvånad. Plus lärde folk att tänka kritiskt, vilket ju går helt emot SVT:s anda av att skapa menlösa får. Samtidigt är jag ändå lite överraskad. Som jag minns det hade Plus en ganska liten redaktion och inte heller programbudgeten i övrigt borde ha varit särskilt stor. De granskade företag i Sverige och det kostar inte mycket att skicka en reporter från Umeå till Malmö. Lite videointervjuer och grafer, och en och annan obetald gäst som kom dit för att försvara sin heder. Det var allt.

Jag minns fortfarande efter drygt 30 år hur Nalle Knutsson försökte ta sig ur Sverkers frågor om huruvida det var sant att hans modellskola hade byggt upp Cindy Crawfords karriär. Den humorn spöar samtliga panelprogram med tävlande kändisar alla dagar i veckan (vilket lustigt nog är precis de dagar dessa program sänds).

Plus var dessutom populärt! Konsumentfrågor engagerar eftersom vi alla är konsumenter. SR har kvar Plånboken, men lyssnarna har antagligen dött av leda så tråkigt som det var. Detta är den samlade konsumentjournalistiken i public service. Ynkligt, säger jag som för övrigt gärna skulle trycka ner hela public service i Sverkers tunna.

tisdag 20 oktober 2026

Ny skrivare

Återfallsläsare har antagligen fått med sig hur ointresserad jag är av ny teknik, men att jag tvingar mig själv till att läsa på inför de köp jag ändå måste göra. Nu var det dags igen.

Den här skrivaren (och katten) fick jag med på köpet när jag köpte huset. Jag gick annars över från bläckstråleskrivare till laser för många år sedan. På den tiden kunde man få en bläckstråleskrivare nästan gratis, men det sved att köpa bläckpatroner, så ibland kastade man bort sin fullt fungerande skrivare för att köpa en ny där det ingick en skvätt bläck.

Laserskrivare var dyrare, men en tonerkassett räckte i flera år så till slut gjorde jag slag i saken och köpte en svartvit laser. Färgskrivare kostade minst det dubbla, men jag behövde den mest för att skriva ut text och bokföringsrelaterade dokument som funkade lika bra i svartvitt.

Bläckstråleskrivarna hade krånglat hela tiden, bläcket torkade eller tog slut och även om tre av fyra färger var kvar gick skrivarna nästan inte att använda utan att köpa nya patroner. Lasern bara funkade. Efter något decennium blev den för gammal för operativsystemet, så då köpte jag en ny som bara går och går.

Men så blev jag biodlare och började skriva ut honungsetiketter, reklamskyltar och foldrar i färg på min ”cat scan” här uppe. Plötsligt var jag tillbaka i bläckträsket med en maskin som tycks dricka magenta-bläck till frukost. Den kan scanna, faxa och en massa annat jag inte behöver, men varannan gång krånglar den en kvart innan den börjar skriva. Men jag behöver ju färgtryck, så när bläcket återigen tog slut kollade jag på nytt upp färglasermarknaden.

Betydligt bättre nu! Jag hittade några maskiner för under 3000 kr. Tyvärr fulla av en massa funktioner jag inte har nytta av. Jag vill inte ha utskrifter på bägge sidorna i olika format, sorteringsfunktion eller wifi. Helst skulle jag inte ens vilja ha en trådlös skrivare, jag kommer bara att använda den från min PC och kopplad med kabel slipper man vänta på att de bägge maskinerna ska hitta varandra i cyberrymden. Min filosofi går ut på att allt kan gå sönder, så ju mindre funktioner, desto bättre.

Efter noga övervägande och konsultation av en kompis med koll slog jag till på en HP-printer för 2490 kr. En tonerkassett för varje färg gör att jag kommer att få punga ut med ett par tusen till när färgen som medföljer skrivaren vid köpet tar slut, och det brukar inte dröja eftersom de medföljande är pyttesmå.

Troligen blir varje utskrift en aning dyrare än med bläckstråleskrivaren, men det kan det vara värt om det ger mig mindre problem. Jag tänker så här: Varje år kommer jag att skriva ut minst tusen honungsetiketter och lite annat kopplat till biodlingen (i övrigt är jag fullt nöjd med min svartvita laser). Slipper jag krångla har jag kanske tid med ytterligare en bikupa som kommer att ge mig mer honung. Troligen 50-100 kilo per år, men om den så bara ger mig tjugo kilo under ett enda år skulle det täcka inköpet av skrivaren och mina ökade utskriftskostnader för flera år.

Jag inser att jag låter som random hitech-kille som försöker rättfärdiga nya tekniska investeringar ekonomiskt när sanningen är att han köper mest för att han tycker att det är så kul. Inget kunde vara längre från sanningen. Jag hatar teknik, men eftersom jag inte har för avsikt att bli eremit i en egen luddit-sekt försöker jag samexistera med tekniken, om än inte i harmoni. Det återstår att se om jag blev övermodig nu och gjorde ett gigantiskt felköp.