måndag 31 januari 2022

Slit- och slit

Någon reagerade i kommentarsfältet när jag skrev om hur jag lagat min brödrost och att det inte varit ett alternativ att kasta den eftersom den inte är mycket mer än tjugo år gammal. Så snål är jag faktiskt inte. Jag inser att det är okej att köpa en brödrost vart tjugonde år. Förresten fick jag den av en emigrerande kompis (det är därför jag vet hur gammal den är), så för mig var den gratis.

Men jag ogillar verkligen slit- och slängsamhället oavsett om det som slängs är nästan oanvända kläder eller begagnade bilar som kastas på skroten med något diffust miljöargument. Därför blev jag glad i hjärtat när jag läste om Jimmy James och hans brödrost från 1940-talet.

Han ärvde brödrosten när hans far dog 1993 och säger att den behöver repareras vart sjätte eller sjunde år. Då kan man ju invända att reparationerna säkert kostar mer än de 200 kr man får en ny brödrost för. Möjligt, men håller en tvåhundrakronors brödrost i 6-7 år? Jag är skeptisk.

Dessutom är det uppenbart att detta inte bara handlar om pengar. Jimmy James blev under uppväxten ”uppmuntrad att reparera saker och inte kasta bort dem”, han har fler gamla grejer och det är en god gissning att han blir lite glad av att använda dem. Det kan jag sympatisera med och känna igen mig i.

Den här maskinen är nästan lika gammal som Jimmys brödrost, från tidigt 50-tal. Den kan användas till lite av varje, men i vår släkt har den förvandlat nypon till nyponpuré som med lite vatten och socker blir en fantastisk nyponsoppa. Jag ärvde den av min moster förra året och har inte använt den sedan dess, men till hösten hoppas jag göra det igen.

Och då kommer jag säkerligen att tänka på när jag tillsammans med min mor och moster satt i mosters kök och rensade nypon, hur jag och min moster efter mammas död sa att vi ändå skulle plocka nypon till hösten, innan även hon gick och dog. Mina tidigaste minnen av den här maskinen är från när jag som liten lintott hängde med halva släkten när de plockade nypon som sedan rensades i mosters trädgård.


Jag var suddig på den tiden.

Ni hör själva. Det här är inte bara en hushållsassist utan en hel jävla tidsmaskin! Skapa en apparat som ger mig lika mycket känslor och minnen och jag kommer att köpa den utan att titta på prislappen.

24 kommentarer:

  1. Min brödrost är faktiskt över 20 år gammal. Arvegods från min farmor och farfar och den fungerar fortfarande fint. Farfar fick tydligen bråttom på gamla dar och valde att pensionera deras tidigare brödrost, den som såg ut som ett brutet tak där man lutade brödskivan mot och själv fick vända efter halva tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min brödrost brann upp för några månader sedan, men jag hade lager av begagnade. Men en sån där som man får vända själv hade varit kul att ha. Å andra sidan är de nog dyrare än jag tycker det är värt. Kommer jag över sånt brukar jag försöka sälja istället.

      Radera
    2. Ja jag önskar att jag tagit tillvara den där gamla brödrosten. De hade även en dammsugare som gled runt på medar vilket jag tycker var lite kul.

      Radera
    3. Någon sådan dammsugare har jag inte ens sett, men det låter kul.

      Radera
  2. Underbart! Inom några år kommer jag ta över föräldrahemmet som är fullt med maskiner från slutet av 60-talet och framåt som jag växt upp med.

    Minns speciellt en brödrost som rostade 4 skivor en sida i taget där man fick vända skivorna själv (finns kvar men används inte). Hushållsassistenten Bosch från 60-talet minns jag väl som användes till att mala kött, baka bröd, göra äppelmos mm. Husqvarna symaskin, svarv, bandsåg, elhyvel, våffeljärn, Skantic stereo, ITT transistorradio etc.

    Sedan är såklart mycket bytt också (ofta flera gånger): spis, tvättmaskin, gräsklippare, trimmer, TV...

    Själv är min brödrost, våffeljärn, alla vitvaror 20-25 år gamla vilket en del verkar tycka är gammalt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig är 20-25 år normalt gammalt utan charm. Å andra sidan finns det ju folk som samlar på Volvo 740 som en äldre realitet.

      Beror nog mycket på hur gammal man är. Jag pratade med en tjej som ville ha "en äldre Ford". Jaha, tänkte jag. Inte Falcon eller Galaxy då utan snarare A-Ford/T-Ford. Nej, hon ville ha en kanske tio år gammal Ford Focus :)

      Radera
  3. Det en fundamental tillfredställelse att hitta felet, laga och kunna använda igen. Att försöka och lyckas. Handlar om något djupare än att köpa eller inte köpa nytt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det så! Man liksom lurar konsumtionssamhället.

      Radera
  4. Mitt problem är att jag avskyr att ha en massa köksmaskiner som står och dammar i ett skåp, så vid flera tillfällen har jag sålt vidare maskiner som jag några år senare insett hade varit bra att ha kvar. Ofta slutar det då med att jag köper en bättre maskin än den jag hade från början. Så just nu är det brödrosten som ligger illa till eftersom den bara används ungefär en gång per år...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inga problem med maskiner i skåp, bara jag kan ta fram dem smidigt. Sånt som sitter så illa till att man inte orkar när man verkligen vill ha dem är värre.

      Radera
  5. MItt kök är från 1960. Bästa kök jag någonsin haft. Massivt trä överallt. Låter som kassaskåp när man stänger luckor etc.

    Vitvaror är hyfsat nya och installerades när köket ytskiktsrenoverades, med nydragen el och kaklat. Men stommar och luckor var det inget tal om att slänga

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också det nu, men måste erkänna att jag saknar mina Ikealådor som stängdes snabbt om man gav dem en puff och saktade in på slutet för att inte smälla. Och så blir jag tokig av att inte ha induktionshäll, det måste fixas snabbt.

      Radera
  6. En svunnen tid, den då de tillverkade bra grejer för att hålla.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
  7. Bra inlägg Sparo, gav mig en del flashbacks tillbaka i tiden. Jag sparar oxå på gamla grejer, de är ju ofta bättre än nya.

    Kommer ihåg i början av nuvarande förhållande då sambon frågade mig var riskokaren var. Jag pekade på en kastrull. En tid senare frågade hon var äggkokaren var. Jag pekade på samma kastrull igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är liksom mer känsla i gamla grejer även om man saknar deras historia.

      Riskokare kan jag förstå, om man äter mycket ris. Men äggkokare? Man kokar väl ägg så man klarar sig några veckor. Jag är förvisso ingen storkonsument, men en speciell apparat för det känns väldigt överflödigt.

      Radera
  8. Ibland tycker man att dom designar grejer för att dom ska gå sönder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så uträknande är de nog inte, men om alla komponenter är skit blir resultatet också det.

      Radera
  9. Jag köpte en brödrost när jag flyttade hemifrån 1978.Den fungerar fortfarande.

    SvaraRadera
  10. Såg du att de skogstokiga MP var ute idag med nya förslag? Denna gång om att skicka andras barn till orten. Du borde väl kunna summera några väl valda ord om sånt? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har nog inget att säga om det som inte alla normala redan tänker.

      Radera
  11. Själv vill jag slå ett slag för våffeljärnet månlandaren av märket HUSQVARNA från tidigt 60-tal och formgiven av Sixten Sason/frivilligpensionär

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att jag haft en sådan, och sålt den. Jag äter aldrig våfflor, så det är nästan att ett våffeljärn är för många.

      Radera