Så har det hänt igen! Grannen odlar fram otroliga mängder libbsticka och precis som tidigare frågade hon om jag ville ha. Hittills har jag aldrig tackat nej till gratis mat och det gjorde jag inte nu heller. Libbsticka är en fantastisk grönsak som påminner om selleri och går att använda t ex i soppor och såser. Men det gäller ju att ta vara på den också. Femton kilo färsk libbsticka äter jag inte upp i brådrasket även om jag såklart började ha den i allt.
Trycket i frysen börjar lätta.
Äppelmoslagret har minskat, höstens kantareller är nästan slut
och årets blåbär har inte kommit än. Så stjälkarna hackade jag,
stekte som hastigast och frös in. Kanske hade jag kunnat hoppa över
stekningen, men jag tänker att de kanske skulle bli lite sladdriga
annars.
Bladen och de finare kvistarna torkade
jag. En del spred jag ut på ytor i kattfria rum där de skulle kunna
få ligga och torka länge.
Men för att stressa på torkningen
passade jag på att torka en del på plåtar i 60 grader i ugnen
under tider när strömpriset var nära noll.
Så småningom var allt antingen torkat
eller fryst, så nu har jag libbsticka för många månader fram
över. Faktiskt odlar jag den också, men jag vet inte hur grannen
lyckas få sådana mängder. Mina stänger växer så försiktigt att
de knappt fastnar på bild, så dem lämnar vi därhän i detta
inlägg.
Istället vill jag fokusera på
förvaringen. Vi lever ju i ett klimat som kräver av hemmaodlaren
att kunna ta hand om livsmedel under de perioder de inte går att
hämta i naturen. Frysning och torkning är två av metoderna. En
tredje är konservering, en fjärde syrning och en femte att förvara
fuktigt som i en källare eller jordkällare.
Har du bra tips på förvaring av mat,
oavsett om det är grönsaker och rotfrukter eller kött och fisk för
den som håller på med sånt – dela gärna med dig i
kommentarsfältet.