Jag har blivit besviken vid köp av tjänster. Jag
tror att jag gått till Allmänna Reklamationsnämnden minst en gång, och
häromåret vände jag mig till Forbrukerrådet och Forbrukertilsynet i
Norge.
Polisen har jag däremot aldrig vänt
mig till när jag känt mig lurad. Det skulle kännas meningslöst
att ens försöka, men så resonerade inte den man som natten mot
måndag var missnöjd med sitt sexköp hos en prostituerad.
Han vädrade sitt missnöje hos polisen som glatt satte dit honom för
köp av sexuella tjänster.
Hur klantig kan man bli egentligen?
Ganska klantig, har det visat sig, även om det var väldigt annorlunda att tipsa polisen om sin egen gärning. Men det har blivit väldigt
populärt att filma sina brott. Ett färskt exempel är den
våldtäktsman som dokumenterade våldtäkterna med en GoPro-kamera och för säkerhets skull också dokumenterade dem i sin kalender.
Jag undrar hur. ”Våldtäkt 21.30”?
Ett annat exempel är de jägare som
filmade sin olovliga björnjakt.
Eftersom de var norrmän får det mig att tänka på skidåkaren
Petter Northug som ett tag hade som hobby att filma sina vansinnesfärder i bil,
oftast påverkad av knark och sprit. För att garantera att åka dit
spred han filmerna.
Alla har vi väl gjort något olagligt, men även om jag har förstått att en del verkar tycka att all skit måste ut i sociala medier kan jag inte begripa varför man inte försöker minimera risken att åka dit genom att åtminstone hålla käften om det.