Skönt att slippa ISK

När ordningen med investeringssparkonto och kapitalförsäkring infördes 2012 handlade jag aktivt på börsen och det var en no-brainer att flytta pengarna från den vanliga depån med reavinstskatt på varje affär. Inte för administrationens skull (jag har alltid bokfört mina affärer och att föra över dem till deklarationens K4-blankett gick ganska snabbt även när jag hade tusen avslut) utan för att det blev mycket billigare.

Men i takt med att jag gått från ”flippa random teknikaktie fyra gånger innan lunch” till ”köpa indexfond och behålla” är valet inte lika givet, utöver den skattefria delen. Nästa års ISK-skatt beror på statslåneräntan 30 november och inte minst på vad en ny regering kan koka ihop. Alldeles oavsett hur det blir hade jag fått räkna noga på detta.

Jag gillar matematik, men vad som lönar sig bäst beror på hur börsen kommer att gå, ekonomin i övrigt och när man behöver ta ut pengar ur systemet. Den första punkten vet ingen och resten vet de flesta av oss inte heller. Detta var ju argumentet för ISK, att det skulle bli förutsägbart med en ”fast” skattesats.

Lyckligtvis slipper jag bry mig. Mina investeringar ligger i ett norskt aksjesparekonto, ASK. Där skattar jag ingenting (utöver förmögenhetsskatt) förrän jag tagit ut mer pengar än jag satt in. Då betalar jag å andra sidan svindlande 37,84 procent på vinsten, men för mig som flyttat hit som vuxen tar det gissningsvis en himla massa år innan jag gjort större uttag än jag hade med mig från början, och då har den uppskjutna skatten nog gett mig så mycket ränta-på-ränta-vinster att jag överlever det med.

Det värsta är att många som skulle behöva bry sig om ISK-skatten inte heller kommer att göra det. Det vet man utifrån historiska exempel. Bara se på alla gratis- eller enkronasabonnemang som övergår i dyra avtal. En stor andel konsumenter gör ingenting även om de ställda inför faktum absolut inte skulle ha velat fortsätta prenumerera. Människosläktet är bekvämt, det är lätt att intala sig att redan gjorda val även funkar i framtiden när bonusen är att man då inte behöver göra någonting.

Jag avundas inte svenska sparare, men uppmanar er ändå att sätta er ner och räkna på det. Är det i ditt läge klokt att använda ISK fortsättningsvis? Bör du sluta att sätta in mer pengar i ISK:n och kanske även flytta allt utöver det skattefria beloppet till en vanlig aktiedepå med 30 procents kapitalvinstskatt? För många som investerar på börsen finns stora pengar att spara här – eller förlora!

Förvara potatis

Mycket odling floppade i sommar, antagligen för att jag har för lite jord, men potatisen har växt väldigt bra. Jag valde att odla en halvtidig och en sen sort. Jag gillar potatis och den blir inte sämre för att den är billig och hemodlad, men snart kommer frostrisken göra att jag måste ta upp all potatis ur jorden. Det är nog inte hundra kilo, men antagligen inte långt därifrån.

Då kommer nästa problem. Hur förvarar man potatis? Bäst hade antagligen en jordkällare funkat, men det har jag ingen och kommer inte hinna bygga en innan vintern. Det som finns att tillgå är ett bostadshus, en vedbod och en lada. Ska jag slippa möss är det antagligen bostaden som gäller. Jag har ett svalt skafferi, en relativt kall källare och en krypgrund där jag skulle tro att jag ligger på några plusgrader som kallast. Fast krypgrunden kan jag inte ta gift på är musfri, och så är den kanske i fuktigaste laget (nu gissar jag vilt, om inte det framgår).

Ganska ont om plats i frysarna nu på hösten, men får det gå någon månad till skulle jag kunna tillreda och frysa lite potatis (om inte annat har jag gärna ett lager palt där). Annars har jag verkligen ingen aning, men det vore synd om jag inte hinner äta upp all potatis innan den blivit dålig.

Ska jag chansa helt själv tror jag att det funkar bäst att lägga potatisen otvättad i pappkartonger i en mörk hörna av källaren, där temperaturen nog ligger på 5-10 grader. Och titta till den regelbundet så att jag får göra mig av med ruttna potatisar som väl annars saboterar även resten. Men jag räknar kallt med att det i vanlig ordning finns en massa kunskap där ute, vare sig det är Bondepraktikan, förfäders nedärvda tips, empirisk forskning eller sunt förnuft. Hur förvarar du potatis?

Svårt att leva som man lär

Jag har inga problem med att folk utnyttjar system de inte vill ha. T ex bör man kunna ta emot bidrag man är emot. I ett demokratiskt system får man rätta sig efter spelreglerna, oavsett om de gynnar eller missgynnar en själv.

Det är dock annorlunda att aktivt jobba för något för egen del som man är emot. Vill man t ex förbjuda privatskolor blir det märkligt att sätta sina egna barn på en. Och vill man få upp skattetrycket bör man betala sin egen skatt. Där faller Stellan Skarsgård som gång på gång straffats av Skatteverket för att han inte tagit upp sina utländska inkomster.

En gång kan det väl hända, för jag har förstått på andra att redovisningen är krånglig när man fått pension från flera länder. Men har man redan blivit slagen på fingrarna får man väl fatta läget. Det handlar trots allt om över en miljon och det är tredje året på raken han åker på straffskatt. Inga stora pengar för Skarsgård med förmögenhet på en halv miljard, men en miljon är ändå för mycket för att ”glömma”, kan jag tycka.

Så tutar det i hycklerivarnaren när samme Skarsgård går ut och vevar mot politiker som lägger för lite pengar på kultur och annat. Det blir ju lättare att betala ut skattepengar om de skattskyldiga betalar in det de är skyldiga.

Jag kommer att tänka på Skarsgårds samarbetspartner Jan Guillou, en annan uttalad socialist som också älskar skatt ända tills det drabbar honom. Bägge betalar stora mängder skatt och vad mig anbelangar har de redan gjort rätt för sig livet ut, så jag kastar inga stenar när de försöker komma undan. Men det hade sett oändligt mycket bättre ut om de vågat stå för det.

Ansträngd ekonomi

Som barn spelade jag schack. Mina klasskamrater frågade förundrat ”Hur kan man träna schack?” och menade inte ”Hur kan man träna något så erbarmligt tråkigt?” (den frågan hade jag förstått) utan snarare ”Vad kan man träna på, att flytta pjäser?”. Till deras försvar var de tio år och begrep inte bättre, men ibland verkar vuxnas fattningsförmåga vara på samma nivå, som detta:

För det är väl ingen ansträngning att investera på börsen, bara att pytsa in pengar och vänta in vinsten? När denne skribent sedan fick mothugg hävdade han att det var ett skämt. Jag tvivlar. Jag har nämligen hört det förut. Människor som själva inte sparar pengar menar ofta att de som gör det är födda med guldsked i mun, eller som i detta fall ”några slags guldbyxor”.

Om man tycker att det inte kräver ansträngningar eller uppoffringar att spara pengar, varför gör de inte det själva då? Eller tänker de att ett ISK-sparande är förbehållet en elitklass av rikingar som fått ärva miljarder och badar i champagne? Det är ju bara fel, det finns mängder med människor från knapp ekonomisk bakgrund som skaffat sig stabil ekonomi genom att gneta, ibland med ganska små inkomster.

Ansträngningen är såklart inte att ”stoppa in några tusen i månaden”. Det ansträngande är att tjäna de där tusenlapparna och sedan hålla fast vid dem genom att prioritera sparande framför konsumtion. Inte heller det är någon omöjlighet, men få om ens några pengar kommer gratis.

Det är ett fritt val, jag har inga problem med att folk väljer att inte spara. Men lev inte loppan för dina egna pengar för att i nästa andetag låtsas ha moralisk rätt till pengarna som tillhör den som valt att spara dem.

I Pojken med guldbyxorna (som jag antar att tweeten refererar till) hittar en kille pengar (tiolappar i originalversionen från 1975) i sin byxfixa och hur många sedlar han än plockar upp tar det aldrig slut. I verkligheten måste man tjäna sina egna pengar och staten tar runt hälften. Sätter man resten i ISK får man skatta igen, även om investeringarna går med förlust. Men Love nöjer sig inte med det. Undrar om han någonsin nöjer sig.

Nytt nordiskt rekord till Sverige

Energidryck är lite av en käpphäst för mig. Det är en idiotisk produkt av flera skäl. Den är dyr, kan ge hjärtklappning, höjt blodtryck och sömnproblem, och jag ser inga fördelar överhuvudtaget. Den enda meningsfulla ingrediensen i energidryck är koffein och den får man lättare och billigare via kaffe.

Så det var väl ingen chock att ungdomarna i Nordens mest självdestruktiva land också dricker mest energidryck. Följ med SVT:s reportage där två ungdomar själva berättar om sitt beroende med ett lite stolt leende på läpparna.

Jag har också varit ung och i en annan tid hade det där kunnat vara jag. Jag vill inte ha ett förbudssamhälle, men särskilt när det gäller barn behövs ibland en liten knuff i rätt riktning. Som mobilförbud i skolan som ger mindre frånvaro, effektivare lektioner, nöjdare lärare och elever.

Det värsta är att den där stoltheten över att göra något dumt inte är förbehållet ungdomar. Helt vuxna individer kan också stoltsera med sin dumhet och inte sällan står en hög av fans strax bakom och applåderar, antagligen för att rättfärdiga sina egna fel och brister.

Mona Sahlin Nalin Baksi GIFfrom Mona Sahlin GIFs

Människan är verkligen mänsklighetens största fiende och ett av de starkaste vapnen är beroende. På plussidan har vi en fri vilja att trigga positiva beroenden och kämpa emot de negativa. Särskilt vi vuxna kan se till att bli beroende av att spara, träna, studera och annat vettigt istället för av att slösa, dega och se på tomgångs-tv. Det är svårare för dem som är typiska beroendepersonligheter än dem som inte är det och har sporrats åt rätt håll från tidig ålder, men det är aldrig för sent.

Beskattning till samhällsdöd

När det snackas ”miljardärsskatt” förs debatten ofta av personer som inte berörs. De som vill införa den drabbas definitivt inte, men inte heller motståndarna brukar själva vara miljardärer. Därför tyckte jag att det var intressant att läsa en debattartikel av mångmiljardären och Spotifygrundaren Martin Lorentzon.

”Förmögenhetsskatter bygger på föreställningen att ekonomin är en kaka som aldrig växer eller krymper. All framgång måste, enligt detta synsätt, ske på någon annans bekostnad. Men ekonomin fungerar inte så, den kan växa och bli betydligt större. Vi kan komma på bättre läkemedel, bättre energisystem, bättre teknologi och bättre sätt att organisera världen. Vi är inte dömda att fördela samma kaka för evigt.”

Pedagogiskt! Argumentet kanske inte spelar någon roll ifall syftet med skatten är att straffa människor man anser vara ”för rika” eftersom skillnaden i förmögenhet skapar ojämlikhet och klyftor. Om målet istället är att de svagaste grupperna i samhället ska få det bättre hjälper det inte att sätta krokben för dem som är rikast. Tvärtom!

”Människor, företag och kapital rör sig. Detta såg vi på 70- och 80-talet när Ikea och Tetra Pak och deras grundare lämnade Sverige. Men vi ser samma sak hända i dag i Norge när exitskatten och förmögenhetsskatten skärptes.”

Här är jag en liten kugge i maskineriet eftersom jag betalar norsk förmögenhetsskatt. Nu är det ju ingen som vet hur en svensk miljardärsskatt kommer att se ut, men även om en sådan inte hade drabbat mig verkar idén faktiskt ännu dummare än den norska förmögenhetsskatten som drabbar runt femton procent.

För mina pengar kvittar såklart i sammanhanget, det är inte jag som bygger upp den norska välfärden även om börsbolagen behöver investerare för att överleva. Jag flyttar om det blir för dyrt att bo kvar, men de som flyttar först är människor på Lorentzons förmögenhetsnivå. Jävlas med dem så finns snart inga pengar att fördela.

”Målet borde därför inte vara att göra de rikaste mindre rika bara för att de är rika. Ojämlikhet är ett fördelningsmått, inte ett välståndsmått. Ett land där alla har 100 kronor var är perfekt jämlikt. Ett land där den fattigaste har 10 000 kronor och den rikaste 100 miljoner kronor är extremt mycket mer ojämlikt. Jag vet vilket samhälle jag hellre lever i.”

Jag med! Men slipper jag betala förmögenhetsskatt vore det ännu bättre.

Jag har byggt en gaskammare

Lite provokativ rubrik, så det är bäst att jag utvecklar detta på en gång. Varje höst behandlar jag mina bin med oxalsyra för att utrota den population av varroakvalster som sätter sig på bina, förökar sig flera hundra gånger om året och dessutom för med sig virus och andra sjukdomar.

Tidigare år har jag droppat oxalsyra ner i kupan när bina sitter i en klotformation för att hålla värmen över vintern. Bina fördelar dessa droppar mellan sig och de kvalster som sitter på dem faller döda ner till botten av kupan. Genom att sätta in en plåtbricka längst ner kan jag räkna hur många kvalster som dött (och därigenom få en känsla för hur stort problem de har/hade).

De ovala mörka fläckarna är kvalster.

Det här har blivit ett ökande problem för skandinaviska biodlare. I fjol tappade jag fyra av tio kupor under vintern. Om varroa är orsaken vet inte jag, men nu har jag bestämt mig för att trappa upp kriget. Jag har därför inhandlat en oxalsyraförångare.

Den värmer upp syran till 230 grader varpå den förångas. Två gram syra räcker för att skapa en dimma i hela kupan. Oxalsyra är ett naturligt ämne som finns i honung, rabarber och andra livsmedel, men för säkerhets skull gör man detta efter att honungen skördats. Inte heller skadar det bina och faktum är att ångan blir mer skonsam än droppar, så man kan därför spruta dem flera gånger. Och bör kanske också gör det för syran kommer inte genom cellocken till ynglen, så för att sprida sig riktigt ordentligt tar kvalstren plats på ynglen och sprider sig så att det föds flera kvalster med varje nyfött biyngel. Genom att spruta i omgångar dräper jag de kvalster som kommer upp med årets sista yngel.

För att få in pipen i kupan kan man borra ett hål i bottenbrädan, men det hålet har man ju bara nytta av några minuter per år, så istället har jag byggt en gaskammare, en ram som jag sätter ovanpå yngelrummet. Istället för heltäckande tak använde jag plexiglas så att jag, men även ni, kan hänga med på vad som händer.

Förångaren kostade mig 4500 kr. Dessutom visade sig mitt batteri vara för klent för ändamålet, så där rök 800 kr till. Oxalsyra är billigt, men inte gratis, och för ramarna byggda av spillmaterial gick det åt skruvar och en plexiglasskiva, så vi kan väl säga att gaskalaset kostade mig 5500 kr. Räddar det ett samhälle var det värt det. Det får jag i och för sig aldrig reda på, men jag blir ganska irriterad om jag halverar antalet kupor i vinter.