Stå i klaveret

Har vi hört den här förut: Börsen går ner, småsparare tar ut sina pengar, börsen stabiliserar sig på en högre nivå, småspararna köper tillbaka (om de inte konsumerat upp allt i väntan), men nu till ett högre pris.

Samma sak varje gång, det är bara att kolla på historien. Depressionen 1929, oljekriserna på 70-talet, IT-kraschen vid millennieskiftet, finanskrisen 2009, Covid 2020 ... Först går det ner, folk blir rädda och säljer i panik bara för att missa hela eller delar av uppgången.

En och annan börshaj drunknar också, men då inte pga panik utan för att de handlat för lånade pengar och drabbas av tvångsförsäljning när värdepappren rasat så mycket att lånet inte längre har täckning. Så det är till stor del en annan problematik. När det drabbar oss mindre fiskar handlar det nästan uteslutande om börspsykologi. Vi vågar inte vänta och vi glömmer att historien upprepar sig.

Det här är kurvan för Nasdaq i år. Det är inte bilden av en krasch, för det är min nästa invändning mot samtiden – varenda nedgång är inte ett krasch eller ens ett ras. Det ser vi om vi bara zoomar ut lite grann.

Ett rejält hack i kurvan får man ändå kalla en nedgång på 12-13 procent. I genomsnittliga termer är det ett par års uppgång som utplånas på kort tid. Då kan man välja att göra två saker – sälja och hoppas pricka botten eller sitta kvar och inse att den nedgång som redan varit inte går att göra något åt.

Vid lite större nedgångar (och de kommer också komma tillbaka) finns en tredje variant som tragiskt nog är ganska vanlig. Det är att sälja allt, köpa en räntefond eller något ännu sämre och tänka att det här med börsen, det var inget för mig. Den som använder den taktiken ändrar sig inte sällan när folk i personens närhet börjar prata om hur mycket pengar de tjänat på börsen. Alltså lagom till nästa nedgång.

Det sägs att man kan lära mycket av historien och det gäller inte minst på börsen. Tyvärr är det många som varken lär av andras misstag eller ens av sina egna. Gör inte så. Lär av dina misstag, du har redan betalat för dem.

Tallbarrste

Tallbarr är en rik källa till c-vitamin och antioxidanter. Faktiskt innehåller tallen upp till sex gånger mer c-vitamin på vintern än på sommaren och det är ju under vinterhalvåret vi människor behöver vitaminer allra mest. Suramin sägs hjälpa mot infektioner, virus och lite annat och framställs syntetiskt av läkemedelsbolagen. Här finns också magnesium, zink och järn.

Tallbarr innehåller också terpentin, som är farlig i stora mängder och därför avråds njursjuka och gravida från att konsumera tallbarr. Jag kommer inte rekommendera någon att äta eller dricka något, men själv tänkte jag nu tillreda mig en kopp tallbarrste. Först skörd.

Har man inte egna tallar får man nog inte stjäla andras barr med mindre än att de sitter på kvistar som ramlat av trädet, men jag har aldrig hört om någon som dömts för detta brott och tror inte att någon skogsägare ser det som ett problem med mindre än att förövaren är älg. Men nu är det sagt.

Sedan ska barren tillredas. Jag sköljer av dem i ett durkslag för att slippa få med mig skräp eller spindlar. Så klipps eller hackas barren för att få ut alla nyttigheter.

Koka upp vatten, en liter till åtta matskedar barr. När vattnet kokar tillsätter jag barren som får puttra i tio minuter.

Återstår att sila bort barren, så har vi ett ljusgrönt te fullt av nyttigheter. Jag tillsätter en skvätt honung, men det är en smaksak. Bortsett från honungen är detta ett ekologiskt, kortrest te fullt av c-vitamin. Jag blir uppiggad bara jag tänker på det.

Barterapi

Det här tycker jag var en kul idé, att erbjuda psykologsamtal på krogen under namnet barterapi. Särskilt för oss multitasking-extremister som inte vill slösa tid på att bara dricka sprit. De få gånger jag går på krogen gör jag det aldrig för att slappa av. Istället handlar det om att knyta kontakter eller åtminstone fylla upp kvoten för socialt beteende. Generellt bestämmer jag hellre träff med folk i löparspåret så får jag kryssa av motionskvoten på en gång.

Just nu har jag inget stort behov av att träffa en psykolog, men det här konceptet skulle ju gå att utveckla. Jag skulle gärna ta ett snack med en trädgårdsmästare eller jurist på krogen, så kan jag skylla korkade frågor på spriten. Att ta en öl ihop med en dietist, nutritionist eller annan näringsexpert skulle förvisso bli lite motsägelsefullt, men jag tycker att det också funkar. Andra kan säkert komma på yrkeskategorier mer intressanta för dem.

Redan nu görs sånt här i grupp. Det politiska partiet Medgörlig samling (jag vet att de inte heter exakt så, men det ger alltid så festlig reaktion från deras anhängare att jag inte kan låta bli) har ett koncept som heter MED-pub där de pratar politik och dricker, och visst har det åtminstone gjorts försök med börssnack i krogmiljö? I Oslo finns en schackbar med det ordvitsiga namnet The Good Knight där tanken är att man ska fila på sina kvaliteter som schackspelare medan man dricker och socialiserar sig.

Så bara fortsätt att realisera fler krogkoncept för oss som är alldeles för rastlösa för att bara ”dricka sprit och hålla käften” – Krog & Skog, hårsaloon (för min frisyr kanske Pub & Stubb vore rimligare), Disney & Whiskey, Drinkar & Deklaration, Fest med präst...

Staten sänker, handlaren tar

Det norska stortinget har budgeterat 6,7 miljarder för sänkta avgifter på bensin och diesel med start 1 april. Det skulle göra 4,41 kr billigare literpris på bensin och 2,85 kr för dieseln. Men så blev det inte. Första dagen var det 1,81 kr billigare bensin och ynka 35 öre för dieseln.

Då blev politiker av alla färger arga. En del ville tvinga bensinbolagen att sänka priserna medan andra nöjde sig med att säga att ”det är oacceptabelt” av bolagen att agera som de gör. Ja, faktiskt var det ett ordagrant citat av Fremskrittspartiets ledare Sylvi Listhaug. Det tycker jag är oacceptabelt.

Men att det är så det funkar förvånar mig däremot inte. När oljepriset sjunker tar det flera veckor innan bensinmackarna sänker priset med hänvisning till att de har ett lager som köpts in till ett högre pris, men när Trump bara andades om krig mot Iran steg priserna i samma sekund. Då fanns det tydligen inga lager att ta hänsyn till.

Fast det finns faktiskt ytterligare en ansvarig aktör – konsumenterna. I Norge kan det skilja flera kronor i pris mellan två bensinmackar bredvid varandra utan att den dyrare saknar kunder. Själv letar jag inte bara upp den billigaste macken, jag tar med mig dunkar som jag tankar upp när det är billigt så att jag slipper att tanka när priserna är som högst. Om alla gjorde så skulle de dyraste bensinmackarna tvingas sänka priset eller slå igen, inte bara nu utan alltid.

Det finns ju ett parallellt exempel i Sverige där matmomsen precis sänkts. Den första tiden kommer nog journalister och jämförelsesajter hålla koll, men inom kort är det du som konsument som måste memorera vad du tidigare betalt för respektive matvara, och om din favoritaffär plötsligt bestämmer sig för att stoppa momsmellanskillnaden i egen ficka – handla då dina fiskbullar, ostar och barkisar hos någon som inte gör det. Generellt tycker jag att svenskar är mycket bättre än norrmän på detta, men det finns ändå ett stort utrymme för förbättring.

Kompost-post

Jag har två ständiga odlingsproblem:

1. Jag har för lite jord.
2. Jag har bara en kompost, så det översta lagret är aldrig förmultnat eftersom jag hela tiden fyller på.

I år tänkte jag lösa bägge på en gång. Eller ja, jordbristen får jag kanske dras med tills jag får tag i billig jord, men förhoppningsvis bygger jag bort problemet undan för undan, bl a genom att använda materialet från min varmkompost.

Så här ser det ut i komposten efter vintern och lite omgrävning i den:

Det som ser ut som trädstammar på toppen är grönkålsstjälkar som jag sågade i mindre bitar för bara ett par veckor sedan. Grönkål kan man skörda även på vintern och jag tog det sista någon gång i januari.

För att komma åt hela komposten knäppte jag upp den på sidan. Här ser man tydligt de olika nivåerna av förmultning som skett sedan den tömdes senast.

Så plockade jag bort väggarna för att komma åt allt godis.

Totalt var det 4-5 skottkärrelass. Merparten av det tänkte jag gräva ner direkt i en odlingslåda istället för att, som jag gjort tidigare, hälla skräpet i ett kompostgaller för vidare förmultning. Jag tänker att om jag bara lyckas gräva ner allt så att det göms för fåglar och andra djur borde det fortsätta att förmultna under årets odling. Om det kommer att funka i praktiken lär visa sig.

I de flesta odlingslådorna har jag blandat ner en mix av koskit och halm som jag fick av granngården i höstas. Nackdelen med det är att det blir svårgrävt. Halm förflyttas lättast med grep och jord med spade, blandningen av bägge förflyttas helst inte alls. Men lådan där jag hade grönkål en stor del av vintern har förskonats (halmen ses istället till höger i bild), så i den grävde jag över jorden till ena sidan.

Hålet i nederkant fyller jag med kompost.

Återstår bara att ösa tillbaka en del av jorden, så är det klart för odling. Här blir det en sen sort av potatis i år. På så vis får komposten ruttna i lugn och ro fram till sen höst, då det förhoppningsvis ska vara mer jord än matrester.

Resten av kompostmaterialet hamnade i växthuset där det ska odlas tomater. Det är en gröda med stort näringsbehov, så jag hoppas att plantorna sätter pris på mina äggskal och äppelskruttar. Än så länge har jag bara inomhus förodlingar, men det känns bra att komma igång lite även utomhus. Det måste ju bli vår även detta år.

Prioriteringslektion

Femtonåriga Kelly kör epa och hon lider av de höjda bränslepriserna:

”Det blir ju ett problem för oss ungdomar eftersom vi har inte så pass mycket ekonomi. Det blir ju dyrt för oss.”

”Vi vill ju gärna kunna vara ute med vänner, kunna kanske åka och bowla med våra vänner någon gång i månaden, eller åka på bio, men det räcker tyvärr inte. Jag och min kille, vi sitter och samåker rätt mycket för att vi ska kunna försöka spara på allting som faktiskt går, så att vi kan göra massa annat tillsammans.”

Tätorten Arboga är ungefär 5 km från öst till väst och aningen kortare från norr till söder. Trots det kanske Kelly bor så eländigt till att epatraktorn är hennes enda sätt att ta sig till och från skola och fritidsaktiviteter utan att vara beroende av skjutsande föräldrar och jag vill på intet sätt förlöjliga hennes ekonomiska problem.

Kelly är dock inte ensam om att kämpa med dyra bensin- och dieselpriser, och jag misstänker att det finns massor av ungdomar i Arboga som tvingas klara sig helt utan epa. Annars kan jag rekommendera cykel och fötter. Jag hade visserligen moped när jag var femton, men den fungerade så sällan att det nästan inte räknas.

Idag bor jag en mil från närmaste samhälle, utan rimliga alternativ till bil, men jag försöker planera mina resor så att jag passar på att göra flera ärenden samtidigt. Hade bensinen varit gratis hade jag gjort fler spontanresor, men även jag försöker hålla nere mina kostnader.

Kelly, om du läser detta, jag fattar att det suger att betala mer för soppan nu (även om den var ännu dyrare när landet styrdes av det parti som är dubbelt så stort som det näst populäraste partiet i Arboga), men se det som träning inför vuxenlivet. Du surar över att du inte både har råd att köra epa till skolan fem dagar i veckan, bowla, gå på bio och göra ”massa annat tillsammans” med pojkvännen. Jag fattar det.

Livet suger.

Det är nog ingen tröst, men det här kommer varken att vara livets sista eller största prövning. Livet är fullt av prioriteringar. Gör man A kommer man inte kunna/hinna/orka/ha råd att göra B eller C. En del går genom hela livet utan att fullt ut förstå hur ekonomiska prioriteringar och pengar kvar hänger ihop. Om höjda drivmedelspriser får dig att inse detta vid femton har du ett försprång gentemot alla dem. Vad det kan vara värt i kronor är omöjligt att säga, men det kommer att hjälpa dig att spara genom hela livet, och därigenom kunna lägga mer pengar på det du verkligen vill.

Tio år senare

Nej, jag har inte tappat kontroll på veckodagarna, jag vet att det är lördag, och idag för tio år sedan, 4/4 2016, skrev jag mitt första inlägg på den här bloggen. Där gav jag mig på ”små gulliga jävla kattungar”, vilket jag fått äta upp efter att jag blivit kattägare och mer än en gång publicerat bilder på gulliga katter (märkligt nog är alla katter gulliga).

Att jag började blogga berodde på att jag hade tid över och tänkte att det var synd att jag som jobbar som frilansskribent skrev väldigt lite om ekonomi, trots att det varit ett stort intresse ungefär sedan jag fick min första veckopeng. Så jag tänkte att om inte ekonomitext-jobben kommer till mig får jag väl jobba lite för det. Och det funkade. Bl a skrev jag en massa spartips-texter åt en skrivbyrå som antagligen aldrig hittat mig utan bloggen.

Sedan det första blogginlägget har det blivit ytterligare 3136 och det har som sagt gått tio år. Förutom att jag blivit exakt ett decennium äldre har jag hunnit bli föräldralös, flyttat från Sverige och i samband med det lagt ner mitt företag och startat ett nytt. Livet.

Jag bloggar ju nuförtiden måndag-fredag, så idag hade jag låtit bli om det inte vore för att  jag vill uppmärksamma jubileet. Varför inte en återblick till några av de 3137 blogginläggen? Eftersom det gått tio år blir det logiskt att välja ut just tio blogginlägg jag tycker att jag fått till ganska bra. Här kommer de:

Det som gjort att min blogg stuckit ut i bruset tror jag främst är mina spartips. Spara kan man göra på olika områden. Några av mina intressen är börsen, renovering och matlagning och jag vill visa att alla kan göra detta trots att vi varken är börsmäklare, hantverkare eller kockar. Här är ett inlägg där jag och kommentarsfältet hjälpte en nittonåring som vill ha tips om hur han skulle tänka på börsen, ett inlägg om när jag gjorde en snabb renovering av mitt kök inför bostadsförsäljning och en lista på tio enkla och goda vegetariska måltider som vem som helst kan laga.

Mat är området där jag skiljer ut mig mest från mängden, vilket man kan läsa om i inlägget om att jag antagligen har Nordens billigaste matbudget.

Ibland har jag uppmärksammat enskilda individer och gett dem ris eller ros. Ett exempel på det förstnämnda är Staffan, som är ett i raden av Offer med stort O. Människor missnöjda med sin ekonomi som alla har det gemensamt att de inte ägnar en tanke åt sitt eget ansvar. Då hamnar man hos Sparo.

Men det kan man också göra om man som artonårige Robin tar tag i sitt liv och gör något bra av det. Särskilt kul att Robin själv hittade till bloggen och gav sin exklusiva version för Sparo-läsarna i kommentarsfältet.

En av drivkrafterna bakom Sparo är att jag vill visa att alla kan spara pengar. Den som verkligen vill kan bli ekonomiskt oberoende utan att ha superlön, men oavsett vilken sparnivå vi vill lägga oss på kan vi alla spara, ofta mycket mer än vi tror. Ett av bloggens allra första inlägg handlade om hur fantastiskt mycket pengar man kan spara på något så enkelt som att ta med sig egna påsar till matbutiken istället för att varje gång köpa plastpåsar. I ett annat skrev jag om mina mest extrema spartips.

Avslutningsvis har jag varit lite personlig ibland också, i nöd och i lust. I denna lista får nöden symboliseras av inlägget inför min hjärtoperation med ett hundratal lyckönskningar i kommentarsfältet. Jag kan fortfarande minnas hur jag med andnöd och smärtor i bröstet försökte besvara dem, en efter en, från en dansk sjuksäng med darrande fingrar på en lånad smartphone.

Lusten representeras av mitt första inlägg från en husvagn på hemlig ort när jag letade hus i mitt nya land med allt vad det innebar av vardagliga vedermödor. Under en bostadslös månad behövde jag t ex klippa mig ett par gånger.

Så. Det var tio blogginlägg från april 2016 fram till idag. På måndag, annandag påsk, inleds bloggens elfte år med något helt nytt. Hoppas att ni hänger med! En blogg utan läsare skulle kännas ganska meningslös.