torsdag 29 juli 2021

Världens snålaste reaktioner

Journalisten Mauri Hermundsson har intervjuat Günther Mårder och titulerat honom ”Sveriges snålaste person”. Detta trots att han gör av med över tre gånger så mycket pengar som jag, men jag inser också att det säljer bättre än att skriva ”En person som är mer ekonomisk än genomsnittet”.

Antar att de flesta som läser min blogg vet vem Günther är, men jag drar en kort resumé. Han är vd för Företagarna, men i ekonomihänseende är det mer intressant att han varit Unga Aktiesparares förbundsordförande och sparekonom hos Nordnet där han startade Sparpodden (och ett avsnitt där han återkom som gäst hade nästan lika stor publik som när jag medverkade i programmet).

Jag tänker inte kommentera programmet mer än att det känns galet att det inleds med en flera minuter lång diskussion om hur man kan konsumera snus billigast när det självklara svaret är ”Genom att låta bli!”. Istället tänker jag kommentera kommentarsfältet på Youtube där vi finner följande:

Att kunna spara visst! Men måste man bete sig sjukt äckligt för det.

Det fanns andra som skrev typ ”Jävla idiot!”, så det här är balanserat i jämförelse. Exakt vad som är äckligt vet vi inte, om det är snusvanorna, att barnen tvingas promenera till skolan, prutandet eller något annat, men jag tycker att det är förmätet att ha åsikter om någon annans liv baserat på en tjugominutersintervju.



Känns som han spottar alla i ansiktet som faktiskt inte har pengar och försöker överleva.

Det här resonemanget känner jag igen och tycker är intressant. När rika lever sparsamt blir det någon slags kulturell appropiering, lite som när vita européer lyssnar på rapmusik eller skaffar rastaflätor? Poängen med att skaffa möjligheter är väl just att man kan välja? Eller borde energiska personer tvingas hoppa hela dagarna bara för att de kan? För övrigt försämras inte fattigas liv av att Günther inte badar i champagne eller tvättar sig med gravlax.

Det är fan i mig förtryck mot familjens medlemmar som inte vill ha det så.. Han får leva som han vill men han kan inte påtvinga hans livsstil på andra.. !!! Hans kvinna borde lämna honom med barnen usssshhh. Vad har han nytta till med hans mängd av pengar när man kan inte ens njuta av de eller hans familj? Så synd om hans familj ush vilken usel man
Ännu en som tycker sig ha rätt att bestämma hur andra ska leva. Günthers kvinna (uttrycket låter aningen medeltida) är en vuxen människa som själv kan betala för sig om hon vill, vilket framgår i intervjun. Barnen tror jag inte lider ett dugg av att tvingas gå till skolan på samma sätt som alla barn gjorde innan det blev mode att köra runt dem som kollin. För övrigt ”påtvingar” alla föräldrar delar av sin livsstil på sina barn. Det kallas uppfostran.


Släck efter dig, ungjävel!

Visst man sparar pengar av att leva så, men vad har man för livskvalité? Vad ska man göra med alla pengar? Blir som ett beroende, kommer krävas mycket för att förändra såna snåla rutiner i framtiden. Eller är målet att leva ett tråkigt liv för att dö rik?

Hand upp den sparare som inte mött det här ”argumentet”. I intervjun säger Günther att han är lycklig och inte känner att han försakar något. Det kan omöjligt vara definitionen på ett tråkigt liv. Ändå dyker det alltid upp någon ”livsnjutare” som anser sig sitta inne med facit för vad ett bra liv är. Tydligen innefattar det alltid att sitta och peka finger åt andras liv, vilket jag inte uppfattar som direkt helfestligt.

Fast kanske är det det – för den personen! Men i likhet med hiphop, bågskytte, pikétröjor, yoga, Rolexklockor, engångsgrillar och dijonsenap passar det inte alla. Ändå möter inget av dessa fenomen en folkstorm av ”förståsigpåare” som berättar att de vet bättre. Rika personer som lever under sina tillgångar är det däremot alltid fri jakt på.

tisdag 27 juli 2021

Överflödiga myndighetsbrev

Effektiviteten hos våra myndigheter kan och bör ifrågasättas. Det är våra skattepengar som driver deras verksamhet och oavsett vad vi vill lägga dem på kan vi nog alla enas om att det finns bättre ställen att stoppa dem än att slarva bort dem i administration.

För vad ska vi annars kalla det när de skickar ut helt meningslösa brev till sina medborgare. Här är ett exempel jag fick tillsänt mig:

Inte i samband med att de ändå skickade ett brev. Detta skickades fristående.

Skriver man in länken (för länkar i postbrev är inte klickbara även om man väljer att skriva dem i blå text) får man ett par (icke klickbara) länkar om EU:s dataskyddsförordning samt en förklaring vad som menas med personuppgifter, och fattar man inte det är man troligen för dum för att ens sprätta upp kuvertet.

Vad ska någon enda arbetssökande med denna information till? Det kan tyckas som en skitsak, men någon (förmodligen flera) har beslutat att brevet ska skickas ut, texten har formulerats, papper har tryckts, stoppats i kuvert, frankerats och skickats ut. Till hur många vet jag inte. Det kan vara några tusen, det kan vara en miljon.

Det här känns lika dumt som när MSB skickade ut ett sms till 22 miljoner telefonabonnemang med ”information från myndigheterna”. Kanske blev det billigare den här gången. Förhoppningsvis har inte Arbetsförmedlingen skickat 22 miljoner brev i alla fall. Nytt exempel:

Här får Astrids målsman (heter det så, eller är det målsperson numera?) reda på att föräldrapenningsdagar kan frysa inne om föräldrarna inte agerar i tid. Fast samtidigt står det ju att informationen finns på nätet bara mottagaren loggar in. Är det verkligen myndighetens ansvar att vara vårdnadshavarens vårdnadshavare?

Jag verkar säkert gammaldags nu, men jag tycker faktiskt inte det. Gör något vettigare med er av oss betalda arbetstid. Har ni inte det – minska arbetsstyrkan.

söndag 25 juli 2021

Semestertänk

Idag är det den 25:e, men de flesta fick väl lön redan i fredags. I Sverige har alla löntagare rätt till semesterlön alternativt semesterersättning. Det står dem naturligtvis fritt att använda pengarna till något helt annat, men i någon myndighet (i ganska många länder) har man sett ett behov av att öronmärka pengar för semester.

Och behovet tycks ömsesidigt. Många familjer kastar lätt upp femtiotusen för en semesterresa – varje år! Man behöver inte vara mattegeni för att inse att det ganska snart hade blivit en förmögenhet, om de inte lagts på att resa.

Jag är inte som folk är mest, för på sommaren behöver jag som allra minst pengar. Det är för varmt för att äta särskilt mycket, det räcker långt med lite stekta grönsaker och iskallt vatten. Det går åt mindre kläder än annars. Skor använder jag ofta inte alls under varma sommardagar.

Semesterresor är väl det som kostar mest för flest. Jag har inget emot konceptet, men bor man på en plats man vill lämna så fort man får chansen kanske man ska börja i den änden och fråga sig själv om man bor på rätt ställe. Jag har i och för sig ställt mig den frågan och kommit fram till att jag inte gör det, men förutom den detaljen klarar jag mig fint med kaffe på balkongen, havsbad på dagarna och en och annan löptur när solen sjunkit och gjort det lite svalare. Men andra tänker annorlunda.

Jag säger inte att mitt sätt att tänka är det rätta, att man inte får öka sina utgifter på sommaren och ägna resten av tiden åt att längta till nästa sommar, men mig passar det inte, har aldrig gjort och kommer troligtvis aldrig göra.

fredag 23 juli 2021

Tekniken strejkar, butiken stänger

Coops vd intervjuades efter att kassasystemet i företagets butiker slagits ut av en cyberattack och säger sig vilja öppna för ”alternativa betalningslösningar”.

En sådan ”alternativ” lösning heter kontanter, en möjlighet såväl affärsidkare som banker och i högsta grad landets politiker motarbetat så långt det är möjligt. Möjligen ännu längre eftersom det faktiskt står i lagen att pengar i landets valuta ska vara möjliga att betala med hos alla affärsidkare och de som testat vet att så inte är fallet. Kontantlösa butiker har blivit fler och fler.

När jag påpekade detta på Twitter i samband med artikeln fick jag höra att jag är en bakåtsträvande drömmare som vill vrida klockan tillbaka. Det må vara sant, men ibland kan jag ha en poäng ändå. Jag fattar att företag använder datasystem. Det vore omöjligt för en stor butik att hålla ordning på lagersaldon och beställningspunkter med papper och penna. Jag förstår också att ett företag av Coops storlek behöver centrala system, men cyberattacker kommer inte försvinna utan med all säkerhet bli betydligt vanligare. Som Coops vd konstaterar: ”Den här gången var det Coop, nästa gång kommer det vara någon annan.

För bara tio år sedan hade kunderna fortfarande kunnat använda kontanter vid ett rejält datahaveri. En rutinerad tant i kassan kunde många varukoder utantill och även om det hade blivit långa köer hade det funkat. Idag gör det inte det.

Så mitt tips till affärsidkare, banker och politiker blir: Se till att kontanter funkar när inget annat gör det. För detta kommer hända igen och igen.

Mitt tips till konsumenterna är att ta höjd för att ovannämnda grupper misslyckas (eller inte ens försöker). Nästa gång kanske inte bara Coop drabbas, så se till att ni har mat, bensin, medicin och andra förnödenheter för åtminstone en vecka. Och använd kontanter, annars försvinner de och samhället blir ännu bräckligare.

onsdag 21 juli 2021

Varning för snömos

Ett tips från en anonym, men energisk uppslagslämnare till bloggen.

Sådana här artiklar dyker upp då och då, som varnar för att försöka göra snabba klipp på börsen.

Snabba klipp på börsen är svårare än du tror
Vill man spara klokt måste man vara långsiktig och hållbar
Var medveten om din egen oförmåga

Och precis som vanligt låter detta som något nytt, som kom med Gamestop-gate eller möjligen redan med internet, att ”unga personer har en övertro på sin egen förmåga”. Så har det varit sedan urminnes tider, och inte bara på börsen. Som ung kan man allt. Ju äldre vi blir kan vi allt mer, men inser samtidigt att vi har allt mer att lära.

Sedan finns det fartdårar, som inte stannar förrän en bergvägg gör det åt dem. Spelmissbrukare hittar även till börsen, men de som vill spela ”Kvitt eller dubbelt” med sitt kapital kommer ändå aldrig läsa varningstexter. De tror inte att de gäller dem. Förrän det är för sent och då vill de definitivt inte läsa om det.

Kanske attraherar dylika texter människor med tålamod, de som låter tiden skapa sina förmögenheter. Om inte för något annat så för att alla tycker om att höra att de gör rätt. Man ska inte underskatta behovet av att få sin världsbild bekräftad, men varför då inte använda en infallsvinkel som både gynnar de saktmodiga och gasen-i-botten-spararna? Möjligen för att företaget som publicerat artikeln också erbjuder privatlån med 18 procents effektiv ränta – maxade lån för maxade risktagare.

måndag 19 juli 2021

Lögn, förbannad lögn och statistik

När jag jobbade som produktionsplanerare kom min chef på att han en gång i veckan ville ha ett stapeldiagram – på papper – över lagret och den planerade produktionen. Det var väl för att kolla att jag inte missade att planera produktion av något i lagret, vilket inte hade hänt ändå för jag var inte idiot på den tiden heller.


Jag bara såg ut sån.

Men ibland verkade lagret mindre balanserat för det var många faktorer att ta hänsyn till. Marknaden, inte minst. Så för att inte bekymra min chef med sånt han ändå inte begrep tryckte jag då helt enkelt ihop diagrammet för att minska gapen.

Det är ändå ingenting emot den manipulation media ägnar sig åt när de redovisar svenska folkets partisympatier. Detta sker igen och igen, både hos kvällstidningar och statsmedia, men det här var ett av de värsta exemplen jag sett hittills.

Som Viktor skriver (och som vi ser med blotta ögat) är:

  • 9,4 mer än 10,4.
  • 3,5 mer än 3,5.
  • en differens på 2,4 tre gånger större än en på 3,5.
Hur det gått till, och varför, får vi aldrig reda på, men ber man ett kalkylprogram skapa staplar utifrån givna siffror kommer staplarnas storlek motsvara siffrorna, så antingen har man matat in andra siffror eller också har man fört över diagrammet till ett ritprogram där man ”bättrat på” verkligheten.

Jag är så gammal att jag minns en tid då källkritik användes bokstavligt och inte betydde att man alltid ska vara kritisk mot vissa källor och okritisk mot andra, men för yngre personer (eller äldre som glömt) kan detta vara en bra påminnelse om att ”Det står ju i tidningen” inte är ett argument för att något skulle vara sant.

lördag 17 juli 2021

1984

Sommar är bokläsningstid för många. För mig med tydligen, även om jag inte borde behöva rätta läsandet efter årstiderna, men hela vintern och våren har jag längtat efter att läsa ikapp.

George Orwells 1984 är en bok många pratar om, ofta med anledning av att verkligheten allt mer sägs påminna om denna bok. Fast skrapar man på ytan tycks de flesta tyckarna, precis om jag hade, läst boken för decennier sedan och kommer nu bara vagt ihåg temat: ”Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka.

Så jag vill läsa den igen för att se om det stämmer som det sägs, att den bok Orwell skrev 1948, vände på de avslutande siffrorna och målade upp en hemsk framtid, nu tycks användas som en ren instruktionsbok av makthavare.

Hur rätt fick han? Mer rätt än de flesta av oss skulle få om vi beskriver verkligheten år 2057. Fast jag som levt både år 1984 och 2021 kan lätt konstatera att han fått mer rätt idag. Här är några exempel.

I boken varnar makten, ”Storebror”, ständigt för stormakten Eurasien som man sägs ligga i krig med även om ingen riktigt fattar hur. Få se nu... Vilken militär stormakt ligger både i Europa och Asien? Här har vi kanske ursprunget till den numera så populära ”rysskräcken”.

Man ändrar språket för att få dåliga saker att låta bra. ”Nyspråksordboken” kommer allt oftare i nya utgåvor. Ord som var okej igår är det plötsligt inte och den som inte hänger med riskerar offentlig uthängning. Tidningar och till och med böcker ändras i efterhand för att dölja det faktum att Storebror haft fel. När jag skulle låna boken från mitt bibliotek fanns originalet från 1949 och en nyutgåva från i år. Instinktivt tänkte jag att jag vill läsa den första för att vara säker på att det är Orwells ord och ingen annans. Det i sig tycker jag ganska bra illustrerar denna poäng.

Människor med fel värdegrund blir ”vaporiserade”. De går upp i rök, utplånas ur medierna och påstås aldrig ha existerat. På nyspråk är de ”opersoner”. Orwell dog 1950 och kunde omöjligt veta att det senare skulle finnas något som heter internet och på det något som heter sociala medier där konton stängs av i parti och minut pga det som i 1984 kallas ”krimtänk”, felaktiga tankar.

I boken utrustas alla människor med teleskärmar. Via dessa ”informerar” Storebror, men främst är skärmarna till för att hålla koll på människorna, att de gör, säger och tycker rätt. Folket kan också själva kommunicera på teleskärmarna, men givetvis inte utan maktens kännedom. Detta skrevs alltså för över 70 år sedan, men låter det som en maskin i din ägo?

Även privatekonomi och FIRE tas upp i boken. Lyssna bara på detta:

Ty om alla och envar kunde åtnjuta ledighet och trygghet skulle den stora massan människor som normalt fördummas av fattigdom få kunskaper och lära sig tänka själva; och då de väl gjorde det skulle de förr eller senare inse att den privilegierade minoriteten inte hade någon funktion och sopa undan den. På lång sikt var ett hierarkiskt samhälle möjlighet endast byggt på fattigdom och okunnighet. Att återgå till ett jordbruksförflutet, som vissa tänkare omkring början av 1900-talet drömde om, var ingen genomförbar lösning. Den stred mot den dragning till mekanisering som redan hade blivit något av en instinkt i så gott som hela världen, och därtill kom att ett land som var industriellt efterblivet skulle bli militärt maktlöst och därmed behärskas, direkt eller indirekt, av sina längre hunna konkurrenter.

Dagens Storebror kanske inte säger ”krig är fred” utan snarare något i stil med ”Ifrågasättande är extremism, sanningssägare är foliehattar”, men mycket är sig likt. Om inte dagens svenskar hellre läste Läckberg än tänkvärda klassiker (fast allra helst tittar på Netflix) skulle jag uppmana alla att läsa 1984 – innan den förbjuds.

torsdag 15 juli 2021

Portionsstorlekar

Ett av livets mysterier är hur livsmedelsproducenter kommer fram till hur stor en portion är. Jag fattar att det varierar från person till person och att jag som fullstor man får räkna med att inte bli mätt på det tillverkarna säger är en portion, men ibland blir det löjligt.

Om vi börjar vid frukosten är en portion gröt inte värd att smutsa ner porslinet för. Risgrynsgröt vill jag ha åtminstone fyra ”portioner” av. Mannagryn är ännu märkligare. En portion rörs ihop av två matskedar mannagryn, salt och mjölk. Det färdiga resultatet får gott och väl plats på ett kaffefat, men ska man hälla mjölk på krävs ett kärl med högre kanter, som ett decilitermått.

Vi går vidare till lunch och middag. För både ris och bulgur står det 0,75 dl/portion på de förpackningar jag har i skafferiet. Jag dubblar direkt – om jag inte är hungrig. I efterrättens vaniljsås gör jag direkt tre ”portioner”.

Jag är inte dummare än att jag förstår att detta är ett försäljningsargument. Kunder är mer villiga att köpa en förpackning som påstås rymma 25 portioner än en som innehåller 15 om priset är detsamma. Samtidigt påstås ärlighet vara längst.


Det var inte småpotatis... Jo, faktiskt.

Så vad säger ni, är jag bara ett matvrak som inte fattat att jag äter för mycket? Är det någon läsare som någonsin tillreder mindre än en portion av något livsmedel och i så fall vilket?

tisdag 13 juli 2021

Falsk matematik

Återigen en nyhet jag inte begriper. Barn handlar för stora falska utländska sedlar, norska kronor och euro, i butiker i Östersund.

Att man skickar in barn är begripligt. De får ju inga straff. Enklast är att inte ens använda sina egna barn utan erbjuda en spottstyver åt en okänd unge på stan, antagligen funkar glass som muta. Kommer barnet tillbaka med en ilsken handlare i släptåg går man bara därifrån.

Men hur är det möjligt att handla för euro och norska kronor i Östersund? Jag kan fatta att det är praktiskt på gränsorter, men Norge ligger typ 15 mil från Östersund. För att inte tala om Eurozonen.


I Östersund har inte ens älgarna kronor.

För mig som gillar kontanter är det frustrerande när vanliga restauranger, elektronik- och telebutiker slutat att ta emot kontanter, men det blir inte mindre frustrerande av att höra att det går att handla för utländska kontanter. Förhoppningsvis inte samma butiker som vägrar ta emot svenska sedlar, men varför någon gör det övergår mitt förstånd. Kostnaden för hanteringen (även för riktiga sedlar) måste ju vara galet hög. Är man i Sverige får man väl betala med svensk valuta? Alternativt med kort.

söndag 11 juli 2021

Färgduttande i lägenheten

När man renoverar inför försäljning är det himla svårt att veta var man ska dra gränsen. En del menar att köparna ändå kommer vilja göra om allting och även om de aldrig kommer att ta sig den tiden tror de själva att de ska göra det och då vill de inte betala för att jag gjort det.

Samtidigt är det omöjligt att veta vad som får en spekulant att lägga ett bud. Läge, storlek och utropspris såklart, men också en känsla av vad de kan förvandla bostaden till. Ytterst få kan berätta vad som får dem att trivas, men kan jag lyckas få en människa att gå över den gränsen kan det ge mig hundratusentals kronor.


Säg stopp!

När jag flyttade in var det bara planlösningen och priset som lockade. Jag hade sett flera identiska lägenheter i samma område. Jag visste exakt vad jag ville göra, men varje budgivning drog iväg. Tills denna, som var i ett uruselt skick som skrämde bort nästan alla.

De väggar jag inte skulle riva spacklades och tapetserades. Alla tak målades, alla golv revs ut eller slipades. Till och med innerdörrarna var bortom räddning.


Va? Sa du inte blästring?!

Jag köpte obehandlade trädörrar på utförsäljning, kapade dem så att jag kunde behålla de gamla dörrposterna och betsade dörrarna vita för att behålla träkänslan.

Jag har varit nöjd med dessa i alla år, men undrar om det är vitt nog för marknaden. Troligen inte (det kan tydligen aldrig bli för vitt), så i förra veckan målade jag om dem.

Av någon anledning gick jag emot min egen princip att alltid köpa dyr färg. Bauhaus har Beckers, men också lågprismärket Col.r (det stavas så, troligen för att omöjliggöra webbsökning). En Beckersburk på tre liter kostade 619 kr, Col.r 399 kr varpå idioten i mig försökte komma lindrigare undan. Så då fick jag måla sex lager istället för tre.

Varje målning innebär (åtminstone när jag målar) med automatik att något annat måste göras om. Maskeringstejp tar med sig färgen under och om jag inte maskerar måste den intilliggande färgen också bättras.

Den bruna färgen här, som också återfinns som dörrfoder på bilden ovanför, kostade 459 kr för 0,75 liter! Jag behövde max en deciliter, men det var den minsta burk de hade. Så där snålades det inte, och okej, resultatet blev bra.

Fast jag vet inte, jag är fortfarande osäker på om jag inte lika gärna kunde ha lagt några hundralappar på en skål färsk frukt och ett par vaser med snittblommor till visningen. Kanske är det tur att jag aldrig får facit. Men vad tror ni och hur gör ni när ni säljer? Renoverar ni till perfektion eller sprutar ni bostaden med doftsprej och hoppas på det bästa?

fredag 9 juli 2021

Inveckling

När operativsystem och dataprogram kräver fem gånger större utrymme trots att de gör samma saker kallas det utveckling. När bilar fylls med onödiga funktioner, förses med kofångare av lackad plast och håller max ett decennium kallas det utveckling. När folk använder Wikipedia istället för sin hjärna kallas det utveckling. Men egentligen är det ju bara inveckling.

Ordet inveckling är tydligen gammalt, vilket är konstigt för fram till nyligen hade jag aldrig hört det. Och visst är det väl det världen håller på med? Många jobbar mer än någonsin, men har ändå inte mer pengar. För femtio år sedan kunde en lön livnära en hel familj. Nu verkar det vara på håret att en lön ens räcker för att försörja en ensamstående barnlös. Detta eftersom ”vi” köper ofantligt mycket skit.

Är det bara i min bubbla eller håller det här på att vända nu? Jag hör, ser och träffar allt fler som ledsnat på inveckling. Folk som hellre flyttar ut i en stuga i skogen och odlar sin egen mat än att inteckna ytterligare tio år hos en arbetsgivare de vantrivs hos bara för möjligheten att få ta ett ännu högre lån för att köpa en ännu dyrare bostad. Eller:

Using money you haven’t earned to buy things you don’t need to impress people you don’t like.

I mina ljusa stunder inbillar jag mig att en klartänkande folkrörelse är på väg att ta form. Andra dagar tänker jag att invecklarna har ett ointagligt försprång. Ändå hoppas jag att ännu fler som – i vanlig ordning – när de är på väg tillbaka till det där skitjobbet efter semestern upptäcker att de egentligen vill stanna utanför ekorrhjulet.

Även om jag är allmänt skeptisk mot nymodigheter är jag inte per definition motståndare till utveckling. Inveckling är jag däremot färdig med. När jag möter inveckling känner jag ett instinktivt behov att urveckla.

onsdag 7 juli 2021

”Kan inte jag kan nog ingen annan heller”

I min förra text om buskörning i Stockholm verkade jag kanske försvara fridstörarna. Så är inte fallet, och det gäller lika mycket på Strandvägen som på Sveavägen. Men nu är ju inte detta en racingblogg, så vi går över till ekonomi. Denna såg jag på Twitter:

Först vill vän av ordning berätta att det går att göra en burnout med en skrotig Volvo för 5000 spänn, så ”Ali” behöver inte skuldsätta sig för det. Men vanföreställningen om vad en normallön inte räcker till tycker jag är intressant. Jag har aldrig haft någon fantasilön, inte vunnit på lotto och skulle ändå kunna köpa en Lamborghini. Vore den ny skulle den göra ett rejält hål i plånboken, men det skulle gå.

Det handlar om hur man prioriterar. Inte helt oväntat ligger inga lyxbilar på min önskelista, jag köper hellre frihet, men den som vill kan. Jag fattar inte alla dessa människor som är övertygade om att en vanlig svensk lön inte räcker till ett rejält sparande om man väljer det. Och ett rejält sparande räcker till leksaker, om man väljer det.


Tar dig från punkt A till punkt B.

Jag har en känsla av att alla dessa bittra kommentarer om att det inte går att bli rik på hederligt arbete – för det är det minsann bara kriminella som blir – kommer från människor som varken väljer det ena eller det andra. De uppgraderar sin bil trots att den funkar perfekt, åker på utlandssemester åtminstone vartannat år och renoverar kök och badrum långt innan det behövs av mer än estetiska skäl. För det är ju så man ”ska” leva.

Inget hindrar dig. Trivs du är det kanske till och med goda val (eller icke-val), men att andra prioriterar annorlunda är bara att hacka i sig. De behöver faktiskt inte ha rånat banker för det.

måndag 5 juli 2021

Att prata med jordgubbar

Har du provat att ha en konversation med en jordgubbe? Det går inte. Alltså spelar det väl ingen roll om jordgubbarna du köper är odlade i Sverige? Ändå är det varje år ett evigt tjat om att jordgubbarna måste vara svenska.

Jag träffade en kvinna som gick ett steg till. Hon kunde absolut inte tänka sig att köpa jordgubbar som inte var odlade i Åkersberga. Var det inte ”bergagubbar” fick det vara. Jag lämnade genast bygden för att inte bli smittad.

Jag köper argument om att handla lokalt av solidaritetsskäl, att sponsra svenskt jordbruk för att man vill ha öppna landskap och inhemsk matproduktion. Men den som hävdar att svenska livsmedel skulle hålla generellt högre kvalitet får allt vara beredd att backa upp sina påståenden med fakta.

Jag jämför alltid när jag handlar, men ursprungsland är inte en av de faktorer jag tar in. Om det inte handlar om ett land jag av en eller annan orsak bojkottar, det är en annan sak. När det kommer till jordgubbar brukar jag lösa det genom att inte handla. Jag gillar jordgubbar, men är inte fanatiker och tänker inte betala hundra spänn för en liten låda, inte ens om det vore bergagubbar.

lördag 3 juli 2021

Återbruksblogg

Det här är inte av slöhet. Eller kanske var det det, men det var innan jag kom på att jag skrivit 1734 blogginlägg. För jag tänkte så här. Få om ens någon läsare har läst alla 1734 inlägg. När jag skrev mina första inlägg, 2016, var bloggen så okänd att jag inte ens är säker på att jag läst dem själv.

Så istället för att skriva ett nytt inlägg idag tänkte jag pusha för några gamla inlägg. Det är kanske inte mina bästa eller viktigaste inlägg. Inte heller särskilt typiska. Här finns inga inlägg om självömkande kändisar och inte ett ord om börsen, som jag annars försöker skriva om i alla fall ett par gånger i veckan.

Inte heller är det de mest spektakulära inläggen. Inget offentligt hat mot namngivna antagonister, inget om sjukdomar, död eller hjärtoperationer. Det är i all anspråkslöshet ett inlägg per år, 2016-2020, som jag tycker blev ganska bra.

Ett av mina allra första inlägg 2016 handlade om plastpåsar och vad som skulle hända vid en chockhöjning av priset på dem till hela 5 kr (hallå 2020!). Fem år senare kan vi konstatera att kurvan över besparingen man gör genom att inte köpa dem nu är ännu brantare.

2017 skrev jag om att tänka kommersiellt och hur mycket lättare det går att tjäna pengar om man försöker.

I 2018-inlägget driver jag tesen attnyckeln till rikedom är självdisciplin. Kommentarsfältet (för nu hade det vaknat) hjälpte till att göra det ännu bättre.

2019 skrev jag om bin. Med visst sting om jag får säga det själv.

Genom åren har det blivit en del mat- och bakbloggande och 2020 nedtecknade jag receptet på en av mina paradrätter, kikärtsbiffar.

2021 hoppas och tror jag att det bästa inlägget inte är skrivet än, så det tar jag i nästa uppsamlingsheat framåt 2025.

torsdag 1 juli 2021

Sommartecken nr 1: Bluffakturor

Som företagare betyder sommar främst att det är snudd på omöjligt att få tag i folk, men det har det ju varit i över ett år nu ”på grund av rådande omständigheter”. Vari dessa omständigheter består framgår inte, men vanligtvis att företag tar chansen att skylla varenda försening och kompetensbrist på något j-vla virus.

Och så att man ständigt blir utsatt för försök till blåsningar och svindlerier. Det kan i och för sig hända hela året, men på sommaren kraftsamlar drägget i hopp om att en ointresserad och orutinerad receptionistvikarie ska släppa igenom bluffakturan eller ladda ner trojanen.

Säkert en god idé för den skrupellöse. Sommarjobbare saknar kunskaper och vill inte besvära chefen på semestern, och den ordinarie personalen har fullt upp med att räkna ner dagarna till semestern. Om bluffarna upptäcks anmäls de oftast inte, och anmäls de så lägger polisen ner eftersom de precis som vanligt har fullt upp med att fika, spela innebandy och gå ner på knä för terrorister, så det är helt riskfritt.

Fast på mitt företag hugger de i sten för här sitter det som vanligt ett folkilsket skäggmiffo som ser alla räkningar mer eller mindre som bluffakturor och som gör vad han kan för att undvika att ladda ner till och med de helt legitima uppdateringarna av befintliga program eftersom han sett igenom även den bluffen och insett att nya versioner bara är lite sämre, långsammare och mer utrymmeskrävande. Skit ner er, bluffgubbar!

tisdag 29 juni 2021

Demokratins pris

Notan för ett extraval: 400 miljoner kronor” basunerar SVT ut. Gissningsvis är det en ganska vild uppskattning, men hur man kommit fram till siffran får läsarna inte reda på. Vi ska bara tycka att det är dyrt. 400 miljoner räcker till jättemånga höftledsoperationer eller nya lärare.

Det här är ett beprövat sätt att styra opinionen. ”Skjutningar” (nyspråk för gänguppgörelse med skottlossning) kostar i snitt 75 miljoner, men hur ofta nämns siffran då? Politiska fenomen makten ogillar döms däremot ut som dyra för skattebetalarna. Samma skattebetalare man skiter i när man köper in kommunala tänkarhattar eller betalar socialbidrag till Afghanistans rikspolischef månar man plötsligt väldigt mycket om.


Fast nu var ju detta inte den politiska makten utan SVT, kanske någon invänder. Vad är skillnaden? Sedan public service-avgiften infördes, vilket bara i år ger SVT, SR och Utbildningsradion en sammanlagd budget på 8,7 miljarder (=ett extraval varannan vecka hela året) har de ju praktiskt taget varit en lika självklar del av det socialdemokratiska partiet som LO eller kvinnoförbundet.


Vi frågar en oberoende expert...

Jag talar inte i egen sak. Jag skiter i om statsministern heter Löfven eller Kristersson och vilka partier som ingår i regeringen. Jag kommer med all säkerhet ändå inte rösta i ett eventuellt extraval, men om detta evenemang eventuellt gynnar demokratin betalar jag glatt min andel av kostnaden, alltså 40 kronor.

söndag 27 juni 2021

150 kr hyreshöjning sprängde smärtgränsen

Det fick bli ännu ett dyk ner i det journalistiskt svarta hål som kallas Sveriges Radio. Denna gång är det 70-åriga Yvonne som inte har råd med hyran av sin tvårummare i Falun pga en hyreshöjning på 150 kr!

Det är ungefär det vi får veta i Charlotta Rådman Frans reportage. Vi får däremot inte veta hur hög hyran är eller vad Yvonne får ut i pension (bara att hyran sväljer halva inkomsten). Inte heller får vi reda på hur länge Yvonne bott i lägenheten, vad hon tjänade när hon flyttade in eller hur hon hade tänkt klara detta. Vi ska bara tycka synd om Yvonne.

Och visst tycker jag synd om Yvonne, men mest av allt undrar jag hur hon kan ha levt 70 år utan att ha sparat en enda krona. För att klara sitt uppehälle måste hon låna pengar av sin 90-åriga mor. Oklart om mamman har sparkapital eller om hon varje månad lägger undan av sin pension för att betala för dotterns liv.

Som jag ser det finns två huvudsakliga alternativ. Ett är att det finns rimliga skäl till Yvonnes fattigdom, bortom hennes egen kontroll. Hon kanske lidit av psykisk ohälsa, oavlönat tagit hand om en sjuk anhörig eller av annan orsak fått sin privatekonomi raserad.

En annan möjlighet är att hon levt för dagen helt ansvarslöst och plötsligt upptäckt att klockan slagit pension varpå hon fått nästa överraskning, att pensionen blev lägre än lönen och att hon överhuvudtaget inte tagit höjd för det utan saknade marginaler. Nu, fem år senare, har hon fortfarande inte försökt göra något åt det, sänkt sina kostnader eller försökt få hyra en etta av det kommunala bostadsbolaget.

Om det är alternativ två som gäller finns det ungefär en miljon svenskar jag tycker mer synd om. Tyvärr räckte inte public service-budgeten på 8,7 miljarder för att ta reda på hela historien.

fredag 25 juni 2021

Midsommarköer

Midsommar ger en bra bild av allt som är fel med samhället. Igår måste miljoner svenskar ha vaknat upp och tänkt att ”Ojdå, det är visst midsommarafton imorgon”. Sedan fyllde de matbutikerna där de köpte sill, färskpotatis och mängder av ”fredagsmys”, alltså skräp. Tur ändå att sillen är färdig att servera. Att laga till den på något vis skulle de flesta varken hinna eller orka.

Men viktigast idag är ändå spriten. Snaps (som ingen jävel dricker övriga året med undantag för a-lagare som halsar direkt ur flaskan under benämningen ”sprit”) och något jävla bubbel. Kön till Systembolaget ringlar sig kilometerlång. Att hålla 1,5, 1,8 eller 2 meter (viruset sprider sig som bekant olika bra i olika butiker) är som bortblåst, här gäller det att komma fram, och det går tydligen snabbast om man står nära personen framför.

Skäms de då för sin dåliga framförhållning? Inte ett dugg. Istället riktas alla kritiska blickar mot Systembolaget som haft samma öppettider i över tjugo år! Borde de haft nattöppet mellan onsdag och torsdag? Jag vet inte, orkade inte sätta mig in i kritiken. Det enda jag såg i sociala medier var att alla som antydde att midsommar inte var en oförutsedd händelse fick höra att ”Du är säkert rolig på fest”. Mm, du med, om du hinner dit innan jag gått hem.


Torsdagen avslutades med att köerna till Stockholms skärgård, Roslagen, Dalarna och andra klassiska midsommartillhåll ringlade sig makliga eftersom ingen tänkt tanken att försöka åka en tid då inte alla andra gör det.

När jag som liten parvel spelade fotboll skrek tränaren ”Inte alla på bollen!” matcherna igenom. Föga anade jag att jag 40 år senare skulle bli likadan. Glad midsommar, ungjävlar! Själv ska jag jobba.

onsdag 23 juni 2021

Sparboken – recension

I år har tre författare frågat mig om jag kan recensera deras böcker. Jag har sagt nej alla gångerna. Inte för att jag inte velat utan av prioriteringsskäl. FruEfficientBadass kände kanske på sig det och skickade sin bok ändå, det Percy Nilegård skulle kalla ”Marketing by not asking any questions”.

Men okej, eftersom ingen testat det tidigare (jag tänker inte gå på det igen!) föll jag för den lätta, även om hon skrev: ”Du behöver inte skriva om den, jag skickade ett ex som tack för brödmedverkan. Du kan tända lägerbrasor med den, torrt ekologiskt papper.” Så här följer en recension av Sparboken, av FruEfficient Badass.

Jag börjar med att haka upp mig redan där (och detta har jag även framfört direkt till Fru EB). Boktiteln är suverän, men varför denna anonymitet?! ”Fru Efficient Badass”, ”Miljonär innan 30”, ”Fantastiska Farbror Fri”... Vafan, är det Bolibompa?! En blogg kan man väl skriva anonymt, även om jag inte riktigt förstår poängen, men en bok skriver man under. Jag kan förstå att ”Bo Balderson” eller Salman Rushdie tänker ett par gånger innan de outar sig, men ingen av ovannämnda bloggares böcker kommer att ta livet av dem.

Så till innehållet. ”En konkret guide till ekonomiskt oberoende”, skriver hon själv, och det är det. En mängd spartips inom olika områden, som mat & dryck, resor & fritid, pengar och aktier. Hela tiden visas hur mycket pengar varje spartips kan ge till ”frihetsfonden” om tio år, alltså inklusive ränta. Det gör att man ständigt påminns om att även små förändringar kan ge stora pengar, inte minst på sikt.

Boken är välskriven på ett korrekt språk, vilket uppskattas av mig som språkfascist. Det är lite mycket engelska uttryck för min smak, capsule wardrobes, business continuity plans och inte minst consumer suckers som används genom hela boken och därför gärna hade fått en svensk formulering, men det går att fördra eftersom hon skriver bra. Alla som kan få in ordet ”ohemult” är värda en guldstjärna i min bok. Det är dessutom en rolig bok med formuleringar som ”Däck har vi lärt oss att skifta själva och det gör han med bravur”.

Vem är då Sparboken till för? Även om jag lärde mig ett och annat i den är jag nog ändå inte målgruppen. Det här är en perfekt bok för den som inte lyckas spara, som tappar sugen innan han/hon börjat eller som behöver hjälp att komma igång. Det är ingen dålig målgrupp, gissningsvis 80 procent av alla människor i I-världen.

Jag skulle nästan vilja köpa tio exemplar att ge bort till bekanta som behöver den. Men nu har jag insett att jag då skulle gå miste om 5191 kr i frihetsfonden år 2031.

måndag 21 juni 2021

Vill ingen bli gängkriminell?

CUF:s nya ordförande, Réka Tolnai, kvinnan bakom kampanjen mot ”Britt-Marie, 45”, är den senaste i raden att fastslå att ingen vill bli gängkriminell. I något SVT-program sa hon närmare bestämt:

Ingen vill bli gängkriminell när de är tolv år gamla. De blir de för att de inte har något annat val.

Jag tror att hon har fel i bägge sina antaganden. Tyvärr tror jag att gängkriminell finns på topplistan med fotbollsproffs och artist hos obehagligt många tolvåringar. Och inte för att de inte har något annat val utan för att de ser människor i den branschen och uppfattar att de har ett ganska bra liv, gott om pengar, en fin bil, en lika fin flickvän och respekt från sin omgivning.


Och så en grammis på det.

Att de inte skulle ha andra möjligheter är rent nonsens. Vi bor i ett land där alla har rätt till kostnadsfri utbildning. Ingen är tvingad till ett liv i kriminalitet, det är ett val man gör, och det värsta med att människor som Réka Tolnai påstår motsatsen är inte att de gängkriminella görs till offer utan att de som gjort klokare val osynliggörs och kränks. Ensamstående, fattiga föräldrar som släpar sig till ett lågbetalt jobb för att försörja sin familj, barn som sliter med läxorna trots föräldrar som varken kan eller vill hjälpa till, människor som kämpar med läs- och skrivsvårigheter eller missbruksproblem.

Så kommer lilla fröken CUF och berättar att den rimliga lösningen på svåra problem är att ge upp och leva på andra, vare sig det är ett liv på bidrag, råna gamlingar eller sälja knark. Jag tror att Tolnai trots ett tillsynes klent intellekt förstår att hon är fel ute, men jag är inte säker på att hon förstår vilka signaler hon skickar till dem som sliter för att inte passa in i hennes mall för misslyckade förortskids.

Det gäller inte bara karriär utan det mesta i livet – pengar, hälsa, lycka. Den som tror sig vara på väg att misslyckas kommer troligen göra det, och när politiker och etablissemang står vid sidlinjen och jublar varje gång någon trillar i diket blir det ännu lättare.

lördag 19 juni 2021

”Måste räkna varje krona”

Både Benjamin och Lars M uppmärksammade mig på Aftonbladets artikel om Tina, 34, som inte har råd att semestra med sonen, 10.

Allt kostar pengar, även när du ska till stranden.

Det här förvånade mig eftersom jag aldrig sett en svensk badstrand som tar inträde. Men vi tar det från början. Tina, som är kock, har blivit arbetslös och har det enligt Aftonbladet ”väldigt tufft ekonomiskt”. Hur tufft då, undrar vän av ordning. Hennes inkomst är 16632 kr per månad, vilket Aftonbladet översätter till ”drygt 16000”. Jag är förvånad över att de inte säger ”drygt 10000” när de ändå börjat slira på sanningen. I summan finns aktivitetsstöd och olika typer av bidrag.

På utgiftssidan toppar hyran på 10766 kr. Resten av utgifterna redovisas enbart på ett suddigt papper och egentligen inte alls av tidningen, men jag kisar mig till att det är 4988 kr kvar när de fasta utgifterna är dragna. Sedan återstår sonens fritidsaktiviteter.

Inte den roligaste privatekonomin, men med 0 kr i sammanlagd arbetsinkomst är det ju inte annat att vänta. Men ”väldigt tufft” och ”måste räkna varje krona” får det att låta svårt att gå runt. Förklaringen till att det kostar att gå till stranden är att ”då vill han [sonen] precis som sina kompisar kunna köpa glass eller hamburgare”. Det förstår jag, men att sonen inte kan få allt han pekar på är inte detsamma som att de inte kan gå till stranden. Jag tycker att det låter som att sonen har ett mognare förhållande till pengar än mamman, så det fattar han säkert. Hon är dessutom kock så nog kan hon dra ihop något som är både godare och nyttigare än en flottig burgare från en skitig grillkiosk.

För det ska jag ge henne, hon har pratat med sonen och förklarat läget. Men faktum är att en hundring om dagen för mat och nöjen borde räcka gott. Det framgår inte var de bor, men det verkar vara en större stad. Gissningsvis Stockholm eller Göteborg, städer med mängder av gratisaktiviteter, särskilt på sommaren. Skippa glassen på stranden och ta istället med mat, fika och hembakta bullar, gå på museer, gratiskonserter, grilla, tälta i skogen... Jag hade fått över ett par tusenlappar i månaden.

torsdag 17 juni 2021

Marknadshyror & marknadsgnäll

Marknadshyror vid nybyggnation är på tapeten igen. Lustigt, man pratar aldrig om marknadsskridskor eller marknadsdatorer. På det mesta är det självklart att kunden betalar marknadspris, alltså att producenten får vad marknaden är villig att betala.

Men inte på hyror, där ska staten in och manipulera priserna vilket alltid resulterar i en trasig marknad. När det gäller hyresrätter betyder det att privata företag inte vill producera dem när de inte får ta rimligt betalt. Är hyresgästerna nöjda nu då? Självklart inte.

En av de missnöjda heter Anna Herdy, tjänsteman för Vänsterpartiet och tidigare chefredaktör för tidningen Flamman. Hon vill hyra en trea, billigt och centralt. Men kan ni tänka er, inte ens utan en reform för marknadshyror får hon det hon önskar.

Jag håller med om att en boendekostnad på 17252 kr är saftig, men vill man prompt bo i hyresrätt i Stockholm så kostar det. Det märkliga här tycker jag är att hyresvärden ska ha åsikter om hur mycket av sin lön man maximalt ska lägga på hyra, men det är inte där Herdys kritik ligger.

Så där ja! Statens marknadsmanipulation ger inte önskat resultat och förslaget på lösning är (trumvirvel!) fortsatt trixande. För marknadshyror skulle på något märkligt vis betyda att alla bostäder blir dyrare. Som en naturlag. Inte att det byggs fler hyresrätter, vilket gör att förhållandet mellan tillgång och efterfrågan rubbas i hyresgästernas favör.

Någon påpekar att det är en rimlig bostadskostnad med två inkomster, men då säger Herdy att man inte skulle ha råd att separera. Nej, ska vi subventionera sammanboendes hyra med våra skattepengar för att de ska ha råd att bo dyrt och stort efter en eventuell separation?! Det finns gott om billigare områden på rimligt pendlingsavstånd från Stockholms innerstad.

Ni kanske tycker att jag är missunnsam, men jag är övertygad om att Anna Herdy tjänar mer än jag någonsin gjort. Hon jobbar ju som chef i en av Sveriges mest lukrativa branscher, politik. Självklart ska inte svenska folket subventionera hennes hyra när det inte ens finns pengar till grundläggande samhällsservice.

Precis som staten måste vi alla välja våra utgifter. I det begreppet ingår också att välja bort utgifter, som ett allt för dyrt boende. Jag tror inte att marknadshyror är en mirakellösning, men det är sannerligen inte heller alternativet att staten går in och subventionerar allt för alla tills pengarna är slut.