fredag 14 januari 2022

”Nej, det går inte!”

Daniel påminde mig nyligen i ett mejl om en video med Mr Money Mustache jag tycker att alla borde se, oavsett ekonomi eller mål i livet.

Många sanningar där, t ex den att jobb är roligare när man inte måste göra det för sin försörjning. Det säger jag till alla som låter bli att spara för att de trivs på sitt jobb. Till att börja med är det inget som säger att du trivs lika bra imorgon, eller att du får ha jobbet kvar hur länge du vill. Men även om allt med det nuvarande jobbet är frid och fröjd i all evighet skadar det knappast att du inte har kniven på strupen, för inget blir roligare av att ha det (om du inte är fakir eller någon slags sadomasochist).

Men nu när jag såg den snöade jag in på ett annat citat. När MMM berättar om sin och sin frus plan att bli ekonomiskt oberoende och därigenom kunna vara hemma med sina barn säger han följande med en tydlig gnutta ironi:

Lyckligtvis växte vi bägge upp i Kanada, så ingen hade berättat att det faktiskt är omöjligt.

Är det inte så med de flesta drömmar, att de bygger på att ingen berättat att de är omöjliga att genomföra? Eller att drömmaren vägrar att lyssna på det örat. Ingen lyckades övertyga Stefan Holm om att han var för kort för att ta OS-guld i höjdhopp eller Selma Lagerlöf att man inte kunde bli prisbelönt författare om man lider av dyslexi. Så de bara gjorde det.


Men så himla kul verkar hon inte ha varit.

Då snackar vi om bragder som få klarar alldeles oavsett förutsättningar, men världen är full av människor som slutat röka, gått ner 50 kilo och/eller sprungit maraton. I sig fantastiska bedrifter för den enskilde, men ändå något som tusen och åter tusen andra gjort varenda dag.

Och det är där jag vill sätta ekonomiskt oberoende – fantastiskt bra, men även med helt ordinära inkomster fullt genomförbart för de flesta. Om man vill och är villig att offra en del för det (vilket inte alla gör, och det är helt okej!), och om man låter bli att lyssna på alla dysterkvistar – och de är många! – som säger att det inte går.

16 kommentarer:

  1. Tack för en bra blogg! Skulle du inte kunna skriva lite om hur ekonomiintresset och hur du kom in på allt detta? Hade du föräldrar som pratade mycket ekonomi med dig? Självlärd? Satt du och kompisarna på mellanstadiet och pratade om hur mycket ni hade sparat?

    Alltid intressant att få läsa andras bakgrundshistoria.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv!

      Jag har läst ekonomi, men skulle säga att jag är självlärd. Skulle någon ha hängt på hade jag nog gärna snackat sparande på mellanstadiet. Så att berätta hur jag kom in på sparande blir svårt, men en slags bakgrundshistoria borde jag absolut kunna knåpa ihop. Tack för tipset!

      Radera
    2. Ja, det skulle vara läsvärt.

      Radera
    3. Jag får ta tag i det (även om jag inte är säker på att det blir så himla läsvärt).

      Radera
    4. Här en till som är nyfiken!

      Radera
    5. Jag började skissa lite på det i eftermiddags, men sånt här är svårt! Folk skriver böcker om hur de har blivit som de har blivit. Att få ner det till en blogg blir en utmaning, men det kommer.

      Radera
    6. Haha! Rena farsoten, detta :)

      Radera
  2. ”Nej, det går inte!” ska uttydas som att "jag kan inte", dvs den som uttalar det har ingen aning om, och kan inte föreställa sig hur det skulle gå till. Lägg därtill ingen eller låg motivation att göra det föreslagna, om personen ifråga skulle kunna föreställa sig det hela.
    Och så har vi de som är avundsjuka förstås - de som inte vill se att du lyckas med det du gör och kan gå ganska långt att förstöra för dig. Psykologiskt är kanske enklast, så det börjar så gott som alltid där.

    "..världen är full av människor som slutat röka, gått ner 50 kilo och/eller sprungit maraton" - grattis Sparo, du är väl en av dom?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det till stor del handlar om bekvämlighet. Går det inte (eller kan man inte - notera "man", inte "jag") så slipper man bry sig och kan med rent samvete fortsätta på en inslagen bana som är sämre. För det sliter att ändra på sig själv, så mycket att många väljer att inte göra det även om de nog anar att de skulle kunna.

      Slutat röka har jag gjort. Hade såklart varit ännu bättre att inte börja, men jag är nöjd med att ha slutat, rakt av, utan bakslag.

      Gått ner 50 kilo har jag inte, bara arton och det var i en ålder då det inte krävde särskilt mycket. På senare år har jag gått ner runt sju kilo och det var banne mig svårare. Så den punkten kan jag inte tillskrivas.

      Sprungit maraton har jag gjort. Även om nog vissa skulle anse att det knappt räknas när man lufsar in på nästan fyra timmar, men det skiter jag i. Min definition var att springa hela sträckan och det har jag gjort, flera gånger, och kan rekommendera det.

      Radera
  3. "Om man vill och är villig att offra en del för det"
    Gör man det rätt så behöver man nog inte känna själv att man offrar något. Den oförstående omgivningen kommer naturligtvis säga att du offrat din ungdom och så vidare men det är av mindre betydelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På kort sikt kan det vara ett offer, men på lång sikt vill man naturligtvis "gå i vinst" på sina beslut.

      Radera
  4. Hur skulle du agera om du började med två tomma händer och ville uppnå ekonomiskt oberoende så snabbt som möjligt utan överdriven risk?

    /Harald Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle jobba hårt och spara mycket i tråkfonder så att jag kan fokusera på sparande och intjäning.

      Radera
  5. Den är bra. Kan även titta på https://youtu.be/iXvvcpld-b0 (David Ramsay m.fl. 90 min)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Lite för lång för mig just exakt nu, men jag ska se den.

      Radera