onsdag 19 januari 2022

Norsk vs svensk köpprocess

Efter knappt fem månader i Norge har jag hunnit upptäcka en del skillnader mellan mitt gamla och nya hemland. Upplägget med D-nummer och personnummer blir jag inte riktigt klok på, och bankernas avgifter, som möjligen förtjänar ett eget inlägg, gör mig mest förbannad.


Enligt prislistan har ni både kort- och transaktionsavgift?!

Sedan finns det sånt som är helt olika. Norsk bilbesiktning görs på bilverkstäder. I Sverige kan man ju låta verkstaden efterkontrollera sina egna lagningar av besiktningstvåor, men här gäller det alltså även originalbesiktningen. Det är inte utan att jag undrar om det finns undersökningar som visar att en verkstad som specialiserat sig på rostlagning hittar mer rost att slå ned på än en mekaniker som är duktig på framvagnar och istället hittar glappande styr- och spindelleder. För gissningsvis låter många bilägare den besiktande verkstaden laga felen.

Men ett område där jag tycker att den norska modellen är överlägsen är bostadsaffärer. Den stora skillnaden är att norska bud är bindande. Bjuder jag en miljon måste jag ha en miljon eller ett (lika bindande) lånelöfte. Man kan alltså inte bjuda på två bostäder samtidigt om man inte vill riskera att köpa bägge. Hoppar du av kan du bli skadeståndsskyldig.

Kan man då inte gå miste om Herrgården bara för att man under hela Herrgårdens budgivning har det högsta budet på Slottet, och så fort Herrgården säljs blir man utkonkurrerad även på Slottet och får börja spana igen?

Egentligen inte. Här är nämligen nästa finess med norsk budgivning. Du kan tidsbegränsa ditt bud, det är väldigt vanligt, så i exemplet ovan kan du välja att ditt bud på Herrgården bara gäller i en timme. Om du efter deadline varken fått okej av säljaren eller blivit överbjuden kan du välja om du ska lägga bud på HerrgårdenSlottet eller rentav Radhuset.

Nu har jag bara varit köpare i detta system, men ser det som en stor fördel även för säljaren. I Sverige var det en kompis till mig som sålde sitt hus. Mellan köp och kontraktsskrivning hade han hunnit köpa en ny bostad och hade inte råd med dubbla boenden. Oklart om köparen visste detta, men så har ju det flesta det, så när de väl skulle skriva kontrakt började köparen pruta på det överenskomna priset. Det slutade med att min kompis med bankens kniv mot strupen tvingades sälja billigare.

Det där hade aldrig hänt i Norge där ett ingånget avtalet är just ett ingånget avtal. Inget tjafs där man kan drabbas av idioter som tror att de plötsligt ska vinna på lotto. Jag har inget emot andras fantasier, så länge de inte riskerar att drabba mig när de inte slår in.

tisdag 18 januari 2022

Takisolering

Jag är inte ensam om att ha uppmärksammat de stigande elpriserna. Eftersom jag precis flyttat upptäcker jag hela tiden förbättringspotential i mitt hus och när jag kom upp på vinden och märkte att det låg ungefär tio centimeter isolering i taket (ovanför takluckan – ingen alls!) insåg jag att det var dags för ännu ett renoveringsprojekt.

Att isolera är ett skitjobb, särskilt i trånga utrymmen, men jag har isolerat golv underifrån och jämfört med det var detta projekt rent njutbart.

Men innan man kommit så långt får man åka och köpa material, vilket sällan eller aldrig är njutbart. Jag började med att köpa isolering i Sverige, 12 cm tjocklek för 50 kr/kvm. Jag köpte så mycket jag fick med mig på flaket. Nästa gång fick jag åka till ett norskt byggvaruhus där jag fick 10 cm-skivor för samma pris. Förvisso sjutton procent tunnare skivor, men ett par centimeters bortfall kunde jag leva med, jag behövde ett par decimeter.

Jag hade en del Rockwool i ladan, som ingick i husköpet, så jag tyckte mig komma ganska billigt undan ändå. Den typ av isolering som låg på taket har jag aldrig sett förr. Det såg ut som att man slaktat tomtar och isolerat med deras skägg. Jag uppskattade det till c:a 10 cm, men den hade liksom sjunkit ihop, så kanske räknades det som mer från början.


Någon?

Dessutom hade troligtvis en elektriker (eller åtminstone någon som kallat sig det) tagit bort isolering vid eldragning och sedan inte lagt tillbaka den, så där fanns också förbättringspotential.

När väl det var klart lades 10-12 cm åt ena hållet och 10 cm i andra riktningen för att minimera risken för läckage i skarvarna. Det låg inget golv på vinden och jag varken la golv ett eller reglade upp för att förbereda det. För att krångla upp något på vinden måste man först igenom trappan till övervåningen, sedan igenom en mycket liten lucka i taket. Det kommer inte hända, jag har dessutom en lada på nästan fyrahundra kvadratmeter.


Under.


Efter.

Så nu anser jag mig färdig med vinden för den här gången och ser fram emot högre inomhusvärme och lägre elförbrukning. Projektet tog ungefär en arbetsdag och kostade 3300 kr i material. Det tror jag var en bra investering.

Bor du i villa? Hur mycket isolering har du i taket?

måndag 17 januari 2022

Ur hand i mun

Så länge jag kan minnas har jag haft framförhållning i min ekonomi. Tills nu.

När jag kom till Norge hade jag inga norska pengar, och när jag väl fick ett norskt bankkonto och VISA-kort visste jag att varje växlingstransaktion från SEK på svenskt bankkonto till NOK på norskt kostar. Jag gjorde därför en så liten överföring som möjligt för att klara de löpande utgifterna tills jag kunde flytta hela min ekonomi, men tog i alldeles för lite så snart var det slut på kontot igen.

Det kom räkningar jag inte räknat med och så köpte jag hastigt och lustigt en bil som inte heller fanns i kalkylen. Exakt just nu har jag 24 kr på mitt norska konto. Men okej, jag har mat i skafferiet, bränsle i bilarna och inga akuta räkningar, så det är ingen panik.

Jag kan ju alltid göra en ny överföring från Sverige, men jag hoppas att det ska klara sig tills jag fått betalt för min sålda lägenhet och kan göra en större överföring (med större förhandlingsmöjlighet).

Tills dess eller tills det inte går kämpar jag emot på två fronter. Dels säljer jag secondhand. Det blir några hundra här och där, vilket kanske inte verkar som så mycket, men några hundralappar räcker till en teleräkning, en bensintank eller en kubikmeter ved.

Dessutom försöker jag växla pengar med andra än bankerna (eftersom exakt alla andra ger bättre kurs). När en svensk kompis hade pengar på ett norskt valutakonto han inte behövde köpte jag dem med svenska kronor från mitt svenska bankkonto. Jag hoppas kunna sälja mer SEK och inte köpa bil för alla pengar nästa gång så kanske de räcker lite längre.

Jag fattar att det är ett lyxproblem, men det känns ändå olustigt för mig som alltid har marginaler. Samtidigt vill jag ta chansen att uppleva detta för jag hoppas att det är sista gången jag kommer ha så lite pengar på banken att jag inte kan lägga in en enda räkning till betalning utan att samtidigt fundera över hur jag ska få råd. Kanske låter detta helt schizofrent, men det skiter jag i. Och jag också ;-)

söndag 16 januari 2022

Kreativ prissättning

Det är svårt för företag att chockhöja sina priser med tio procent eller mer. PostNord gör det ju genom att frimärkena blir flera kronor dyrare i stort sett vartenda år, vilket funkade ända tills de fick konkurrens. Så nu tokhöjer man priserna ”för att kompensera för minskade volymer” och vi vet alla hur det går. SL, Storstockholms Lokaltrafik eller Sakta Lunk, gör det också, så att kollektivtrafik ska hålla sig på behörigt avstånd från konkurrenskraftiga alternativ.

Men privata företag, som inte har en nästan outtömlig säck skattepengar i ryggen, kan väl inte hålla på så där? Jo, med lite kreativitet. I jakten på bildelar hittade jag följande två exempel från Biltema.

Här har man inte höjt priserna utan istället ersatt sina produkter med andra. Snarlika på ytan, men med den väsentliga skillnaden att priset för kunden går upp. Termostaterna ser identiska ut. Det enda som till synes skiljer är att den nya termostaten är åtta procent dyrare.

På oljefiltret har man däremot tagit i. Diametern har slimmats med en halv millimeter och så har man följt upp den sportigare looken med en tuff svart nyans. Och, ja visst ja, man tar 114 procent bättre betalt.

Möjligen finns det rimliga skäl. Tillverkaren kanske inte kan upprätthålla volymer av de utgångna produkterna (i oljefilterexemplet är producenten visserligen Biltema själva), tillverkningskostnaden kan ha gått upp, men ett otränat öga ser en företagare som försöker optimera vinsten utan att behöva motivera galna prisökningar.

lördag 15 januari 2022

Bondbröd

Ännu ett matbröd eftersom eget bröd blir godare, nyttigare och framförallt billigare. Denna gång ett väldigt enkelt med få ingredienser. Inga märkliga pumpakärnor, bara sånt de flesta har hemma eller åtminstone borde ha.

Det typiska för bondbröd, om jag förstått rätt, är den hårda och sega skorpan i kombination med skårorna på ovansidan (som bidrar till att ytan blir knaprig). Detta behövs:

vatten, 6,5 dl
jäst, 25 gram
smör/margarin, 30 gram
salt, 2 tsk
vetemjöl, 13 dl
rågmjöl, 4 dl


Smält matfettet, häll i vattnet, värm upp till kroppstemperatur (men inte över!) och vispa ut jästen. Vi har därmed skapat degspad.

Mät upp mjöl. 17 dl motsvarar ett kilo, så jag tycker att det är enklast att väga. Typ 250 gram råg och resten vete, men förhållandet däremellan är inte så noga.


Blanda mjölet med degspadet till en smidig deg. Jäs i 45 minuter (eller en timme, det blir inte sämre av det).
 

Knåda lätt (eller kör med maskin några sekunder) för att pressa ur gasbubblorna. Dela sedan degen i två delar, forma dem till bröd och snitta några skåror med en vass kniv.

Ny jäsning i 45 minuter och i samband med den hettas ugnen upp till 250 grader. In med bröden och sänk temperaturen till 200 grader. Grädda till önskad färg uppnåtts, jag körde 25 minuter.

Låt svalna utan bakduk (för att ytan ska bli krispig). Sedan är det bara att äta.

fredag 14 januari 2022

”Nej, det går inte!”

Daniel påminde mig nyligen i ett mejl om en video med Mr Money Mustache jag tycker att alla borde se, oavsett ekonomi eller mål i livet.

Många sanningar där, t ex den att jobb är roligare när man inte måste göra det för sin försörjning. Det säger jag till alla som låter bli att spara för att de trivs på sitt jobb. Till att börja med är det inget som säger att du trivs lika bra imorgon, eller att du får ha jobbet kvar hur länge du vill. Men även om allt med det nuvarande jobbet är frid och fröjd i all evighet skadar det knappast att du inte har kniven på strupen, för inget blir roligare av att ha det (om du inte är fakir eller någon slags sadomasochist).

Men nu när jag såg den snöade jag in på ett annat citat. När MMM berättar om sin och sin frus plan att bli ekonomiskt oberoende och därigenom kunna vara hemma med sina barn säger han följande med en tydlig gnutta ironi:

Lyckligtvis växte vi bägge upp i Kanada, så ingen hade berättat att det faktiskt är omöjligt.

Är det inte så med de flesta drömmar, att de bygger på att ingen berättat att de är omöjliga att genomföra? Eller att drömmaren vägrar att lyssna på det örat. Ingen lyckades övertyga Stefan Holm om att han var för kort för att ta OS-guld i höjdhopp eller Selma Lagerlöf att man inte kunde bli prisbelönt författare om man lider av dyslexi. Så de bara gjorde det.


Men så himla kul verkar hon inte ha varit.

Då snackar vi om bragder som få klarar alldeles oavsett förutsättningar, men världen är full av människor som slutat röka, gått ner 50 kilo och/eller sprungit maraton. I sig fantastiska bedrifter för den enskilde, men ändå något som tusen och åter tusen andra gjort varenda dag.

Och det är där jag vill sätta ekonomiskt oberoende – fantastiskt bra, men även med helt ordinära inkomster fullt genomförbart för de flesta. Om man vill och är villig att offra en del för det (vilket inte alla gör, och det är helt okej!), och om man låter bli att lyssna på alla dysterkvistar – och de är många! – som säger att det inte går.

torsdag 13 januari 2022

Två hål i huvet

Jag har läst om pensionärer som får flytta ner i källaren eller hem till sina barn för att de inte har råd att värma upp sina hus när elen är dyr, och om företag som hotar med att flytta utomlands eller åtminstone inte vågar investera när de inte vet vad strömmen kommer att kosta.


Tack Miljöpartiet!

Mina grannar driver jordbruk i relativt liten skala. De är rädda för att elräkningen kommer att bli tvåhundratusen kronor dyrare på årsbasis. Fatta! Häromdagen pratade vi om ifall det går att spara en tiondel av en undersköterskelön. Här får en enda familj en kostnadsökning motsvarande nästan hela undersköterskans nettolön.

Men mitt ibland alla kriser och tragedier hittar jag idrottsföreningar som inte längre har råd att tänka bort årstiderna. Det är skidanläggningar som inte har kan köra snökanoner dygnet runt halva året och fotbollsklubbar som inte kan lägga de tiotusentals kronor per dag som krävs för att de ska kunna spela fotboll på grönt uppvärmt konstgräs hela vintern.

Unga läsare kanske inte tror på detta, men när jag var ung för 3-4 decennier sedan spelades fotboll på sommaren och ishockey på vintern. Sven ”Tumba” Johansson var landslagsspelare i bägge sporterna (okej, det var ännu tidigare) och det krockade inte. Idag är det fullständigt självklart att ishallen är igång på sommaren och att fotbollsplanen funkar i december.

Förr spelades ishockey utomhus på spolade rinkar, även på elitnivå. Min mamma berättade om hur de började skolrasten med att skotta av isen på sjön för att sedan börja åka skridskor. De glömde att kräva ishall med strålkastare och ismaskin. Det gick ändå.

Laga efter årstid, det är ingen naturlag att kunna göra allt jämt! Jag fattar att man vid behov fixar konstsnö till Vasaloppet eller spelar fotboll på elupplyst plan på Friends Arena, men varenda knattelag måste inte kunna utföra alla sporter hela året i perfekta förhållanden. Det går faktiskt att spela fotboll på snö.

Under min fotbollskarriär (en mycket kort period i början av 80-talet) spelades nästan alla matcher på grus som varken behövde klippas eller värmas upp. Det är nog att hoppas för mycket, men kanske kan de skenande elpriserna leda till en del sansade prioriteringar.

onsdag 12 januari 2022

”Överlåtelseavgift”

Eftersom jag sålt två lägenheter i samma bostadsrättsförening kom det väl egentligen inte som en chock, men jag hade ändå hunnit förtränga den första när denna damp ned:

Det är lagligt, det har jag kollat upp (för annars hade jag inte tvekat att ta den dusten). Så här skriver bostadsrättsföreningarnas organisation:

Överlåtelseavgiften är till för att täcka de administrativa kostnaderna som uppstår då en bostadsrätt överlåts.

Vilka administrativa kostnader? Den här föreningen har 600 medlemmar och en kille som jobbar heltid med att sköta föreningens administration. Han verkar visserligen vara en slö jävel, men jag tror knappast att han behövt jobba övertid för att sköta pappersarbetet vid överlåtelsen. Alltså borde merkostnaden vara noll.

Föreningen godkänner den nya medlemmen. Det kräver väl lite handpåläggning, men i den föreningen har jag inte hört talas om att någon nekats, så det handlar trots allt om en formalitet. Vad mer, fylla i ett par blanketter och uppdatera medlemsregistret? 1190 kr i arbetstid?

Här är min teori. Säljaren av en bostadsrätt är inte längre medlem i föreningen. Alltså kvittar det vad han/hon tycker om avgiften som man indirekt har godkänt när man köpte bostaden, men vad ska man göra? Vägra betala när man sålt eller försöka förhandla med styrelsen i samband med att man önskar bli godkänd av dem?

Det är öppet mål. De tar ut avgiften för att de kan göra det. Och jag gnäller för att det är allt jag kan göra.

tisdag 11 januari 2022

Kan man spara tio procent?

Jag fick ett tips av signaturen K i kommentarsfältet om en tweet från Timbros Benjamin Dousa.

Jag såg en uppgift om att kvinnliga undersköterskor tjänar 29500 kr i månaden, medan manliga får 29300 kr (hand upp den som sett feminister rasa över detta) och att det ger en nettolön på 23000 kr. Det lär väl variera, men det vi pratar om är alltså ett sparande på c:a 2300 kr/månad.

Tweeten resulterade i två märkliga invändningar. Den första var att matematiken inte stämmer eftersom det tar runt 100 år att nå tre miljoner. Då har man antagligen inte förstått vad Dousa menade med ränta-på-ränta och istället gått till sina egna sparvanor, att någon gång emellanåt dunka in pengar på ett nollräntekonto.

Dousa verkar ha räknat med c:a 7 procents årlig avkastning. Realistiskt, även om jag själv, för att inte bli besviken, brukar utgå ifrån fyraprocentsregeln när jag räknar på sånt här. Den riktiga skjutsen i kurvan dyker upp när räntan på sparkapitalet överstiger årets inkomst.

Men den märkligaste invändningen, som många formulerade, gick ut på att det är helt omöjligt att spara en tiondel av en undersköterskelön:

Jävlar så verklighetsfrånvänd man kan vara. Herregud.
Lite gulligt att du tror att en genomsnittlig USK:a har råd att lägga undan runt 2500 i månaden.
Galet att tro att en undersköterska har råd att spara en tiondel av lönen.
Att lägga undan 10% av sin lön för att om 30 år kunna vara börsmiljonär är inga problem för en undersköterska, det är bara att låta bli någon form av nöjen, hem, bil eller familj i 30 år.
Jag skulle vilja påstå att i stort sett alla svenskar med en nettolön på 23000 skulle kunna spara en tiondel. Jag har träffat massor av människor som gör det, både sparnördar och frikyrkliga som sparar sitt ”tionde”. De köper inte allt och hela tiden, men de måste definitivt inte leva utan nöjen, bil eller hem.


Ni skulle se min ISK!

Många verkar tro att det är en naturlag att göra av med exakt den inkomst man har idag, men det är väl klart att det finns något att spara in på. Mycket få skulle svälta ihjäl om de över natten skulle tvingas ta ett jobb med tio procent lägre lön. Jag har aldrig varit höginkomsttagare och alltid kunnat spara. Eller ta Aktiestinsen, som jobbade hela sitt liv på SJ och fick ihop 150 miljoner. Tror dessa människor att han skattefuskade ihop sin förmögenhet?

Det finns sparmöjligheter för alla! Jag har t ex träffat rätt många inom vården som röker, där finns pengar att spara! Eller köper utelunch eller fikar ute. Den som checkar alla boxar i stycket så här långt kan troligen spara över 2300 kr/månad bara på cigg och utemat. Eller ta ett extrapass i månaden, se över dina abonnemang eller leta extrapriser. Jag har till och med visat att man kan spara tiotusentals kronor på att sluta köpa plastpåsar!

Flera undersköterskor i Twittertråden sa sig spara och jag tror inte att någon av dem var uteliggare. Min slutsats är att alla med svenskt heltidslön kan ha ett sparande. Du behöver inte spara en tiondel av lönen om du inte tycker att det är värt det, men att låtsas som att undersköterskor inte kan spara pengar är att idiotförklara en hel yrkeskår.

måndag 10 januari 2022

Bilbyte

Kommer ni ihåg avsnittet av Svensson Svensson när Gustav går med på att flytta och det slutar med att han köper ett identiskt radhus? Där är jag nu. Vi tar det från början.

Jag var förtjust i min Volvo745, men det fanns ingen vett i att tulla in den i Norge. Så den fick stanna i Sverige. Eller rättare sagt fick den åka tillbaka dit när jag inte behövde den längre.

Och jag fick ju en Nissan King Cab med huset. Visserligen gick den inte igenom besiktningen på första försöket, men eftersom den var gratis var den värd att lägga lite pengar på. En kompis ställde upp och lagade den, men när det väl var gjort löd domen:

Nu skiter jag i att vi är vänner. Kom inte hit igen med den bilen, inte under några omständigheter!

Det var ganska tydligt och han hade en poäng. Det mesta är större på en fyrhjulsdriven pickup än på en vanlig personbil. Länkarmarna är minst dubbelt så stora på den som på Volvon, de satt som berg och de kostade därefter.

Och inte bara delarna kostar. Skatt och försäkring går sammanlagt på 7000 kr/år. Ni med nya bilar kanske inte reagerar på det, men här snackar vi om en bil som är drygt tjugo år gammal. Den är stor och tung, men faktum är att även en mindre bil av samma årsmodell hade kostat åtminstone 5000 kr/år. Så något måste göras.


I Norge (liksom till viss del i Sverige) heter lösningen veteranbil. De är visserligen inte skattefria här, men snudd på, och detsamma gäller försäkring. Sammanlagt hamnar skatt och försäkring på en bil som är över 30 år gammal på 1000-1500 kr/år. Dessutom är delarna billigare och fler kan laga dem. En halvmodern bil för 50000 kr kan vara värd 0 imorgon om ett litet chip som inte är värt att byta ut går sönder. En bil från 60- eller 70-talet kan aldrig hamna där.

Då är istället problemet att de kostar mycket i inköp. Jag har haft några gamla jänkare, årsmodell 59-76, men idag kostar de gärna en kvarts miljon även om de ser ut som en påse skit. Och så har jag ett mycket specifikt önskemål, jag vill ha dragkrok och rätt att dra en större släpkärra. En pråm på två ton borde få dra mycket, men det får de sällan.


Vadå 900 kilo?!

Så jag började titta på Volvo igen. 140 eller 240, möjligen Amazon. Tittade på en jättefin 244:a med en ägare som precis dött (inte bakom ratten), för 45000 kr. Men där hade kupéfläkten gått sönder. Den kostar en knapp tusenlapp, men för att byta den får man plocka bort i stort allt från växelspaken till torpedväggen. Det gör inte jag, så då ska man hitta någon som gör det till ett rimligt pris. Första verkstaden gissade på 10000 kr. För 55000 kr vill jag ha en roligare bil, och när jag till slut hittade en mekaniker som kunde jobba billigare såldes bilen.

Tillbaka i jaktläge hittade jag en 245:a från -88 för 37000 kr. Svenskar med koll på de här bilarna kanske undrar om jag knarkat nu, men på den norska marknaden är detta billigt. Det var en del fel på den med och utseendemässigt hade den betydligt mer att önska. Men jag är inte någon skönhet själv och kände att denna kunde passa. Jag prutade ner den till 33000 kr och tänker att den ska vara färdig för klart under 40000. Mindre om jag räknar in att jag tänker sälja aluminiumfälgarna och sätta dit riktiga, alltså i plåt. Skatt och försäkring – 1400 kr/år, helt okej.

Så jag bytte ut min Volvo kombi från 1988 mot en Volvo kombi från 1988. Det är du och jag, Gustav. Du och jag...

söndag 9 januari 2022

Bulimishopping

Jag har vid enstaka tillfällen handlat kläder på nätet, men löparskor handlar jag nästan uteslutande på nätet eftersom det blir så kostsamt att handla dem i butik, allraminst dubbelt så dyrt. En enda gång har jag returnerat. Det var ett par skor som dels var för trånga i tåboxen, dels gav mig smärta i ett knä.


Annan knäskada.

Det där hade kunnat hända även om jag fått prova skorna innan köp, men jag har förstått att särskilt ungdomar handlar på ett helt annat sätt på nätet, t ex köper fem plagg trots att de vet att de bara har råd med tre. Sedan skickar de tillbaka de två de tycker sämst om.

Jag kan tycka att det är ett ruttet beteende att utnyttja företag som bjuder på returfrakt. Antagligen är jag bara gammal och stelbent, men om man köper och returnerar 30 identiska skor i samma storlek får jag nog med mig merparten av mänskligheten i fördömandet.


It's not a system, it's a disease!

Ordet bulimishopping var nytt för mig, men det finns tydligen. När ”kunder” handlar för att de får en kick av att köpa, men får ångest när varorna kommer hem. På pokersajter kan man spela för ”play money”, leksakspengar, om man inte vill riskera att förlora på riktigt. Det är inte utan att man skulle önska att även klädköparna kunde upprätthålla sin låtsasvärld med låtsaspengar.

För någon får såklart betala för de där bomköpen. Det får de riktiga kunderna på samma sätt som livsmedelskunder får betala för snatteri. Så vad gör man åt det? Boozts avstängningsdrive är bra, men trots att de bara tycks stoppa de allra värsta avarterna har de redan bannat 19000 ”kunder” (!) så problemet måste vara gigantiskt.

Den som tycker att de är rimligt att av miljöskäl straffbeskatta plast borde skrika i högan sky efter totalförbud av fri returfrakt. Det vrålet har jag inte hört. Om det beror på att shoppingbulimikerna inte i första hand är vita medelålders män vet jag inte och jag skiter i vilket. Själv ogillar jag förbud, men vad ska vi göra istället? Så här kan vi väl inte ha det?

lördag 8 januari 2022

Klart man förändras av pengar

När riksdagsledamoten Teres Lindberg hånade bilberoende på landsbygden var det många som dumförklarade henne. När hennes partikollega Magdalena Andersson berättat för ”vanligt folk” att bundet elpris betyder bundet elpris förklarade hon det så här:

Om man har ett bundet elavtal behöver man inte vara lika orolig som om man har ett rörligt, där ju elräkningen riskerar att bli högre. Det var för att dämpa oron för dem som har bundna avtal som jag beskrev situationen. Min bild när jag pratar med människor är att man inte alltid har det riktigt klart för sig.

Jag vet inte vad det är för människor hon pratar med som inte förstår vad det innebär att binda elpriset. Annika Strandhäll?

Hur som helst sätter detta fingret på ett problem som ger många missförstånd. Rika människor kan endast med svårighet sätta sig in i fattigas liv och tvärtom. Teres Lindberg är en proffspolitiker som bott hela sitt liv i Stockholm. Att bensin eller diesel blir dyrare drabbar inte henne. Dels har hon råd att betala, dels kan hon åka buss eftersom bussen utanför henne i Bromma antagligen går var tionde minut, inte en gång per dag som där de ”stackars” landsbygdsborna bor. Eller ta taxi. Vem som än tar notan så inte är det hon.

Magdalena Andersson är nationalekonom och högavlönad IMF-pamp. Att hon tror att ”vanligt folk” är idioter beror gissningsvis på att hon inte är intresserad av att träffa vanligt folk och därför aldrig gör det. Så hon skapar sig en bild av en grupp hon inte vet något om. Går det så går det.

För dem som genomgår någon slags klassresa är det aningen enklare att sätta sig in i andras situation än för dem som är fattiga eller rika hela livet, men lätt är det inte för man glömmer ganska snart. Jag försöker, men kommer aldrig förstå hur man kan ta ett bolån på flera miljoner, privatleasa en bil för tvåsiffrig procent av sin lön eller ens köpa en designerkastrull för flera tusen när en lika bra kostar en hundring. Men till min och många andras glädje är jag inte politiker, så jag behöver inte förstå.

fredag 7 januari 2022

Avskaffa varmvattenberedaren?

I en av mina inlägg om jakten på elkostnader skrev jag om vedeldad tvagning (jag inser att ordet tvagning inte är så modernt, men jag använder det ändå pga barndomsnostalgi och för att det är bra), och fick bl a följande bild som svar.

Det var ett skämt från Ania Johansson, men jag tänkte göra en seriös tagning på det. För det finns ju en mer avancerad variant av det där, vanligen kallad duschvärmare eller tankfri varmvattenberedare, som värmer upp exakt det varmvatten som förbrukas.

Max ett par liter i minuten och givetvis med en snorhög elförbrukning, men så kostar det ju bara när man vrider på kranen, jämfört med en vanlig varmvattenberedare där man får betala hela tiden för att hålla vattnet varmt, vare sig det används eller inte.

Den tankfria varianten är vanlig i Asien, den som varit på Thailandssemester kan ha sett den. Men även i Sverige är de populära, bland campare. Det sistnämnda antar jag beror på att man inte har plats för en femtioliters låda i en husbil eller husvagn, och en del campingplatser erbjuder fri el så då är det ändå ”gratis”. Dessutom vet jag av egen erfarenhet att det är jobbigt att ha något som kräver el eller gasol hela tiden i husvagnen. El har man inte tillgång till hela tiden och gasol lägger gärna av under färd.


Gasol har även andra nackdelar.

Men jag undrar om inte detta kan vara eleffektivt även i hemmet. Under vintern diskar jag i vedeldat varmvatten. Det funkar för morgontvättning av överkroppen också. Säg att jag tar en extremkort dusch några gånger i veckan. Då är det ungefär 23 timmar och 58 minuter per dygn då jag inte behöver varmvatten. Är det inte lite dumt att ändå betala för möjligheten?

Det är en öppen fråga för mina energikunskaper är ungefär i nivå med miljöminister Strandhälls, alltså obefintliga. En av duschvärmarna jag hittar drar 6500 watt. En vanlig varmvattenberedare har jag läst mig till drar 3500-7000 kWh/år.

Inte ens om jag räknar snällt kan jag för mitt liv komma fram till att en duschvärmare hamnar i närheten. Även om min förbrukning stiger kraftigt på sommaren när jag inte har lust att kaminelda upp vatten till disk och annat har jag svårt att räkna hem varmvattenberedarens förträfflighet. Missar jag något? Ett drägligt liv, kanske någon svarar. Men bortsett från det alltså.

torsdag 6 januari 2022

Sök drömmen eller leta svepskäl

Jag skrev nyligen om att man kan välja att fokusera på möjligheter eller störa sig på problem man drabbats av oförskyllt. Jag fick precis ett lysande exempel när jag såg den här (i mitt tycke sevärda) videon:

Imponerande! Hon satt i skiten och tog sig inte bara upp utan ännu högre. Hon skrev en bok om sin resa som jag antar har sålt som smör. Jag gick ner i kommentarsfältet för att läsa tittarreaktioner och det första som mötte mig var detta:

She’s very lucky to have property and structure given to her by her father. Most people need to buy the land and the home/structure. That changes things.

Ja, just det, ”alla får ju inte ett skjul av sin pappa” och för detta konstaterande fick skribenten flera hundra gilla-markeringar från andra skjul- och själlösa surpuppor. Som att det var poängen med historien, hur hon fick tag i sitt skjul (för övrigt ser jag i en annan video att kvinnans far blivit bankrutt, så att tjejen i filmen fått det av pappa stämmer inte ens). Nyfikenheten gjorde att jag klickade på kommentatorns kanal.

Inte förvånad. Ändå lite festligt att hon fått fyra prenumeranter på en helt tom kanal. Undrar vad som lockade dem. Nu menar inte jag att definitionen av en lyckad människa är att ha en aktiv Youtubekanal eller att skriva böcker, men det är lite typiskt att det är den som är fri från egna idéer som kastar första stenen. ”Okej, jag har kanske inget att komma med själv, men du borde hålla käft.

Att de bara orkar! Nej, alla får inte allt serverat. Faktum är att nästan ingen får det. En del börjar med två tomma händer, en del gör det inte. Det enda vi vet säkert är att de som ger sig fan på att inte komma någonstans nästan alltid lyckas i den föresatsen. Det är tyvärr det enda de lyckas med.

onsdag 5 januari 2022

Jag jobbar inte gratis

Det händer att jag sticker ut hakan på Twitter. Några gånger har jag fått beröm och över tusen gilla-markeringar. Andra gånger har jag mest fått skit, men när jag kommenterade en SVT-artikel om självscanning i matbutiker kunde jag inte drömma om att det skulle väcka några starkare reaktioner, särskilt inte ilska.

Jag tar kritik. Uppenbarligen var jag otydlig eftersom många missförstod. Jag menade att kassörskan gör ett viktigt jobb. Ska jag göra det åt henne vill jag åtminstone ha del i den slant butiksägaren sparar, och då lär hon sitta säkert. Så vad hände? Jag kallades idiot, pucko, träskalle, småaktig och hysteriskt oinformerad. Allt detta för min ”attack mot kassörskor”!

Det var för övrigt ett tramsigt reportage. Hade reportern på allvar varit intresserad av att ta redan vilket handlingssätt som går snabbast hade han såklart bara mätt tiden genom kassorna, helst för flera personer. Nu gick han istället och plockade varorna tre gånger i butiken och kom halvvägs in i reportaget på att det möjligen gick snabbare att hitta varorna på tredje än på första rundan.

De gånger jag självscannat har jag definitivt inte tjänat tid. Tvärtom, det strular alltid i kassan och då måste jag ändå få kontakt med personal, så då kan jag lika gärna ställa mig i kassan men en gång.

För mig känns detta lite som när internetbanken gjorde det möjligt för oss kunder att själva mata in OCR-numren så slapp bankens personal göra det. Fick vi bonus från banken då? Nej, vi fick betala en helt ny avgift för den unika möjligheten. Även då klappade kunder händerna av förtjusning över denna utveckling.

Så. Nu kan ni börja näthata :)

tisdag 4 januari 2022

En Volvo på sitt fjärde liv

I nästan alla sammanhang kan vi snåljåpar enas med miljömupparna om att återanvändning är bra, men det finns ett undantag – bilar. Där hävdas det plötsligt att det är bra ur miljöhänseende att kasta gammalt för att köpa nytt. Jag har en äldre släkting som i samband med inköp av elbil ska skrota sin fullt fungerande och relativt bränslesnåla bensinbil från 2005 för ”den ska inte rulla”.

Själv ser jag inte poängen, vare sig ur ett ekonomiskt eller miljömässigt perspektiv, med att slänga bort en bil som fungerar. Jag sålde nyligen min Volvo 745 som funnits i familjen ända sedan den var ny 1988.


Campingplatser är dyra, grustag billiga.

Jag sörjer lite. Mina föräldrar åkte på två bilsemestrar genom Europa med den bilen som också tagit oss till såväl bröllop som begravningar. Det här var den första bil jag körde efter att jag tog körkort. Jag har åkt till massor av jobb i hela Sverige med den och i dess passagerarsäte har ett stort antal av landets ståuppkomiker suttit.

Det senaste året har den tagit mig genom Norge för att hitta ett hus och därefter mina ägodelar från Sverige. Jag hade gärna fortsatt att ha den här bilen trots att den inte, som i Sverige, vore skattefri att äga här, men det blir för bökigt och dyrt att tulla och registrera in den, så den fick fortsätta sitt liv hos en svensk tjugoåring (som apropå miljödiskussionen inte valde mellan den och en ny Tesla).


Mitt kontor under husletarresan.

Om en bil förväntas hålla i tio år kommer nog ingen lyckas få mig att tro att en det är dåligt för miljön att köra runt i en bil som borde ha skrotats tre gånger om. Ja, den kanske drar ett par deciliter mer bensin per mil än motsvarande ny bil, men det kan knappast motsvara miljöpåverkan tre nya bilar hade gjort.

Och när det gäller den egna plånboken är det inte ens en fråga. Kan man leva med begagnat får man mer pengar över till annat.

måndag 3 januari 2022

Goddag yxskaft!

Som om det inte räckte med elpriset har det nu också blivit vedbrist. Ja, det finns rimligen ett samband och jag var inte dummare än att jag fattade att det var där vi skulle landa, vilket dock inte hjälpte.

Efter att jag hade köpt huset beställde säljarna ved av en lokal skogsägare. Jag erbjöd mig såklart att betala (jag är ekonomisk, men lite moral har jag), men deras inställning var att de hade köpt huset med ved (inte för ved, alltså, jaja, ni fattar) och ville överlämna det på samma sätt.

Jag förstod snabbt att det skulle behövas mer för att klara vintern, men hade inga norska pengar så det fick vänta. När det till slut fanns pengar beställde jag lika mycket till. Då framgick att säljaren helst ville ha betalt med vipps (norskt swish), så jag tänkte att jag skulle fixa det före nästa beställning.

För att få vipps krävdes dock bank-ID (den historien har jag dragit några gånger här på bloggen), så allt drog ut på tiden. När jag till slut fick iväg min beställning fanns inte den mängd jag ville ha. Säljaren vågade inte släppa för mycket med risk för att själv gå tom. Vid en mild vinter lovar han att ompröva, men vid en mild vinter behöver jag den ju inte.

Så vad gör man då? Deppar ihop och lyssnar till Svenne Rubins megahit Du värmer dig med min ved?

Du som värmer din kropp
med min ved,
jag undrar vem du e',
men jag hoppas att din bottenfrusna själ tinar opp
så du kan se
att du värmer dej med min ved.

Nej, jag får naturligtvis leta efter en alternativ kran. Jag läser i media att det är vedbrist i hela Sverige, vilket inte är svårt att tro på, men det är väl inget som inte den internationella nyckeln till prylar, tjänster och engagemang – pengar – kan ändra på?

Med lite tur kanske jag hittar en svensk skogsägare som gärna vill sälja till norska priser även framtida år, och jag har ju som sagt en lada på några hundra kvadratmeter. När livet ger dig citronträd - hugg ner dem!

söndag 2 januari 2022

Säljer lull-lull

I september slöt jag avtal med en stylist som dekorerade min lägenhet inför mäklarfotografering och försäljning. Ni vet, det där de gör efter sista reklampausen i inredningsprogrammen, fixar med kuddar, gardiner, mattor och en och annan färgklick i en annars helvit lokal. Det blev kanon! Planen var att försäljningsprocessen skulle ta några veckor, men tyvärr drog det iväg.

När lägenheten fortfarande inte var såld i mitten av december började jag ana att även avtalet med mäklaren skulle hinna gå ut och då hade jag behövt ny fotografering och nya visningar på det nya året med en ny mäklare. Enklast då vore att behålla stylistens grejer, men allt har sitt pris. Man kan inte hyra möbler för mer pengar än det hade kostat att gå på Ikea och köpa dem.

Så under tiden samlade jag ihop mattor, vaser, tavlor, lampor och diverse dekorationer som blivit över i mitt norska hus, men som skulle kunna passa i lägenheten där mina egna möbler flyttats eller kastats. Med idén att får jag inte till en deal med stylisten får jag fylla bilen, åka tillbaka till Sverige och lägga ett par dagar på egen styling, nu när jag visste hur jag skulle tänka.

Jag gick igenom mäklarbilderna, rum för rum, tittade på mitt eget lager och jämförde priser på nätet. Min bedömning var att jag med egna grejer och kompletterande inköp på ett par tre tusenlappar skulle kunna återställa lägenheten till ett säljbart skick.


Här var exakt ingenting mitt.

Lyckligtvis slapp jag göra det eftersom lägenheten såldes så att jag inte behövde anlita en ny mäklare. Så nu sitter jag här med en massa dekorativa grejer och textilier som jag aldrig kommer behöva. Nästa steg är att värdera, fotografera och annonsera ut dem, för att de är värdelösa för mig betyder ju inte att de är värdelösa för andra.

Den stora fördelen med att sälja sånt man inte har minsta användning för är att alla pengar som kommer in är ren vinst, men tid är inte gratis. Förutom research och annonsering ska grejerna packas eller lämnas ut till någon man bestämt tid med. Efter över tio års secondhandförsäljning börjar jag ha koll på vad som lönar sig, men ibland blir jag förvånad, åt bägge håll. Det gör det mer intressant, vilket jag också sätter på pluskontot.

lördag 1 januari 2022

Fokusera rätt

Det finns två förhållningssätt till problem och utmaningar. Ett är att gräva ner sig, stirra sig blind på orättvisor som drabbat en och på att hitta bortförklaringar till varför det är rimligt att inte ta sig vidare. En rimligare inställning är att lägga bortförklaringarna åt sidan och istället påverka det som går.

Ta elpriset nu t ex. Jag har botaniserat i Facebookgrupper som engagerat sig i strömpriserna. Som jag ser det är det sunt att se över sin strömförbrukning och överväga att byta elleverantör eller avtal. Själv har jag dragit ner luftvärmepumpen, bytt till lågenergilampor, bestämt mig för att tilläggsisolera taket och försökt att undvika konsumtion när priset är som högst.

På lite längre sikt är det kanske vettigt att ställa sina folkvalda politiker mot väggen och kräva bot och bättring. I Sverige kan det vara att sluta tramsa med vindkraftsexperiment och börja bygga kärnkraft igen så att man slipper elda hundratusentals liter olja i timmen (!) i reservkraftverket i Karlshamn. Här i Norge höjs röster för att riva upp de internationella avtalen så att Norge slutar att exportera lokalproducerad vattenkraft med mindre än att man först försörjer hela Norge.

Vad som däremot inte är meningsfullt är att kalla politiker för utvecklingsstörda landsförrädare och ge dem öknamn som Rövén. Visst, lägg 30 sekunder på det om du behöver lätta på trycket, men lägg sedan energin på något vettigt.

Det här var bara ett exempel, men det gäller allt. Är du sur för att dina kollegor tjänar mer än du – släpp det! Gå till chefen och kräv högre lön om du tror att det kan funka, eller sök ett nytt jobb, börja plugga eller skaffa ett extraknäck eller eget företag. Att tänka destruktiva tankar blir du inte fet på, och tänk på att du inte förlorar en enda krona på att någon annan tjänar mer än du.

Jag är inte ofelbar, jag kan absolut sitta och sura över opåkallat oflyt, men jag jobbar på det. En del tycks snarare jobba på motsatsen, att till varje pris undvika att göra något förståndigt med sin tid för att istället öva upp sin avundsjuka. Valet är ditt.