Den amerikanske skådespelaren Johnny Wactor, 37, dödades häromdagen.
Tre män försökte stjäla katalysatorn på hans bil och
när han uppmärksammade det sköt de honom. Det verkar lite oklart om han förstod
att det var ett inbrott eller om han trodde att bilen skulle forslas
bort av trafikpolisen, men principiellt är det intressant hur folk
reagerar på stöldförsök.
Ett tydligare exemplet är
Oscarsvinnaren Haing Ngor från filmen Killing Fields, som i slutet av 90-talet rånades
på sin guldmedaljong med en bild av sin döda fru. Han vägrade och
sköts till döds.
Det är klart att varken medaljongen
eller katalysatorn var värda att dö för, men jag förstår vreden
när någon blir bestulen. Om jag skulle se någon bryta sig in i
mitt hus eller bil och få möjlighet att slå ett bollträ i
vederbörandes bakhuvud hade jag kanske gjort det. Eventuella skador på
inbrottstjuven hade jag inte brytt mig ett dugg om i stridens hetta. Bara hur det hade
kunnat drabba mig, i form av straff eller hämndmotiv.
Alla äger något som betyder mycket
för oss, och så har vi själva principen. Här har vi byggt upp
något, ett liv och ett välstånd, och så kommer någon annan för
att helt orättfärdigt ta det ifrån oss. Man kan bli våldsam för
mindre.
Samtidigt brukar jag vara försiktig med att säga hur jag hade agerat i en eller annan krissituation för det vet ingen av oss förrän vi är där. Jag har ett par gånger i vuxen ålder hotats med stryk, men aldrig stått öga mot öga med en inbrottstjuv. Hade jag slagit? Jag vet inte. Hade du? Eller har du redan drabbats av något som gör att du sitter på facit?
Numera försöker jag undvika vissa busslinjer (närförort i Stockholm), på grund av att mindre gäng bestående av icke skidåkare kliver på, vägrar betala och gör sitt bästa för att skrika åt varandra och trakassera passagerarna. Men det största problemet är att jag måste hålla mig i schack för att inte börja misshandla dem. Fy fan vad less jag är. Emigrerar så snart det är möjligt.
SvaraRaderaJag undvek aktivt kollektivtrafiken under mina sista år i Sverige. Av samma skäl, det kändes inte säkert.
RaderaLycka till med flytten!
Sverige 2024. Tack alla som gjort detta möjligt...
RaderaTänk om Reinfeldt och Lööf fått igenom sin våta dröm om ytterligare 30 miljoner "flyktingar" (läs lycksökare).
RaderaEmigrerade 2022, bästa beslutet någonsin! Sämre inkomst, men väl värt för tryggheten och sinnesfriden!
RaderaJag är också väldigt nöjd med beslutet även om jag gjorde en mer modest flytt än du.
RaderaHar blivit bestulen några gånger men inte ertappat personen på bar gärning och då finns det förstås inget att välja på.
SvaraRaderaTycker rånare/tjuvar blivit betydlig råare nuförtiden. I de flesta fall, förr, flydde tjuvarna när de blev upptäckta, nu verkar det oftast bli konfrontation istället. Kan iofs bero på skev mediarapportering.
Vad man gör beror nog mycket på situationen, kommer man hem och ser någon som brutit upp dörren kan man bara avvakta och ställa sig i telefonkö till polisen. Men bryter sig någon in när man sover och har barn hemma, blir det nog mer aggressivt.
Nej, då ringer man polisen som lägger ner ärendet så fort de gett dig ett utredningsnummer du kan ta med dig till försäkringsbolaget. Det får mig att vilja misshandla poliser istället, vilket vore dumt av flera skäl.
RaderaDet kan stämma att de blivit mer konfrontativa, jag har ingen aning.
Får man inbrott hemma när man sover ser inte jag heller (trots barnlöshet) något annat alternativ än fullt krig. Det är nog även det säkraste alternativet.
Det beror på situationen. Vaknar jag av att det är folk i huset smyger jag till vapenskåpet, laddar hagelbrakaren med något ej så trevligt, på med den lilla ficklampan, och sen varnar jag buset ljudligt att jag är beväpnad och att de gör bäst i att avvika från byggnaden. Alla sover på övervåningen och med mig vid trappen är det ingen som med livet i behåll kommer upp den vägen. Därefter ringer jag polisen. Prio 1 skydda familjen, vi har inget av värde ändå på nedervåningen. Det sitter en batteridriven rörelsedäckare i trappen och den larmar lokalt oavsett om de bryter strömmen eller inte.
SvaraRaderaUtan skjutvapen vete fan. Skaffa rejäl dörr till sovrummet som jag låser, sen ringa polisen, sen vänta och be.
Innan polisen (eventuellt) kommer gör du nog klokt i att låsa in hagelbrakaren igen och garantera att den minsann aldrig varit ute ur skåpet.
RaderaPolisen kom inte ens under pågående brott/jag förföljde personen som skulle bryta upp min bil. Detta var 15 år sedan redan. Polisstationen låg 1 km bort
RaderaDet är så bedrövligt! Sedan frågar sig polis och politiker varför folk tar lagen i egna händer. Ja, i vems händer ska vi annars ta den? Om inte polisen hjälper oss måste vi få hjälpa oss själva.
RaderaHej!Jag har sedan många år tillbaka en försvarsspray att spraya i ögonen på en individ vid en eventuell attack mot mig i den ena jackfickan och i den andra jackfickan har jag en väldigt stark lampa som jag kan blända en individ vid en eventuella attack mot mig.Dessutom har jag alltid vanliga alldagliga lite slitna kläder på mig för att smälta in och inte visa att jag har god ekonomi och jag har ingen dyr klocka, dyra halsband eller smycken på mig.Jag har inte heller mobilen med mig när jag är ute och rör mig i samhället för att ha så lite som möjligt av värde för en rånare att ta ifrån mig.
SvaraRaderaMvh Peter Jansson
Jag tror att en rånare skulle bli besviken över min telefon, och i den mån jag har plånbok med är den ofta nästan tom. Men det spelar kanske ingen roll, man hamnar inte i ett bättre läge för det.
RaderaDet är alltid smart att tona ner frestelsen för någon att överfalla dig, jag har aldrig haft något behov av att ha dyra saker som skulle göra någon intresserad av att försöka stjäla dem och det har säkert räddat mig många gånger. Att springa där ifrån är naturligtvis ett fullt gångbart alternativ eller att ge dem vad de vill ha och sedan snabbt ta sig där ifrån, men om det nu inte skulle räcka så kan det vara en idé att försöka försvara sig. Är man snabb så kan man alltid försöka sparka förövaren i skrevet eller slå dem på näsan eller strupen och sedan lägga benen på ryggen men man vinner alla strider man slipper delta i så utforska alla andra alternativ före våld är mitt bästa råd.
SvaraRadera/SpararPengarna
Och kanske i första skedet försöka ta en annan väg, inte vara i områden där det råder krig. Men ger någon sig på ens hem hjälper ju inte det.
RaderaDet är svart att relatera till, men jag skulle inte ta till vald. Jag är alldeles för harig för det och jag äger inga vapen.
SvaraRaderaJag har faktiskt haft ett inbrottsförsök där jag bor nu, men de tog sig inte in. Jag har extra förstärkta balkongdörrar och fönster där det är möjligt att klättra upp pa balkongen, vilket de gjorde. När jag anmälde det sa polisen att samma liga hade försökt i 20 lägenheter i omradet, hur manga de lyckades med vet jag inte, mer än att de tog sig in pa bottenvaningen i "mitt" hus eftersom ägarna oförsiktigt nog lämnat ett fönster pa glänt. Cash var allt som försvann, datorn och annat ratade de.
/Annika
Jag vet inte hur jag skulle reagera, men jag hade känt en fruktansvärd ilska som hade varit svår att tygla.
RaderaTyvärr har politikerna omvandlat Sverige till ett land där det är rekommenderat att ha någon form av beväpning i hemmet. Händer det så är det väl som så att man skulle gå rätt långt för att skydda sitt hem och anhöriga.
SvaraRaderaInvesteraren
Jag är förvånad att det inte bildats fler officiella medborgargarden.
RaderaPsykologin bakom en händelse är värre än att det skett. Det som man tror sig göra kanske inte man gör om man inte innan kanske planerat lite taktik för då har man större chans att försvara sig eller handla på det bästa sättet. Glöm ej att vissa regler gäller ENDAST offret. Inte förövaren. Regeln för offret är att man inte får ta ett steg framåt i försvar vilket då istället klassas som anfall för att ta den korta versionen. Är man överraskad och parerar så får man dänga i för kung och fosterland. Men ajabaja om man springer efter och gör mer än att brotta ner brottslingen. Då kommer farbror Polis med informationen att du har blivit anmäld för misshandel som är värre än brottet som du just varit med om mot din person. Men med vetskap om den gyllen regeln ovan så ska man ta chansen när man får den. Den kommer kanske aldrig igen.
SvaraRaderaI praktiken lär ingen veta om du tagit ett steg framåt och om du är en skötsam person tror jag att du kan ge en inbrottstjuv "känd av polisen" rätt mycket däng utan att drabbas av det. Fast det vet man förstås aldrig.
RaderaHar lite facit även om jag aldrig stod öga mot öga, men har en historia av att hämnas oförätter om jag ansett dem grova nog så att jag inte bara varit ok med att släppa och gå vidare.
SvaraRaderaDrabbats av någon stöld, något bilinbrott m stöld och ett par förrådsinbrott m stöld. I det senaste förrådsinbrottet, för 20+ år sedan, så var det så uppenbart vem som gjort det. Ytterdörren till de halvdussin förråden var oskadad och låstes per automatik, så ett ”insiderjobb”. I min hyreskåk bodde jag o sambon, 3 gamla pensionärer, våra vänliga, hårt arbetande o vänliga grannfamilj som vi var kompisar med samt en hårt knarkande typ som jag då jag jobbade femskift sett komma in med bilbagaget fullt av bilstereos mitt i natten tidigare.
Minns inte allt jag blev av med, var inga större värden men ett par fiskespön jag haft sedan jag var liten hade iaf sentimentalt värde för mig.
Knarkaren var två meter lång och två meter bred och allmänt livsfarlig, så att konfrontera honom kändes dumt.
Jag bröt mig helt enkelt in i hans förråd och försåg mig av sådant jag gillade tills jag nått quantum satis. Bland annat ett fint vagnshjul jag nu har vid ytterdörren.
Nog inte helt enligt lagens bokstav utan mera gammeltestamentlig rättvisa, nå, preskriberat idag, likom andra hämndaktioner involverande sprayfärg, 4 liter motorolja eller en tiolitershink innehållande nyfödda grodor.
/JB
Det där med grodorna blir jag nyfiken på, men det är kanske klokt att inte redogöra för i detalj :-)
RaderaKom hem sent på natten, en pundare slangade en bil på parkeringen. Ringde polisen som inte orkade komma, dom tyckte jag kunde ta fast honom själv. Skrämde iväg pundaren som tappade sina bensindunkar i farten. Ägaren till bilen fick tillbaka soppan på dagen, han jobbade som polis. Jag berättade att hans kollegor inte hade orkat komma. Tack för ingenting Sollentunapolisen.
SvaraRaderaDet är i det läget man är sugen på att säga att man slagit ihjäl tjuven. Då hade de nog hittat en ledig bil.
RaderaJag anmälde ett bilinbrott till Sollentunapolisen en gång och frågade vad de tänkte göra. Först förstod de inte frågan, jag hade ju fått ett utredningsnummer att lämna till försäkringsbolaget. När jag ifrågasatte om det faktum att bilägaren har försäkring innebär att brottet lämnas utan åtgärd blev de otrevliga istället. Så jag sällar mig till klagokören - tack för ingenting, Sollentunapolisen.
Min vän ringde mig samtidigt som han blev rånad vid bankomaten i centrumet tidigt på kvällen. Jag skyndade mig dit men tjuven hade redan åkt iväg i en Bmw. Vi ringde polisen som kom och min vän beskrev tjuven för polisen som visste direkt vem han var och visade bild på honom i polisens mobil. Vi känner honom, han är yrkeskriminell och säljer knark här i centrumet. Vi ska prata med honom sa polisen och åkte vidare. Sedan la polisen ner anmälan direkt. Min vän blev tusen kronor fattigare. Tusen kronor som han jobbat hårt som städare på ett flyktingboende för att tjäna ihop. Tack för ingenting polisen i Västerås.
SvaraRaderaDå blir man inte sugen på att ringa polisen nästa gång, utan hellre ett rivaliserande nätverk.
Radera