Posten, var god dröj

Postnord har slutat att leverera paket i vissa ”särskilt utsatta områden”. Nu gäller det Uppsala, men detta är inget nytt utan har förekommit i både Malmö och Stockholm. Inte heller är det unikt för Postnord. Såväl kollektivtrafikbolag som Hemglass och andra privata företag har tagit samma beslut både här och där.

”Har ni sett glassbilen?”

Det speciella med Postnord är att de inte berättar det. Kunderna får själva komma på varför beställda paket inte levereras genom att ringa Postnord som då förklarar att kundens område inte bedöms säkert för deras chaufförer.

Den bedömningen måste de såklart få göra. I områden där inte ens våldsutbildade poliser vågar åka in kan man knappast begära att en obeväpnad budbilschaufför ska lämna sin bil för att leverera värdefulla paket. Men säg det då!

Ett normalt företag med normal kundservice hade naturligtvis ringt kunderna, berättat läget och var paketet istället kunde hämtas, samt föreslagit alternativa lösningar. Ställd inför faktum kanske kunden hellre velat få paketet till sin arbetsgivare eller en familjemedlem, och kanske kan Postnord upprätta ett nytt utlämningsställe strax utanför det aktuella området.

Om de vill, men det är väl där skon klämmer. Så länge jag kan minnas har Postnord (och Postverket innan dess) betett sig som att de saknar konkurrens och därför aldrig behöver anpassa sig till marknaden. När e-post ersatte postbrevet startade Posten webbplatsen Torget.se, känd för att vara den sämsta sajten på hela internet och som kostade 900 miljoner till ingen som helst nytta. Eftersom Posten – då som nu – körde sitt eget race istället för att lägga örat mot rälsen och ta reda på vad som faktiskt efterfrågas.